Senaste kommentarerna i forumet

Inatt drömde jag att jag blev full på jobbet. Jag sluddrade och försökte förklara att jag inte hade druckit någon alkohol. För det hade jag inte men ingen trodde mig och paniken var total. Jag vaknade och kände lugnet komma. Lördagsmorgon, pigg och absolut ingen alkohol igår heller. Igår kände jag inte något sug trots fredagskväll. Fortfarande bestämd!

@Loppan Grattis! Ja, man ska beundra sitt verk, känna sig nöjd och ge sig själv presenter.
Det har vi rätt till som kämpar eller kämpat så hårt.👍🥳❤️

@Berra Vilken härlig läsning! Tack för att du ville dela med dig om hur du vänt på ditt liv och hur bra du mår idag. Hur alkoholen kan poppa upp så där utan förvarning i tankarna, men att det är du som har kontrollen och bestämmer över ditt liv och om du ska dricka eller inte, som du skriver ”Hallå där, sugen på lite kul? Jotack, men håll dig i bakgrunden brukar jag tänka, du får finnas men inte i min hand. Att acceptera att andra dricker den är för mig viktigt, jag kan endast förändra mig själv, inte andra. Man kan föra märren till vattnet, men inte tvinga den att dricka.”

Ha en riktigt fin dag!❤️

@Berra härligt att läsa så här på morgonen. Så väldigt mycket hopp jag får till mig av ditt inlägg, tack🥰 önskar dig en fortsatt bra resa.

@Berra Tack 🙏 för ditt inlägg. Vilken fin berättelse.
🌻

Ojdå, vad tiden går!

Så här länge har jag inte skrivit på forumet på länge, tidigare varje vecka nu ett kvartal.
Bra eller dåligt?
Bra antar jag, för att jag egentligen inte behöver forumet som en stöttepelare lika mycket längre.
Den har varit till en stor hjälp, där jag har kunnat läsa mina egna tankar, det har varit viktigt för mig, att läsa, sortera och smälta in, och slutligen reflektera.
Så här var det just då, men inte längre, märkligt vad tiden sluter in allt i sin kokong och arkiveras.
Läser jag långt tillbaka i tiden så kan jag emellanåt inte känna igen mina egna känslor, märkligt.

Just idag mår jag bra, ja väldigt bra egentligen, hur då tänker ni?
Tja kanske att jag inte längre har mina gamla problem, utan nya och betydligt enklare sådana.
Frånvaron av tunga tankar och annat elände har plötsligt blivit min vardag, jag känner mig fri.
Jo jag vill tillägna dem alkoholens fel, många saker som involverar alkoholen, antingen direkt eller indirekt.
De verktyg jag fick mig tilldelade vid min depression har hjälpt mig att se på saker på annat sätt.
Då var då, nu är nu, historian kan inte göras ogjord, men den historia jag skapar idag kan jag påverka, och morgondagen har jag ingen aning om, och lämnar den till ödet.
De kallar det att leva i nuet, och mer än så kan man inte göra.
Adde brukar säga att innan han slänger fötter i golvet när han vaknar på morgonen har han bestämt sig för att idag ska han hålla sig nykter, och somna likaså.
En morgon utan bakfylla och ångest är verkligen guld värd.
Att inte känna skuld för vad man än har gjort, eller kanske inte gjort.
Att inte känna ångest över att man inte har tillräckligt med alkohol hemma för att klara dagen eller hela helgen, man köper på sig för mycket för alla eventualiteter om det kommer besök så man kan bjuda, men likt förbannat så är det slut när helgen är likaså.
Man tänker jo jag dricker nog för mycket men är på inga vägar en alkoholist.
Men den dagen man ger upp och inser att man har alla de kvaliteter en alkis har, då är man på en god väg, att tillfriskna, att ge upp sitt motstånd att kalla sig alkis.
Att förlora sin tillit att man alltid tar de rätta besluten, jag har inte längre kontrollen.
Knogarna slutar att vitna av ett ständig oro, man släpper taget och tillåter sig falla handlöst.
Jag brukar säga att jag kliver ut min egna kropp går åt sidan och ställer mig i ett hörn av rummet för att betrakta mig själv på avstånd, hur beter jag mig egentligen?
Att varje dag reflektera över vilka beslut jag tar, var de verkligen de mest vettiga?
Att tillåta mig falla för impulser är helt okey, så länge jag fortfarande har kontrollen och de inte innehåller alkoholen, för då tappar jag den, kanske inte idag men imorgon.
Alkoholen är en lurig jävel som låter sig väntas på, man har lärt sig förknippa den i olika situationer, och när man minst anar så pockar den på sin uppmärksamhet.
Hallå där, sugen på lite kul?
Jotack, men håll dig i bakgrunden brukar jag tänka, du får finnas men inte i min hand.
Att acceptera att andra dricker den är för mig viktigt, jag kan endast förändra mig själv, inte andra.
Man kan föra märren till vattnet, men inte tvinga den att dricka.

Mitt liv är just nu ganska så problemfritt, det rullar på…
Det händer saker hela tiden både oförutsedda och planerade, men inget som jag inte kan hantera.
Livet har blivit enklare och okomplicerat, de små sakerna har blivit stora, de stora blivit små.
Kanske kanske har det med åldern att göra, jag har blivit förståndigare och kanske tråkigare.
Tagit mer eget ansvar och skyller inte på annat/andra längre, det är mänskligt att fela.
Jag bjuder på mig själv till skratt, men inte så att jag tappar värdighet.
Står stadigt på jorden, inte bara på grund av min vikt utan också att folk kan luta/lita på mig, hur mycket det än blåser runt omkring mig.

Jo jag är ganska så nöjd med mig själv, självförvållat.
Jag har haft min historia här på forumet, ni kan läsa om den hela femton år bakåt i tiden.
Jag var då 45 år gammal och ett vrak där solen aldrig sken.
Livet var komplicerat, förvrängt och trångsynt.
Hade jag vetat då att det skulle ta femton år hade jag lagt mig i frysen och väntat in tiden.
Men då hade jag aldrig fått uppleva förändringen i realtid.
Någonting som jag är väldigt stolt över, jag fixade det…

Så tappa inte suget på en förändring, livet är inte alltid spikrakt, många kurvor backar sidospår och gropar på vägen, ni kan ta del av mina här i tråden

Berra

Hej,
Jag tänker att du kan få mycket hjälp utan att bli inlagd. En läkare kan skriva ut antabus för att hjälpa dig bryta. AA- möten finns fysiskt och digitalt. Stödsamtal hos vården. Kan du börja med att boka tid hos en vårdcentral? Finns nån kompis som kan stötta dig och backa upp kite hemma? Och om du vet med dig att du behöver bli inlagd för avgiftning så gör det. Även för det tror jag första steget är vårdcentralen. Kan din mamma i så fall bo hos dig och ta hand om din dotter? Eller kan dottern bo hos en kompis en kortare tid? Om man är ärlig och ber om hjälp vill många hjälpa till. Ta hand om dig och boka tid hos vården redan imorgon, vänta inte!

@Odågan Det bästa är nog att ringa Alkohollinjen som kanske har tips. Du kan vara anonym.
Du kan ju också få hjälp med beroendet vis sjukvården, arbetsgivaren (som är skyldig att göra det) eller gå Alkoholprogrammet här. Men det tar lite tid.
Fast om du bestämmer dig och följer programmet här så tror jag du kan se en stor förändring om bara en månad…
Många har klarat sig genom att följa det och skriva och läsa mycket i trådarna här och genom pepp och diskussioner så funkar det som en slags terapi…
(mest händer dock i den del av forumet som heter vara alkoholfri.) Om det det du siktar på. Skapa gärna en ny tråd där isf så får du fler att ”prata” med med liknande problem.
Jag har varit alkoholfri nu bara tack vare AH, i sex månader och mår jättebra.
Lycka till.🥰❤️🥰

Jag behöver hjälp men vet inte riktigt hur jag ska gå tillväga. Har själv ansvar över ett barn i skolåldern som är relativt självgående, har fast arbete men mitt missbruk av alkohol börjar ta över mitt liv mer och mer. Jag vet inte hur jag ska ta mig ur det här.

Känner att jag behöver hjälp. Att någon tar hand om mitt barn ett tag. Hade velat lägga in mig själv någonstans och bara få läka. Vart vänder jag mig? Jag har pratat med min mamma men hon är äldre och tar inte mina problem på allvar. Dottern vill verkligen inte flytta till sin pappa då hon har ett välfungerande socialt liv här och han bor långt borta. Jag älskar henne och vill henne allt väl men jag vet verkligen inte hur jag ska få detta att fungera längre. Är det någon som har några tips eller råd? Någon som har suttit i samma situation? Vill verkligen inte svika mitt barn men har försökt så länge nu och det blir inte bättre. Jag klarar inte detta på egen hand. Vad kan jag göra?

Onsdag kväll och hemma igen efter några tuffa jobbdagar på bortaplan. Dagarna går. Fortfarande vresig hemmavid, och väldigt trött. Ännu ingen ny energi i sikte. Jag kämpar på. Nöjd ändå med mitt bestämda beslut att bryta den negativa spiralen, att jag backade från det som kändes som stupet. Imorgon ska jag ta mig an min första löprunda på ett bra tag! Det ska bli intressant.

Varm välkommen hit @-me! Du har druckit mycket under en lång tid och du känner att du vill göra en förändring nu. Det finns en styrka i det du skriver, du vill inte förlora kampen, du vill fortsätta kämpa. Vad bra att du är här och delar med dig och söker stöd! Skriv gärna och berätta mer!

Hej @Milewe och varmt välkommen till Alkoholhjälpen!
Vad bra att du är här och söker stöd i din process mot ett nyktert liv, både genom att skriva här och genom att påbörja programmet! Det finns många här som kan känna igen sig i det du skriver om att tappa kontrollen de gånger man dricker.

Det låter som att du har gått igenom mycket och att du inte riktigt är där du vill i livet just nu. Vilket klokt första steg du tar genom att börja förändra dina alkoholvanor! Hur går det för dig? Skriv gärna och berätta!

@Lina1234 Det tar tid att komma ur ett beroende. Det handlar om att sluta dricka (hantera sug och allt annat). Men också om att skapa nyktra vanor. Någon här tyckte att det är 80 %...
Andra vanor som fyller ut tomrummet som kan bli.
Har du funderat över om du kan har andra saker att göra när suget sätter in?.
Exvis träning skapar må-brahormoner, men även att sjunga, dansa och framför allt det du själv gillar att göra.
Vad tror du om att skapa nya vanor? Kan det vara något som saknats?

Dricker 1 6 pack folköl varje dag… för att få tiden gå fortsre.. fan

@Amanda L ja jag har varit utan alkohol över tre månader och mått så bra men sen börjar jag igen och gör de dubbelt upp. Förstår inte varför de ska vara så svårt. Tack för stödet ❤

@Lina1234 Det kan var svårt i början med sug och ångest och elände. Men det blir bättre. För de flesta avtar suget ganska fort. Men man måste ha bestämt sig och verkligen lägga upp en plan.
Har du kollat in Alkoholprogrammet under Stöd? Där finns tips och stöd. De rekommenderar tre månaders uppehåll till att börja med.
Och läs mycket här i trådarna.
Om du inte klarar det kanske du bör söka hjälp på annat sätt. Du kan också ringa Alkohollinjen anonymt också under Stöd.
Stort lycka till! ❤️🥰❤️👍

@Adde Så fint att du mår så pass bra trots allt. Ibland måste man haft tur. Jag har också klarat mig utan men, och det ärjag glad för.❤️❤️❤️

@Loppan Grattis till dina drygt 4 månader!🥳 Det är du sannerligen värd! Så fräscht!

Ha det gott!❤️

@Loppan Grattis till fyra nyktra månader! 🥳🥳🥳 Bra ”present” att unna sig, en investering för framtiden!

Kram 🐘

Idag är jag så glad! Jag har firat mina drygt fyra alkoholfria månader med att kosta på mig ett besök hos en tandhygienist. En sån härlig befriande känsla att ha fått bort alla fula missfärgningar från den röda drycken. Det var jag värd nu när jag slutat! 🎉 😀

Jag ÄR Adde (nåja... :-) ) och jag är en stolt nykter alkoholist som är nykter för min egen skull.
Jag är inte min sjukdom alkoholismen lika lite som jag är diabetikern eller astmatikern men jag vill gärna vara medveten om att jag har dem så jag kan hålla dem på mattan.
På sätt och vis är alkoholismen lättare att hantera nu när jag vet att jag inte ska dricka alkohol, det är ju enklaste receptet, diabetesen kan jag kontrollera genom att äta rätt (men fan vad det är svårt för en sockerråtta som jag !!) och astman har jag numera en grundmedicinering för som fungerar jättebra och den kan jag inte vara utan. 3 sjukdomar som var och en är dödlig om jag inte sköter dem.

Men jag ÄR fortfarande en person med eget liv, egna förutsättningar, egna framtidsplaner.....och jag HAR en egen identitet. Jag har skrivit det så många gånger men den insikten fick jag på mitt andra konvent på Gullbranna när en anhörig stod på scenen under avslutningsmötet och sa just det jag behövde höra <3 Där och då insåg jag att jag ÄR inte min sjukdom utan har en egen identitet !! Och jag är fri att utforma mitt liv som JAG vill !!

Jag var inte längre styrd av hur mycket alkohol jag hade hemma, när behöver jag handla så det "flyter" på, var ska jag gömma det ?? För att göra saken tydligare för mig själv så säger jag alkoholist om mig själv men jag presenterar mig inte så av förklarliga skäl om det inte är personer som behöver höra det. Det är lätt hänt att försköna den delen av mitt liv genom att kalla det för nåt mjukare men det sista det var var ju skönare.....

Jag har också skrivit om att mitt liv är uppdelat i 3 olika etapper, var och en med sina fördelar men en med inte så kul grejer... : Före, under och efter alkoholens grepp om mitt liv. Inte så många som har haft 3 liv :-))

Jag är pensionär idag och styr mina dagar helt efter eget huvud och är lyckligt lottad som inte fått några men (vad jag vet än) av mitt hårda drickande. Jag har ingen jätteinkomst men bor billigt så än så länge har pensionen räckt till att göra bra saker för min egen skull och för det är jag väldigt tacksam. Med tanke på hur jag misshandlat min kropp med all smörja jag hällt i den så är det konstigt att jag fortfarande är den jag är.....

Ni som fortfarande tvekar och tror att ni kan "dra ner" på drickandet tveka inte !! Sluta kröka !!

@Liten72 Arg, sur, trött. Allt möjligt sådant kommer efter alkoholstoppet. Men det är en process och det går över och blir bara bättre.
Jättefint att du kämpar på. Så värt det!❤️❤️❤️

@Wellina Det är helt normalt att vara trött, länge. Kroppen återhämtar sig!
Även att livet är grått, det är hjärnan som inte pterhämtat sig. Klistrar in mitt tidigare inlägg här:❤️
”Ja, det kan bero på att din hjärna inte återhämtat sig ännu. Det tar tid. När vi dricker så får hjärnan stora dopaminpåslag, det gör att hjärnan till slut får svårt att tillverka det själv. Det naturliga dopaminet som gör dig tillfreds och lycklig. Det är flera sådana processer i hjärnan som tar tid att återställa. Hur lång tid verkar vara väldigt olika. För mig tog det 2-3 månader.
Alternativet, alkoholen, är dock mycket sämre. Hjärnan försöker få balans när vi får dessa stora dopaminkickar och hämmar det hela med ett ämne som ska dämpa effektera. Det gör att du behöver mer och mer alkohol för att uppnå samma sak.
Alltså: ja, det verkar som många drabbas av att tillvaron blir grå under lång tid, det är en av flera effekter av missbruket.
Så du måste helt enkelt ha tålamod.
Det är absolut värt det. Se fram emot den där plötsliga, naturliga lyckokänslan. Träna och gör det du tycker om under tiden. Tänk på hur länge du missbrukat, att bli frisk tar också tid.😌❤️🙏🏻
I boken Tänka klart, av Annie Grace kan du läsa mer om hjärnan.

En vecka till har passerat. Känner mig fortfarande bestämd i mitt beslut. Det går bra och jag känner ingen lust att dricka alkohol. Idag när jag åkte hem från jobbet kom en snabb flash om fredagsvinet, men det gick snabbt över. Går väldigt bra med något alkoholfritt i glaset. Däremot känner jag mig lättretlig och sur, kanske är det något slags tecken på sug ändå. Även om det inte triggar mig att dricka. Jag ser till att boka in andra saker också, ikväll blir det bio. Har pratat med ett av barnen om alkohol och försökte försiktigt komma in på hur hen har uppfattat det hemma. Hen såg inget som helst problem och tyckte inte jag behövde be om ursäkt. Vi har fin och nära kontakt och har varit igenom lite tuffa tider tillsammans, så jag tror hen vågar vara ärlig, men säker kan jag inte vara. Oavsett så påverkar det inte mitt beslut och jag tänker inte låta rösten i huvudet intala mig att det inte är så farligt. Jag har bestämt mig. Punkt. Ser fram emot att vakna utvilad och pigg imorgon bitti.

Fint att höra att det går åt rätt håll, ta hand om dig!