Senaste kommentarerna i forumet

Och det är allt man kan göra, fortsätta streta mot vad man tror är rätt håll. Oavsett hur långt man har kommit på vägen. Och som Monday Morning brukar säga - Hur många nyktra dagar man än har, så är alla bara ett glas ifrån återfallet. Ta hand om dig!

Inga större problem att avstå. Tänker knappt tanken längre på att dricka. Men insikten att den ständiga oförklarliga ångesten gnager vidare (som jag verkligen inte tror är kopplat till a-sug) tär... får jag ta vidare i terapisamtal. A har varit ett sätt att stänga av den. Letar fortfarande efter andra sätt men finns nog inga Quick-fixes. Gäster ikväll å drickas ska det göras av alla utom undertecknad.

Ska ta och beställa den.

Idag har det gått en vecka och det har nog än så länge gått oväntat bra. Känner mig ganska matt och energilös idag men å andra sidan har jag hållit igång som en tok hela förra veckan. Får nog erkänna att det hade suttit riktigt fint med några glas vin idag. Fint väder och ledig i morgon. Det får bli till att fixa med trädgården istället.

På torsdag kommer nästa utmaning. Aw med kollegor som definitivt inte spottar i glaset; vi ska dessutom vara värdar för ett gäng samarbetspartners på pingis-vm. Hmm ska ta bilen dit.

Hur ska man tolka ett extremt destruktivt beteende vid alkoholintag. Alltså vid ett nyktert tillstånd finns inga tankar eller tendenser till aggressivitet men vid alkoholintag slås en strömbrytare på och man vill bara slå sönder saker och bråka med folk?

Ja det är väl inget annat att göra än att resa sig igen och börja om med att räkna vita dagar. Nu lovar jag inget längre , mer än att jag ska försöka ännu en gång. Nu kände jag rastlösheten krypa i kroppen innan jag åkte till SB. Nästa gång vet jag att det är ett tecken på att jag ska hitta på nåt annat. Vad som helst förutom det.

Får se hur det blir, slits i mellan hopp och förtvivlan ?

Kanske är det så att den bilden man har av sig själv inte stämmer med verkligheten? Att man lever en livslögn och gör upp problem som egentligen inte finns? Att jag egentligen har en god självkänsla, men ändå att jag hela tiden tvivlar så på mig själv. Kanske är självkänslan god och självförtroendet sämre. Självkännedomen är definitivt god, det vet jag.
Detta leder till att ytterligare några pusselbitar faller på plats i min ram.
Senaste tiden har jag också upplevt hur den inre revolutionära tonåringen har tagit plats. Jag var det barn som blev vuxen snabbt, hade egentligen ingen “normal” tonårstid. Var mycket hemma, skrev texter, pluggade hårt medan mina jämnåriga stökade till det och levde livet som sig bör.

Numera vågar jag ta fler risker i livet på gott och ont, men jag blir också alltmer lättprovocerad. En känsla av att vilja göra revolt 15-20 år försent! Kan bli lätt provocerad här på forumet med de som ska upplysa och komma med pekpinnar vilket starkt gift A är och hur farligt det är för hälsan. ”Fuck that” tänker den inre tonårshjärnan, bara för det ska jag dricka ännu mer. Eller också andras duktighet i räknandet av dagar och avhållsamheten till A. Kanske en revolt för att jag alltid haft krav eller känt krav på att vara duktig utifrån min omgivning. Att göra det man ska, det rätta. Och det rätta är att avstå från A. Blir tvärtom-effekt för mig precis som när andra anser att man gör dåliga val som föredrar en blodig biff till middag istället för den där nyttiga linssoppan. Kanske är detta en process som jag måste gå igenom. Vi får se hur det utvecklar sig!

Hur många gånger har man inte köpt för det ska räcka och sen är allt slut.
Du har inte kraschat programmet, det är ny dag idag och du har säkert flera veckor kvar.
Jag kör oxå programmet och har druckit flera dagar än jag varit nykter men tänkte köra helvitt i maj för jag kan inte begränsa mig.
Känner igen mig med sambon oxå, han säger inget alls och blir less på mitt gnäll.
Tur forumet finns.
Lycka till och nu ser vi fram emot en vit maj.

Ja, det är läskigt vad pengar som gått åt på krökandet.
Den där panten motsvarar nästan 59 plattor. FEMTIONIO JÄVLA PLATTOR!

Det var faktiskt en skön känsla efteråt när alla säckarna var borta. Varje gång jag hämtat nåt i garaget så har det krupit i kroppen och det har funnits en tanke på de där säckarna i bakhuvudet hela tiden.

Kämpa på, kamrater!
Imorgon när väldigt många har blykeps och dödsångest så är vi pigga och höga på livet.
Dessutom fyller min fjortis 15 år!

Trevlig valborg!

Vi skulle haft middag ikväll men det blev inställt. Jag hade förberett mig på sista kvällen (igen). Har upptäckt att jag kan inte ta lite så det får bli helvitt från 1 maj.
Nu är jag i valet och kvalet hur jag ska göra ikväll. Jag hoppas jag övertalar mig själv till att låta bli.
Hoppas alla ni andra klarar det ? ha en trevlig valborg.

Du har god självkännedom och är akut medveten om hur du avkrävs anpassning för att passa in, bli bekräftad och accepterad. Du för en ständig inre kamp mot detta. För i ditt hjärta vet du att du gör så gott du kan och att du har rätt att bli älskad och accepterad för den du verkligen är, inte den du borde försöka vara. Dina texter andas detta inre uppror :) Det upproret tar jag som ett kvitto på en i grunden sund självkänsla. Och jag känner igen så mycket, från mig själv, men speciellt två av mina barn.

Slarv. De som blir A-latenta har börjat med att slarva med A. En del blir kära direkt och trillar.
Kanske viktigast av allt innan man börjar slarva med A, är ju att se om A-genen finns i nära familjeband.
Har man kunskap så är det lättare. Hade jag tänkt som jag gör nu när jag var yngre hade jag inte skrivit
här. Hade varit mer försiktig och klarat mig helskinnad.

En fantastiskt fin låt. Stavningen är helt korrekt! :)
Ja visst är det så, jag är nog rätt självmedveten.
"Jag får känslan att ditt lidande handlar mer om att din självkänsla faktiskt är god och sund, i en förljugen värld som kräver att man kohandlar med sin personlighet och integritet". Kan du utveckla detta lite? Intressant.

har jag läst hela din tråd. Tror det måste vara en av de mest inspirerande, och gripande, på hela forumet. Aldrig träffat dig, och själv är jag anhörig - men den bild du målar upp, och din öppenhet med dina tankar hjälper även mig - MYCKET.

Jag hoppas att du lever vidare glatt, och är nykter. Du är inspirerande!

Det finns de som varit högkonsumenter av A och hållit sig friska och blivit gamla trots detta, precis som det finns storrökare som också lyckats med detta. Det handlar mycket om tur och gener tror jag. Så finns det de som levt exemplariskt, veganer, nykterister och som ändå fått cancer när de är 40 och som förlorat den kampen. Vi vet ingenting om morgondagen. Allt vi har är nu. Absolut ingen försköning av det ohälsosamma. Att dricka större mängder A dagligen är inte socialt accepterat, iaf inte i Sverige. Att röka ett paket cigg om dagen är mer socialt accepterat, liksom att häva i sig läsk, godis och socker i stora mängder osv. Det vita giftet. Undrar hur många sockerberoende vi har i vårt land...

Oavsett samhällsstatus men de rika håller sig med bra kost och klarar av A lite bättre av samma anledning.
Sökte på Korsakows, det är ju ingen lek direkt. Allvarligt tillstånd...

När jag läser dina inlägg får jag inte känslan av en bräcklig, skör människa med låg självkänsla. Tvärtom. Du visar på hög grad av integritet, när du inte anpassar dig till det sociala spelets regler utan gnissel. Och det du skriver om dig själv visar på en väl balanserad självbild. Du vet vem du är, vad du står för, hur du funkar både i förhållande till dig själv och andra. Jag får känslan att ditt lidande handlar mer om att din självkänsla faktiskt är god och sund, i en förljugen värld som kräver att man kohandlar med sin personlighet och integritet. Jag kommer att tänka på den där sången... "Älska mig för den jag är" av Ainbusk singers (stavning?)

Jag tror inte jag skulle kunna vara något annat än just genuin och ärlig. Är definitivt inte rädd för att blotta mig själv eller att visa mig "svag" inför andra.
Därför kan jag vara brutalt ärlig med allt jag skriver här. Även med mina närstående kan jag vara det. För mig finns inga andra alternativ. På jobbet åker masken på, där måste jag vara professionell, flexibel, anpassningsbar och göra vad som förväntas av mig. Sedan när jag går därifrån sliter jag av masken.
Jo jag vill ju så gärna tro gott om andra, att andra är genuina och ärliga. Jag kan nog vara barnsligt naiv.

Jag känner mig konstigt lugn, en skön känsla! Det är dags att börja fundera över varför jag hamnat där jag hamnat, vad det kostat mig! Fundera över mina styrkor och svagheter! Och vad jag vill med resten av mitt liv! Många tankar har jag fått när jag läst era trådar... har kommenterat en del, många saker jag känner igen mig i! En tråd idag fick mig att fundera över hur mycket pengar jag lagt på vin samtidigt som jag sagt till barnen att vi inte har råd... t.ex. dyrare kläder till dem, biobesök...gjorde ett snabbt överslag på mitt senaste år: om jag räknar på en flaska vin om dagen ’a 70 kr •5 dagar= 350 kr/ veckan. På en månad blir det 1400kr, på ett år 17000kr... fan en resa med barnen precis som nån annan skrev... igår när jag gjorde räkningar satt jag in 1000kr på mitt forexkonto, gav mina två hemmavarande ungdomar 200kr var i kontanter! Dom tittade frågande på mig. Jag log och sa trevlig valborg??‍♀️

Tror kosten lindrar – och skjuter upp– många a-relaterade skador, t.ex Korsakows sjukdom. Parkbänksgubbarna (kvinnorna), ser väl ut som dom gör för att dom blivit av med hus och hem och riktig mathållning. Spriten har ju en förmåga att lindra hungern, rentav göra en aptitlös. Och felnärd. Tänker också på Djursholmsalkoholisterna, – dom kan ju se hyfsat fräscha ut länge. Mycket längre än dom sämre lottad fastän dessa rentav kan ha lägre spritkonsumtion.

Kan det vara så att du är en väldigt ärlig och genuin person, som gör antagandet att omgivningen är lika genuint ärliga? Jag har själv gjort det misstaget i många många år... Nu har jag passerat 40 och insett hur sällan människor klargör hur de verkligen känner och tänker. De säger det som är passande i situationen. Omöjligt för mig. Jag vet tex inte hur många kollektiva lovsånger till den ekologiska kostens ära jag har avbrutit med typ "Herregud att ni orkar. Jag bryr mig inte ett dugg om sånt där. Hemma hos oss äter vi halvfabrikat, som jag lyckas bränna dessutom." Det landar inte så väl... Tryckt tystnad, eller förskräckt indignation följer, eller förlösande skratt ibland. Den fyrkantiga klossen lät sig inte tryckas ner i det runda hålet... Det underlättar att åtminståne lära sig att hålla tyst i situationer där man annars bryter mot normen. Och så kan man tänka "Jahajaja här står ni och ljuger och överträffar varandra i anpassningens konst. Mig lurar ni inte, jag håller tyst jag."

.... jag känner alltid att jag är udda i de sammanhangen, känns som jag inte har nån stil alls, att hela mitt liv är helt misslyckat... varför vara på sådana platser.. idag väljer jag mitt umgänge, vänner som uppskattar min spontanitet och galenskap. De vänner som följt mig har också sett hur jag hanterat en tradegi jag varit i under 7 års tid.. är imponerade av mitt sätt att stå i det! Likaså hur jag vågar ta itu med vidare utbildning? för dem är det heller inget konstigt när jag säger- äh jag har slutat dricka vin... de tror att det är ytterligare en idé som dykit upp hos mig?ADHD... ska man vara stolt över att ha... de människorna är kreativa människor med starka känslor..❤️?‍♀️

Mirabelle,

Man lär känna varandra mer och mer
ADHD är det många som har, många utan att veta om det.
Många skapandesjälar har det.
Barn och fyllon säger sanningen ;-)

Aldrig influensa inte ens snuvig. Men ont i kroppen vid A-avslut.
Dock är det nog så att A-latenta tänker mer på kost, juicer m.m.
Man förebygger tror jag

Om din version stämde så hade jag ju lyckats ganska bra ;) Jag har nog alltid varit en udda figur... En frisk fläkt, brukar det kallas. Ett vänligt sätt att påpeka att jag inte har en aning om hur man uppför sig. Det uppfattas nog ganska ofta som att man är för självsäker för att bry sig om förväntningar... Men jag bryr mig, fast efteråt när jag fattar att jag återigen varit opassande ärlig och öppen. Heart on my sleeve, brukar min man säga. Fritt flygande själ, säger min mamma. Så jävla ADHD, säger mina barn :)