Senaste kommentarerna i forumet

Grattis o välkommen, har finns mkt stöd o hjälp att få. Och så skönt att skriva av sig här oxå.

Tack för ditt svar. Och nej, jag ska inte ta nåt återfall, men det är så jävla irriterande att jag inte egentligen har någon lust med någonting. I nåt av mina första inlägg förklarar jag just att meningslösheten är mitt fall, det är en jättestor orsak till att jag dricker (drack) öht. Meningslöshet, tristess, ensamhet, bara jävla leda. Jag hoppas din ångest för ditt återfall snart släpper, det är så dumt att man skammar och plågar sig själv i onödan, jag menar, det går ju inte att ta tillbaks. Det går bara att styra framtiden, inte trolla. Jag ska kämpa på, du också!

Läs ditt första inlägg här, se tillbaka på hur det kändes. Även om livet känns trist och värdelöst så kommer alkohol bara spä på den känslan ännu mera. Det är ingen ide att vänta på ett bättre tillfälle, tillfället är här och nu. Ta vara på chansen att ordna upp allting, som du själv skrivit så om du håller dig nykter så kommer orken och motivationen att komma till dig. Livet ska vara bra, och det tror jag att det kan bli om vi slutar att utsätta oss för droger och andra dåliga saker. Du kommer inte förlora kampen idag, hitta på vad som helst, gör något bara. Du kommer må så mycket bättre av det. Jag som tog ett återfall senast för ett par dagar sedan sitter fortfarande med ångesten, det är inte värt det. Kämpa på, du klarar det om du vill.

Känns så meningslöst allting. Varför ska jag sitta här nykter och bida min tid med absolut ingenting. Funderar på vad jag ska göra istället för att som vanligt köpa vin och dynga ner mig. Städa lägenheten. Rensa skåpen. Men liksom, kul, så jag är alkoholist och hushållsmaskin, jo det va precis det jag drömde om som liten.

Allt irriterar mig och det är rent av bisarrt att min hjärna tänker "köp vin då blir det lugn i stugan" när jag vet att, mm, fast det är snarare bit ihop din tönt för om du håller dig nykter ikväll och imorgon och nästa dag och veckan efter och, ja, då kommer du snart ha ork och nerver att eliminera allt det här som stressar dig och gör dig irriterad som en kungskobra. Jag måste läsa mer om kursen jag ska gå, förbereda mig, ligga steget före, kurslitteratur, fundera på vad jag ska tänkas skriva för arbete. Gå långpromenad med hunden så han slutar vara så satans irriterande. Börja virka måla rita skriva NÅGONTING KREATIVT så jag får nåt utlopp. Kamma håret. Måla naglarna. Gud jag bryr mig inte men nånting annat än bara sitta här och vara irriterad och initiativlös.

Äsch. Känns helt meningslöst. Känns som jag vet innerst inne att jag kommer förlora kampen idag. Vafan är poängen. Vafan sitter jag här och försöker för. Skitliv.

Det är verkligen jobbigt när folk omkring inte förstår en. Min man har visserligen inte sagt något om att jag skulle ha dålig karaktär men jag tror inte riktigt att han förstått mina problem. Vi har pratat lite om det men han förstår nog inte hur omfattande det är. Vet inte om han inte vill förstå eller om han helt enkelt bara inte har en aning om hur det är, han har inga problem med alkoholen. Däremot så har han druckit mindre ju mer jag valt att dricka, han vet ju att det inte funkar för mig att dricka lite lagom och jag brukar i princip alltid börja bråka med honom när jag druckit. Tråkigt för honom att han inte kan ha någon att dricka normalt med men å andra sidan verkar han mer uppskatta nyktra aktiviteter så det är ju perfekt för mig.
Försök att tänka på och skriva här inne när du känner som du gör, vi här på forumet vet ju verkligen hur det är och här är man aldrig ensam. Det finns alltid stöd att få här och vi kämpar tillsammans!

Med 20 dagar! Du ska känna stolthet över att du fixat detta! Jag ska ta rygg på dig (men hamnar lite efter...)

Såå, nu blir det tamejfan en vit helg (ursäkta svordom)

Kram

Vilken styrka när alla kämpar mot samma mål och jag blir så rörd över den värme och kloka råd som finns härinne.

Känner mig ledsen och ensam när inte min sambo stöttar eller förstår mig utan han tycker bara att jag är svag/har dålig karaktär. Sen att det är jag som under alla år roddat med allt hemma och sett till att allt flyter på för alla andra verkar han ha glömt.... jag är den som ser till att räkningarna betalas, barnen har med sig det de ska, läxläsning, etc. Nä fy, nu blev jag en gnällspik men litegrann bottnar nog mitt drickande i det. Jag gick in i väggen för ngt år sedan och då blev drickandet värre. Jag har försvunnit någonstans på vägen och mitt drickande är det enda som tillhör mig...

Blev lite flummigt?

Om vad som hände så kommer den där dumma ångesten tillbaka. Jag mår illa och har ont i bröstet, svettas och fryser. Känner mig yr. Vill bara lägga det bakom mig och gå vidare nu, ha en bra dag och en bra helg. Ska det vara så svårt?
Jag måste se framåt, framåt mot ett liv där jag är nykter. Det som varit har varit, vi kan inte ändra det. Det är som det är och även om jag känner mig ensammast i världen så är jag inte det. Nu ska jag vara nykter och lägga de gamla händelserna bakom mig, nästa gång är det någon annan som gör bort sig. Så är det bara, det händer alla, mer eller mindre, på ett eller annat sätt. Folk har sina egna bekymmer att bry sig om, så jag måste sluta älta allting om och om och om igen. Jag mår ju bara sämre av det. Nu ska jag må bra, nu ska jag vara fri och lycklig. Som sagt så många gånger förr så är livet för kort för att slösas bort på onödiga saker, det är för kort för att lägga tid på att analysera och älta saker som ger mig ångest. Det blir bra, det måste bli det.

https://youtu.be/qvOn3wBUjSs

Tack kära forumvänner för pepp!
Jag kommer att bära med mig era ord, försöka undvika blindskären och även titta in här på forumet.
Vi drömmer nog alla om en vit jul.

Jag önskar dig stort lycka till i helgen. Kämpa på, du klarar detta!

Hej Rosen
Jag hoppas verkligen att du klarar helgen utan alkohol. Utan Antabus skulle jag inte klara det. Men stärkande för dig när du klarat det hela. Vitsen med alkoholfritt vin eller öl förstår inte jag heller. Skriv några rader här under helgen.
Tvångstankarna du skrev om för en vecka sedan är jag välbekant med. Trots att jag ibland inte klarat att bekämpa dem vet jag att det går. De viker undan efter en tid av kamp.
vänligen
Ikaros

Du har klarat många nyktra dagar, gäller att försöka se det också och inte bara misstagen men jag vet hur du känner dig. Man känner sig inge vidare, kan man väl minst sagt säga. Jag äter också anti depressiva och jag slutade också med dom ett tag när jag kände att jag mådde bra, det var ingen vidare smart ide. Så nu fortsätter jag äta dom och sen kommer jag rådgöra med läkare innan jag slutar, om jag nu ska göra det i framtiden. Kämpa på och fyll på med vita dagar, för det är då vi mår som bäst. Kram!

Tack Pi31415, jag skötte faktiskt om mig! Hoppas du också gör det!

Jag gjorde massa saker igår som skrämmer mig. Jag åkte ensam till en spelning, skulle förvisso möta upp min partner och hans två vänner där, men vi är ju i en lite speciell situation just nu så det va ändå jag som åkte dit ensam och själv och hade egentligen möjligheten att tömma varenda bar. En av hans vänner skulle köpa en runda och frågade mig om jag också ville ha en öl. Jag tackade nej lite väl intensivt, sådär NEJ NEJ TACK och vevade med ena handen, precis som om han erbjöd mig en pipa crack. Men det är så svårt att vara avslappnad såhär i början, det är som att jag tar i från tårna på nåt vis för att bevisa för både mig och andra att det är annorlunda den här gången. Det brukar annars ofta falla just på utgång och andras förhållande till alkohol (att de kan hantera den...) som gör att jag som inte kan hantera det fortsätter efter de slutat. Man vill inte vara obekväm eller förstöra stämningen eller utmärka sig. Som om jag inte utmärker mig när jag är fullast på stället och knappt kan ta hand om mig själv senare på kvällen... men ja, det är ju en annan historia.

Det va inte överväldigande obehagligt att vara nykter bland massa människor (jag är något av en eremit med social fobi) och Bob Hund gör mig lycklig i vilket tillstånd jag än befinner mig i. Det enda jag reflekterade över va hur pass mer irriterad jag va på människorna i publiken, hur de bökade och stökade och puttades och stank och va två meter långa och i vägen och... Jag är reserverad i vanliga fall men som nykter blir jag extremt obekväm av folk som kommer för nära eller är störiga på nåt vis. Det va nog bara för jag va så himla överspänd, jag hoppas det för det är så vansinnigt tidskrävande att vara arg. Men det är sant som de säger, det luktar sannerligen bara prutt, svett och gammal rutten öl på krogen när man inte själv bidrar till stanken... Man står där som nån slags nykter nyponros och ser hur folk blir sunkigare och sunkigare, och som missbrukare blir man verkligen som en värmesökande missil vad gäller att registrera de där som blir samma tragiska träsktroll som en själv tillslut. Jag är nog inte ensam om att ha nån slags missbrukar/riskbeteende-radar. Inte för jag dömer. Herregud det vore ju bara fånigt, men det är kanske nyttigt att se att alkohol är så JÄVLA osnyggt. Herregud det finns ingenting klädsamt med att vara full, och blotta tanken på hur idiotisk och rent av motbjudande man måste ha varit i andras ögon genom åren vid flertalet tillfällen. Ja, stolt blir man inte direkt... inget man vill sätta på ett vykort och skicka hem.

Idag är det fredag. Jag vet att jag kommer kohandla med mig själv fram till 20. EN sista resa, kom igen, ingen kommer lida av det för ingen kommer få veta, du är ensam i två veckor till, ta chansen sen måste det verkligen vara för alltid om du vill leva ett gott liv. NEJ JAG VILL INTE JAG VILL INTE JAG VILL INTE JAG VILL...för jag vill. Nåt sjukt i mig vill. Vill känna lugnet OCH upprymdheten och allt det där som uteblir när jag är nykter. Vill ta ett glas vin och lyssna på musik och drömma om framtiden. Men det finns ingen framtid om jag dricker. Jag har planer för morgondagen, jag hade en fantastiskt kväll igår. Jag förstår inte att det ska vara såhär, att det ens finns i mitt universum att jag vet att det är ingenting som är säkert, att jag inte alls garanterat låter bli att gå till systemet och i princip skiter på allting som är vackert. Idag måste jag ta det här timme för timme, eller så blir det ett medvetet taget återfall.

Kommer det vara såhär resten av livet? Den här sjuka följden att man super och mår dåligt, sen bestämmer man sig för ALDRIG MER, sen går det några dagar och man mår bra och allt har ordnat sig och man ser framtid och blir glad och så... så sitter man där igen med nån jävla drink eller öl eller vin eller vad det nu må vara och så kanske det fungerar 3 - 4 gånger och så börjar det om igen? RESTEN av livet? Det kommer jag aldrig orka.

Inatt sov jag 6 timmar utan avbrott. Det är första gången sen förra lördagen som jag får ihop mer än 3 timmar i taget. Imorgon om jag klarar idag kommer vara första veckan nykter sen i november. Vi får väl se hur det går.

Bra att AWn gick bra. Kan du slappna av och ha det toppen under tiden du sitter där eller hur mycket påverkar det att du måste hålla full koll?

Känner igen mig så mycket i det du skriver ovan.
Jag fungerar så att i jobb och i allt jag tycker är fel i vardagen så är jag väldigt rak och inte alls konflikträdd. Men när det handlar om mig själv och privata relationer så drar jag mig in i det längsta. Det har orsakat mycket pinsamheter då jag ibland släppt dessa bomber på fyllan istället.
Jag kan tex vara så ängslig inför något så simpelt som att avboka något att jag gör det i sista sekund, vilket såklart säkert orsakar mer irritation.

som cirklar runt dig, Levande. Just nu är det vida cirklar, han vill att du ska vänja dig vid att han finns där, men så småningom blir cirklarna snävare och snävare... Håll ögonen på den och ryt till när det behövs.
Kanske är det inte rätt tid för att leva i stunden just nu, kanske behöver du ta till de vita knogarnas taktik ett tag. Sikta på dagarna efter nyår, ta på skygglapparna och bara trampa på. Du har egentligen bara en enda uppgift, en enda sak som betyder något och som behöver din fulla uppmärksamhet; din egen nykterhet. Vårda den så löser sig allt det andra av sig själv.
Tänk så här: om du jobbar på att hålla dig nykter i två veckor till, och bara det, vad är det värsta som kan hända?

Jag hoppas på den också, och stödet som finns här.
Idag har ångesten lagt sig lite, det börjar bli ordning igen känns det som. Jag måste bara hitta motivationen till att inte dricka, finns ju bara fördelar med att avstå men ändå blir det som det blir. Nu vet jag ju att det inte kommer vara några problem den närmsta tiden, men sen måste jag verkligen, VERKLIGEN, reflektera och motstå drickandet för jag vill inte ha det så igen som jag vet att jag har det efter en onykter kväll. Dessutom så är det bara ett under att jag fortfarande lever med tanke på hur mycket jag dricker och vad jag utsätter mig för. Nej, skärpning. Jag vill inte ''bara'' ha 55 dagar eller 100 dagar, jag vill vara nykter hela mitt liv. Jag vill aldrig känna den där ångesten igen och jag vill inte supa ihjäl mig.
40-2, 38 nyktra dagar och 2 onyktra, det går framåt, jag måste se det också och inte bara det negativa.
Nu kämpar vi på och tar en vit helg, snart jul också, kommer bli så mysigt! Stor kram till er alla och tusen tusen tack för ert stöd.

fartyg lotsar elegant förbi skären. När man hört talas om att fartyg gått på grund, är det oftast en full kapten eller styrman som är orsaken:-) Kryssa lugnt!

Tänker på dig och känner så igen mig i dina tankar. Jobbet är ett fantastiskt bra hjälpmedel, de virrande gäckande tankarna får träda undan till förmån för fullt fokus på uppgifterna, vårt yrkesmässiga åtagande.
Tänker på alkolism som en sjukdom, då kan man säga att du känner tidigare tecken på ett skov och kan därmed öka medicineringen; var ännu mer omtänksam om dig själv, sköt ännu mer om dig med vettiga val av mat och dryck. Som Ikaros imponeras jag av din klokskap att bromsa i tid. Du har lärt känna dina tidiga tecken så du kan mobilisera strategier för att inte falla.
KRAM!

Tack Ikaros och sanna ord och börja fundera på om inte mitt spöke manipulerar min hjärna till ett återfall.
Logiskt vet jag att det är det värsta jag kan göra, men lusten på att bara vilja fly från jul, jobbkrav och resten av livet i några dagar växer i en takt som jag inte trodde var möjligt.
Efter snart 11 månader borde jag ha bra argument men är kanske bara viljan som saknas eller är det rädslan att må bra och ta eget ansvar som sviktar.
Många knäppa tankar under de här dagarna, glad jag skall jobba långpass och är säker där vilket är tur, för idag behövs tid för att ta ett klokt beslut.
Så en något virrig Levande idag önskar er en bra dag

det blir prövningarnas tid rosen, ta det försiktigt o en dag i taget. Kram

Igår hade jag en avtackningsAW med jobbet. Det började med en fördrink på ett ställe, sedan fort vi vidare mot restaurangen och där åt vi och drack vidare. Tot sett 3 glas vin och kontollerar drickande.
Det känns som jag har utvecklats och börjar få mer kontroll över detta problem, men har i baktanke att jag i botten har ett problem som inte får glömmas bort!
Ikväll blir det kväll ensam hemma, som jag längtat! Inga mer prövningar ikväll, utan först på lörd.
Trevlig helg, utan alkohol eller kontollerat intag :)

Tack för ditt inlägg heueh, det hjälpte också mig. Jag har så många gånger tänkt som Pärlemor, slagit mig i huvudet med min dåliga karaktär, tröttnat på mig själv, suckat och givit upp, givit efter. Att alkoholism är en sjukdom som utvecklats hos mig är en tanke jag sällan tänker däremot. Så vi bör fokusera på att sköta om oss, medicinera oss med alkoholfrihet, bra mat och aktivitet som vi finner mening och glädje i. Jag har börjat en resa som jag vet kommer att bli lång. Men här inne finner jag stöd och mycken klokskap.
Vi hjälper varandra!

Börja leva igen! Vilken fin målsättning och redan flertalet steg tagna. Påbörjat behandling och väljer att dela med dig och ta emot andra berättelser här. Bra!

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Ja, då har jag snubblat mig igenom veckorna tre, 20 vita dagar och ett fall. Igår blev dock vit igen och jag vaknade därför med större välmående idag. Känner av min depression mindre vilket betyder att medicinen börjat få effekt, tar ju tid för SSRI att verka vilket är ett för mig välbekant fenomen. Tänker att jag inte ska sluta med tabletterna denna gång utan fortsätta under lång tid framöver (pratar nu om år). Brukar skippa dem när våren kommer men det är inte hållbart. Tänkte på vad MM skrev till mig häromdagen - varje gång jag återgår att dricka så måste jag igenom skiten igen och igen och igen och igen...Därmed finns nu en formel för mitt förbättrade mående tämligen klart - äta medicin och inte dricka sprit. Rätt enkelt - och ändå inte. Finns nog en obstinat liten skitunge i mig som tjurigt "vill göra själv". GAAAAHHH vad jag blir trött på mig själv!
Önskar er en fin dag, jag kommer hänga här inne lite mer igen. Känner att det är ett så viktigt stöd. Tack!