Senaste kommentarerna i forumet

Idag har jag varit nykter i 3 veckor o innan det 13 dagar förutom mitt återfall. Tiden går o det känns ok. Sug ibland men mer ibland ett tomrum då jag inte har hittat något substitut för "egentid" med vinet. Har dock varit på fest, middag o AW o klarat mej bra. MEN
Idag hade jag o min A tant möte med min mans Anhörig tant, möte i hop alla fyra.
Min man berättade med stolthet att vi o familjen mår nu bätre o att jag var duktig. Men de ville bestämt att vi nästa gång får hjälp ang barnen. De tyckte att barnen skulle komma 1/vecka o prata av sig om att ha en mamma som alkolist.
Klart jag är öppen för allt som kan hjälpa mina barn men de vet ej att jag får hjälp o jag vill inte "gräva" eller "upplysa" dem om mina problem.
Klart de redan är inblandade o förstår mer änvad jag förstår men samtal på alkoholklinik..... känns bara så stort.
Jag som har smugit med antabus o inte velat att någon skall veta. Nu skall allt ut o bli öppet. Känns tufft o tungt.
Vill inte att de skall må dåligt i deras värld och inte sätta locket på men psykhjälp på en A klinik?!?!?!
Tur jag har mina antabus annars hade jag nog fått ett återfall idag.....
Leden o nedstämd
Från en som skäms och känner ingen stolthet över vita dagar utan ser endast alla mina svarta
Mammahjärtat blöder av skuld o skam, hur kunde det bli såhär??????

Hej
Är det någon av er som försöker skära ner på drickandet och/eller bli måttlighetsdrickare som provat medicinen Naltrexon (Revia)?
Den skall minska suget man får efter ett eller två glas. Upplevelsen av alkoholen blir annorlunda.
Ikaros

för att tillägga blir det ju inte alltid bara "bomull" ...

Hej

Läst hela tråden, så himla fin och ger massa hopp!
Jag är själv 25, dricker alldeles för mycket från och till.. blir gråtfärdig bara när jag skriver det.
Har länge tyckt om att dricka, men det har nu under året blivit mer och mer. Med mer och mer såklart mer ångest och helvete.
Haft ett rätt jobbigt liv med en mor som var alkoholist större delen av mitt liv, som jag fått hålla upp, konfrontera, skydda osv.
Året började med att hon dog, av alkoholskador.

Efter allt med hennes död kom svek från vänner, kom på min (dåvarande) notoriskt otrogna pojkvän i vår lägenhet med en tjej in action, då jjag kom hem från att jag hade besökt min bästa vän i Berlin, som totalt svek mig och iprincip ilsket vägrat ge mig mista lilla stöd i mammas död (1 månad efter)
Allt skit är såklart inte slut där men strunt i allt det.. jag har helt enkelt haft alkoholen som flykt.

Lyckats vara nykter till och från, är nykter nu sen några dagar, har inte varit störtfull på ett tag, men vill fan inte dricka..

Är så sjukt less på kampen, jag vet ju att jag inte vill, men den där jävla rösten som talar om hur skönt det är att bli lite "bomull" i kropp och knopp har ju lätt att ta över.. ofta när jag klarat av en vecka...

Ja Skamsen.
Jag är övertygad om att kärnan i beroendet är att inte förnuftet styr. Det är något annat som tar över eller man kanske kan beskriva det som att hjärnan kommit in på ett spår som inte förnuftet rår över. Jag har själv oräkneliga exempel på det när jag tagit återfall. Vill du läsa om några av dessa har jag skrivit om två av dem under min tråd "Dipsomania eller periodsupare" den ligger under avdelningen "dricker jag för mycket".

Mina återfall kan jag förhindra genom att försöka se till att tankarna inte tillåts komma in på spåret där förnuftet inte rår. Eller ta hjälp när jag inser att jag kommit in på det spåret. Med hjälp har jag ibland lyckats återfå mitt förnuft. Då har det alltså krävts en kraft starkare än min egen för att baxa tankarna rätt.
Det fantastiska med detta forum är att de kan användas på båda sätten. Alltså för att förhindra att tankarna kommer in på fel spår eller som hjälp att växla över tankarna till ett ett spår där förnuftet styr.

vänligen
Ikaros

Det är lite beroende av dagsform om 2 och 3 glas känns likadana, men efter 2 känner jag mig alltid som "bäst". Glad, rolig och lättsam.

Jag tror att det handlar om dålig självkänsla i grunden. En önskan om att känna mig uppskattad och omtyckt.

Hur ser resten av 2016 ut med prövningar?
Har din sambo sagt något om din "förändring"?

Så va vi där igen.. Har haft en stort a sug hela helgen. Klarade fredagen och lördagen. I går va det julfest hos sambons släckt. Planen va att jag skulle tillåta mig att dricka ett glas till maten. Helt befängt, jag vet ju att det inte fungerar. Naturligtvis blev det fler. Hällde i mig vid tillfällen när ingen såg.
Minnesluckor och ångest i dag. Så mitt självförakt är i dag på topp.
Känner mig verkligen som en avskyvärd människa.
Men jag får inte ge upp. Aldrig.
Nu satsar jag på att vara nykter resten av året.

Så skönt att du får stunder av att må bra, du är värd det.
Kram❤

Välkommen funderingar, det tar lite tid att få respons på sina inlägg här. Men de kommer så sakteliga. Jag rekommenderar dig att läsa de olika trådarna och kanske följa några stycken som du tycker verka vara intressanta för dig, att kommentera andras trådar kan oxå vara till hjälp att finna andra i liknande situationer. Själv har jag fyllt på mitt svarta tomrum med allt möjligt genom åren mat, jobb, alkohol, relationer osv. Genom detta utvecklade jag alkoholism , som jag över tid brottats med för att kunna kontrollera , men utan resultat. Intagen har bara eskalerat och de pinsamma beteendena blev fler. Kroppen har dock inte fått skador ännu, vilket jag är oerhört tacksam över. I våras, somras, förstod jag allvaret i min sjukdom och började kämpa på allvar. Fick några återfall under sommaren, men är nu nykter sedan 4 månader. Om du vill se hur alkoholen påverkat dig, rekommenderar jag en längre tids nykterhet. Då kommer du få svar påmånga av dina funderingar kring ditt mående. Kram o lycka till

Att inse att jag är rädd för året fick lite ångest att släppa.
Hur kan man vara rädd för att må bra, åter till självbild och läsa på igen.
Har en tendens att stoppa huvudet i allt jag tycket är kul och intressant, för att sen rasa när det blir för mycket och då fly.
Vet med mig själv att lagom är inte ordet för mig, men 2017 skall bli det året jag lär mig lagom.
Inga stora projekt och engagerad lagom i det mesta, skall bli min väg till ro.
Tror eken log igår när jag gick förbi, mumlade du hållet på att bli klok kvinna.
Så fortsätter min skola till att bli hel igen och våga leva ett riktigt liv utan flykt.
Önskar er alla en riktigt fin dag med många bra val

Dagens första skratt fick du, när synen av mannen, snöplogen och hunden flyga in i skogen efter en hare ?
Tror damen blir glad om du älskar hennes hus och förvaltar det väl.
Ha en riktigt fin dag

Hej! Har inte riktigt fått kläm på hur man svarar på en viss kommentar. Tack för ditt långa inlägg. Låter som att du kämpar på och att det går bra. Jag vill helst inte sluta dricka helt, men kanske är det vad som krävs. Jag vet inte. Och helt klart så blir det kortare mellan gångerna av rejäl berusning. Men visst kan jag också dricka "lite" mellan varven. Det är väldigt styrt av vilken situation det är. Tack för engagemanget, skönt att veta att det finns fler där ute med samma typ av funderingar och erfarenheter. Kram

Tack för ditt svar. Det svarta tomrummet handlar nog om att inte känna sig riktigt hel, att någon bit saknas. Troligtvis hänger det ihop med dålig självkänsla och att inte känna sig värdefull innerst inne. Alkoholen hjälper liksom till att inte behöva se inåt och ta tag i det där...

Du verkat vara på rätt väg och som du skriver ta en sak i taget - en dag i taget!

Varför slutade jag med mindfulness och att ta hand om mig - nu kämpar jag med nävar och klor flör att komma ur denna svacka. Har tagit flera återfall och kan inte förklara varför - ibland tror jag att detta för mig med att dricka är det enda jag har som jag gör för mig "unnar mig" något... men det spårar ju ur varje gång så jag skadar ju bara mig själv.
En dag i taget och idag ska jag vara på min vakt och inte låta a-djävulen vinna!

Ha en fin dag Skamsen❤️

Allra bäst med de vita dagarna är morgonen som följer. Att vakna utan det baktunga, det skamfyllda, ångestmättade och skräckslagna. Varje återfall tvingar mig att genomlida dessa motbjudande sekvenser på nytt och på nytt och på nytt.
Jag fattar därför inte sugets envishet. Varför den jävla alkoholen ska ha sådant inflytande över mig. Är det kärnan i beroendet, att inte förnuftet styr?
Som ett mantra för oss här inne är ju de fyra små orden: En dag i taget.
Och: det viktigaste först.
Alkoholstoppet är först men nu börjar kroppen skrika efter nästa del i omhändertagandet: att börja röra på sig. Jag har ju kombinerat min antidepressiva behandling genom att sluta med självmedicinering med alkohol och återgå till riktig medicinering med SSRI. Mitt psykiska mående är så oändligt mycket bättre nu och jag börjar stundtals kunna känna mig rent av lätt i sinnet.
Har åter börjat öva mindfulness som en påminnelse om att vara här och nu, medvetet närvarande. Men igår ropade kroppen efter ljus, luft o rörelse. Hann tyvärr inte pga bokslutsrapport men jag är glad att där börjar finnas en längtan efter friska promenader igen. En dag i taget. En sak i taget. Det viktigaste först och sakta tar jag mig framåt.
Önskar er alla en fin början på veckan!

med min snöplog. Sedan trillade snökedjorna av. Det följde inte med någon bruksanvisning, så jag hade nog satt på dem fel. Inte för att jag hade läst instruktionerna om det hade funnits några, men dom hade ju varit bra att ha när jag så småningom insåg att jag hade gjort något fel. Att köra snöplog utan snökedjor är inte tillrådligt, särskilt om man inte har någon biffig god vän tillgänglig för att skjuta på. Inte ens med snöbladet uppe tog den sig fram med någon större bravur i snön. Jag funderade ett tag på att koppla hunden i ett snöre framför den, men så insåg jag svårigheten i att försöka få hunden att dra i den riktning jag önskade. På något sätt tror jag inte "mush" hade fått någon större effekt, hunden är inte särskilt bevandrad i främmande språk. Till slut lyckades jag trassla in den i garaget i alla fall och kunde återgå till inomhusaktiviteter, så som att sitta i bekvämaste fåtöljen och pusta.

Den gamla damen jag köpte huset av ringde igår, för att höra hur jag hade det. Det framgick rätt tydligt att hon längtade tillbaka, det kan inte vara lätt att byta från ett stort hus på landet till en liten servicelägenhet i samhället. Jag visste inte riktigt hur jag skulle handskas med det, jag ville ju hjälpa henne på något sätt, så jag försökte att inte vara alltför översvallande. Ändå; jag stortrivs här och att börja dra upp problem och nackdelar vore ju att racka ner på hennes älskade hus. Samtidigt blir ju hennes längtan värre för varje superlativ jag använder. Hon har haft lite problem med hälsan, det var en av orsakerna till att hon sålde, men det verkar bli värre nu. Inte så konstigt egentligen, ens fysiska och psykiska mående är ju hopkopplade på något sätt. Jag sade naturligtvis till henne att hon är välkommen hit närhelst hon önskar, frågan är om det kommer att göra saker bättre eller värre. Det borde ju inte vara mitt problem egentligen, men jag kan inte låta bli att bry mig.

En god vän har bestämt sig för att lämna sitt trygga, invanda liv och ge sig ut i världen. Han ringde igår och är i full färd med förberedelserna, han har sagt upp sin lägenhet och håller på att sälja av möbler och andra prylar. Han ska vara borta i minst ett år, han ska jobba som volontär i Nepal, buss-luffa på Nya Zeeland, läsa språk i Sydamerika; listan är lång. Jag är lite avundsjuk, men ändå inte. Jag har rest väldigt mycket i mitt liv, jag har besökt de flesta platser som intresserar mig, men jag har inte sedan barndomen levt ett inrutat liv. Det lockar på något sätt, och är nog den viktigaste orsaken till att jag köpte det här stället. Jag ser faktiskt fram emot att gå och påta i trädgården, att veta att morgondagen sannolikt kommer att förlöpa precis likadant som idag, att det enda oförutsägbara är vädret. Och snökedjor som trillar av.

Ha en härlig dag!

Jag blir alltid glad och varm i hjärtat när jag ser dina avtryck här! Du vet att du är en av dem som betydde så mycket för mig under mina första år här på forum. Så fint med Forsythian och Dionysas körsbärskvist. Livet bjuder på hälsningar från den högre makten lite nu och då - eller ganska ofta faktiskt - det gäller bara att se och ta till sig.
Hoppas Adde att du har lite 'jour' här över den förhatliga julen. Sällan eller aldrig behövs kloka följeslagare så mycket som då när många har fokus på annat håll som till exempel trivsamt familjeliv eller att dränka sin besvikelse, ensamhet och alla tänkbara sorger. Att vara här som sig själv är Ju ett slags volontärarbete det också i nykterhetens tjänst.
Ha det gott och njut av att ta det lugnt när samhället går in i den hysteriska julveckan!
God helg när den kommer! Kanske vi ses här? Julkram❣️/mt

Det var ett tag sen jag skrev och tack för erat stöd det värmer i hjärtat:) Det har gått lite upp å ner efter sist jag skrev men på vägen har jag ändå lärt mig något att jag kan vara stark om jag väljer å vara det med tanke på att jag inte drack en droppe A på 1 månad förut. Men jag försöker kämpa på så gott jag kan och jag hoppas ni med gör det och att det går bra för er:) Godnattkram på er:)

Åkt? ? Tänker också på henne ❤️

Tänkte bara skriva att jag tänker på dig och hoppas att du har det bra, kram!

Blir alltid lika glad när någon lämnar ett meddelande, jättebra stöd, folk som verkligen förstår!
Denna helgen har det skett mycket jobbiga saker, tur att jag varit nykter för annars hade det förmodligen gått åt helvete, hade missat flera viktiga saker eftersom jag alltid är bakis i 2-3 dagar efter jag druckit. De två till tre dagarna kan jag bara ligga i sängen helt stilla så jag inte kräks, ibland lyckas jag få kroppen att skaka lite mindre så jag kan dricka något. Att äta eller röra på sig kommer inte på fråga.
Haft en helt ok helg, sålänge jag är nykter så känns livet okej trots alla motgångar. Negativa saker händer, sånt är livet, men ångesten över drickandet är något jag kan kontrollera så varför inte låta bli att dricka och må bra istället? Som jag skrivit tidigare så klarar jag mig bra utan alkohol 2-3 veckor, det är efter de som det brister. Jag är orolig för min framtid, det går inte att supa på det sättet jag gjort, inte varken psykiskt eller fysiskt. Vill ha barn i framtiden men vet inte ens om jag vågar, tänk om mina alkoholproblem kommer tillbaka när jag är förälder? Det får inte hända! Dessutom är jag orolig att min eventuella barn skulle ärva sjukdomen och det vill jag verkligen inte ska ske då jag vet vilket helvete det är.
Noterar nu 42-2 och fortsätter med positiva dagar, det känns så himla skönt. Måste komma ihåg att aldrig ta första glaset.

Varmt tack ❤️ Ska kämpa ?? Du med ❤️

Har bestämt vissa mål jag ska följa enligt internet kursen! Tänker följa dessa mål nu! Som sagt! Tänker ta makten över mina känslor igen! För det är det som ser handlar om i mitt fall! Dränerar mig fullständigt på känslor tills det inger finns kvar! Så lätt att fylla på med bensin för att orka mer!
Hur ska jag kunna ge mig mer energi utan att fylla på med alkohol! Tar gärna emot råd!

mot mig själv. Nej, det är jag inte. Jag äter för mycket och dricker för mycket. Jag är fet. Jag blir alltid full på alla fester. Jag vaknar alltid med ångest efter fester. Jag vågar inte kolla min mobil dagen efter för jag vet att jag har gjort bort mig. Där också! Hur fan gör man för att slippa det? Sluta helt med alkohol? Det vill jag ju inte...men! Jag är så trött på mig själv och på att alltid vara den som blir för full, den som alltid hittar ett skäl till att öppna en flaska, den som är tjock och inte tar tag i det. Min dotter skäms över mig och det gör så ont. Inte för att jag är tjock utan för att jag blir full, högljudd och dum på varenda fest.

Kram till dig!
Det är ett stort steg att se sig själv lite från sidan och kunna reflektera över sitt eget beteende! Jag antar att det är många tankar som snurrat i ditt huvud kring alkohol och ditt förhållande till den under en ganska lång tid? Så har det i alla fall varit för mig. Först fanns bara små aningar som poppade upp lite då och då, att jag drack för mycket. Sen kom funderingarna allt oftare och jag började googla på alkohol, missbruk, riskbruk osv. Det var så jag hittade hit. Jag har inte druckit något sedan i somras (då den senaste fyllan tog en ände med förskräckelse). Jag bedömer att jag inte klarar att dricka "lagom", så jag låter bli och det har gått bra så här långt.
Men berätta mer om dig själv, jag lyssnar gärna och ger stöd! Vi kanske kan stötta varandra i vår vilsenhet? /Maria