Senaste kommentarerna i forumet

..att läsa här idag! Forumet fullkomligt exploderar ?

Jag såg mina finmiddagar ( eller smålördagar ) som en utmaning I början - att fokusera på någon annan måltidsdryck som också kan vara fin. Nu låter jag skittråkig, men det finns ju sån där inte jättesöt bubblig fransk jus de pomme, gingerbeer, tranbärsjuicekoncentrat blandat med bubbelvatten etc etc. Man får testa sig fram!

Vad jag menar är att man kan ju göra en positiv grej av drycken, istället för att bara ta bort alkoholen.

// Emma

Inte glutamat ? det var något annat! L glutamine eller ngt sådant, tror det var Vinäger som tipsade ?

Alla livsöden här är så olika men ändå lika på något sätt.

Vi flyr alla från något ( livet?), dämpar.

Vi är lika gamla, jag har också barn. Gör som din fru, fokusera på dem. Det spelar ingen roll om du dricker när de somnat, ditt fokus innan de somnar är på ölen du ska dricka sen. Så var det för mig.

Cykla istället, ställ om spåret, ändra fokus. Bort med ölen.

Jag började tänka “Jag dricker inte längre, jag är inte en person som dricker, ok att alkohol finns runt mig, men det är inte för mig “. Hörde det någon gång I spelberoendesammanhang.

Som alla säger, skriv och läs här.

//Emma

Bra att du fixade en egen tråd, du är I början på en spännande resa.

Känner igen mig I mycket. Hudlösheten. Jag drack bl a för att unna mig ett vuxenliv då allt fokus var på barnen - jag fixade inte det. Att JaG försvann. Flydde från detta med alkohol.

Det var inte svårt att sluta, vår också ensam med barnen och ville inte upprepa tidigare tragiska misstag att kombinera detta med alkohol. Och sen rullade det på.

Massa fysiska och psykiska förändringar/förbättringar genom nykterheten. Men bakom allt det där finns ju LIVET och det kan inte ens nykterheten rå på ?

Lycka till med allt!!
// Emma

Med barnen låter som ett bra fokus. På min långresa över påsk kom vi I total synk- drack samma saker ( bortsett från allt mitt kaffe! ) gick och lade oss samtidigt ( sov tillsammans-supermys! ) vaknade samtidigt med någorlunda samma energi.

Du klarade av Prag, då klarar du detta!!

/Emma

2 månader nykter idag. Efter att ha druckit ett helt liv ( bortsett från två graviditeter samt bardomen som slutade relativt tidigt ) med eskalering de senaste 5 åren då jag vanedruckit ungefär en halv flaska vin om dagen samt mer vid “speciella tillfällen”- vilket det var gott om då mitt liv gick ut på att skapa dem.

Ville skriva något peppande om alla positiva effekter av nykterheten men har de senaste morgnarna vaknat ( tja min man har sparkat mig ur sängen efter hundra snooze ) med sprängande huvudvärk, torr mun och påsar under ögonen. Tror mitt kaffeintag blivit viktigare då jag slutat med alkohol, som att det får verka fritt nu, och jag känner av kaffeabstinensen direkt. Nåja.

Det positiva med att inte dricka är en känsla av kontroll och närvaro. Att konfrontera livet med dess ups and downs. Det är så jävla bra, man får småproblem ur världen och går vidare. Jag saknar inte alkoholen i sig men ibland saknar jag den lite salongsberusade Emma som kanske släppte loss lite mer.

Jag tror att jag har de där superkrafterna Mary pratat om, eller är jag ingen beroendeperson. Jag bestämmer mig och så verkställer jag.

Ska hänga kvar här tills min utvärdering efter tre månader, vet att vad som helst kan hända, jag går absolut inte säker. Om hjärnan vänder superkrafterna och bestämmer sig för att dricka istället, för att det är OK.

För jag vet fortfarande inte vart gränsen går, om jag har alkoholproblem eller inte. Men något jag vet är att jag föredrar en miljon gånger denna nyktra approach till livet.

?

Du kommer klara det ??. Det låter som att fördelarna är stora, och att du är motiverad.

Har tänkt mycket på detta. Är nybörjare i nykterhet och funderar på när man vågar utsätta sig. Har en möhippa i höst och ett bröllop i vinter. Borde jag tacka nej till båda? Hur länge ska man skydda sig själv? Du låter i alla fall väldigt klok. Kommer gå bra. Och låter härligt ?!

Gick det bra igår kväll?

John

Jag tycker att det är himla intressant det du skriber och funderar om. Jag tillhör de som har druckit varje dag- skulle aldrig kunna vara periodare. För mig känns också dessa två 'varianter' av alkoholism så väsensskilda. Konstigt att de behandlas så lika. Eller? Ska följa denna tråd och hoppas det kommer fler svar ?.

Hej igen!

Det kroppsliga kommer som ett brev på posten. Har haft det, fyy.... vad jobbigt. Psyket får sig även en knäck.Man blir hypokondrisk
och inbillar sig allt möjligt.
Detta kommer efter lång tids drickande. Men det blir bättre.
Är redan utan värk i leder, rygg, mage m.fl. ställen.
Bastu är jättebra för avgiftning.
Maria Tistel stärker levern, finns i en del hälsokostbutiker
Du fixar det här.. Vi kämpar på :-)

John

Jag är precis likadan, men med löpning. Tänker att just det ska bli min strategi. Belöna mig med min älskade löpning. Inte belöna mig med alkohol EFTER löpningen. Träningen i sig är en belöning.
En belöning jag inte kunnat ge mig själv de senaste 2 åren pga att drickandet gått så överstyr att det känts farligt att dricka. Tack för inspiration!
Och: känner igen den där förhandlingen man måste göra med rösten i huvudet.

Bra jobbat!
Jag har också vid ett tidigare försök testat campral. Märkte ingen effekt alls. Denna gång testar jag utan mediciner (men ska googla på tipset om glutamat). Har kommit lika långt som dig och igenkänningsfaktorn är hög. Är dessutom lika gammal. Vill bara skicka lite pepp till dig ?.

Åh tack för den specifika tidsramen! Samtidigt som jag inte vågar lova nykterhet en viss tid- har sett en del skriva tex 3 månader- så vill jag å andra sidan ha datum att se fram emot..

Eftersom det är dag 11 nu känns 3 veckor inte ogreppbart. Blir skönt när/om det blir lättare.

Pga makens arbete så bor vi några år utomlands. Jag arbetar inte (förutom tar hand om 4 barn) och alkohol är otroligt lättillgängligt. Finns i alla mataffärer. Än så länge har detta gått bra, jag är ju just nu på något sätt 'hög på livet'. Och dessutom fortfarande chockad över den fysiska abstinensen. Visste såklart att jag var (är) psykiskt beroende, men hade ingen aning om att jag skulle bli så dålig i kroppen.
Känner ett jättestort behov av rening just nu. Trodde jag skulle tröstäta glass men istället är jag mer sugen på gröna smoothies. Och önskar att det gick att hitta en bastu någonstans.
Men för varje dag känner jag mig fräschare och fräschare.

Men jag tror att detta kommer vara en utmaning framöver. Affärer öppna till 22 varje dag i veckan, på bara några minuters avstånd. Kämpa kämpa! Tack för ditt svar ?.

Hej!

Fint att du hittat hit. Ser det som en typ av AA men att göra det "half way" s.a.s.
AA-light ;-). Håller med, forumet är förträffligt.
Jag har 10 dagar nu, efter en förfärlig påsk.
Tror att om man håller över 21 dagar är det värsta över. Individuellt givetvis men
många säger att det är någon slags gräns där vid 3 veckor.
Vanan med A falnar med tiden och nya intryck fångar upp en istället.
Känner som du eufori om vartannat. Det är överlägset att må bra och vetskapen
om att man vilar kroppen är en skön känsla.

Stort lycka till och fortsätt skriv

John

Hej Jasmine!

Har läst mycket av det du skriver här. Du är nog den jag är mest lik i forumet anser jag själv.
Då menar jag förhållande till A.
Den här ambivalensen, Ska jag dricka idag eller inte och motivationsaspekterna, osäkerheten,
famlandet efter svaret. För och emot vägs mot varandra hela tiden.Utomordentligt besvärliga
tankar som far runt i skallen.
Om jag vet att jag ska dricka en kväll, vilken som helst så är jag lite uppåt
under dagen tills det är dags. Helt sjukt och konstigt och naturligtvis en varningssignal
att ta på absolut största allvar.
Om man når den absoluta botten, vilket jag själv tror att jag inte gjort, så finns det ju bara ett alternativ
och det är total avhållsamhet (dock inget för mig, inte i detta nu, nope). Bättre att lägga in nykterhet i relativt långa perioder
innan detta sker d.v.s. att nå den absoluta botten. Jag tänker att jag ska minska den totala belastningen på kroppen
men det föranleder x antal vita dagar. Organen och då framförallt levern är ju reversibel och reparerar sig normalt
på 48 tim. Men..... då får man inte ha förstört densamma innan för då är det nämligen försent.
Talade med en läkare en gång i tiden. "Man kan ta in en A-lagare på avgiftning och det som snabbast reparerar sig
är levern och ofta inom 48 tim." Det finns hopp således men man måste alltså låta levern vila och man måste (ofta) låta den göra
jobbet med andra gifter än A vilket den inte kunnat göra tillräckligt effektivt under tiden man dricker. Ett otal andra gifter måste
rensas ut för att dessa i sin tur inte ska skada kroppen. Stort intag av A leder således till en dubbel förgiftning. När A intas ligger allt
annat i kö och väntar på sin tur att avgiftas, A- tas om hand först av alla andra gifter och slaggprodukter. mediciner m.fl.
Dessa gifter får vänta på sin tur tills förbränningen av A är klar. Resultatet av detta är att övriga gifter kan störa kroppen mer
än vad som skulle vara fallet utan A-intag.
Längre vita perioder räddar liv det är jag säker på. Låter lite som en paradox men man måste sköta sin hälsa för att kunna
dricka A. I hälsogrejen ingår då att ofta vara nykter eller dricka A så att levervärdena är bra och ligger på en jämn bra nivå.
Efter längre nykterhets perioder (ex.vis 3 veckor) är det väl känt att man behöver mindre kvantitet för att känna ruset
vilket leder till mindre påverkan på organen.
Alla är olika men I.Kamprad körde ofta längre nyktra perioder och blev 90 drygt. Känsligheten för A ökar och man behöver
mindre A för att uppnå effekten man eftersträvar om man håller långa nyktra perioder mellan varven.
Mitt eget mål är att aldrig mer vara mer än salongsberusad. Några glas bara....Får se hur det går men det är min målbild i.a.f.
Sättet jag tänker på är ju inte tillämpningsbart på alla men tankesättet ingår i mitt famlande efter en tillvaro dräglig nog
att dra fram ekipaget "mig själv". Behöver inga höga toppar men jag vill slippa djupa dalar. Inser att jag inte slipper
djupa dalar och ångest om jag inte ändrar mitt förhållningssätt till A. Vill aldrig mer vara bakis och trött.
En konstig grej är att jag hittills bara klarat 18-19 dagar i sträck även om jag siktat på 21 dagar.
Det är något som händer just där vid 18-19 dagar.

Jasmine: Hoppas att du hittar din väg till ett sunt förhållande till A och därmed än mer förutsägbar framtid.
Hög konsumtion ger osäkerhet och osäkerheten om sin egen hälsa är inte kul och skapar ångest som i sin tur
kan trigga för A. En ond cirkel..

Ha det gott!

John!

Jag går till beroendemottagningen och får Antabus. Första gången förra onsdagen, andra gången nu måndags (får 600 mg varje gång). Är så sjukt trött. Plus lite malande huvudvärk.
Ungefär som jag mådde för fem veckor sedan då jag la ned alkoholen.
Hoppas verkligen det ger med sig??.
Grattis till 10 dagar, bra kämpat!
Kram???

Ja så kan det nog vara. Vi måste börja om från början med att lära oss att vi inte behöver tänka på a utan fungerar ändå. Nu fokus på en framtid utan A och att det också kan gå bra. Att livsglädjen kommer så småningom.

Dag 10! Igår hade jag hela dagen och kvällen bokad, den blev så lätt att leva... denna natt har varit lika orolig som de andra, drömmar som oroar och får mig att vakna.. men upp i morse tidigt, var på gymmet- borde vara stolt och pigg... men nu sitter jag här med en hel tom dag framför mig... ärligt så borde jag sätta mig och fokusera på mina studier... känns tungt! Oron finns oxå för kvällen... i vår familj har vi skapat oss en dålig ovana, onsdag är här Lill-lördag, den ska ikväll genomföras utan vin... idag blir en dag att uthärda, vänta ut!! Längtar till imorgon när jag får åka till jobbet och spegla mig i mina jobbarkompisar! Håll ut... jag sätter mig på väntan?

Hej igen!

10 dagar och nykter, sånär som på 0,05%-ig öl som törstsläckare, det känns sjukt bra! Tröttheten och dåsigheten börjar ge med sig, men fortfarande segt att ta sig ur sängen varje dag.
Känns så jävla bra att äntligen fått ett slut på skiten!

Haha! Tror inte jag drömt.. jag tror att sluta dricka, att vara A-fri utan att tänka på det kan jämföras med att lära sig cykla behöver först träning och fokus för att sedan cykla utan att tänka på hur man gör! Just nu tränar vi och förhoppningsvis lär vi oss och kan njuta av A-fria dagar!

Tankarna som tycks infinna sig konstant om alkohol är ganska vidriga måste jag säga.
”Bara två öl gör ingen skada”, ”hoppas frun ber mig köpa en flaska vin till helgen”, ”jag kan dricka tre, kanske fyra öl utan att någon märker något” osv osv.

Jag märkte visserligen igår när jag släppt av barnen på förskolan och cyklade och verkligen pressade mig själv en halvmil så frukosten var nära att komma upp följande:
Jag gjorde något jag älskar att göra.
Träningen i sig gjorde att endorfiner frisattes och jag hade inte en tanke på alkohol under hela dagen.

Till saken hör även att jag är cykelnarkoman. Skog och mark. Jag kan klättra i en timme för att få släppa loss på tio minuter utför.
Sist jag verkligen lossade utför hade jag dragit tre snabba belönings-Bellman på toppen av berget. Omdömet var inte helt i sin ordning, och jag drog en rejäl krasch med ryggkomression och två spräckts revben.

I vår ska jag aldrig mer köra downhill påverkad utan bara låta adrenalinet jobba!

Elise64, Hej, nog för att jag svamlar en hel del i min tråd som jag inte kommer ihåg. Men ingen cykel är här tror jag. ??. Men det är trevligt ändå. Vill gärna höra den historien men hittar den inte nånstans. Själv kämpar jag på med att inte tänka på alko men det är svårt. Är inte sugen men tänker hela tiden på hur det inkräktar på mitt liv. Efter en helg med vin så går det åt flera dagar att rätta till kroppen och knoppen och få nån ordning på tankarna. Ältande över att inte klarat att bara ta några glas och låta det stanna vid det. Så här efteråt förstår man inte varför det alltid blir så. Man tror att det kan bli ännu trevligare och bättre om man häller i sig mer och dagen efter måste man ta en återställare för att överleva den dagen och sen är det som Tur är slut. Det är inte klokt. Måste bara inse att jag kan inte säga stopp. Jo när jag är ute bland folk då är det inte så svårt men inom hemmets väggar då finns inget. Det är så märkligt. Jag måste inse att jag inte tål vin och sprit. Kan inte ta första glaset. Det kan gå bra om jag är ute bland folk men då har jag ändå underhållit suget så det är väl lika bra att låta bli helt. Men om 14 dagar får vi veta om det blir så. Då mår jag säkert bra och tankarna har börjat dyka upp om att nu är det väl dags för en trevlig middag med några glas vin till maten. Ja om jag ändå vore där som jag känner nu då blev det inget av. Men så är det nog inte. Då behövs det en lobotomering eller nåt för att stå emot. Men skam den som ger upp.

......och jag är ju även intresserad av hur det funkar när man kommer hem (från jobbet?) och är sååååå sugen på ett (par/tre?) glas vin - varje dag (för en del)? Så ser ju inte mitt beroende ut. Har aldrig tagit nåt glas vin när jag kommit hem från jobbet. Har kollegor som häller upp en whiskey när de kommer hem. För att fira? För att markera att arbetsdagen är slut? För att slappna av? (Eller för att det kanske i vissa fall blir flera glas - vad vet jag?). Det där vardagssuget är ett mysterium för mig - eller kanske inte mysterium direkt - men det är inget jag själv "drabbats" av. Alkholist som jag är.....

Istället så super jag mig så full att INGENTING annat fungerar. Har inga barn att natta, eller göra hemläxor med. Ingen som kan "kolla mig" här hemma. Jag tror att jag helt enkelt har en önskan att stänga av/stanna upp/bromsa - kanske bli ett "barn" utan ansvar. För något ansvar kan man definitivt inte ta när man är plakatfull dygnet runt. Det kanske är just den "upplevelsen" jag vill ha - att under en tid (några dagar) vara helt frånkopplat från samhället utanför? Inte vara med helt enkelt. Att vara utan eget ansvar, eller känslan av att inte ha ansvar. Jag har ju fortsatt ansvar för att försätta mig i denna situation. Det är ingen dödslängtan - jag vill leva. Jag vill bara inte "vara med" under en period. Kan det vara lite så? Visst jag kan "inte vara med" ändå om jag vill. Dra ner persiennerna, inte svara i telefon och vara oanträffbar under några dagar ändå, men det skulle vara konstigt om än fullt möjligt?! Men om jag drar i mig några liter sprit så försvinner ju sådana tankar och ersätts istället av "jag skiter väl i om telefonen ringer, och ger blanka fan i om det är sol- och badväder utanför fönstret". Då är det bara fyllan som kan få mig att pausa livet några dagar. Detta har ju förstås en enorm prislapp kopplat till sig. Jag vill kunna "pausa livet" ändå ibland - det tror jag att de flesta av oss har behov att göra. De flesta gör det utan alkohol. Jag håller som bäst på att försöka lära mig det. Det känns som att det går bra - jag verkar ha hittat en väg.

Kan inte riktigt släppa det där att man inom sjukvården inte vill se oss periodare med lite andra ögon än andra alkoholister? De borde finnas någon anledning till att vi funkar som vi gör? Naturligtvis så är det väl få periodare som börjar som periodare direkt efter alkoholdebut - men efter ett antal år så tycker jag iaf att man kan se en skillnad på de som blir "varjedagalkoholister" och vi som kör hela spritpallen på en vecka och sen lägger ner (för den gången). Är det så enkelt att det är lättare inom vården att dra alla över en kam - och köra en standardbehandling för alla? Eller är det så att forskning och beprövad erfarenhet visar på att vi alla bör behandlas på samma sätt? Jag vet inte - och har inga illusioner om att jag skulle vara lite mindre alkis för att jag "bara" är periodare. Närå, alkoholproblem har jag allt. Rätt allvarliga såna. Men idag, efter ett halvår nykter så är ju mina värden bra - och jag skulle klara mig utmärkt (igen) på "testet" - som skulle visa att jag är utom fara, och inte ens har ett riskbruk.

Hur många är de som har periodproblem som tar dessa utmärkta testresultat som en intäkt för att de inte har några problem? Skulle man kunna nå dessa på något sätt - tidigare? Förändra frågeställningarna, och få in perioddrickande i de annars genomtänkta frågeformulären, för att på så sätt fånga upp personer med detta beteende innan det går för långt. De kanske kan komma till insikt några år tidigare - och i bästa fall ges en möjlighet att ta/få hjälp tidigare?

Bara klurade lite i största allmänhet....... Den f-rbannade vårsolen väckte mig - har väl aldrig skrivit härinne kl 06 på morgonen. Men nu är en mäktig mörkläggningsgardin beställd till somrummet. Det skall bli riktigt mörkt i sovrummet. Modellen hette "Black Out". Lite ironiskt att den skall hänga vid sidan av sängen där ett antal "blackouts" har ägt rum. Nåväl bättre att den sker i form av en gardin - och inte i närliggande säng:-)

Så bra att du hittat hit och startat din egen tråd. Skriv i den, och läs alla andras berättelser. De ser annorlunda ut ibland - men vi "sitter i samma båt", och har ju alla problem att hantera eller bruka alkohol på ett sunt sätt. Tråkigt att läsa om din mamma - jag förstår hur du känner och har agerat. Min mamma lever fortfarande - men det har varit en oerhört tung tid att vara med på hennes resa från fullt fungerande i eget hem - till ett viljelöst "paket" på ett serviceboende. Jag har också tagit till alkohol när känslorna har blivit mig övermäktiga. Jag har gömt huvudet i sanden - och försökt "glömma" vad som händer runt omkring i mitt liv. Har även druckit när allt har varit bra. Det kan man ju "fira":-)

Det "brakade" väl för mig rejält för snart 2 år sedan då en flerdagarsfylla slutade med inläggning hos Beroendeakuten. Efter det så har jag haft ett par "långfyllor" - för att däremellan hålla mig nykter. Vi har båda alkoholproblem - även om jag koncentrerat mitt drickande i perioder. Jag har likväl alkoholproblem!!! Efter inläggningen 2016 så tog jag kontakt med beroendecentrum (i Sthlm-bor där), och fick motiverande samtal några gånger - och sen individuella samtal med psykolog 8-9 ggr (utan kostnad). Ett bra forum att få prata om mig själv, mitt liv, mitt drickande och de människor jag har i mitt liv. Efter det så (2017) så har det "brakat loss" 2 ggr. April 2017 (några dagar), samt i april 2017. Kortare perioder som jag lyckades bryta själv. Snårig är den stig vi vandrar på. Då i september så började jag gå hos en annan terapeut, utanför beroendevården, som jag började gå hos och fortsatt gör. Betalar själv - och det är värt varenda krona. Hon har hjälpt mig/hjälper mig. Har hållit mig nykter sedan september!!! Detta är förstås ingen garanti för att jag inte kommer att dricka igen - men jag får verktyg att hantera situationer som kan vara "farliga" för mig - ofta sånt som har med känslor att göra.

Jag hoppas verkligen att du kan få hjälp, och det låter som att du har fått nog av nuvarande situation. Vet inte var du bor (du behöver inte berätta) men om det finns en beroendemottagning i närheten så gå dit. De kan hjälpa. Vi är inte ensamma, vi är många som inte kan hantera alkoholen och vad den ställer till med. Fortsätt skriva här - det kan bli din "dagbok". Ibland kanske inte någon svarar - eller så får du tips, "klappar på axeln" eller bara några vänliga ord från någon annan som känner igen sig.

Än en gång välkommen - härinne är ett gäng som har varit med om det mesta och lite till. Det har hjälpt mig många gånger. Jag håller tummarna för dig - det går att förändra. Det tar tid, är jobbigt ibland, men det går!!!!

Jag blev så himla illa till mods efter deras orosanmälan att jag sa att jag inte längre ville träffa dem.
Vart sjutton vänder jag mig nu?