Senaste kommentarerna i forumet

@ oj vad jag kände igen mig i din beskrivning. Jag är i precis samma situation.. eller ja.. det blir 3-4 öl/dag 5-6 dagar i veckan. Också livrädd för vad det gjort med levern. Men det som jag kände igen mig mest i att du inte ”spårar ut”. Jag känner mig ångestfri, glad, fylld med energi och som den jag skulle vilja vara efter tre öl. Jag är nu på tredje dagen utan något. Det går bra. Största ångesten ligger i rädsla för vad man utsatt organen för och rädslan över att inte kunna leva resten av livet under ”måttlighet” som jag alltid kunnat göra annars.

Hej @Lavendelblomman!
Hälsar på och vill bara höra hur du mår? Hoppas du fått en bra start på det nya året 🙂🥰

Grattis Lill-gubben :-)
Jag fyller själv om några månader, fysisk ålder alltså, och vid varje födelsedag kommer tankarna på hur många extraår jag fått tack vare att jag slutade supa. Och de något knepiga tankarna : Har jag verkligen vunnit på det ? Svaret är inte självklart, det svänger med dagsformen.
Ta hand om dig och jag hoppas vi får träffas i vår på nån forumträff !
Och grattis på födelsedagen !

@Peka1234 Jag har ingen erfarenhet av Naltrexon men tycker det är intressant att höra om hur du upplevt det. Själv äter jag Campral och jag har gjort det lite då och då under flera år. Campral funkar - jag tappar intresset för att dricka - men eftersom jag får ont i magen och behöver gå på toa ofta så slutar jag för det mesta efter 5-6 veckor och efter några veckor har jag varit tillbaka till en flaska vin om dagen. Jag bestämmer varje gång jag börjar äta Campral att nu ska jag stå ut - och nu ska jag det!! - är inne på 11 dagen denna gång. Har funderat över hur Naltrexon funkar men det verkar vara ungefär lika antar jag. Håll i och håll ut och testa Campral om inte det här funkar.

Grattis Berra! Så intressant med din bakgrund till nykterhetsbeslutet. Man vill helst ha andra hjälpmedel än att sluta dricka trots att det ofta är roten till det mesta som känns fel. Du skriver alltid intressanta inlägg som jag läser då jag tittar in. Inte ofta numera då nykterheten känns självklar. Inne på elfte året nu. Det går utmärkt så länge jag minns att jag inte är botad.

Liksom Andrahalvlek så pratar jag inte om andras drickande. Var och en med sitt. Är nån intresserad så hjälper jag gärna. Jag undviker tillfällen där det dricks alkohol. Inte för att jag frestas utan tvärtom, jag klarar inte berusade människor. Firar nyårsafton ensamma hemma osv. Inte i arbetslivet längre så inga AW eller julfester. Skönt.

@Berra Grattis! 🥳🥳🥳 Till dina 60 år på jorden, varav 16 nyktra. Jag förstår att du är en helt ny människa, jag känner lite likadant själv faktiskt. Det känns som när man får ett trolleritrick förklarat för sig - det går inte att göra det osett sen. Man kan aldrig bli lurad av just det tricket igen.

Jag försöker inte ens prata om andras drickande. Jag vet att det är för känsligt. De vet att jag är nykter och att jag är det av den anledningen att jag drack för mycket. De flesta vet om min pappas supande också, och att det är ett arv som jag bär med mig. Om de själva kommer i nykterhetstankar tar jag emot dem med öppna armar, men jag tänker inte ta upp diskussionen. Bara markera genom att avvika om jag tycker att det blir för mycket drickande. Då går jag hem.

Kram 🐘

Dag tre på naltrexon nu idag då.

Druckit under jul nyår trettondag och mellandagar som om det varit en enda stor lång fest. Jag fick natlrexon utskrivet av läkare i slutet av hösten de har varit lång- restade utan motsvarig produkt på apoteket så jag gjorde det enda rätta under vänte-tiden, festade vidare som om jag aldrig varit på beroende enheten.
Det hade jag och jag minns plötsligt varför.
Det blir aldrig EN fest för mej.
Det blir en lång natt med minnesluckor, ofta mitt i veckan då jag är ledig då, men fortsätter i flera dagar efter med start på morgonen. Blir som besatt och dricker framför mina barn som har börjat se och förstå och lessna och jag är bakfull flera dagar i veckan, ofta på jobbet men har lärt mej vilken tid jag ska avsluta mitt drickande för att klara av det.

Nu har jag fått tag i natlrexon och snubblade över sinclair- metoden som ska tas med denna medicin. Planen är alltså att stänga av njutningen man får av alkoholen för att på något sätt resetta hjärnan att sluta söka kickarna efter denna. Man tar tabletten en timme innan man dricker. Vissa säger varje dag och andra söker vid behov . Sen ska man dricks och hjärnan kommer inte få någon kick och efter några månader ska den liksom ha lärt om sej angående alkohol , att det inte kopplas till rus på samma sätt.

Dag 1 så tog jag tabletten på eftermiddagen efter jobbet och ett tog ganska exakt en timme innan magen skrek av smärta och jag spenderade 20 minuter på toaletten med att tömma den , haha. Var livrädd att det skulle bli värre men det blev det inte, somnade fint och intresset av alkohol fanns inte , dels då jag var sliten från helgen.

Dag 2. Fortfarande inget intresse för alkohol. Tanken på det tilltalar mej inte överhuvudtaget men jag har inte rökt cigaretter sen helgen heller och känner mej fortförande lite lätt långtids-bakis så enligt mina beräkningar borde suget inte vara tillbaka först onsdag torsdag.
Väldigt trött, apatisk, susar i öronen, dimmsyn och lättirritrrad.Trodde jag var på väg att bli sjuk under dagen innan jag kom på att det kan vara tabletten.

Kommer skriva under perioden,om var dag eller kanske varannab,
Dela gärna erfarenheter från naltroxen ni som har ♡

@Påvägmothälsa Ja! Kaffeklubben är öppen för alla! Morgonkaffet är tusen gånger mumsigare än det där första glas vinet på kvällen.

@Jerri Klart du ska! Jag dricker mitt morgonkaffe nu och ska strax åka iväg på jobbmöten. Så skönt att kunna ta bilen utan oro och utan oro att lukta gammal fylla när jag ska träffa folk. Även andedräkten är säkert bättre, inte tusen tuggummin och munskölj vid fem gånger innan man ska träffa folk.

@Kristoffer hej och tack för din kommentar. Jag blev som maniskt när jag läste om denna metod! Kommer skriva ett inlägg då och då och berätta hur det känns, just nu söker jag mest erfarenheter för att stå ut med biverkningarna. Dag 3 på medicinen och är tröttare är någonsin.
Inser att metoden är individuell men fick ett Halmstrå att gripa tag i . Kanske finns det något som funkar. Nu måste jag prova själv och vara ödmjuk mot resultatet. Håller tummarna hårt.
Ta hand om dej.

Adde har haft sin nyktra födelsedag, själv har jag haft mitt fysiska…

Läskigt vad tiden går, det är dryga femton år sedan jag tog mitt beslut.
Jag satt hos min läkare Peter, min själ var trasig av stress och utbrändhet.
Jag bönade och bad om att få ett lyckopiller så jag skulle slippa känna mina känslor som var allt annat än behagliga, mitt liv kändes emotionellt helt trasigt, söndrat av arbete och allt annat som under tid hade anhopats till något oöverstigligt, min kropp var slut av att hjärnan gick ständigt på högvarv och aldrig tog ledigt.
Det är otroligt svårt att kunna förmedla den känslan jag hade då, men som om man vore ständigt andfådd utan att ha ansträngt sig fysiskt, utan andfåddheten kom inifrån.
Kroppen var på helspänn, axlarna uppdragna som om de väntade på att lejonen skulle anfalla bakifrån.
Jag ville så gärna att få ett lugn och ro, förhoppningen låg till medicinen som skulle hjälpa mig ifrån alltihopa.
Peter svarade, jo jag kan ge den dig, men den kommer inte lösa alla dina problem.
Den kommer att göra dig avtrubbad på alla sätt och vis, även ta bort glädjeämnen i ditt liv.
Ja, vadsomhelst som tar bort min håglöshet, jag gör vad som helst, precis vad som helst…
Du kommer inte att kunna få utlösning t.ex svarade han, en vanlig orsak till att just män slutar med medicineringen…
Jaha, tänkte jag en stund, det får kosta en del, kanske inte så upplyftande, men jag kan ta det.
En annan sak också, du kan inte längre dricka alkoholen, inte ens ett glas vin!
VA!, inte få dricka längre, men…men.. det är ju det enda som har kunnat hjälpa något under min värsta depression, hur skall jag kunna det?
Den kan få helt motsatt verkan, och då går det inte att dricka alkoholen alls, det är för riskabelt.
Kan du lova mig det, frågade Peter?
Öh, jo det kan jag väl, med en viss tvekan i svaret.
Nu slog det mig all lögn jag tidigare hade svarat läkaren om hur jag tidigare hade druckigt.
Inte mer än andra, lagomt, ja du vet.., några öl till helgen och så vidare.
Min konsumtion var över det vanliga, det visste jag, men har nog ljugit för mig själv under alla år.
Men det värsta av allt, jag hade ju blivit beroende av det, och kunde nu inte förstå hur jag skulle klara mig utan den, inte ens en fredagsöl, inget vin till maten, ingen sällskapsgrogg, ingenting!

Det var nu det började, min helvetesresa, men fast besluten att ge min medicin ett gott försök.
Det var efter några veckor jag började sedan att skriva på forumet, jag hade ju läst där tidigare för att bilda mig en uppfattning om min konsumtion var en riskkonsumtion, men svaren kom aldrig i klartext, den byggde nog mer på en självuppskattning, men hur funkar det när man ljuger till och med för sig själv?
Så, jag visste att jag hade ett riskbruk, men inte att jag var så pass beroende.
Och det var beroendet det sedan handlade om, hur jag skulle överlista den.

Jag var då 44 år gammal, och igår fyllde jag 60.
Jag har smakat alkohol i alla dess former, men med inriktning på smaka, aldrig druckit alkoholen.
Har aldrig blivit berusad eller känt av den.
Men visst har jag tvekat, alla dagar, gör jag det rätta?
Men med facit i hand så vet jag om alla dess former och tillfällen.
Jag vet vad jag har nu, och ännu mer avskräckande vad jag hade dessförinnan.
Och ännu mer vet jag att medicinen var inte den som hjälpte mig, alls…
Det var avsaknaden av alkoholen som hjälpte mig, det var den som tryckte ner mig i ångesten.

Det var som precis som rubriken säger på min tråd…
Ångesten tog mitt liv, och det var alkoholen som var den direkta anledningen.
Jag är på banan igen, men inte tillbaka till mitt gamla liv.
Jag gjorde en förändring som skapade en helt ny livssituation, genomskådade vad alkoholen skapade och satte mig i för sorts situationer.
Vidgade min syn på livet, och att genom att snirkla mig förbi alla hinder så har livet blivit annorlunda, jag vågar påstå att jag har blivit helt förändrad.
Jag har insett att jag inte klarar av alkoholen i alla dess former, jag har underkastat mig i en sorts ofrivillig nykterhet, och dess fördelar har vida överstigit dess nackdelar.
Jag har ingen ångest idag, har lärt mig att hantera olika stressituationer så jag ser den komma innan den påverkar mig, m.m.
Allt är inte solklart mycket bättre, det finns fortfarande saker som jag irriterar mig på.
Som t.ex folk i min närvaro som inte kan förstå när jag påtalar att de befinner sig i samma situation som jag gjorde, men låter ändå sig underkuvas av alkoholen och vill inte se sina egna problem.
Nykterheten har blivit min nya religion, men jag försöker inte missionera så mycket längre om den.
Den som är mottaglig och nyfiken har en chans, men de allra flesta vill inte se den och stoppar likt strutsen huvuden i sanden och väntar på att stormen ska bedarra.
Alla andra dricker ju, så varför ska inte jag?
Eller så har de på känn, att de orkar inte stå emot trycket ifrån alla andra, varför ska jag sticka ut?

Så i backspegeln, medicinen fungerade, men inte som det var tänkt.
Jag behövde göra jobbet själv, och fortsätter med det, så här är jag…

Berra

@vår2022 Precis så gör jag också, laddar på kvällen och bara slår på. Sen är det lyxigt på morgonen när det går fort. Jag tror jag vill gå med i er kaffeklubb 😃

@prinsessa Härligt att du är på. I morgon får du njuta ytterligare en nykter morgonkaffe. Tror jag ska slå till med att joina även om min blir redan vid 6 snåret.

@Törster Sök på ”alkohol och hjärnan” på youtube så får du lära dig mer om hjärnans viktiga kemi, som alkoholen fuckar upp.

Kram 🐘

@Törster När vi dricker skjuter serotonin och dopamin i höjden. Vi mår toppen! Dagen efter störtdyker dessa två hormoner och då mår vi botten. Det tar några veckor upp till någon månad innan de stabiliserar sig på en mer lagom nivå.

Kram 🐘

@prinsessa Hej! Ja då har vi varit nyktra nästan lika länge! Har gjort över halva månaden nu.
Känner mig dock inte piggare utan är sjukt trött. En trötthet som inte går att vila bort. Annars har det väl gått hyfsat lätt tycker jag ändå.
Har dock en allmänt deppig känsla trots att jag ändå är nöjd över en nykter period.
Ska jag vara ärlig hade jag nog hoppats det skulle kännas ännu nättre än vad det gör. Både psykiskt, och framförallt fysiskt.

@Andrahalvlek Ja vi får hoppas det blir bättre. Idag är jag verkligen så sjukt trött att jag börjar undra om det är något alvarligt fel med mig.. Ingen initiativförmåga alls. Hoppas verkligen det blir bättre för det här är riktigt deprimerande

Hej!

Klokt av dig att prova Naltrexon, det är en beprövad behandling för alkoholberoende som finns med i Socialstyrelsens riktlinjer. Många forskare och kliniker hävdar dessutom att det och andra moderna alkoholläkemedel är underutnyttjade och skulle kunna hjälpa många fler. En tanke jag får är att eftersom det är receptbelagda läkemedel det handlar om, som kan ha biverkningar och som kan vara olämpliga att ta för vissa personer, är det viktigt att lägga upp en plan tillsammans med den läkare som skrivit ut dem och följa den.

Vad gäller länken du delade är det en berörande och kraftfull historia, och vissa får den där tydliga effekten som beskrivs i föreläsningen (även om det är långt ifrån alla). En sak jag skulle vilja lägga till är att just Sinclairmetoden som förespråkas där är en amerikansk metod som kostar ganska stora pengar och som i sig inte är utvärderad (vad vi vet). Det finns alltså inget som säger att den skulle vara mer effektiv än de behandlingar med Naltrexon som erbjuds i den svenska vården.

Med det sagt får du gärna dela med dig av hur det går för dig och hur du upplever behandlingen!

Hej! Vilka viktiga funderingar, klokt av dig att ventilera dem här. Det låter som att du har massor av resurser och erfarenheter för att göra även den här förändringen, och det är bra att du är uppmärksam på just abstinens.

Hur mycket och hur länge en behöver ha druckit för att få farliga abstinensbesvär är individuellt. Även om det fungerat för vissa så är vår erfarenhet att nedtrappning är vansklig och att återfallsrisken är väldigt stor. Därför brukar vi alltid rekommendera att sluta tvärt, men hålla koll på sina abstinenssymptom och söka vård om det behövs. Här finns en lista på symtom att hålla utkik efter, som är tecken på att abstinensen kan vara farlig: https://alkoholhjalpen.se/akut

Ofta går det bra att ta hand om själv, men som sagt, det är viktigt att ta det säkra före det osäkra och söka vård om en är orolig. Det går också att ringa en beroendemottagning/beroendeakut anonymt och rådfråga, de är experter på just detta. Skriv gärna och uppdatera om hur det går och vad du tänker!

Åååå...tack santorini <3 Kul att du hör av dig lite då och då ! Ja, friheten att slippa dricka är kanske den främsta dragkraften numera !

Ha det jättebra !!

@vår2022 Morgonkaffet är det en av de bästa sakerna med att vakna nykter! Dricker mitt kaffe nu, så mumsig!

@prinsessa Du gör det så bra! Visst är morgonkaffet otroligt lyxigt och gott som nykter. Jag laddar min kaffekokare varje kväll så att jag bara behöver trycka på knappen i förbifarten till toaletten. Det doftar ljuvligt när jag sedan går och häller upp en kopp i köket. Morgonstund har guld i mun❤️

@Se klart Tack!

@Jerri Jag sätter krysset i morgon när jag dricker mitt goa kaffe :-)

@prinsessa Härligt att höra =) Snart (om du inte redan satt dit det) har du ytterligare ett kryss i kalendern.