Senaste kommentarerna i forumet

Gör du ju.Du ska vara stolt över dig själv -Verkligen.Om du nu börjar gråta imorgon.Så kommer du endast ha någon som förstår och stöttar. När man gråter som behövs egentligen inga ord.Det visar istället sina känslor.Så vad är egentligen skillnad att visa sina känslor med tårar/ledsamhet än att endast beskriva dom verbalt. Sårbarheten finns där vare sig ! Men det är så tabu belagt..! Vare sig vad som sker imorgon så hoppas jag att du uppdaterar ☺️ Va öppen och ärlig och tro på dig själv..

... era kommentarer är viktiga för mej...eftersom jag inte kan prata med någon om allt skit som snurrar runt i huvudet.
Idag har jag iaf börjat med ett annat fokus än tidigare och jag tror det ska gå bra. Mannen i mitt liv får vara mitt fysiska stöd och ni mitt mentala. Det ska gå bra.

Har inga svar men kan lova att jag följer och peppar allt jag kan! Men för min del funkade det inte på egen hand....

Hej!

Lider med dig. Du har troligen nått den absoluta botten mentalt i alla fall.
Du har panik. Hela du andas panik.
Försök att sortera tankarna. Du har tagit ett beslut om att inte dricka vilket är fint och bra.
Självföraktet är ju något som kommer med A per automatik. Detta vänder du snabbt. Om 3-4 dagar
i nykterhet så kan du redan känna tillförsikt och se en framtid.
Du kommer att hitta ditt rätta jag om du klarar en tids nykterhet. Som någon sa i tråden, klarar
du inte detta själv så sök hjälp. Hjälp finns...

Var rädd om dig och lycka till! Skriv gärna och berätta hur det går för dig.. så att vi här inne vet
och kan pusha/peppa på rätt sätt. Vi har alla samma problem som du nämligen och stor samlad erfarenhet...
Vissa har lyckats väldigt väl av skribenterna här inne. Läs dem och ta rygg på dem...

John

Tack alla!
Det som hjälper mig mest just nu är nog all igenkänning. Och att nu direkt förstår vad jag menar. Att ni (tyvärr) haft det likadant.
Tack igen för att ni tar er tid att skriva i min tråd. Eftersom jag ännu inte tagit mig modet att berätta för någon så känner jag mig väldigt ensam i detta. Tycker så mycket om att läsa och skriva här.
I veckan som kommer ska jag berätta för min man.

Jag har en helt annan fundering. Fasen vad jag måste luktat illa när jag drack! Och då menar jag inte just andedräkten.
De senaste åren har jaf svettats mycket nattetid, mina pyjamaser har behövt tvättas varje dag för de har fått en märklig lite unken doft. Likaså min hud. Trots parfymer eller doftande hudkrämer har denna doft inte kunnat döljas. Även om jag ibland tänkt att det nog bara är inbillning, att jag tror att jag luktar.

Men igår sade mitt ena barn när vi skulle natta: Mamma vad gott du luktar!
Och då doftade jag på min hud. Och det stämmer. Eller snarare, jag doftar ingenting. Vill aldrig tillbaka till A. Kan inte fatta att jag har utsatt mig och omgivningen för detta i så många år.
Imorgon återupptar jag min träning efter 2 år. Då lär jag svettas ur de eventuella kvarvarande gifter jag har i kroppen.

Jag är just nu så hög på denna upplevelse. Som en annan typ av rus. Och jag vet att det kommer gå över. Det kommer bli tuffare. Jag kommer vänja mig vid att vara pigg när jag vaknar. Inte bli euforisk över det. Vänja mig vid att lukta gott. Men just nu surfar jag på denna våg. Och kanske kan min träning få detta 'rus' att vara lite, lite längre?....

Att man vill så mycket men kan inte är en fruktansvärd känsla. Men även om det inte känns som det nu.Så kan man Sen kan det se ut på olika sätt.Ta olika lång tid.Men tids nog så kan man.Om jag jämför när jag blev nykter förra gången (mitt första försök) så kändes det NÄSTAN rätt direkt (hade inte planerat att försöka). Som va så konstigt.Men efter 1/2 så "tvärvände" det och jag tog ett aktivt medvetet återfall.Denna gång är det svårare.För nu är det något som jag kämpar för och vill.Det jag gjort/gör är att när ett sug kommer så "låter jag det passera" - en känsla varar inte för alltid.Och varje gång jag lyckas att gå emot känslan (kan vara upp till 10 gånger om dagen) så blir motivationen starkare.De bevisar för mig själv att jag kan även om det är svårt.Och för varje gång man lyckas att hantera ett sug så stärker de en.Och sen klarar man kanske "bara" fem stunder av sug och sen dricker man på den 6. Men man har ändå lyckats med dom andra.Och successivt så kanske man till slut hantera varje känsla av sug på en dag.Och det är en dag av nykterhet.Detta fungerar för mig just nu.Och när en dag blir fler så blir de lite lättare för en ny slags av energi tillkommer..

Tro på dig själv ☺️

Jag har en del vänner som inte dricker så jag får väl börja med att bjuda dem när det är dags... Just nu blir det mest umgänge med barnen och ljudböcker :)

Jag har en del vänner som inte dricker så jag får väl börja med att bjuda dem när det är dags... Just nu blir det mest umgänge med barnen och ljudböcker :)

Jag är ny här och har haft så mycket hjälp av detta forum redan. Din text andas styrka, och framför allt beslutsamhet. Det kan göra en sån otrolig skillnad när man träffar någon med sån total förståelse, som 'din' sjuksköterska. Som de andra skriver: att bryta ihop är nog bara bra. Renande. Jag är inne på dag 15 och har fortfarande inte gråtit. Men längtar efter det på något sätt.
Du kommer klara detta finfint. Fortsatt skriva här och läs. Både för din egen skull och för att vi andra såklart vill peppa och veta hur det går.

Ja tänk om jag kan göra det Mirabelle.... hoppas hoppas...

Jo miss_blondy det var skönt men också en befriande känsla att hon sa att jag var bra, när jag ser på mig själv som världens sämsta människa.... att något jag gör faktiskt är ”bra” men jag är rädd för att böla ihjäl mig imorgon..... men efter att ha hängt här på forumet ett par timmar så är jag än mer stärkt i att jag gör rätt som kapitulerar.....

Du har tagit ett mentalt jättekliv mot nya insikter och förändring. Du kommer att fortsätta ta sjumilakliv mot livet så som du vill att det ska se ut. Det är din tid nu :)

Släppte din "fasad" och sänkte din gard och visa din sårbarhet.Kändes de inte rätt befriande efteråt.Att det brast för dig när du pratade med personen i vårdcentralen visar din skörhet men även din styrka.(Även om du inte ser det nu)

Total igenkänning! Kan bl a dela med mig av då vi var på semester och jag sa att jag skulle på toa och istället sprang upp från stranden till snabbköpet och tömde två starköl på en minut och sedan sprang ner och badade med barnen.... sjukt men nödvändigt för att ha kul tyvärr...

Ja så är det nog. En skillnad denna gång är att jag fullt ut, på riktigt fullt ut, erkänner för mig själv att jag är alkoholberoende och att jag behöver hjälp! Jag vill inte ”dricka lagom” jag vill slippa dricka, vill bli fri. Vill konfrontera mig själv med varför jag dricker, varför jag självmedicinerar...

Precis som alla andra här så känner jag igen mig helt och hållet.De var mer förut när man har haft förhållande/sambo.Nu bor jag ensam och kan om jag vill hinka i mig om jag vill utan att smyga.Men förut så va det på kvällen/ nätterna när killen hade lagt sig. Även om jag kom hem före honom och vissa dagar någon klunkar då och då under dagen.
Nu vet jag inte hur länge du har haft din loggbok.Men de är så lätt att stirra sig blind på dom onyktra dagarna.Gå tillbaka och se din nyktra dagar med.Att du har faktiskt lyckats med dom med.Försök att koncentrera dig på dom istället (även om det är svårt.Jag vet) Om man har haft en stark motivation en gång.Så tror jag att den gnyr under ytan tills den har vilat färdigt.Och sen vaknar den igen ?

Jag tänker att det är ett sundhetstecken att det brister, som det gjorde för dig i samtalet med sköterskan. Just i det ögonblicket när man låter allt rämna och erkänner hjälplösheten för sig själv och andra. Man kastar händerna i luften och medger att det går inte längre, att man har gått helt vilse och inte har den blekaste om hur man ska hitta rätt igen... Där börjar återuppbyggnaden och läkandet. Där är du nu. Kram på vägen!

Tack..... shit vad jag behöver er inser jag, någon som förstår. Behöver stöd, sitter här och tårarna bara rinner. Men är så glad att jag sökt hjälp. Inser att jag tidigare blundat för allvaret och är på något sjukt sätt lättad över att jag fuckat upp på riktigt nu så att jag gör upp med a på riktigt nu, det finns ingen väg tillbaka nu! Vill bli fri!

Det är ju det som skiljer oss från icke-beroende..Vår hjärna måste hela tiden anpassa sig till att inte begäret tar över när vi är i normala situationer typ fester, kalas, mingel osv..Jag har aldrig tyckt att alkohol var viktigt förrän jag blev beroende..Kollade hur snabbt andra drack sitt vin, jag ville bara svepa..När blir nästa påfyllning? Hur mycket kan man dricka utan att bli för full osv..Skynda hem om det var fin-kalas för att dricka mer..Ja detta är ju så klart ett alkis-beteende..Jag kommer aldrig att kunna dricka alkohol..Det är ingen sorg i det, utan ett torrt konstaterande..Jag kommer aldrig att ta droger heller, för det är farligt..Men både alkohol och droger är något man tar för att förändra eller förstärka sinnen..Jag väljer att leva i nykterhet och utan sinnesförändrande substanser..Bra jobbat Jennifer z. Du är förberedd och söker kunskap om beroendet, för att kunna leva som du önskar..

Bra att du har tagit tag i ditt liv igen. Att skriva här är suveränt, men inte alltid tillräckligt. Ibland får det vara ett komplement. Att söka hjälp är för många enda utvägen och att verkligen göra det tyder på stark motivation. Hela ditt första inlägg andas just detta, den viktiga och avgörande motivationen.

Du kommer att fixa det här, men var beredd på att det blir tufft rent känslomässigt. Använd dina värsta misstag i avskräckande syfte men försök att låta bli att älta. Det är bara jobbigt och leder inte framåt, snarare tvärtom.

Önskar dig välkommen tillbaka och ett stort lycka till! ♡ Och du, skriv, skriv, skriv...

Kan tillägga att när jag ringde och bad om hjälp från vårdcentralen och sköterskan sa ”vad bra! Starkt!” så brast det för mig, detta är såå jobbigt! Hur det ska gå när jag är där vette sjutton....

Tack:) är i sådant behov av att höra sådant just nu då jag känner mig som en så värdelös person, far och make just nu....

Hej! Vad stark du är!! Tack för inspiration!

Två veckor passerade bara sådär. Tycker att du gör rätt som blickar framåt och har ett tydligt mål. Bra att göra dem överkomliga, som delmål, och öka successivt. Till sist behöver du inte göra några nya...

Angående stora fester, bröllop och liknande. Jag erbjöd mig oftast att köra då jag var rädd för att spåra ur. Naturligtvis tog jag igen den vita kvällen med råge när jag kom hem. Var det övernattning drack jag ingen alkohol förrän sent eller så överlevde jag kvällen genom att tänka att det är min tur i morgon.

Låter ju inte klokt när man tänker på det. Men så fungerar beroendet. Skönt att slippa skiten!

Tycker jag känner igen ditt "namn" .Men va inte så aktiv då.Och sen åkte jag på en känga.Och nu skriver jag som en galning här ?
Jag tycker det är så stark av er/dig som ber om hjälp.De är en av dom mest svåraste sakerna vi människor har problem med att göra. (Och säga förlåt) Men du har gjort det, och även står du för att du har gjort dåliga val. Och bara det är en stark början. Så för tillfälligt kan du inte göra mer än vad du gjort!