skrev Jasmine i Tillbaka igen
Min kompis ville ses på ett glas vin ikväll. Jag sa att vi gärna kan ses, men det blir cola för mig. Cola är också gott, sa hon och så var det inget mer med det. Heja mig?
skrev Jasmine i Tillbaka igen
Innan jag skilde mig tänkte jag som du- åh, vad skönt med egentid! Att läsa, träna etc. Men, efter barnen blir bara ett vakuum, svårt att förklara.
skrev Jasmine i Lite tankar kring A och olika förhållningssätt till omgivningen
Förstår precis! Bra där! Så ska jag också säga....
skrev Jasmine i Ärlighet varar längst 2.0
... är vi vita tillsammans...
skrev Jasmine i Ärlighet varar längst 2.0
Förstår den känslan så väl... Men, som sagt, jag kom till en gräns igår och överträder jag den kommer jag aldrig att förlåta mig själv. Jag bara MÅSTE sluta dricka. Skriv här även om du inte har vita dagar!!! Dricka mindre hjälper också! Kram
skrev Tanten75 i Lite tankar kring A och olika förhållningssätt till omgivningen
Jag har inga som helst planer på att berätta för någon utomstående om mitt problem med drickandet. Min man vet att jag tycker jag dricker för mycket och det räcker så. Möjligtvis kan jag berätta för de närmsta vännerna också när och om jag känner att det är dags.
Berätta på jobbet? No way, inte en chans! Där om någonstans kommer dom där kommentarerna och förmaningarna att komma. Dom klarar jag mig bäst utan. Om någon där undrar varför jag inte dricker på personalfester el aw så kommer jag bara säga att jag fokuserar på träningen och kosten och dricker inte då det drar ner på resultatet, vilket inte är en lögn men inte hela sanningen men å andra sidan varför ska de veta allt? De kan jag säga åt släkt och övriga vänner också ingen kommer tycka det är konstigt.
skrev Tofslan i Ärlighet varar längst 2.0
Vill inte heller vara styrd av A... men ibland känns det utom min kontroll. Ångest - dricka - ångest - dricka etc etc etc. Vet ej om jag kan vara helt vit den kommande veckan pga av stress, ångest, sociala events osv. Kan vi ta det senare? Haha, du ser. Så jävla korkad. Men lycka till du <3 vita dagar är allt jag vill ha också.
skrev Emma79 i Tillbaka igen
Kalla det egentid för 17! Alla böcker jag skulle läsa, serier jag skulle se, promenader jag skulle gå!
Strecket luckrades upp för mig nån gång kring 3 veckor, sedan började jag se det fina I det lilla- nåt knepigt recept, ett oväntat möte..
Jag började rensa ut skåp och få koll på min ekonomi med en app.
Äta nyttigt och meditera. Det lilla.
Tänk: om livet bara blir bra då alkohol är inblandat, vad är det för ett jäkla liv?
Håll ut!
skrev Jasmine i Ärlighet varar längst 2.0
Det bara känns så just nu. Stor kram!
skrev Jasmine i Ärlighet varar längst 2.0
Har förresten läst i din tråd att du vill dricka mindre, men inte sluta helt. Jag har försökt det en tid, men igår spårade det. Jag vill inte längre vars styrd av A. Om du kan tänka dig några vita dagar kan vi försöka hjälpas åt?
skrev Jasmine i Ärlighet varar längst 2.0
Jag har bestämt mig för att bara vila idag, äta godis och se på TV. Trots att jag har massor att göra. Kan packandet vänta tills imorgon?
skrev Tofslan i Ärlighet varar längst 2.0
Ja, för alkoholen och typ allt. Men det är ju ångesten som kommer av att dricka för mycket, som vi båda har. Borde egentligen packa men jag orkar inte. Min tolerans är sjukt hög just nu. Skrämmer mig lite...
skrev Jasmine i Ärlighet varar längst 2.0
Jag mår inte heller bra... ligger i soffan och deppar. Längtar efter mina barn och får ingenting gjort. Mår dåligt efter för mycket vin igår.
Varför mår du dåligt? Vill du berätta? Svag? För att du inte kan motstå A eller tänker du på något annat.
Du behöver givetvis inte svara om du tycker det är för privat. Kram!!
skrev Jasmine i Tillbaka igen
Ja, jag får ta en dag i taget och skippa smygdrickandet?
Jag tror du (eller var det någon annan...?) har skrivit i din tråd att livet är som ett långt rakt streck utan alkohol, inga toppar och inga dalar. Lite det jag menar med tristess. Samt att alla mina vänner utom två umgås med alkohol. Du vet, man går ut och tar ett glas vin, äter middag med vin, går på uteställen och dricker drinkar etc. Jag har bara mina barn varannan helg, vad ska jag liksom göra om jag inte kan umgås med vänner på mina barnlösa helger? Så vandrar mina tankar...
Lever i en lite diffus relation med en man som inte dricker (hans största fördel), men vi ses inte utan barn. Det gör att jag är ensam under barnlösa helger, men kan inte dejta andra. Och nu, som sagt, kan jag inte heller träffa vänner. Ja, du hör vad synd det är om mig?Snyft.
Ha en fin dag!?
skrev Tofslan i Ärlighet varar längst 2.0
Hej Jasmine, hur mår du?
Jag mår skit idag. Tänker att "såhär kommer det att vara resten av livet" inget blir bättre. Jag är en för svag människa.
skrev Jasmine i Ärlighet varar längst 2.0
Bara att prata på så svarar jag?
skrev Tofslan i Ärlighet varar längst 2.0
Om det är någon som vill prata så kan jag behöva en vän just nu...
skrev Tofslan i Ärlighet varar längst 2.0
... eller ja, typ.
Det har blivit alldeles för mycket alkohol de senaste dagarna. Alldeles för många röda streck i min dagbok. Jag vet ju att jag dricker mer när jag har ångest och saker händer/förändras i mitt liv men ändå. Måste på något sätt kunna handskas med livet utan att dricka. Frågan är hur, haha. Efter några dagar av drickande så hamnar jag i typ "depression" tillstånd där jag klankar ner på mig själv, säger till min man att han kan hitta någon annan, att jag är en dålig/tråkig/hemsk fru etc. Spiralen fortsätter och fortsätter. Varför säger han inget? Eller är det inget problem med vad jag gör? Så känns det ibland. Jag tror inte jag skulle palla om han betedde sig som jag gjorde. Underligt.
Ni som skrivet här får absolut hänga på min trasiga resa. Varje glas mindre som vi dricker är en vinst.
Vinäger <3 vi flyttar in imorgon! Jag är ängslig, glad, förväntansfull och hoppfull. Vill så gärna att det ska bli bra.
skrev Jasmine i Vart går gränsen?
Tack och Glad Påsk!
skrev Emma79 i Vart går gränsen?
...med 4 sorters vin och så mycket mat!
Lugn såsig solig eftermiddag på italienska landsbygden.
Att lära sig uppskatta saker på nytt, utan alkohol. Fantastiskt!
Det går ju upp och ner, idag är bara upp, hög på våren och söta efterätter. Chokladägg.
Det är så fint att höra att jag kan vara en inspiration i min kamp mot alkoholen. Vi här behöver varandra I det lilla.
Alla i mitt påsksällskap har nu fattat att jag inte dricker ( utom min man som hällde upp Moscato till mig vid desserten - “Ja just det du dricker ju inte!” Men jag älskar hans avdramatiserande lite virriga sätt, iaf idag ?) och det är no big deal. Så jävla befriande. Dag 40 och jag har tagit mig över det mesta som jag trodde skulle vara hinder I min nykterhet.
?
skrev Emma79 i Tillbaka igen
...inte att dö av tristess, som du skrev I en annan tråd. Du fixar detta!
Basta med smygdrickande I färgade glas, bort med alkoholen hemifrån, ladda upp med iskallt bubbelvatten och färskpressad citron. Vitamin B12 /proteiner kan hjälpa mot humördippar.
Ta en dag I taget.
?
skrev Emma79 i Tillbaka igen
Så har det varit för mig också. Som att kroppen fysiskt fått säga ifrån “Nu fan kopplar du av!”.
Har haft olika sängliggande hjälplösa situationer, där mannen tagit hand om allt.
Och jag har bara legat I sängen och tvingats koppla av.
Så började min nykterhet denna gången, med en tvåveckors influensa.
Lycka till, vi finns här som stöd o pepp!
skrev Jasmine i Lite tankar kring A och olika förhållningssätt till omgivningen
Minska på allt dåligt låter bra! Jag ska nog börja med alkoholen så följer nog en del annat med.. är t.ex. nästan aldrig sugen på snacks eller godis när jag inte har druckit. En vän i cyberrymden, det känns bra!
skrev Jasmine i Tillbaka igen
Alltså, när jag ligger här och funderar på månaderna som gått det här året så inser jag att de dagar jag har mått som bäst är de dagar jag var magsjuk. Hur absurt är inte det??? Magsjukan gjorde att jag inte var ett dugg sugen på alkohol, jag hade ingen ångest över mitt matintag eftersom jag inte var hungrig, ingen ångest över allt som inte blir gjort eftersom ingen kan kräva att man gör något när man är sjuk, ingen ångest över att jag inte kunde fixa alla barnens aktiviteter etc. Det borde ju kunna gå att hitta den där känslan utan magsjuka. Känslan av att man faktiskt får vila och inte behöver äta perfekt och hela tiden prestera. För det är ju det alkoholen gör för mig, ger mig en paus från alla måsten... och en paus från mig själv och mina tankar. Men, jag ska hitta en annan väg till lugnet... tar tacksamt emot tips om hur ni andra har gjort om ni har haft liknande "problem".
Stor kram till er alla där ute!
Tack <3 ska försöka skriva här mer även om det känns lönlöst och upprepande.