Senaste kommentarerna i forumet

Jag upplever ingen högre makt som hjälper mig att hålla mig nykter.
Det är enbart min egen vilja.
Jag litar på min egen kraft i detta.

En kraft starkare än min egen hittar jag såldes icke.
Förstår inte heller vad man menar med att det krävs
något mer än den egna viljan för att hålla sig nykter.

Och vad är det för fel på mig då som inte hittar den där
makten/kraften man pratar om?
Eller har jag hittat den fast jag inte vet om det?

Tror snarare att "ett djupgående inre beslut"
är det som får mig att inte dricka.
Jag har gett mig fan på att klara detta.
Makten sitter (för min del) enbart i mig
själv.

uturdimman
Visst är det den strikta biten som till slut gör så jag ger upp allt för att livet blir så fruktansvärt tråkigt. Samtidig vill jag verkligen ta mig i kragen och skärpa till mig för att komma i form och se snygg ut. Det i sig kan ge mig en kick som gör att jag orkar lite till. Attans att det ska vara så svårt och jag orkar inte i längden att vara alltför superstrikt.

Svartvit och pärlemor.
Vi är många som kämpar en kamp som ni gör. Jag har många gånger mött och själv ställt frågorna
Varför skadar jag mig själv? Varför klarar jag inte att göra det jag vill? Varför lurar jag mig själv? Varför? Varför?

Jag vet inte om det finns några svar mer än att en kraft starkare än min egen styr mitt liv. Det krävs alltså något mer än den egna viljan för att bli varaktigt nykter. Att ta hjälp av andra alkoholister kan mobilisera en sådan kraft. En andlig eller annan djupgående inre upplevelse kan också hjälpa. Att kapitulera inför alkoholen kan också vara ett sådant steg. Jag har under min alkoholistkarriär träffat många som blivit befriade på sådana sätt.

Själv har jag inte lyckats även om jag upplevt många långa nyktra perioder där jag trott mig vara fri. Men hittills har jag till slut ändå lurat mig själv. När jag läser det ni skriver känner jag ändå hopp. Dels för att ni stärker min egen nykterhet, dels för att ni vill bli nyktra och dels för att ni stödjer varandra. Jag är övertygad om att det i samarbetet mellan alkoholister finns en mycket stark kraft. Under 13 år lyckades jag få ett bra nyktert liv genom samarbete med andra alkoholister. Detta skedde såväl inom som utom AA.

Paradoxalt är att jag träffat två personer som till synes helt spontant blev befriade från sin alkoholism. De slutade helt enkelt dricka en dag. Ett djupgående inre beslut befriade dem. Jag vågar inte tro på denna nåd för min egen del. De är nog undantagen som bekräftar regeln att alkoholen för alkoholisten är en kraft starkare än hens egen.

vänligen
Ikaros

Jag vet faktiskt inte vad du ska göra, men mitt tips är nog ändå att hälla ut det. Då behöver du inte tänka på det mer ikväll. Jag själv har just nu sån fruktansvärd ångest efter mitt återfall, kan inte göra annat än att säga att det inte kommer vara värt det.. Lycka till och kämpa på.

Jag hoppas verkligen det kommer funka för mig också, att jag kommer inse att det inte är något för mig. Som sagt så är jag ju ändå stolt att jag kommit så pass långt, men det känns förstås ändå skit när det där dumma återfallet kommer. Vet inte vad jag ska göra för att låta bli, det är precis som du säger att det bara blir liksom. Jag hoppas att jag nästa gång kan stanna upp, verkligen tänka efter innan jag gör något dumt. Jag vet ju att det inte är värt det, men mitt huvud glömmer som sagt bara bort allting efter ett par veckor. Förut var det bortglömt efter 2-3 dagar, nu är det 2-3 veckor så visst har man kommit någonstans, men det är inte tillräckligt bra ännu. Längtar så tills jag slipper dessa dumma återfall, jag längtar efter att må bra och att få bestämma över mitt liv, jag vill tro på en bra framtid. Jag kan inte, jag vill inte, jag får inte förstöra mera nu. DUMMA alkohol och dumma samhälle som tillåter såna idiotiska substanser. Jag har aldrig trott på nyårslöften och liknande men jag vill verkligen vara nykter, det finns inget jag vill mer så klarar jag mig nu till nyår så ska jag bara börja om helt efter det. Jag vill vara nykter resten av mitt liv.

Jag vet att det logiska borde vara att hälla ut flaskinnehållet i toaletten eller handfatet eller något. Men jag tror det blir för mycket. När jag bodde hos en släkting med grava alkoholproblem (det var långt innan jag själv började dricka) så hällde jag ut när jag hittade. Efter bara några veckor blev stressen med att bo med släktingen så pass stor att jag själv började ta klunkar ur flaskan. Så: trigger. Tror jag. Jag har panik i alla fall. Jag borde gå ut och springa eller göra något, vad som helst.

återfall har varit ryck.
Det bara händer.
Åh Hej Systembolaget, ska vi ta oss en fylla ikväll?
Ja men det kör vi på.

Nu resonerar jag med mig själv länge när jag blir sugen och ställer mig frågan.
Är det värt det?
Svar: Nej.

Okej. Total panik här i mitt hushåll just nu. Jag kände suget och gjorde en halvtimmes yogapass. Det var jobbigt men jag slapp i alla fall tänka på det. Nu är min sambo på någon slags jobbmiddag och jag vet inte när han kommer hem och det finns en öppnad vinflaska i köket. Jag har luktat på vinet men jag har inte tagit en klunk. Men jag är livrädd för flaskan. Vad gör jag?

Det är inte du som är dålig.
Det är alkoholen.

Som jag skrev förut, till slut tröttnar man på att ta sig ett återfall så man skiter i det.
Vägen blir för lång tillbaks.
Tyvärr tar det ett par återfall innan det sätter sig i huvudet.

Upp igen. Du har gjort det förut och du klarar en gång till.

Kram

Vi kan inte göra mer än vårt bästa, att vi insett våra problem är nog det viktigaste. Vi har ju viljan, så det är klart vi ska klara det. Önskar bara att man kunde komma ihåg hur man mår efter att ha druckit. Jag vet att jag skrivit hundra gånger att det inte är värt att dricka, att jag mår bra nykter och att den ångesten man får efter att ha druckit är den värsta som finns. Ändå så blir det att man glömmer av det, jag förstår inte varför det ska vara så.
Men vi kör vidare, det kommer bli bra. Vi är värda ett bra liv utan ångest, skam och annat negativt.
Stor kram till dig med, nu kör vi nyktert! Vi KAN!

Visst är det så att rent logiskt så förstår jag vilken fel väg jag är inne på men ångesten blir så överjävlig så jag tar den enkla, kortsiktiga lösningen.

Vi får peppa varandra!! Någon gång måste vi väl lära oss!

Vi får kämpa vidare vännen!

Kram❤️

Jag har min familj och min kärlek kvar än, jag vet inte vad jag skulle göra utan dom men det är ju där jag kommer hamna snart om jag inte skärper mig. Jag borde verkligen inse att dom betyder världen för mig och att dom är så mycket viktigare än allt annat. Tänker jag förlora allt innan jag kan sluta? Det går inte. Jag behöver dom och bara det borde vara all anledning att sluta. Det finns INGA fördelar överhuvudtaget att dricka, jag mår inte bra av det psykiskt, inte fysiskt och inte på något annat sätt heller. Tänk vad bra man hade haft det om man bara kunde ta sig ur detta missbruk. Livet är för kort för att slösa bort på droger, vi har våra bekymmer och utmaningar redan, varför gör man det värre för sig själv? Många frågor, få svar.
Tack för ditt svar Pärlemor, det känns så skönt att veta att man inte är ensam, även om man känner sig värdelös ändå så finns det någon som förstår vad man går igenom.

...varför är det så svårt? Ja, vad ska krävas för att man ska kapitulera och erkänna sig maktlös...
Jag har även en familjesituation där vi borde ha gett upp för länge sen. Nu lever vi tysta sida vid sida men inte tillsammas. Det har nog blivit för många slitningar oss emellan och tror inte vi kan reparera denna gång. Men hur gör man efter ett så långt liv tillsammans och barn (tonåringar) utan att alla ska ta ännu mer skada? Känner mig extremt ångestfylld och vet inte vad jag dks göra av känslorna. Bruksr ju vara sånt jag dricker på. Känner mig extremt destruktiv och gör hela tiden fel val..

Olle c är toppen, likaså hans predikningar i Katarina kyrka. Mycket folk från aa besöker dessa, likväl som andra människor som söker en kraft , tröst och tro,(inte Gud alla gånger) . Det är väl bra om var o en finner sin väg till andlighet o frihet. Det finns inga rätt eller fel vägar. Kram

Jag vet inte om jag inte själv förstår allvaret, jag vet inte vad jag ska göra för att det ska funka. Jag kommer inte överleva om jag fortsätter såhär, jag kommer supa ihjäl mig. Jag vill inte det, men jag vet inte när jag ska inse hur illa detta är. Jag vet faktiskt inte vad som krävs för att jag ska kunna sluta helt. Visst är jag nöjd över att jag förändrat mitt drickande och verkligen minskat, men det är ändå inte hållbart. Jag måste sluta, jag vet bara inte hur.

Kramar

Kämpa på!
Kram

Hej och tack så mycket för era svar. Efter att jag skrivit tråden pratade jag med min sambo om att jag vill börja förändra mitt drickande. Inget mera hemmasupande. Igår var vi på en typisk studentfest så idag är första dagen jag verkligen ska hålla mig till att inte dricka en klunk. I skrivande stund känner jag ett ganska starkt sug och en oro. Jag funderar på att ta en promenad lite senare, just nu fokuserar jag på att vila ut och titta lite på Netflix. Jag ligger långt efter med flera arbetsuppgifter så den stressen hjälper inte alls.

Försöker tänka att det kanske är temporärt. Så länge jag inte ger vika och blandar en drink eller så...

Det är så jag känner mig just nu. 39-2 blir det nu, räcker väl med att säga så. Förstår inte varför det ska vara så förbannat svårt, det går ju bra i 2-3 veckor, men sen då? Hur kan jag vara så dålig? Blir så ledsen, besviken och arg. Jag mår ju så bra som nykter, varför utsätter man sig själv för saker som dessa? Kan inte ha det såhär... Jag orkar inte med mig själv.

Hej Levande
Ja, den oro som du beskriver och som så lätt leder oss in i förgiftningen känner jag och säkert många andra av oss härinne igen.
Det jag lär mig av din beskrivning är att vara observant och inte negligera denna oro som smyger sig på.

Efterföljansvärt är också att du inte litar på dig själv när det gäller alkohol, utan stämmer i bäcken i stället för i ån.
Jag läste en gång frågan om man kan lita på en alkoholist. Jag har funderat mycket på detta eftersom jag gärna vill vara en person man kan lita på. Svaret jag kommit fram till är att man nog kan lita på mig, men inte när det gäller alkohol. Kanske stämmer det för de flesta alkoholister?

Ha det riktigt bra!
Ikaros

Energitjuvar : i familjen, i relationen och på jobbet
av Ingalill Roos
Pocketbok. Utgiven 2006 på Månpocket.

Jodå, tomhetskänslan infinner sig både nu och då även för mig, och ibland fyller jag säcken med fel saker... Nu väntar jag på tomten... apropå tom(he)t! Jag har en vän som kallas för Tomten, och han har mycket riktigt ofta en "säck" med "klappar", dvs han är mycket känslomässigt generös och omhändertagande.

Hej
Den tomhetskänsla du beskriver känner jag väl igen. Jag har många gånger tagit återfall på grund av den. När jag börjar dricka gör själva förgiftningen att den känslan försvinner. Det som kommer i stället har då ofta varit värre och svårare att orka med men så långt tänker jag inte då, när jag tar till spriten.
Lycka till med Yoga och meditation.
vänligen
Ikaros

.. så sant så sant men så trött på att göra alla runt omkring mig besvikna hela tiden. Vad är det för fel på mig som springer med huvudet rätt in i kaklet gång på gång.... kanske läge ta till medicin för att komma ur den onda spiralen... kram på

I dag en sådan vacker dag, eken är tjusig i sin vita dräkt och lika klok som vanligt.
Jag har haft en oro i kroppen som jag känner igen, jag vill in i dimman.
Stressen denna tiden på året är inte bra för mitt sinne, så idag ställt mig på bromsen och får ta dagen till att samla mig.
Så idag håller jag mig hemma och går en riktigt långpromenad med hunden.
Sen tacka nej till festen i helgen, boka av några andra saker så jag hittar mitt lugn igen.
Hemskt att man inte vågar lita på sig själv, men känner mig klok nog att bromsa.
Så hoppas detta bara är en svacka och en prövning, men väljer ett klokt val idag och önskar er en fin dag med bra val för er