Senaste kommentarerna i forumet

Får ont i magen så fort jag tänker på det....
Hoppas bara klockan blir lunch så mötet är snart över!
Hojtar om jag orkar i morgon
Tack för att ni finns.
Kram

Mitt hjärtas tack för ert snabba stöd!
Ok, inte ruta ett utan fortsätta framåt med avborstade knän.
Tog en dryg timmas promenad i vinterlandskapet idag. Grät lite, bad lite, grubblade lite, bannade mig själv. Men njöt också. Pulsade i snö o kände svetten rinna längs ryggraden medan kylan bet i kinderna. Kändes som en mycket FRISK aktivitet. Ett SUNT val.
Tänker mycket på skam och skuld. Min alkoholterapeut (AT) sa sist: "- Skam och skuld har ingen blivit nykter på!"
Jag tänker på att jag valt Skamsen som alias Och varje gång jag ser det känner jag det, skamsenheten. Jag bör kanske byta alias. Jaja, det handlar mer om ett ord men att hela tiden hamra in att jag skäms, jag skäms, jag skäms är nog ingen bra väg för den som vill framåt och det vill jag ju...
Ikaros, jag har lovat dig min ärlighet och det håller jag. (Kanske skulle jag kalla mig det som alias istället? - Ärlig) Blir så glad över din varma omtanke.
MondayMorning - känner sån värme också från dig och vill tacka dig för detta varma stöd!
O Sisyfos, välkommen tillbaka, låt oss följas åt igen, jag vill mycket gärna gå vid dina sida på nytt. Håll dig kvar här inne, det är det bästa jag kan ge mig själv eftersom det är så svårt för mig att nå och hålla nykterheten. Jag tror och känner att vi behöver varann!

...men skickar styrkekramar!! ❤️❤️❤️

Var rädd om dig nu ochvförsök motstå suget!

Kram
Pärlemor

Nu när jag varit nykter ett tag börjar jag fundera på alla de gånger jag tänkt tanken : "Aldrig mer.!" Många, många, gånger har jag ärligt velat det.

Men då har tungan varit fäst vid gommen och jag har befunnit mig i en tvångströja av ångest. Minnet av i går suddigt och flyktigt. Vad har jag gjort? Plånboken, fan plånboken. Upp ur sängen, händerna skakar, se där ligger den. Kreditkorten kvar. Vad skönt. Men vad är mobilen... osv osv. Men se där i kylskåpet två starköl! En gudagåva. Jag slickar i mig dem. Lugnare. Nu klarar jag att gå och köpa några 3,6-or. Ja men, va fan. Jag blir nykter på måndag. Sedan 3,6 or och krogen. Och uppvaknande en vecka senare. Sjukhussäng, sönderslaget ansikte och vad fan är jag. I bästa fall tårar och stesolid.

Ett scenario som inte varit verklighet bara en gång.

OCH sedan nu. Jag mår bra, har hämtat ett av barnbarnen som varit i vår stuga på landet. Gnistrande vacker vinterdag. Harmoni. Alkoholtankarna långt borta och jag tänker: "Varför?" En tanke som jag också haft många, många, gånger. Något svar har jag aldrig hittat utom det att jag är alkoholist. Att jag kan hamna i situationer och sinnesstämningar där mitt förnuft inte styr. Då tappar jag helt enkelt kontrollen.

Ja, detta är mina reflektioner nu när jul- och nyårshelgerna är till ända och jag inlett mitt nyktra 2017 som jag tidigare nedskrivet här. Det hjälper mig att avge det löftet. Hjälp har jag också av alla er här på forumet.

Ikaros

Hej Skamsen
Du börjar INTE på ruta ett ! Kampen för nykterheten och de återfall du tagit har säkert lärt dig något. Din ärlighet kommer att hjälpa dig till slut. Kanske du också finner något starkare än du själv som hjälper dig att ta bort flaskan. Själv har jag sökt denna kraft utan att lyckas. Men jag är nykter i dag och din ärlighet skall jag ha som föredöme.
Hoppas innerligt att du kan bearbeta skamkänslorna.
vänligen
Ikaros

Tack Nyckelpiga för din hälsning! Det betyder mycket att någon tänker på en. Ja, jag har haft en svart period. Stressad, trött och många måsten. Använt a som bränsle. Nu är den perioden över och jag ska bli nykter igen!
Har läst din tråd som vanligt och velat svara, men inte tagit mig tid. Ser att du har det svårt och du lever i det som skulle vara en mardröm för mig. Att bli omyndigförklarad på det sättet efter en så jobbig period som du har haft. Men du, du behöver inte stå kvar i hörnet. Du ska inte stå där! Flyg iväg! De kan ändå inte göra det här åt dig! Det måste vara du som regisserar. Tror du att din man skulle kunna hjälpa dig med detta?
Om man nu ska se positivt på grannarna så GÖR de nåt. Att det sen blir helt galet är ju hemskt, men kanske kan en öppning vara att ni faktiskt går dit du och mannen med er egen agenda. Säger Tack så mycket för ert engagemang och att ni uppskattar att de försöker hjälpa till men att det blir lite för mycket och att du känner dig enormt trängd. Att det får rent motsatt effekt detta. Att du uppskattar att de vill ge sitt stöd, att du har en vilja att vara nykter och att du vet att du kan klara det, men att det inte kan gå till som de föreslår. Att du faktiskt känner dig utpekad och hemsk och att det inte hjälper nånstans. Folk brukar ju ha lite lättare att lyssna om man överöser dem med beröm först, så det är en bra ingång...
och, nej, det är inget fel alls på dig för att du inte klarar av att de vill styra över dig! Personligen tycker jag det är en sund reaktion. På anhörigsidorna finns en hel del av de som gör precis som du gör just nu och accepterar att nån annan styr och talar om att man är värdelös (i ditt fall gör du kanske det sjölv). Det är inget sunt förhållningssätt. Du är bätte än så, dubbelt värd bättre än så. Det är de på anhörigsidorna också! Se på allt positivt som finns med dig nu Nyckelpiga och se till att grannen fattar. Skriv ett brev om ni inte klarar att ta det muntligt. Du skriver så bra! Och glöm inte beröm och tack! För på nåt sätt tycker jag att de är beundransvärda som gör nåt. Kramar!

Mår skit men tankarna börjar klarna efter en hemsk förmiddag. Han lämnade mig. Han orkar inte med mej och det förstår jag. Det känns så jävla hårt samtidigt som detta är något vi borde ha gjort för länge sen.

Vad som har hänt är att jag ljugit för mig själv i 4 år, jag har inte kunnat förlåta honom för en del saker, och gjort våld på mig själv med att stanna kvar. Jag har sprungit runt och jagat andra saker istället för att ta tag i grundorsaken. Känslan av meningslöshet har blivit allt mer påtaglig det senaste året och det har jag medicinerat bort med vin.

Nu är inte han kvar men det förrädiska vinet är det. Jag vill inte ha det längre. Men jag är rädd att det har tagit min själ. Fy fan, jag känner mig på botten av ett svart hål just nu. Fel. Under botten av ett svart hål.

det kan komma om någon timme, så jag skriver här till mig själv, (det är mest jag som skriver i min tråd, men det gör inget, jag använder den för att skriva av mig mest), Vinärgott: Inget vin i kväll, i morgon ska du till jobbet och tänk va skönt att inte vara bakis, vakna fräsch och glad, så NEJ! Du kan inte dricka. Och frösök inte med att säga: ett litet glas bara, jag lovar, och nu har jag inte druckit på ett tag så ett liiitet glas bara, det är söndag och söndagar är jobbiga dagar. DET DÄR GÅR JAG INTE PÅ!!:-)

Det känns verkligen som man kliver in i värmen här! Och du har så rätt! Tänk att man är så "korkad" när det kommer till alkohol. Jag anade det väl redan när jag var nykter, att det inte fanns något annat för mig egentligen. Men det KUNDE ju vara så att jag efter en längre tids avhållsamhet kunde få till det "rätt". Så nu har jag bränt mig, blivit överkörd etc och lärt mig min läxa.

Det är riktigt tufft idag känner jag. Förra gången jag slutade, klarade jag min ganska bra under dagen, det var kvällen och natten som var värst. Men nu sitter jag här redan kl 3 på eftermiddagen och har ångest, skakningar, mår pyton. Jag vet som sagt att det bara är att hålla i det. Morgondagen kommer kännas mycket bättre. Man får ta det timme för timme eller minut för minut om det behövs.

Tack för dina ord och ditt stöd! Värmer så fint!

Tack för din hälsning i min tråd. Betyder mycket att någon bryr sig. Ja, jag har haft en svart period, men känner nu att jag börjar om på nytt. Jag får en obehaglig magkänsla när jag läser om ditt möte. Ibland känns det när jag läser din tråd som att du är "stark", inte lika skamtyngd som andra och att du förlåter dig själv. Men du kanske håller det mer inom dig, liksom jag till viss del gör. Klarade inte att skriva om det ens förrän jag fått distans, och då helst i andras trådar. Dels för att inte röja mig, men också för att jag vill vara så duktig. Svårt att förlika mig med den här rollen. Tänker på hur ett sånt möte skulle vara och känner skräck! Det är ju inte så att man inte vet. Det är ju inte så att man inte förstår. Det är mer så att man inte förmår. Nu vet jag inte vad du och din a-tant pratar om, men kanske har hon uppfattat dig lite för lite skamfylld. Att hon tror att du inte krälar i stoftet. Du är ju medveten om ditt missbruk och vill göra nåt åt det. Om du vore omedveten så vore det en annan sak tycker jag att mannen får komma till tals, men du har sjukdomsinsikt. Och du har en operation bakom dig som är betydelsefull i sammanhanget. Vet inte vad jag skulle råda dig till.., antingen att en gång för alla släppa ut alla känslor, men då handlar det kanske för mycket om dig och det var ju mannens tur... kanske stänga dörren för en stund. Stänga av! Lyssna, men inte mer. Det gör för ont annars. Önskar så att du slapp detta!
Men skickar med så mycket styrka jag kan inför morgondagens möte! Härinne är du en mycket betydelsefull person som säkert har större betydelse än din a-tant! Minns detta imorgon! Kramar!

och välkommen till insikten om att man inte kan hålla upp ett tag och tro att alkoholproblemen är botade. Tyvärr!
Även detta att problemen förvärras, ångesten växer, och till slut inte ens dämpas av alkoholen.
Jag och många andra här på forumet har liknande erfarenheter.
Det märkliga med oss som älskar (har älskat) alkohol, är att vi tydligen måste skaffa egna erfarenheter. Om någon säger "lägg inte handen på den varma plattan, då bränner du dig!", eller "spring inte ut i gatan framför bilen, du blir påkörd!", ja då gör vi inte det.
Men många av oss har en glorifierad längtan efter att kunna börja dricka små mängder alkohol ibland efter ett längre uppehåll, så trots att människor med egna erfarenheter säger att det inte går, måste vi bränna oss eller bli överkörda av alkoholen.

Eftersom du tidigare har slutat med alkohol (precis som jag), så har du verktyg till det.
Damma av dem och kämpa för en nykter framtid i frihet Fiducia,
och välkommen in i värmen här på forumet.

Skamsen, tack för hälsningen i min tråd. Det betyder mycket när någon tar sig tid att fråga. Och det har ju gått väldigt knackigt för mig. Du har dock inte varit i närheten av det! Det går ju bra för dig. Vi har samma problem med tillgänglig a. I alla fall till en början. Det är inte konstigt att du föll, det är gjort. Börja om, det är inte ruta 1. Nu är det a-fritt här hemma igen. Känns skönt!
Den bästa strategin för mig är att inte ha a hemma. Det är bara så. Efter ett tag saknar man det inte längre och du är på väg dit. Sen får man ju vara på sin vakt, vilket jag inte var. Men man kan heller inte försjunka i skuld och skam. Det är sjukt svårt när man dricker fast man inte borde, och då kommer de tankarna på vad man gjort och man skäms. Men inget blir ju bättre av det. Det var bättre att ta tag i de tankarna när det går bra. Du klarar det här, Skamsen! Borsta av dig och gå vidare, vi går tillsammans!

Så klokt du skriver. Jag brukar lyssna på mindefulness, har en som är bra där kvinnan säger kloka ord såsom "Du duger" "du är viktig" "Du är bra" Och visst hjälper det.

Har nu varit nykter i tre dagar och visst känner man trötthet, men knoppen är piggare och mer alert. Ta en dag i taget och innan du tänker dricka, stanna upp, tänk till, tänk på konsekvenserna. Läs och skriv här. Jag är också en sån gillar att slappna av med ett glas vin efter arbetet, fast i ärlighetens namn är blir det aldrig ett glas, utan tre, fyra stycken, alldeles för många.

En varm kram hinner jag skicka till dig, är på väg till jobbet.
Tänker på dig med värme! Hoppas din T kan hjälpa dig rätt igen.
Hon verkar otroligt bra. Fråga henne om strategier.

Jag hade heller aldrig klarat det om det stod en halv flaska sprit framför mig.
No way.

Jag har också gått på knogarna av sug denna helg, min första riktiga dipp sen mitt senaste galna upptåg med A.
Normalt brukar jag hoppa ut för stupet när detta kommer men denna gång bromsade jag.
Det har inte vart lätt. Glad att det imorgon kommer vardag igen med sunt tänkande och nya bra beslut.

Ikaros har hjälpt mig med sina kloka ord i helgen.
Stort tack Ikaros!

Och varma kramar till er båda.

Tack vänner för era hälsningar! December blev en svart period. Har ägnat mig åt kontrollerat okontrollerat drickande! Kontrollerat så tillvida att det inte har märkts (inbillar jag mig). Okontrollerat eftersom det har varit mer än jag planerat, på ett olämpligt sätt, olämpliga tider och riskfyllt.
Har varit stressad och trött, fullt med saker som ska ordnas och jag har använt alkohol som bensin för att orka och som avslappning.
Känner av effekterna både fysiskt och psykiskt.
Älskar när jul, nyår och helger är över så att man kan börja på nytt. Kanske borde jag skämmas, känna mig misslyckad och eländig, men jag varken vill eller orkar det. Jag tänker sluta nu istället. Ska bli väldigt sund några månader (minst) nu! 2017 ska bli mitt år. Och jag tänker sluta hamna i alkoholberoende. Ja, jag fattar att jag är där... men tänker att det kanske ändå är bättre att tänka att jag styr själv. Just nu känns det hanterbart som att jag faktiskt kommer att kunna välja att avstå. Hör av mig hur det ser ut om ett tag!

Har märkt att de flesta med missbruksproblem är djupa tänkande kloka människor. Analyserande och självkritiska? Snälla kloka människor som sätter värde i andra men inte insåg själv? Jag tar gärna emot berättelser och kunskap från de som gått och går igenom det här.

...ge en kommentar...?
För det första blir jag ledsen av din känsla du burit på sen du var liten.
Fick rådet av en psykolog:
En enkel mening som faktiskt gör skillnad med tiden. "Jag duger!"
Att tänka "jag duger" som ett mantra flera gånger dagligen höjer med tiden självvärdet. Så enkelt men så grundläggande. "Jag duger!" Inte för att nån prestation utan bara för att jag är jag.
Jag duger. Jag duger. Jag duger.
Att gå in i minnet från när man var liten och känna kärlek och medkänsla för sig själv som det lilla barnet. Det man inte fick som liten kan man ge sig själv. För att du är värd att älskas! För att du duger!
Låter kanske banalt men jag har själv använt det mantrat i flera år. Det stärker med tiden. Och att ge dig själv värde. Unna sig att må bra. Att ta hand om sig. Träna, äta, bada, massage, kramar, kärlek. Du är värd det! Precis som jag.

En detalj jag noterat är hur jag på senare tid tenderar att göra pauser mellan ord om jag pratar på halvfart. Om jag däremot har föreläsning eller 'går mekaniskt' flyter orden.
Pratar jag med donnan är jag särskilt seg, framförallt om jag ska säga något vardagligt. Med vänner är det aningen bättre. Med kunder har jag någon gång ibland svårt att hitta namn.
Kanske bristande intresse?

Snabb i Vem vet mest. Dock inte alltid med att få fram orden men svaret är rätt i kunskapsbanken. Kan också vara spårefter utbrändhet våren -16.
Alkoholskador? Säkert inte en förbättrande faktor ialla fall...

Jag ska erkänna att jag övervägt att ljuga för er - och därmed bedra också mig själv - men när jag läser Ikaros fråga finns inga alternativ: nej, jag har inte klarat denna helg särskilt bra.
En halv flaska sprit blev kvar hemma hos oss efter en fest, denna hittade jag och den blev mitt fall. Igen igen igen. Jag kan inte ha tillgång till alkohol, jag har ingen spärr efter första klunken. Ånger, skam, rädsla, svettningar, själväckel, självförakt, ångest...
Nej Ikaros, jag har inte klarat detta särskilt bra...ledsen kanske mest av allt. Så ledsen.
Det känns som att börja om på ruta ett, igen. Igen igen igen. Fan, fan, fan! Eller kanske hjälp mig Gud!! Hjälp mig!

Har inte skrivit här mycket alls. Har levt i ett förhållande i fyra år som varit fel från början. Jag har ljugit för mig själv och blivit alkis på köpet. Idag tog förhållandet slut och jag vet inte vad som är upp eller ner.

Tack snälla ni! Jag vet bara inte var jag ska börja.

Jag är ganska ny här så jag ber om ursäkt om jag missat din historia. Berätta gärna om du vill. Kanske kan det hjälpa att prata av sig här hos människor som förstår och aldrig dömer! ?

Det finns bra hjälp att få. Var inte rädd att ta emot den. Att våga ta hjälp är ett tecken på att man är stark inte tvärt om. Ta hand om dig, du är värd att må bra och du kan klara det!

Jag hoppar gärna på ditt erbjudande. :)
Har aldrig i mitt liv, inte ens när jag var barn känt att jag förtjänar att leva. Ett stort moln av skuld och skam. Dricker för att döva känslan att jag inte "får" vara här. Hur blir man av med den känslan utan alkohol?