Senaste kommentarerna i forumet

Att inte få sova är inget bra, att ha värk på nätterna gör att spöket växer.
En annan skräck är att jag närmar mig året, vet inte varför det skrämmer mig.
Men ett stort mål och kanske rädd för att viljan tryter då när jag väl är där.
Rädd när nykterhet skall gå från kämpande till vardag, fast man skall ändå kämpa utan känna sig duktig.
Får nog ta en runda till eken i dag och lämna dessa tankar och ägna dagen åt att stärka mitt bygge av min nya kvinna.
Så tar ett klokt val i dag och hoppas att jag även gör det i morgon.
Önskar er en fin dag

Flykten från sjukdom och allt som irriterar, just nu är jag där.
Men vi hoppas vi tar kloka beslut även då.
Önskar dig och hunden en fin dag

Nej, gick inte alls det där... Elller jo, fyra dagar. På den femte drack jag det vi hade hemma - Fyra av sambons öl. Tog mig till systemet för att återställa. Köpte en 60 cl vin extra. Hade fått en flaska under dagen också. Kunde därför dricka öppet, vilket jag gjorde. och resten i smyg såklart. Seg på lördagen. Hade tänkt ut på fredagen att jag kunde köpa mer, men det gjorde jag inte. Så lördagen och söndagen var vit. Skönt! Sover ju så bra! Och då finns heller ingen dialog. Det är kört och det är skönt. Nu kör jag vidare. Det är tomt i skåpen nu.

Låter härligt Mick! Skönt att hörs att det går bra. Själv drack jag i fredags, fick därför väldigt lite gjort på lördagen. Vågade inte köra och var seg. Söndagen var bättre för lördagen var vit. Man kan verkligen fråga sig varför, eftersom jag liksom du egentligen föredrar det nyktra livet. Men upprepar man fördelarna riktigt många gånger kanske polletten trillar ner till sist.

Du är så klok och generös, glad att vi mötts. Med dig vill jag sitta uppflugen på den där höga pallen i Sober Bar och prata om livet, valen, viljan, drömmarna och förhoppningarna. Känner att vi skulle ha utbyte av varandra eftersom vi sannolikt också är mycket olika som personer och det blir den dör intressanta spännvidden och lärandet.
Ja och nu tar vi vardag o jag tycker det är skönt, aldrig har väl en måndagmorgon känts som en räddare för...i mångdubbel bemärkelse. Kram o ha en fin dag.

Inspiration känner jag nog inte att jag ger, men att notera för mig själv hur det går och framförallt ge lite perspektiv på hur lång tid det tagit från att problemförhållandet med A började till att man börjar försöka ta tag i det. Så om någon läser - ta tag i det nu om ni har problem inte sen! Sen verkar ha en förmåga att bli väldigt sent. Inne på fjärde vita dagen i rad idag. Har känt liknande förr men tror jag grejar vit månad nu som förmodligen blir vitt kvartal...

varit förkyld ett tag nu, och det har dragit med sig en del påtagliga sug. Mitt modus operandi har i det förflutna alltid varit att supa bort sjukdomar, det spelar ingen roll om det har varit förkylning, huvudvärk eller ett brutet ben, standardsvaret har alltid varit att gå till bolaget. På sätt och vis har det hjälpt, kroppen verkar läka ändå, även om det tar längre tid, och jag har i rusets dimmor inte märkt hur sjuk jag har varit. Bakfyllan har varit välbekant, självförvållad och har följt ett bestämt schema; jag har vetat exakt hur den skulle förlöpa. Det har legat en trygghet i det, i motsats till en sjukdom orsakad av till exempel virus, som jag aldrig har vetat hur långvarig eller hur allvarlig den skulle bli.

Det är en intressant princip det där; att bota en sjukdom genom att göra sig själv ännu sjukare, fast på ett annat sätt. Och ändå dras jag till den tanken, även nu, efter så lång tids nykterhet. Ibland blir jag bara så trött på att må så här, åldern för ju med sig diverse andra krämpor, ryggen krånglar ibland, knäna värker då och då och magen är inte lika förutsägbar som förr. När så alla de här små irritationsmomenten gaddar ihop sig med ett virus blir det svårt att inte tänka på hur skönt det vore att bara segla bort ett tag. Att bara lägga sig ner och sova är normalt sett ett alternativ, men när båda näsborrarna är igencementerade blir det inte mycket med det heller.

För mig har fyllan alltid inneburit en paus: från mig själv, från livet, från allt som irriterar. Även på fester var jag alltid den där som satt i ett hörn och inte sade så mycket, jag pratade bara när jag blev tilltalad och då fåordigt och ointresserat. Så folk lämnade mig och mitt glas ifred. Jag brukade ändå inte vara kvar särskilt länge, så fort ingen tittade brukade jag smyga hem. Ärligt talat har jag svårt att förstå varför jag över huvud taget blev bjuden, kanske tyckte man synd om mig. Som tur är står mitt nuvarande liv i så stark kontrast till det liv jag skulle leva om jag började dricka igen att valet är enkelt. Men jag kan ibland undra hur stark jag egentligen är i min nykterhet; skulle jag klara mig om jag drabbades av seriösa motgångar, om ett träd föll över huset, om något hände mina närmaste, om, om, om. Jag hoppas jag aldrig behöver få veta.

Ha en bra dag allihop!

Å byt läkare om du inte får det stöd du behöver! Tänk sådan lättnad för dina barn att få njuta kvällen utan oro för mamma. Bra av dig!!!

Skriver från en all-inclusive resort i värmen. Här är jag med alla dom som "kan dricka". Dom som drar i sig Bloody Mary till frukosten å inte ens uppfattar att drinkarna i stora baren smakar skit. Å dom är inte bara 20 å höga på livet utan massor med vuxna med ansvarsfulla arbeten förstår jag när jag pratar med dem. Då jag frågar efter kaffe vid frukosten blir jag erbjuden tequila! Jag tror faktiskt att "de flesta" inte heller kan hantera alkohol.

...att läsa om hur du tagit itu med din situation! Det låter väldigt lovande för framtiden. Själv kan jag inte sikta på ett nykter 2017, då jag redan trillat dit två gånger, men jag hoppas på ett nyktert RESTEN av 2017!

för det mönstret en "normal" alkoholist gör. Jag har aldrig ansett mig själv vara alkoholist då jag har mina långa perioder nykter utan några som helst problem. Får självklart med väl godkänt på alla alkotester jag gör. Jag dricker ju inte på det viset testerna är utformade. Jag dricker ju bara 3-4 ggr på år. Men då blir det ju katastrofala mängder under en vecka.

(detta har dock ökat - mina anfall har kommit mer ofta och jag har druckit med ökande mängd för varje gång)

Jag var på mitt första läkarbesök i mitten på Oktober. Min läkare och forskare i ämnet tittar allvarligt på mig och säger: -Det finns dom som kan "lära" sig dricka måttligt. Du tillhör inte den gruppen och kommer aldrig att göra. Du har fullt utvecklad sjukdom. Dricker du igen måste du ringa mig akut så jag får sätta in medicin mot epilepsi. Med det sättet du dricker på är risken inte bara stor, det kommer att drabba dig. Du kommer få ett epilepsianfall.

Jag utsätter mig alltså för direkt fara för mitt eget liv om jag börjar. Det där enda glaset. Så jag vågar inte. Och jag hoppas att jag aldrig kommer att våga.

Jag reflekterade förra helgen över hur mina tankar förändrades på 2 sekunder
(jag städade, lyssnade på bra musik och var lyckligare än nånsin)
Helt plötsligt fick jag för mig att jag skulle ju kunna dricka ikväll, eller varför inte nu direkt på eftermiddagen?
Ja vilken bra ide. Jag planerar aldrig mitt drickande. Det kommer som en blixt för mig. Inget släpande sug. Det är en bomb som exploderar.

Helt plötsligt var rädslan för EP eller ett hjärtstillestånd bortblåst och jag ansåg att läkaren och min A-terapeut snackar skit.
Jag är inte alkoholist. Alltså alla omkring mig överdriver det hela. Jag kan visst dricka.

Tog upp mina tankar med min A-terapeut på Tisdagen. En timme senare ringde min läkare och han var seriöst oroad över mina tankar att jag ville dricka. Har tidigare fått Campral och han skrev nu ut Antabus att hämta ut direkt. Jag behöver dock inte ta dom på heltid men jag ska alltid alltid alltid ha en med mig så att så fort jag känner minsta lilla sug så måste jag ta en direkt.

Jag önskar att jag kunde. Att jag var som de flesta. Som kan dricka.
Men tough shit - jag kan inte....

Häng på!! Tillsammans klarar vi det bättre!!

Hej LP. Skönt att höra ett livstecken från dig. Snart har du varit vit en hel månad. Det är ju kanon. Jag känner igen så mycket av det du skriver, både vad det gäller drickandet men också funderingar på förhållandet och kampen mot att söka lugnet. Jag är kanske inte rätt man att råda. Det enda jag kan säga dig är att gör ingenting drastiskt, som skilsmässa eller liknande. Trots att du varit vit ett tag är du förmodligen inte så pass i balans att du ska ta sådana stora beslut. Börja nu på din terapi, ta en dag i taget, fortsätt träna men med måtta. Jag har själv, innan mina rygg- och höftproblem tränat som "en dåre". Det är naturligtvis bättre än att dricka men även det blir till ett slags missbruk. Sådana personer som du och jag måste lära oss betydelsen av ordet "lagom". Det måste inte vara svart eller vitt, allt eller inget.

Koncentrera dig nu på en sak i taget och försök inte lösa all världens problem på en gång. Jag vet ju hur mycket du, trots allt, uppskattar hela din familj. Du ska se att det kommer att ge sig om det får ta lite tid.

Själv hankar jag mig fram och har inte druckit en droppe 2017, ej heller nyår och jul. Ska ut på en längre resa nästa vecka och då gäller det att vara på sin vakt. Sköt om dig/Tjalle

Härligt med en vit helg, Mick! Samma här. Och fler kommer...
Så gôtt att njuta av det fina vädret fullt ut och komma upp i tid, med klart huvud.
Nu kör vi en vecka till!

Din historia berör mig verkligen. Kan känna igen mig med det mesta du skrivit ombhur du upplever alkoholen. Jag vill gärna ta del av er resa mot ett nyktert 2017.

Går och lägger mig nykter för 9 dagen i rad. Känns bra! Natti natti! :)

Hej Coco79
Vill bara peka på att resten av livet inte existerar. Framtiden kommer en dag i sänder. Det räcker med att avgöra vad man vill den dagen. Många jag känner håller sig nyktra just så.
Att bli nykter helt på egen hand är dock mycket svårt men det här forumet är ju en bra hjälp att börja med.
vänligen
Ikaros

Hoppas din helg har funkat trots ensamhet...

Jag hade en riktigt jobbig dipp förra helgen men
fick bra hjälp härinne att stå emot. Det hjälper mycket
att kunna få hjälp snabbt härinne när man behöver
det. När ens egen hjärna sviktar så kan någon
annan ta över och tala en till rätta.

Ibland undrar jag vad som pågår i huvudet på en..
Från 100% fokus till 0% i fokus.
Jag kommer nog aldrig att förstå det....

En ska är jag iaf säker. Man är aldrig safe med denna sjukdom.
Man ska aldrig koppla av, suget kan komma närsomhelst.
Tror man måste acceptera att det kommer vara så för resten
av livet. Det kommer aldrig gå över men man kan lära sig leva
med det.

Varma kramar och jag hoppas du har haft en lugn och fin dag.
Ny måndag imorgon, nya bra möjligheter
<3

Hej Anders 43
Jag frågade en alkoholläkare om jag verkligen var alkoholist eftersom testerna inte ger utslag. Vet du vad han svarade?
Jo detta (om jag nu minns rätt):

"Det behövs inga tester för sådana som dig eftersom ni är övertydliga alkoholister. På fullt nykter kaluv dyker era hjärnor i bland glatt in i alkoholistspåret och så kör ni rakt in i väggen i högsta fart. Hos er är sans och förnuft helt borta när ni dricker. Det ser alla."

Inget kul att höra tyckte jag då. Sant tycker jag i dag. Därför är MondayMornings lyckade kamp för några dagar och din lilla sejour med snuttefilten något jag tar till mig. Det är möjligt att lyckas även för en Dipsoman (Vansinnesdrickare).

vänligen
Ikaros

ställer till med mer än man anar. Har vart utan socker nu i 6 dagar.
Lite huvudvärk och skakig men det är ju bara tecken på att nått skit
ska ut ur kroppen....som en liten bakfylla typ.

Mina nyktra dagar börja synas tyvärr. Har ätit som en häst sen dag 1
och det funkar ju inte längden.
Det går det ju bra med A så borde det ju funka att ta bort Carbsen med..
Kommit igång med träningen med.

Sockerfilmen? Nä men det googlar jag upp.
Slukar allt se/läsbart som har med socker och mjöl att
göra just nu. Tack för tipset :D
(Läser mycket om LCHF även om jag inte kör det strikt)

Kram!

Hej MM!

Fint att läsa att det verkar gå ganska bra dig! Jag tycker det är grymt att du nu tar itu med nästa strid - sockret! Vi har alla saker att jobba på, men när alkoholen hänger över en akut blir den nästan det enda vi kan fokusera på. Fint att se att när den delen nu börjat stabilisera sig delar du ut en ny rak höger! ;) Hoppas helgen varit bra, trots sockerfrånvarobaksmällan du vaknade med i fredags! Kram

...och säga hej och kram!
<3

Hoppas du haft en ok söndag trots oro o ältande. Ska tänka lite extra på dig imorgon då mötet väntar.
Nu får vi hålla suget stången, vi vill ju inte falla på nytt för då blir suget så mycket tuffare att kämpa mot o har det inte varit tufft nog så säg?!
Stor kram till dig!

Tillåt dig nu bara att njuta av, glädjas åt, hur klok och bra du varit och är mot dig själv nu, din familj och alla andra. Må goda ringar få spridas till oss alla!

Det går ju alltid att hitta en belöning för att få dricka - det gäller bara att försöka att inte agera på varje belöningstanke som dyker upp i huvudet......lättare sagt än gjort. Jobbresor ja.......-vet att jag ett antal gånger bara har gått "all in" för att verkligen ha jättetråkigt. Sitta o glo på ett hotellrum, beställa roomservice om det finns, hämta påse på Mc Donalds - och sen ha sååååå tråkigt. Men det är ett liv det också, serru...:-) Och så skönt när man vaknar nästa dag och inser att det är en ny dag, och man är ickebakfull, och att tristessen var övergående. Man kan riktigt gona sig i att det är så fruktansvärt tråkigt. Kanske någon du kan ringa och berätta för hur fullständigt tråkigt du har det - och vilken leda du lider..... -skojar med dig. Men jag har känt just så, och beklagat mig, ringt några upplyftande samtal, sorterat om kanaler på tv-apparaten - ställt in swahili som grundspråk. Och fullständigt nykter. Kämpa på du - jag uppfattar att du ändå har börja tänka över saker och ting. Det är bra. Jättebra.........