Senaste kommentarerna i forumet

Hej Skamsen
Jag undrar bara hur det går för dig. Klarade du suget?
vänligen Ikaros

Tack Äntligen fri! Rätt förvirrande är det men det klarnar nog ju fler möten jag går på. Var på ett AA- möte igår också. Kändes bra, skapar en viss förståelse angående min egen situation när jag hör andras berättelse, liksom känslan av skam. Har varit vit sen den 1/1, första målet är en vit januari. Det har gått bra och ganska lätt o ibland tänker jag: det är lugnt, jag har nog inga större problem med alkohol...Men jag vet sen tidigare att det självklart inte stämmer. Nej, helt plötsligt när jag minst anar det kommer känslor eller situationer fram och jag förlorar kontrollen. Det är som en stooor våg kommer o sköljer över en. Har man tur står man kvar, halvdränkt o lite tilltuffsad eller så dras man med i vågen o virvlar runt tills man kommer upp till ytan igen för att hämta luft...
Det kanske blir ett möte idag igen, bra att påminnas om vad alk gör med en ;).

Har mycket mera tid till reflektion nu. Jag behöver stanna upp och möta. Mitt "arbete" eller min kamp har varit flackig, jag gjorde så gott jag kunde då. Den var bra och nu vill jag mer, har hunnit ifatt och måste våga möta mer av verkligheten. Har alltid en tendens att vilja fly, att vilja mycket mer och känna mycket mer. En tendens att vilja ha roligare, trevligare, mysigare... Nu finns alla möjligheter för mig att hitta rätt och jag ska ta den här chansen den här gången att gå till botten och inte bara rusa på min vana trogen.

Önskar alla "gamla" och "nya" en god fortsättning på nya året!

Låter hoppfullt det ni skriver om kroppen - oron över det har för mig (ironiskt nog) varit ännu en anledning att ta ett glas till så jag inte tänker på det mer.

Du verkar vara på helt rätt väg och det är ju tydligt att du har insikten! Det tror jag är viktigast. Min insikt kom 30 december, har haft jobbiga dagar och nätter sedan dess. Dock helt nyktra. (Klappar mig på axeln...) Nu, när värsta abstinensen lagt sig, känns det bättre och nattsömnen börjar bli OK.
Kämpa på!

..för frågan!

Jo men jag kämpar på (har inte helt lyckats bli fri men dragit ned och inga fyllor utan mer smuttande - typ snuttefilt). Var i alla fall iväg till Vårdcentralen i torsdags för jag vill ha Campral el dylikt utskrivet (tål inte Antabus) men de vill att jag tar kontakt med beroendemottagningen så ska ringa dit imorgon. Dock lovade läksren på Vårdcentralen att om det dröjer innan jag får en tid så kan hon skriva ut sugdämpande medicin så länge. Jag är lite dålig på att skriva (har aldrig haft några författartalanger) men läser desto mer och hittar styrka och stöd i forumet - så tacksam för att det och alla som skriver finns.
Kramar

Drack 3 glas vin i går, grannen kom med en flaska för att tacka för hjälpen och jag kunde inte låta bli när det väl fanns framför näsan :-/

Tänker ändå se positivt på att jag varit spiknykter i många dagar och bara druckit en dag av dessa. I dag blir ännu en nykter dag och det är i alla fall bra. På det igen!

Precis man måste alltid påminna sig om sitt problem! Härligt att ditt nyår gick bra! Hur gick de med middagen då? Har du några "nyårslöften"?

För mig är de lite svårare med helt vita helger. Gillar vin lite för mkt.. Igår drack vi cava så de blev bara 1 vit dag på helgen, vilket känns dumt nu i efterhand... Får satsa på nästa helg helt enkelt. Nu ska jag iväg och shoppa nya träningskläder för att få upp motivationen :)

Med Dionysa och Nyckelpigan - din atant verkar inte vara bra för Dig (kanske är hon bra för någon annan) men hon ger inte Dig det stöd Du behöver så sitt lugnt i båten imorgon och lyssna och reflektera och sedan om det inte känns bra så tycker jag att du ska försöka undersöka om du kan få en annan kontaktperson!

Lycka till imorgon!!

Kram❤️

I morgon ska alltså du och din man träffas tillsammans med var sin "a-tant"? Hoppas hans är klokare än din... Vad kan du göra för att inte ta ytterligare skada? Om jag var du... (är jag inte!!) skulle jag nog sitta still i båten under mötet, fötterna i golvet, koncentrera på andningen och lyssna på vad maken har att säga. Ta in, lyssna, inte reagera, värdera. Inte just då i varje fall. Lugnt se vad som dyker upp, sedan värdera, smälta, resonera. Vad tror du om det?

...har jag läst hela din tråd Lena72 och som jag känner igen mig i dryckesmönstret (även om jag hållit på bra många fler år). Känner också igen tankarna kring att jag kanske sökte hjälp för tidigt då mitt drickande eskalerade när jag blottat mig - min självkänsla stöp i backen och jag har haft svårt att komma upp efter det. Det blir någon sorts blandning av trots i mitt smygdrickande och att jag måste passa på Vid varje tillfälle som ges - "jag ska ju sluta"... och mitt uppe i allt detta en längtan att kunna dricka normalt som alla andra. Det är det som gör det så svårt för mig att lägga alkoholen på hyllan men tror att det för mig måste få bli ett beslut jag tar varje dag - annars blir det för stort!

Jag kommer att följa dig - du är enormt stark, öppen och ärlig och en helt fantastisk människa har jag fått för mig.

Varma kramar
Pärlemor❤️

Tack för stöd och fina råd!

"Medberoende är ju en drivfjäder för att alkoholberoende hos dig ska kunna växa, att få en känsla av att inte duga från sin omgivning är att påskynda och utveckla ett beroendet, okunskap om att ett beroende är en sjukdom är hur trist som helst, folk i gemen vet inte att man ska göra tvärtom för att den beroende ska känna sig stark."

Jag lånade detta från Leba72s tråd, i en kommentar skriven av rabbitgirl, kände att det var exakt vad jag har försökt förklara utan att lyckas. Hoppas det inte gör något...

Dag 7! Natten var orolig med ångest och hjärnan gick på högvarv för att sortera tankar känslor och drömmar.
Sånt jag tryckt ned med vin dök upp. Min ensamma alkoholiserade mamma som jag inte orkar åka till. Ångest. Jag orkar inte ta hand om henne. Besöker henne Max en gång i månaden nu. Förr en gång i veckan. Nu måste jag hantera den känslan.
Mitt äktenskap med en man som behandlat mig illa när han inte kunnat hantera sina egna känslor. Fortsätta leva i ett äktenskap jag borde avsluta. Pga hus bil semesterbostad och barn såklart. Såklart kan jag ta åt mig av det goda han har. Men det själsliga klicket? Finns det ens något sådant i världen? Eller är det en barnslig dröm.. man kanske måste kämpa för att ha det bra tillsammans.

Tiden som går. 37 år. Jag var nyss 27. Lever jag som jag vill? Så mycket jag vill känna och uppleva men är fast i vardagen. Jobbet, hemmet, barnen. Kan man börja gräva där man står. Göra sitt liv mer kvalitativt. Pressa in ännu mer där det inte ens får plats mellan dagislämning jobb träning middagar barnens fotboll ...?

Inte konstigt att man hällt lite alkohol över det hela. För att inte känna stressen, ångesten över mamma, ångesten över livskamraten man valde som 20 åring (vad visste jag då?), ständiga kylan i Sverige (jag tål inte kylan). Men man får ju inte klaga! Vi ska vara glada för att vi har tak över huvudet och mat på bordet. Jag har varit tacksam i alla år. Hållit tyst, varit tacksam och druckit alkohol.

Det där rivet och klöset i själen.

och kom i håg att du inte är ensam i kampen mot A.

Kramar!

Jag håller som sagt helt med dem ovan!!! Citatet från rabbitgirl träffade mig som en knytnäve i magen och satte ord på just det jag brottas med själv. Ibland har man så svårt att förklara det man menar och just det hon skrev var på pricken det jag har försökt förklara för andra.
Du är i en väldigt skör fas, gå på magkänslan och gör vad som är bäst för dig. Anledningen till att jag skriver detta är att jag av egen erfarenhet vet att när man är skör (som jag också är nu) så vågar man inte lyssna på den där magkänslan som säger till en att något är fel, dels tror man inte på sig själv, dels tycker man inte man är värd mer. Skammen och skulden är så stor att man tycker man är värd att sparkas på. Man är hudlös. Man kan inte stå upp för sig själv. Det ör DET du behöver din terapeut till, att hon el han hjälper dig att hitta dig själv, hitta det som är värt att kämpa för. Se att du är en människa med integritet, känslor och gränser som är värda att respektera.
När vi sitter dör mentalt i fosterställning och skammen tynger oss till marken är steget till återfall så kort. Du måste ha hjälp att orka, inte fällas. Vad ska detta möte leda till för gott i denna fas av din nylkerhet? Det enda som kan vara i fokus måste vara just detta - att hålla dig nykter. All din kraft går åt till detta. Du VET att du har skadat din familj, du VET att de mår dåligt av ditt drickande ich det är nog något som driver många av oss att ta återfall - vi orkar inte med att vi gjort de vi älskar illa.
Jag menar inte att de inte är viktiga eller att ni inte ska reda ut era relationer, bara att det är alldeles fel läge! Du kan lika lite bära dem som de kan bära dig. Att få allt hällt över dig nu låter ju helt vanvetttigt ich man undrar om din a-tant har varit/är medberoende och inte själv har läkt (jag vet naturligtvis inget om henne) och att hon agerar utifrån detta. Tror hon dom professionell att du ska bli nykter genom att lastas med ännu mer skam nu? Du behöver stöd, inte höra att du är en dålig människa, vilket du inte är!
Lyssna på din magkänsla, om den är svag så läs inläggen här från oss som också vet hur det är att vara i dina skor. Vi menar inte att sopa något under mattan, inte att du ska fortsätta dricka, inte att dina anhörigas känslor inte är viktiga, bara att du måste få en rimlig chans att hålla dig nykter, få stabil mark under fötterna och våga sträcka på dig igen. Långsamt bygga upp dig själv och gradvis ta in saker som är jobbiga när du är redo för dem. Dina anhöriga får i detta läge få sin hjälp på annat håll. Sänder alla styrkekramar som går

i morgon ska jag nog ta mig ett glas vin, eller kanske två, men max två. Idag när jag vaknar fräsch så känner big no! Detta inlägg ska jag läsa när suget triggar igång. Nu ska jag dricka kaffe, kaffet kommer smaka så gott utan att vara bakis, jag har ingen äcklig andedräkt, (bara lite, men den luktar inte gammal bakfylla iallafall)

Välkommen till forum!

Det är du som bestämmer om du vill ändra på något i ditt liv och endast du kan göra det för din egen skull!

Ingen vet vilka problem som dyker upp på resans gång mot ett nyktert liv. Om du läser i trådarna så är många av de första symptomen väldigt lika oavsett brukets form. Svettningar, sömnstörningar, magproblem, klåda, värk och oro. Man kan också läsa sig till att dessa ger med sig inom en månad om man klarar sin nykterhet ... utöver detta kommer alla individuella frågeställningar mentalt. Kroppen är fantastisk men ibland ger den upp. Psyket är en gåta väl värd att utforska.

Läs i trådarna - du kommer att få fantastiskt mycket visdom! Skriv ett par rader själv och prova om det är något för dig. Du har ingenting att förlora.

Kram

inte riktigt i rätt tid men det blåser tydligen småspik här uppe, och vi har vinden i ryggen så troligen landar vi helt och hållet enligt tidtabell. Om jag förstår kartan rätt som visas på skärmen framför mig så är vi på väg att lämna Kanada med sikte på Island. Det ser så konstigt ut när man ser vår rutt presenterad på en skärm, vi ser ut att flyga i en stor båge i stället för rakaste vägen. Skulle man i stället titta på en jordglob så blev det hela mer logiskt, att flyga så som vi gör är faktiskt närmsta vägen. Jag har yttersta platsen i mittersta raden av säten, den bästa tycker jag. Sitter jag ytterst behöver jag inte besvära någon när jag behöver lämna sätet. Jag får visserligen själv resa på mig när min granne vill iväg på en spatsertur, men det stör mig inte lika mycket. Många är de gånger då jag har suttit med benen i kors för att inte vara till besvär, bittert ångrande de där sista ölen jag tog innan jag bordade.

Jag vet inte riktigt varför, men jag blir så köpsugen på flygplatser. Det är vansinnigt, jag vet, allt är mycket dyrare på en flygplats. Utom cigarretter förstås, jag köpte en limpa för halva priset. Hursomhelst går jag där bland butikerna och slickar mig om munnen som en svulten räv utanför ett hönshus. Där finns naturligtvis ingenting, absolut ingenting som jag behöver, men jag kan ändå inte motstå att strosa in i butiker som säljer klockor, dyrare än min nya bil, parfymer som jag inte har någon mottagare till, rysk kaviar som kostar femhundra kronor per tugga. Det är något i atmosfären, i själva sysslolösheten kanske, som gör att dessa butiker överhuvudtaget existerar. Egentligen borde man inte ens dricka kaffe, för närmare femtio kronor koppen borde det allt smaka betydligt bättre än det gör.

Jag såg en rysk flicka, tolv år eller så, som hade övertalat sina föräldrar att låta sig gå loss på allvar. Knappast på flygplatsen dock; hon hade klätt på sig sina fynd. Det första jag lade märke till var skorna. Som skor betraktade var dom inte mycket att skriva hem om, men så var det förstås lamporna i sulorna, dom drog uppmärksamheten till sig. Runt hela sulan satt lysdioder som lyste i neonfärg; dom bytte färg allt som oftast. Starkt lyste dom, man såg henne lika tydligt som en ambulans under utryckning en söndagmorgon. Resten av utstyrseln var typiskt amerikansk; säckiga mjukisbrallor och en sweatshirt med någon sportutövande sammanslutnings logga på bröstet. Pricken över i var i stället hörlurarna: öronsnäckorna lyste lika starkt som skorna och växlade färg synkront med dessa. Dessutom var de försedda med kromade kattöron upptill, som fick flickstackaren att se ut att komma från en misslyckad uppsättning av Cats någonstans i Arkansas. Man kan tycka att föräldrarna.... men det är klart, när ungarna är i den där åldern så kan man ju bara drömma om att dom ska lyssna på en.

Ha en fin söndag allihop!

Kroppen värker när såren läker. Jag har också galen värk, magen strejkar och jag är trött mitt i all lyckan av att vara nykter!

Vila, motionera måttlig, ät bra och pyssla om dig. Mjuka kläder, en kopp te och en bra film, bok, ett spel. Yoga är inte dumt.

Det blir bättre.

Jag vill bara förtydliga att en orosanmälan inte alltid leder till barnutredning hos soc. Först görs en förhandsbedömning där man tittar på risk- och skyddsfaktorer. Jag kan nästan med säkerhet säga att ingen utredning hade inletts på dina barn Lena72. Dels är du hjälpsökande, tar emot stöd och barnen har även en pappa utan alk.problem. Dessutom är dina barn lite äldre och då inte lika skyddslösa. Plus att man tittar på HUR drickandet påverkar barnen. Tvång är något som används restriktivt och då ska alla frivilliga insatser vara uttömda. Din a-terapeut skräms omotiverat och har dessutom fel i vad hon uppger. Byt om du kan!

Ja, jag börjar sakta inse vad jag utsatt min kropp och själ för. Å hur jag stängt ute dom jag älskar genom att fly in i dimman. Men det har ju inte varit dem jag flytt utan mitt eget brus i huvudet. Kroppen jobbar för att läka. Huden kliar och magen strejkar.. Det är bara att acceptera och vara tacksam för ännu en dag utan alkohol :)

Känner igen mig. Slut i kroppen som om jag hade druckit dagen innan fast jag inte har gjort det. Men som de andra också skriver. Det tar tid. Min läkare säger att ca 1 månad behövs innan man renat kroppen från "giftet"/alkoholen.
Jag har äntligen tagit beslutet att hålla upp. Känns både lätt och skönt så här långt.... Även om jag är trött och seg är det så skönt att känna sig "klar i knoppen". Jag börjar bli nyfiken på hur det är att inte dricka (mer eller mindre) varje dag....Men många känslor och tankar kommer också att komma upp till ytan och det är "läskigt" men jag mår så pass bra psykiskt nu (bl.a. efter utmattningssyndrom) att jag har kraft och mod allt som dyker upp....när jag inte längre kan döva eller skjuta på det med hjälp av alkohol....

Jo tack jag mår okej men grubblar och funderar. Inte kul att stappla runt med bruten fot som en rejäl påminnelse om hur det gick sist. Känner mig ful, klumpig och liksom sunkig på något vis. Som att det står skrivet i pannan på mig: "kolla på den här människan, hon tappar ju verkligen greppet ibland, här är det ingen ordning". Typ så.
Hoppas du är okej!

Som sagt alla får inte problem och har du inte några så är det väl bra.
Du kanske slipper helt enkelt. En del kan bara lägga av, en del kan det inte utan hjälp.

Kan du ha A hemma utan att dricka upp den, utan att känna sug
Grymt!

Precis som Ikaros skriver så blir det ju fysiska slitningar på inre organ och hjärna
men det kanske kontrolleras vid dina andra läkarbesök?