Senaste kommentarerna i forumet

Hej Arvet
Det du skriver berör mig starkt. Jag tycker det är starkt av dig att försöka få ett bättre liv genom att börja med att dela dina problem här på nätet

Jag har mycket lång erfarenhet av min egen alkoholism och den säger mig att du förutom att vara här på forumet behöver professionell hjälp. Har du möjlighet att ta kontakt med alkoholhjälp eller beroendeklinik så gör det.
Min erfarenhet har också lärt mig att det alltid finns hopp. Det gäller att hitta den väg som passar den egna problematiken.
Det jag hoppas är att du kan ta det viktigaste först, att bekämpa alkoholen. Att bli nykter och ta en dag i taget i början. Varje timme kan då bli ett fundament att bygga vidare på.
Lycka till i den kampen och vi finns här på forumet.
med sympati
Ikaros

Avslutar denna tråd. Jag kan med faciet i hand säga att mina 90 dagar påverkade mig, jag har bytt riktning och ökat medvetenheten kring alkohol hur avsaknaden av alkoholen påverkar mig positivt. Jag lyckades inte med min strikta plan, jag gick tillbaka till att tröstdricka eller "medicinera" mot att må dålig. Sakta driver det mig tillbaka till den punkt som jag var innan, vet det nu och vet vad jag behöver göra, sluta helt, aldrig mer full.

90 Dagar fick mig att tänka om, tänka till, prova något nytt.

Tack alla som har stöttat mig.

Kram.

Hej Malta
Jag känner med dig och jag har många gånger tagit återfall. När jag läser allt du skrivit här tror och hoppas jag att du är beredd att göra ett rejält försök till nykterhet. Då behöver du hjälp. Jag och andra finns här på forumet men där finns andra möjligheter också. Kanske har du en depression? Kontakta gärna läkare om detta. Alkoholrådgivningar finns, beroendekliniker, AA, Länkarna, IOGT-NTO mm. Sök det som passar dig men gör inte om det misstag som jag gjort alltför många gånger nämligen att kämpa ensam.
Alkoholens kraft är så stor att man behöver stöd och hjälp. Men som du själv vet kan man bryta med den. Och med klart huvud börja ta sig an andra problem. Men det viktigaste först! Och det vet både du och jag vad det är!
vänligen
Ikaros

Så har det gått 3 veckor plus någon dag utan alkohol. Jag har inte haft något problem att avstå alkohol, det har fungerat överraskande enkelt. Nåväl, jag håller i ett tag till, har inte bestämt mig hur jag gör sedan. Men, minst en vit månad är första steget iallafall.

Förmodligen fortsätter jag ett tag till, ser inga problem att vara nykter jul och nyår. Tvärtom är det en skön känsla att vakna 1:a Januari utan festande dagen innan och tänka på alla stackars satar som ligger och mår dåligt.

Ha det bra o kämpa på!

Har jag druckit 1 flaska vitt i fredags under 6 timmar och 2 glas tidigare idag. Det är svårt att sluta helt. Min omgivning tror att jag slutat sen 5 år tillbaka i tiden. Hade ett rejält återfall ett tag sen och då kände jag till slut att jag var så trött på det hela. Svårt att hantera ångesten. Min förhoppning är att sluta helt. Jag tycker inte ens att det är gott längre... Köper inte hem dricka utan har druckit på krogen när jag druckit.

Har haft längre nyktra perioder, men inser att jag måste sluta helt innan barnen förstår och får nackdelar av drickandet. Försöker ta en dag i taget och går regelbundet på AA möten. Det har gett så himla mycket. Kram

Detta blir bra till slut. En dag i taget. Behöver själv komma igång med yogan, som gett mig så mycket. Sikta långsiktigt. Kram

Verkade komma in dubbelt...

Du fixar det ett steg i taget. Dag för dag, minut för minut, om så behövs. Kram

Och hittat hit. En förändring börjar alltid med en själv, precis som du skrev. Lycka till! Vi kämpar tillsammans ❤

Nykter 34 dagar, onykter 1. Nu har det gått över 2 veckor sedan jag drack senast, det är nu det börjar bli jobbigt. Nu kommer tankarna att jag varit duktig "länge" och att det borde vara ok att dricka. Att dricka två gånger i månaden är ju inte så farligt, eller hur? Å andra sidan så hatar jag numer att vara bakfull och jag hatar ångesten jag oftast får då jag alltid gör så konstiga saker på fyllan. Något som verkligen gör att jag vill fortsätta vara nykter är att tre veckor är vad jag klarat som längst på många år, jag vill ta mig förbi de tre veckorna och se hur det känns efter det. Kanske får jag mer sug? Eller så lägger det sig. Spännande att få veta. Oavsett vad så har jag verkligen kommit en lång bit på vägen, för ett par månader sedan trodde jag faktiskt aldrig att jag skulle kunna klara att ha såhär många nyktra dagar. Jag hittade alltid på ursäkter för att få dricka, jag missade inbokade möten/åtaganden/aktiviteter för jag var bakis. Nej dit vill jag inte igen, jag vill inte slösa bort två dygn på att sova, må illa, skaka och må allmänt skit, jag vill inte ha ångest över vad jag gör. Jag kämpar på för att komma förbi dessa tre veckor så jag kan se vad som finns där bakom muren.
Hoppas ni haft en härlig tredje advent, för det har jag!

Tack! Ska börja att ta tag i mig själv.

Ja känner att nu måste det funka. Första söndagen på länge som det inte blev A. O vaknar jag ska jag tvinga kvar mig i sängen.

Vi fixar detta på något vis. Första steget är medvetenhet. Sen är det små förändringar, stegvis och att släppa allt sk-t som tynger. Vill inte bli barnens börda. Än finns chansen att inte ha skadat dem. Även om sinnet ibland försöker övertyga mig om att de kommer att ha ett bättre liv utan mig... Näe, det kommer de inte. En förälder är alltid en förälder.

Har missbrukat länge, men haft några längre raka nykterheter så kroppen fått vila. Till slut kommer en trötthet på allt. Antingen fortsätter man och dör till slut eller så ändrar man beteende steg för steg och får se barn och ev barnbarn växa upp. Jag är trött, så in i själen. De senaste gångerna jag druckit har jag hållit mig till 2 glas vin, men malandet i huvudet sätter genast i gång. "Vore gott med mer. Jag vill egentligen inte leva. Jag har inget liv. Jag är förstörd och sönder för all evighet. Barnen har det bättre utan mig." etc. Och så håller det på. Och alkoholen förstärker alla dessa ljud i huvudet. Jag får inte ens en chans att börja leva, om jag lyssnar på dessa. En person i gemenskapen (AA) tog till slut sitt liv. Hängde sig. Hade barn, som till slut tog avstånd. När hen tog ett återfall var det kört. Många är de så fallit offer för A. Jag hoppas att både du och jag hittar en väg ut och en balans i livet. Brukar tänka att det jag inte tar itu med i detta liv, kommer jag att få jobba med i nästa. Även om man inte tror på en massa olika andliga saker, så upplever jag i a f att det peppar mig att gå framåt. För, tänk om det skulle vara så, att jag föddes till detta igen!!! Att bearbeta det jag inte orkade ta itu med nu. Huu, hemska tanke! Kram på dig!

Jag som du inser att nått socialt måttlighetsdrickande funkar inte.
Bara mjäkigt. 2 glas? Nej tack.
7-8 öl med shots till. Ja tack.
1-2 flaskor whiskey rakt upp och ner.
Nu pratar vi.

Och man behöver inte alls leda mig in i frestelsen, jag går så gärna själv.
Om jag vill. Men jag vill inte dit.
Min inre vita röst har vart tydligare än den lilla svarta fan i 61 dagar.

Ska (skulle) jag ut och festa en kväll så är (var) jag tvungen att
se till att det finns (fanns) alkohol i hemmet även till dagen efter
Som blir (blev) till ca 6-7 dagar efter.

Jag som du, läser mycket i de anhörigas forum.
Man inser allvaret man ställer till med.

Fy fan, It's a huge reminder what I am

En tjej som skrev om sin mamma som var dyngrak på soffan vid skrivande tillfälle
Lillasyster hemma och en mamma som inte ville ha hjälp.
En mamma som hotade med att ta livet av sig.
Som gjorde att den unga tjejen inte vågade gå till sin skola.
Som inte visste vart hon skulle vända sig för att få hjälp.

Jag blev galen av sorg av att läsa hennes desperata inlägg.
Det gjorde ont i hela mitt mamma hjärta.

Tack för din hälsning! Och välkomnande. Jag har läst mycket på forumet en längre tid, men som sagt inte känt att jag vill starta en egen tråd än för jag pallar verkligen inte att var femte inlägg ska vara att jahapp då söp jag till det igen då. Och jag tillhör inte den skaran som lever i en villfarelse att jag kommer kunna ta "ett glas" ens i goda vänners lag under de mest harmoniska tillfällen. Jag är alkoholist och jag måste sluta helt, för alltid, punkt. Faktum är att för min del så kan det gå bra att ta "ett glas" ett par gånger, men redan under den kvällen så planerar jag hur jag ska kunna få bli RIKTIGT jävla full och inte det här mjäkiga. Riktigt så sjuk är min hjärna när det kommer till bedövningen och ibland även åt andra hållet. GE MIG LIV! Typ. Jag tänker att kan hända när jag blir gammal och ändå ska dö snart att jag kan få sitta där och pimpla mitt rödvin och lägga fötterna på traven böcker jag givit ut och liksom ja, nä nu tackar jag för mig. Men det är som sagt ett par år tills dess. Antar jag.

Jag har som sagt läst mycket på forumet. Det som gett mig mest styrka i att må direkt illa över hela situationen är att läsa i delen för anhöriga. Jag får panik i hur mycket jag känner igen mig i hur de beskriver "sina" alkoholister. Och vad det gör med dem. Jag kan få supa ihjäl mig bäst fan jag vill, men då får jag lov att vara ensam och inte dra med partner och hund, familj och vänner i mörkret. Inga mer lögner. Aldrig mer lögner. Det verkar vara lögnerna och sveken som tar hårdast, och tro fan det, jag sitter nog mycket i de här mörka tankarna för jag bokstavligen formades ur lögner och svek. Alkoholistfarsa, psykiskt sjuk mamma, bara kaos och åter kaos. Att jag själv oavsett hur "synd" det är om mig utsatt någon annan för just de där lögnerna, gömma alkohol, patetiska tårfyllda ögonen OCH JAG MENAR DET FÖRVISSO men det blir ändå en lögn "aldrig mer". Usch det äcklar mig långt mer än vad jag själv mår dåligt av att supa sönder min kropp och hälsa.

Jag har aldrig riktigt hittat någonstans där jag tycker man blir hjälpt av sånt här. Men det här forumet känns så ärligt, uppriktigt och rätt på. Jag är oerhört tacksam för att ni delar med er av era resor, av all styrka, alla fall och tappert kämpande. Det är så fint på nåt sätt. Skört och starkt samtidigt.

en senior till på forumet. Det vore väl faan om vi inte ska få fina liv av det som återstår. Jag har valt att säga adjö till alkoholen och det är ett måste om åren framöver ska bli trevliga. Vi har ju många års facit av giftet, och en bra insikt är ju att man aldrig ångrat en nykter dag. Så i dag har varit en bra nykter dag, och i morgon ska också bli bra nykter dag, vad som än händer. Apropå att dricka varje dag, som Einstein lär ska ha sagt: ”Galenskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig olika resultat.”
Välkommen hit!

vet varför vi började dricka en gång i tiden, och förmodligen aldrig kan reda ut det heller, så är det näst intill omöjligt att sluta. Det finns liksom inget att kämpa mot. Enda möjligheten tror jag är att ta ett beslut att lägga skiten av den negativa spiralen bakom sig, säga hejdå och jobba för den positiva spiralen. Du har ju själv upplevt den, när man varit nykter ett tag och mår så himla bra. Det är där vi ska vara, och varje morgon brukar jag försöka hitta en ny torr pinne att slänga i brasan som brinner för min framtid utan alkohol. Inne på fjärde veckan och jag gör allt för att alkohol aldrig mer ska rinna ned i min strupe. De gånger tankar dyker upp, inte så ofta faktiskt, säger jag till min gamla autopilot att hålla käften och krypa ned i bagageluckan. Nu är det jag som styr mitt liv och ingen annan!

inlägg finns en människa som vill och kan leva ett bra liv! Kanonbra att du fattat tangentbordet och hamrat ur dig ett första inlägg och jag ser fram emot att följa din resa du nu påbörjat. Precis som jag känner jag att du vill bli den människa vi var ämnade att bli för länge sedan, innan alkoholen började förvirra våra sinnen. Jag är övertygad om att det går till slut!
Välkommen!

du skriver och går med här. Precis det du skriver gällde för mig också, eller gäller om jag inte låter bli A. Nu inne på min fjärde vecka och är så glad varje dag för att jag lever nyktert. Att leva livet som den person man var ämnad att bli en gång i tiden, det är vad som gäller. Och då är alkohol helt uteslutet för min del.
Välkommen hit!

När jag tar del av ditt inlägg tänker jag att du måste coola ner lite.Du är helt klart på rätt väg, men tänk på att det tar nästa lika lång tid att hämta sig som det gjorde att komma dit:!
Ha tålamod med dig själv.
Du fixar detta!

... gillar de orden jag med! Det är så lätt att slå på sig själv när man misslyckas men det är ju alkoholen det är fel på - inte mig - jag har bara haft oturen att drabbas av sjukdomen! Som sagt - det blir till att ta nya tag och ta upp kampen på nytt!

Hej Namaste
Mycket välkommen hit till forumet. Jag har varit här någon månad och det har varit bra för mig. Inte enbart för nykterheten utan även rent psykiskt.
Detta att du vill vara nykter för din egen skull tror jag är en bra grund för nykterhet.
vänligen
Ikaros

Trevligt välkomnande. Mitt alkobruk har varit lite som att åka hiss. Jag är 70 nu. De senaste fyra åren har två varit helnyktra mest p.g.a viljestyrka men det så otroligt lätt att trilla dit igen, vilket jag gjort sedan en tid. Jag tänker ta tag i det hela genom att trappa ner och börja det nya året med Antabus om jag kan få det utskrivet.