Senaste kommentarerna i forumet

Tack Granit och AHDH för era svar.
Härligt att du också är inne på din sjätte vecka Granit, jag följer din tråd och den gör mig så lycklig!! Så himla kul att få ta del av de framsteg framför allt du gör men även de ihop med din fru.
För att vara lite ospecifik så handlar det om sociala situationer (ej några viktiga dock) som visserligen går att undvika/skjuta på men försöker att tänka på andra än mig själv ibland.
Som svar på din fråga ADHD så handlar det mer om vana men även osäkerhet. Jag tror inte jättebra om mig själv och känner att jag inte riktigt räcker till, att dricka två glas i sällskap med andra skulle ge lite avslappning. Det är anledningen.
Nu kommer jag låta lite schizofren när jag säger att det inte fanns en chans att jag skulle dricka, med tanke på hur det lät igår, som jag skrev så ville jag dricka fast jag samtidigt inte ville det och som jag har känt den tid jag varit nykter nu så väger "vill inte dricka" mycket tyngre.
Jag var alkoholfri och nykter igår, som jag varit snart en och en halv månad, och det kommer jag fortsätta med. Ser ingen som helst (vettig) anledning till att bryta nykterheten och det vill jag som sagt inte heller. Får nog stå ut med att hjärnan spökar ibland, motgångar i viss mån är nog viktigt här i livet för att kunna känna äkta glädje.

Varför varför varför? Panik och ångest i det vackra vädret blir en kontrast. Det känns fel, vi borde ju må bättre när det äntligen är den, enligt mig, bästa tiden på året.

Har toktorskat de senaste dagarna vad gäller A, men min vana trogen gör jag ett nytt försök. Inget annat alternativ finns. Hur ska det annars gå för oss?

Kram till dig och en förhoppning om att du orkar stå emot. ♡ Vi vet ju att det bara blir värre i längden.

Det känns som det går åt rätt håll även om jag dricker mer än jag borde. Det destruktiva drickandet, dvs "nu skiter jag i allt" och bara dricker har jag till största del jobbat bort. Jag har nog också blivit mindre arg generellt, mycket beroende på att jag tills vidare kapat all kontakt med familj som bara gör mig ledsen. Jag har även lyckats sluta att sitta uppe länge och dricka ensam efter att familjen lagt sig, för det mesta lägger jag mig samtidigt långt innan jag blivit plakat. Men, det där belöningsdrickandet har jag inte under kontroll. Har jag gjort något bra så skall det belönas, jag gör tydligen något bra i princip varje dag….. Men, jag har iallafall inte ångest över detta drickande - dock blir det ju för mycket och jag är orolig för vilka skador det ger.

Som sagt, jag jobbar på och tar ett problem i taget. Nu skall jag hitta andra belöningar och inte fira med A. Total nykterhet verkar omöjligt, men varje nykter dag blir ett steg i rätt riktning.

Nu jobbar vi vidare!

Solen vräker ner dag efter dag och just idag mår jag skit!
Det är så vackert överallt som det blommar men inuti mig är det grått och gråt. Vill inte känna mig såhär!
Det är så svårt att låta bli att döva deppigheten och ångesten med alkohol.
???

Verkligen!

Hade jag förlorat de mina hade jag nog tyvärr fortsatt spiraltrappan ännu lägre tills räddningen var så långt borta att jag troligtvis inte klarat av att ta mig upp igen. Med eller utan hjälp.

Jag vill dricka betydligt mindre. Jag har en vilja.
Men den viljan är tyvärr inte tillräckligt stark.
Jag har inte haft någon utlösande faktor eller något negativt som har hänt, en stark anledning till att minska eller sluta.
Har aldrig varit i rännstenen, aldrig behandlat andra illa pga drickandet, inte gjort bort mig, inte misskött mitt jobb.
Snarare är det känslan av att ha en så stark last som är jobbig och att det svider i plånboken. Men det är dessvärre inte tillräckligt starka anledningar för mig, viljan är inte tillräckligt stark pga "bara" detta.
Sen är jag i grunden ingen viljestark person. Svårt att fullfölja projekt, det är av och på, tröttnar snabbt, hittar något annat som är mer intressant. Men ibland önskar jag nästan att jag fick en sån där enormt dålig upplevelse, som gör att jag åsidosätter A.
Det var mina reflektioner för idag.

Ångesten som känns som den ska bryta av en på mitten och ta livet av en.
Ja, fyfan för den!
Prova en promenad. En riktigt lång promenad i högre tempo. Få igång endorfinerna som blivit ljusskygga av drickandet. Känn hur kroppen får jobba och hur trycket släpper.
Testa!

Mellanmjölk:
All heder åt dig som ännu inte passerat barriären med alkohol på arbetstid.
Vad känner du tar emot med att vara ensam med barnen?
Jag är likadan. Det skrämmer mig till en början, men nu när jag är nykter njuter jag av det.

Kämpa på, båda två!

Sen några månader tbaka har jag börjat notera i min kalender hur varje dag sett ut A-mässigt. Om jag druckit eller varit nykter. En enklare form av dagbok. Då kan man se tydliga mönster... O just i dag, 5, ser man att d är då det brukar dra i gång. Så jag ska passa mig extra idag. Skriva här är ju oxå en form av dagbok, och har hjälpt mig mycket. Ser fram emot kvällningen, när jag tar fram mobilen och skriver "N".

Ha d ?

Tack.. f tanken!

För vad det nu kan vara värt..... tänker på dej!
Vet hur det känns.

Sov som en klubbad säl i natt. Länge sen sist. Trodde problemen skulle va borta idag.. Men då börjar andra delar av mig spöka, ryggen *aj*. Finns säkert ett samband med A.. som ju varit huskuren länge. Måste ta mig i skinnet o komma ut o röra på mig, skulle behöva käpp.. fast ja har ju kryckan Antabus, som ja nyss tog.
Heja alla! ?

Jag har haft tankar att dricka på jobbet, men har ännu låtit bli. Jobbet är allt för mig, efter barnen såklart, kan inte riskera att förlora det. Det är som en andra familj, de är ett oerhört stöd för mig och att veta att jag klarar mig bra ekonomiskt är en stor trygghet.

Igår bestämde jag och sambon oss för att vi ska separera, ingen av oss orkar längre. Han pratar skit om mig bakom min rygg, ljuger mycket, som om sanningen inte är illa nog. Nu är alla grannar involverade och strålkastarljuset lyser starkt på mig. Det känns som en oerhörd lättnad att avsluta detta, men jag är också livrädd och väldigt ledsen.

Han vill att jag ska säga upp mig från mitt jobb, det har han velat ungefär sen han insåg hur bra jag mår av det. Jag behöver ju bara en billig lägenhet så då behöver jag inte tjäna så mycket. Jag jamsar med, men aldrig att jag kommer nöja mig med mindre och förlora min stora trygghet! Nu blev det en roman om bara mig, förlåt.

Jag tänkte också dricka 2-3st 3,5'or, men lyckades stoppa tankarna. Det som funkar bra oftast är att tänka mig hur jag öppnar första ölen, känna den bra känslan när den börjar verka. För att sen öppna den andra och tredje. Men sen då.. de tar ju slut. Och då är jag precis där jag var innan jag öppnade den första och allt har börjat om. Jag tänker på konsekvenserna som blir om jag blir påkommen. Ångesten som garanterat kommer infinna sig oavsett. Så jämför jag det med att inte öppna den första ölen, hur jag har ryggen fri och inte gjort något fel. Hur jag kommer känna glädje och känna mig stark. Det har faktiskt funkat bra de allra flesta gånger den där blixten kommer in i huvudet att jag ska dricka. De gånger jag inte klarar av att hantera tankarna är när jag ska vara ensam över natten, då dricker jag varenda gång. Och ibland startar det en period av drickande, som det gjort nu. Förstår inte vad det är som är så läskigt med att vara ensam hemma med barnen ett dygn eller två? Vad sjuttsingen är det jag måste bedöva?

Det du gör just nu är jävligt farligt.
Jag använder begreppet "death spinn".
Det är en karusell av drickande dygnet runt.
Jag har själv varit passagerare i den karusellen där det första man gör på morgonen är att ta en öl, eller fyra, för att inte bli sjuk.
Eller för att bli "normal".
Den här processen är dödlig med dödligt höga halter av alkohol.

Lägg in dig på avgiftning, nu!
För att bli nykter så måste psyket fungera och trust me, alkohol är inte svaret.
Alkohol är den bästa av vänner som dessvärre tar livet ifrån oss.

Kom igen nu!

Det gick inge vidare! Knäppt 2 3:5or för att tro det dövar, men såklart känns ännu värre. Har flera gånger druckit innan jobbet inga mängder och åker nästan alltid kommunalt. Har druckit på jobbet, på väg hem det finns inga gränser längre. Tack för era kommentarer, jag tar verkligen till mig och förstår att det är en järnvilja nu dom krävs. Just idag pga att jag sovit dåligt med ångest känns viljan långt borta. Kanske blir bättre under dagen.

Ja det är samma....
Har väl gått sådär kan jag säga.
Minskat mina minnesluckor från 9/10 till 5/10
Skickat en egenremiss till psykatrin men inte hört något än. Märkligt att de inte tar folk på allvar.
Vill ha hjälp På ett sätt men ja vill inte hamna på soc med barnen.
Deras pappa har inte problem utan det är jag och vi bor ihop.
Är själv ”uppväxt” med soc i familjen och avlastningsboende.
Jag vet att det skulle vara för barnens bästa men det är som en spärr, jag gör de inte!

Ja vet inte vad jag ska ta mig till.
Det är ju genetiskt och jag inser att jag är mer och mer som min far. Med alkohol, depressioner och ångest.

Jag känner mig så ensam här i verkliga livet. Ingen vet förutom min sambo som blir arg på mig vilket jag känner ger motsatt effekt.

..vi två. Jag skulle häva ångesten igår kväll för att klara natten bättre, men det blev för mycket. Så nu är jag fortfarande på samma punkt som igår. Ikväll ska jag jobba, så det blir nyktert nu. Kämpar med tankar att dricka, 'om jag dricker si och så mycket är jag körduglig vid den tiden', ska verkligen försöka låta bli. Har antabus hemma, borde egentligen ta en så är det löst sen.

I min kommun finns en alkoholmottagning där de inte för journaler, kolla din kommuns hemsida, borde finnas överallt tycker jag.

Jag lider med dig.Du är i ångest karusellen och har svårt att hoppa av. En karusell som vi alla här har varit på. Men om vi kan hoppa så kan du (även om det inte känns så nu).Jag lovar. Är det något du kan göra när ångesten/suget kommer som du kan lägga ditt fokus på just då? Många gånger höjs motivationen när de kanske har gått någon/några dagar. För då ser man - Jag kan faktiskt göra detta !..(Lättare sagt än gjort jag vet). Men att du är här är en väldigt bra början.Ta dag för dag och försök inte "trycka" ner dig själv. Du gör så gott du kan efter omständigheterna ❤️?

Sovit dåligt och vaknat flera gånger med ångest. Har det nu och det kryper i hela kroppen. Jag ska ta en dag i taget och den här dagen får lov att bli a-fri. Jag ska försöka. Blir så förbannad på mig själv. Jag vet att dricker jag, så mår jag dåligt. Ingen vet hur illa det är, ingen. Så vill jag ha det och vänder mig istället hit. Vill inte prata med familj och vänner. De har ingen aning vilket helvete jag utsätter mig själv för och hur jävla dåligt jag mår. Har blivit expert på att sätta på mig den glad masken. Jag vill vara glad utan den och vet att det är endast jag som kan förändra allt. Ha en bra dag alla!

Vill skriva av mig och antar att det här är rätt forum att vända sig till, stöd och någon man faktiskt inte känner som ändå bryr sig lite är något jag tycker är väldigt fint!

Men tyvärr ingen vidare framgång för min del, dricker mer än någonsin. Spritflaskan kommer ofta fram även på vardagar. Helgerna består av en konstant fylla från fredag till söndag kväll. Har även börjar dricka lite på morgonen för att orka gå till jobbet, detta handlar om 3-4 öl för att komma i balans efter gårdagens drickande.

Har varit hos doktorn, har fått medecin mot ångest och även mitt alkoholsug, skulle faktiskt säga att inget hjälper. Dricker jag inte kan jag inte sova. Och ligga vaken en hel natt är för mig så mycket ångest och tanken på det får mig att vilja dricka. Även den ständiga känslan där man inte riktigt vet vart man ska ta vägen är väldigt obehagligt.

Även fast jag dricker innan jobbet så har jag en nöjd chef. Ingen vet något, inte mina närmsta vänner inte mi famil inte min chef. Ingen vet hur mycket jag dricker.

Jag har faktiskt ingen plan på att sluta, nu har jag känslan av att jah mår bättre av att dicka än att låta bli.

Återigen rörigt,

.. Vinäger! ?

tyvärr... Håller med dig, då vore ingen här. Vet själv hur det är trots att mina barn är vuxna. Där är jag inte klockren vad gäller att råda just nu.

Tror dock inte att du behöver gäspa dig igenom livet. Kanske känns det så ett tag, men alla som lyckats vara nyktra länge vittnar om motsatsen (haha, autocorrecten skrev "mördaren"). Läs gärna trådar av Lim, Lerigen eller miss lyckad. Finns också flera veteraner som Adde eller Berra.

Fyra dagar till ända. Du resonerar så klokt och insiktsfullt. En dag i taget...

Du har alldeles rätt. Men det är ju inte logiken som styr utan känslan, annars hade jag inte hamnat här. Och en katastrof är nog vad som krävs i vissa fall för att komma till insikt. Så ja visst är ”gäspande på fester” värt att barnen inte är oroliga. Men under ytan oroar jag mig för att gäspa mig igenom livet utan att någonsin vara glad igen.

Du har alldeles rätt. Men det är ju inte logiken som styr utan känslan, annars hade jag inte hamnat här. Och en katastrof är nog vad som krävs i vissa fall för att komma till insikt. Så ja visst är ”gäspande på fester” värt att barnen inte är oroliga. Men under ytan oroar jag mig för att gäspa mig igenom livet utan att någonsin vara glad igen.

"gäspa på fester" vs "barnen som visat oro över mitt intag".

Som du själv skriver, det får det vara värt. Självklart! (Därmed inte sagt att det är lätt.)

Ja du, många som stör sig på nykterhet tror jag har egna problem. Varför annars ens reagera eller ifrågasätta?