Senaste kommentarerna i forumet

Dagens reflektion, jag undrar vad som skulle hända om jag drack nu, vad jag menar är att jag ägnat så extremt mycket tid åt att fundera på alkohol att det känns som att om jag smakade nu så skulle skuldkänslorna bli så stora att jag skulle krascha helt. Det är väl bra antar jag då det är nykterhet jag vill uppnå. Just nu är suget stort och löftet om de positiva effekterna finns i hjärnan men skulden är så mycket större. Detta gör att jag garanterat inte kommer att dricka idag men någonstans vore det bra om skuldkänslan vore lättare att bära....

Är nog medfött till stor del, mycket av det psykiska lidandet ligger troligen i generna, väl inbakat. Min morfar var galen, min mamma är hispig och går ständigt på en skör tråd, min mormor lever och är starkt hypokondrisk. Allt handlar om henne och hennes inbillade smärtor som beror på något psykiskt och ensamhet tror jag.

Den medfödda sårbarheten. Känsligheten. Intelligensen. Ju högre intelligens desto mer ångest. Melankolin som alltid funnits där. Det finns inga yttre livshändelser som gjort att mitt liv är där det är idag.

Jag menar, min pappa skulle aldrig förstå. Han är ett lysande exempel på hur livet lättast levs.
Han har gått till samma jobb i 40 år. Han går upp samma tid på morgonen och gör det han ska. På kvällen äter han mat och sedan kollar tv hela kvällen. Och är fullständigt nöjd med det. Kräver inte mer av livet än så. Han har inget behov av A. Här finns inga vidgade vyer och drömmar. Och det kanske är mitt problem. Att jag vill så mycket med livet. Innan det är försent..

Uuuh! Sockersuget var det ja.
Jag har ätit osannolika mängder snask sen jag slutade (TRE VECKOR IDAG!).
Tre veckor skulle jag få hållas, men nu ska jag lägga av med sockret eller hålla det på en rimlig nivå.

Du är grym Elsie! Och visst är det skönt att vakna ganska pigg och ha lust att göra saker? ?

Ja, lite grann förstår jag vad du menar, Ron. Ibland "spåras det ur"och blir berättelser och samtal som inte direkt relaterar till alkoholen (men ofta indirekt). Men drickandet är ju en del av livet och vårt samhälle och därför kan det kanske vara nödvändigt att ta in det omgivande också. T.ex. psykiskt mående och livssituation i stort, påverkar ju om och hur man dricker.
Och som du säger: man mår ofta bra att få skriva ned sina tankar i en trygg miljö som den här.

Ibland behövs inte så många ord... En vink... En nickning... En hand på axeln... En blick av samförstånd. Kommunikation är inte bara ord. Det är väl ett av forumets begränsningar, att när ord saknas så uteblir kommunikationen. Om man inte gör som du och skickar en hälsning ändå :)

Tänk på att just skrivandet är utvecklande, att det först och främst är för dig själv... du kan gå tillbaka och läsa.. när du läser andras trådar väcks nya tankar som du får hjälp av?ha en bra måndag, kämpa på och stanna kvar här! Vi har alla själsliga anledningar varför vi hamnat där vi hamnat????

Tack Miss Lyckad?
-Bra påminnelse att det faktiskt är socker i vinet, försökte ibland tänka på att dricka rödvin med låg sockerhalt... undrar hur mycket socker jag fått i mig egentligen i samband med mitt drickande? När jag drack , åt även jag mindre mängd godis. Innan var jag en godisråtta .
Jag går in i månad två idag utan vin. Min utmaning är att sätta ett stopp, begränsa mig... vad gäller socker måste jag kontrollera mig ännu mer.. socker finns i alkolfritt vin oxå.. där har mitt sug startat igen! Min första månad här har varit lärorik och insiktsfull.. har fått så många tillfällen att tänka vidare när jag läser era trådar.. det är utvecklande! Ha en underbar måndag?☘️?dag 29/100?‍♀️?

Saknar ord.. Men viktigt att det du gör, här hos oss är ovärdeligt.

Kram

Härligt att läsa om frisk nykterhet i solen..Håller med om att man stoppar huvudet i sanden när man dricker och sopar undan saker..Jag och exet skyddade varandra på slutet, mot vuxna ifrågasättande barn..Jag käkade en hel del godis i början av nykterheten..Tror kroppen är van vid enorma mängder socker som finns i vin och cider..När jag drack var jag sällan godissugen..Nu unnar jag mig bär och godis emellanåt, för det blir jag inte dum i huvudet av, bara klok och vacker?

På om detta forum är rätt för mig. Då det inte är nykterheten som är i fokus utan helt andra själsliga våndor.
Just nu vet jag inte vart jag ska vända mig. Har provat det mesta. Men har fått stor hjälp här. Så därför känt att jag vill fortsätta skriva.
Det finns iaf några som läser min tråd, vilket jag uppskattar. Min kamp, min strid. Tack för det stöd jag får av er!

Jo men visst har jag varit ute på galej! Barer, krogar och restauranger. Alltid i sällskap av folk som druckit, en del mer och en del mindre. Har inte haft några som helst problem att avstå trots att det stundtals "tjatats" om att man borde ta ett glas vin iaf. Tack men nej tack! Hellre en cola med is och citron.
Tidigare när jag varit duktig och avstått så har jag förtjänat en belöning, och den enda belöning som gjorde mig glad var alkohol så när jag avstått vid ett tillfälle tex vid en högtid så belönade jag mig själv med dricka dagen efter eller dylikt. Som det är nu så känns friheten av att vara nykter som världens största och bästa belöning! Trots att måendet inte är något vidare just nu varken fysiskt eller psykiskt så är jag genuint glad att få vara nykter. Att få gå hem från krogen klar i huvudet och utan att glömma kvar massa saker klockan 22, istället för att bli utslängd pga berusning klockan 02. Det är en obeskrivlig känsla, trodde aldrig att det skulle bli såhär bra. Från att ha druckit stora mängder varje dag, till enorma mängder 2-3 gånger i veckan som slutade med totalt kaos och elände varje gång till att om ett par dagar varit helt alkoholfri i en månad.. Ja, jag vet inte vad jag ska säga. Så oerhört tacksam och lycklig över att det är JAG som har kontrollen!! ?

... börjar en ny?- Man ska bara ha saker som man har en relation till, som väcker bra tankar, känslor.. rensa i röran kan rensa i själen?

Och det här "måstet" verkar vara olika var till mans sådär... Du kanske inte behöver vara nykter. Dina primära "måsten" handlar om annat. Ensamhet. Rastlöshet. Oro och ångest. För någon annan hänger livet på en skör tråd. Och den tråden är just nykterheten. Det är lätt att tappa perspektiven på olikheter när man själv befinner sig i pressat läge och inte orkar leva i sitt eget skinn. Nu vet jag inte alls vem och vilken tråd du syftar på, men jag tänker mig att det är ganska allmängiltigt det här att vid stor inre stress så blockeras både fingertoppskänsla och empati. Ibland är det jag. Ibland är det du. Ibland är det någon annan. Vi får försöka förlåta varandra. Kämpa vidare mot livet så som du vill leva det!

Jag vill att du fortsätter att skriva... vi är fler hör som har mål att hålla upp under en längre period för att förändra drickandet.. alla vi har olika historier, förutsättningar, och livssituationer.. alla kämpar med sitt, det gör du oxå?

Fick veta att någon i en annan tråd stör sig extremt mycket på det jag skriver.
Att jag skulle vara en person som försvarar intagandet av A och uppmanar andra att det går att dricka måttligt.

Blir väldigt ledsen faktiskt. När det blir missförstånd.

Allt jag har sagt är att jag inte är redo eller har en vilja att vara totalt nykter. Ingenting annat. De som behöver vara nyktra, var det.
Allt jag vill är att dricka något mindre. Och så kommer det de som säger att det inte går. Att jag skulle vara ett hopplöst fall...
Det kanske inte är så lätt att bemöta det jag skriver, jag vet. Men skulle vara så fint om någon förstod. Att jag också kämpar.

Både att hålla sig nykter och genomföra en föreställning. Jag kände mig till och med litet som "mig själv" vartefter dagen fortskred. Pirret, förväntan, scenglädjen, publik-kontakten... Idag var det genuint från min sida, inte bara en tom själ i ett proffsigt skal... Kanske är jag på rätt spår nu :) Några korta dippar ner i meningslöshet hamnade jag i, liksom några ångesttoppar, men det var hanterbart och snabbt bortmotat med fokus på görandet. Hanterbart är bra. Min läkare ville vänta med att höja dosen på antidepressiva. Jag har en väldigt låg dos, bara tillräckligt för att hålla mig upprätt. Läkaren menar att om terapin ska vara effektiv, så bör ett visst mått av nedstämdhet och ångest finnas kvar, så att det finns något att jobba med... Det lät väldigt vettigt. Vi kör på det.

Jobbiga grejer kommer och går. Jag känner att konfronten är lättare nu utan A för jag har ingen flyktväg längre och jag behöver inte fly!

Konfronterar och går vidare. Så skönt!

Onödiga prydnadssaker är just onödiga .. ;-) Bort. bort....

men det är inte alltid bra att göra det i syfte att direkt må bättre. Risken är att man mår ännu sämre av tanken ”det fungerar ju inte, jag mår fortfarande inte bra”. Att utvärdera sitt mående betyder också att de oönskade känslorna är ”hotet” och därmed det som man automatiskt måste vara vaksam på, alltså upptäcka.
Fokusera på beteende, för det är det enda du kan välja själv. Känslor styr du inte över.
Eftersom du inte drack i helgen, och det var just det beteendet du hade som mål, blir helgen ”lyckad” oavsett vilka känslor du haft.
Det är dessutom en större prestation att hålla fast vid en förändring när det känns svårt. Så din insats är än mer värd när du inte mått bra och ändå hållit dig nykter.
Kram

Så roligt att höra!! Fantastiskt hur bra du ordnat det för dig!

Tack för din omtanke RaniLee! Det har faktiskt gått fantastiskt bra för mig vad gäller a!!!
Jag ser att jag snart har varit medlem hör i tre år, men min kamp började ju långt innan dess.
Det har INTE varit någon lätt resa och jag förblir ödmjuk. Jag har inte druckit en droppe sedan 13/10!!! Det är över 6 mån!

Det mest galna av allt är att jag INTE VILL dricka... jag har nyligen gjort det otänkbara - åkt iväg på en resa med all inclusive utan min man (som från början tvingade mig att vara nykter). Fri tillgång till a - det var bara att fylla på - en kran för öl, en för vitt och en för rött vin... och jag rörde inte en droppe.
Det var inte konstigt, jag sörjde inte (vilket jag gjort massor innan). Jag blev aldrig ifrågasatt, men om jag hade blivit det hade jag sagt sim det är.
Jag tål inte alkohol, jag mår inte bra av det.
Innan var detta omöjligt för mig att säga, jag kände mig dum och visste inte vad jag skulle ta mig till. Det kommer säkert tillfällen när det blir så igen, men just nu njuter jag av detta.

Kanske är det för att jag har fått ADHD-medicin - jag har fått tyst och lugn i huvudet... det jag alltid sökte med a.

Jag ville titta in och skriva, ge lite hopp. Jag har gjort så många dikeskörningar och mitt liv är kämpigt på många andra sätt... men att ha kommit till en punkt där jag inte längre sörjer a, där jag inte förhandlar, där jag kan stå med båda fötterna på jorden... det trodde jag aldrig, inte ens i mina vildaste fantasier, skulle gå.
Det finns hopp! Ge inte upp! Släng ut skiten! Det kan bli bra, men fortsätt hålla garden uppe. Jag vågar inte smaka. Jag vet att jag mycket väl skulle kunna falla igen. Jag tar inte första klunken.

Tack för allt stöd härinne, det är det och en massa envishet som fått mig så här långt! Nästa milstolpe är ett år... men fortsätter ta en dag i taget. Inte bli övermodig... jag vet hur det kan gå.
Stor kram ❤️

Ja tack! Varje sak innehar en viss energi. Varje färg likaså. Klarar därför inte av att ha massa prylar och prydnadssaker hemma.
Får inte vara för många olika färger och dåliga kombinationer. Har ett ganska vitt hem, en del svart och grått samt några få färgrika detaljer.

Vad gäller serier, har jag slukat samtliga du tog upp, sen har jag slukat The Sinner och ser nu om en goding som 24 :)

Det är ävvlans bra min vän... Ett unikum för din kropp. Har fixat 3 veckor själv i ett sträck och har väldigt många fler nyktra dagar nu när jag låter
min hjärna medverka och inte låta mig och min kropp förfalla totalt. Är mer värd än så anser jag.. Tack vare forumet så är det lättare att avstå.
Även om du i framtiden tar ett återfall, så har du påat för dig och din kropp att en viktig livstilsförändring
är på g. Du är under en under en ny fas i livet som du själv är chef över.. Mäktigt....

Håller på dig!

John

Nu har jag ett nytt trix mot det. Att leva som om funnes det ingen morgondag. Jag vägrar ägna söndag kväll åt förberedelser inför veckan. Vägrar älta alla kom-ihåg, logistikplanera för att lyckas vara på många ställen samtidigt och beväpna mig med förebyggande krisplaner. Det må vara måndag morgon och fullt ös från att jag slår upp ögonen imorrn, men det är då det. Först ska jag leva nu. Det som skiter sig "då" om jag inte stressar sönder nuet... ja det får helt enkelt skita sig då när det är dags. Shit happens. Good enough. Inte ska du sumpa din flygande start nu, pga en vecka som inte enns har drabbat dig än :) Vi håller ut båda två, eller hur? Iaf tills katastrofer och eländes elände är faktum som vi står upp till öronen i och inte kan lösa på något vettigare sätt än att hälla i oss vin :)

Hade så gärna velat skriva att det känns skönt och bra. Men jag känner mig mest ledsen och uppgiven.

Såhär vill jag ju egentligen inte leva samtidigt som jag inte kan dricka. Usch

Vet att jag måste hitta min väg. Och göra saker som får mig att må bra. Och det har jag gjort hela helgen. Men ändå så är jag psykiskt lika skör på söndag eftermiddag, som om att jag hade haft mig en riktigt hård helg.

Vet inte vad jag ska göra. Får väl iaf försöka och hålla mig nykter. Och se om det blir bättre ?