Senaste kommentarerna i forumet

Ha de gott, tänker på dig och väntar på att du skriver
snart igen.
Stor kram

Det var inte min mening att vara oförskämd eller elak. Jag har och går igenom samma helvete som alla andra här inne. Jag har också varit ett barn till en alkoholiserad mamma. Tänker att det kanske finns en symbolik i din första mening i ditt forum, kanske du kan se om du kan stryka de här men, om och kanske? Jag har samma upplevelse som heuhe, en dag så infann sig känslan av att jag har druckit klart, det är över. Trevlig helg! Peace

...nu tar jag den sjunde dagen för att sedan kunna säga EN VECKA. Och detta är i sammanhanget inte så mycket men det är en start och här inne vet vi vad som gäller; en dag i taget. Och kör man i diket så är det upp på spår igen som gäller. Tredje gången gillt är mitt motto nu.

Skamsen
Det är en av mina viktiga erfarenheter att ärlighet och nykterhet går hand i hand. Ärlighet kräver nykterhet och nykterhet kräver ärlighet, särskilt för någon som har alkoholproblem. Tillit från omgivningen och från oss själva behöver vi och den skapas endast genom ärlighet. Inte minst ärligheten mot sig själv.
Jag är imponerad av din kamp.
vänligen
Ikaros.

Metafor, bara att du läser på Forumet visar att du vill förändra ditt drickande. Ta till dig tips och råd som finns i början av mångas trådar. Hitta styrkan i dig, den finns där Kram...Till Observatör Ha mysiga A-fria kvällar framöver.

Jag har följt dig sedan jag själv hittade hit. Du går på en krokig väg just nu, en väg som jag känner så väl. För några år sedan var jag på samma väg, jag tog återfall på återfall, varje gång lovade jag mig själv att nu skulle det bli bättre, den här gången skulle jag minsann fixa det. Så blev det inte, det tog lång tid innan insikten kom. På något sätt var det en pusselbit som fattades, den där sista som gör hela bilden så vacker och harmonisk. Min hjärna var kidnappad, visst, men det var också något annat; jag ville helt enkelt inte sluta dricka. Den där genomgripande övertygelsen som senare blev mitt främsta vapen fanns helt enkelt inte där. Jag har ingen aning vad som hände; plötsligt en dag så bara visste jag att nu är det allvar, nu är det nog. Inget jag hade resonerat mig fram till, eller tvingat på mig själv, någonstans därinne bland allt som var trasigt och rörigt hade ett mönster formats, ett mönster som så småningom växte sig starkt nog att ta kontroll över min själ.

Jag tycker du gör allt rätt, Lena. Du kommer tillbaka hit utan dröjsmål, du är ärlig och rak, du förskönar inget och du jobbar hårt; hårdare än jag någonsin gjort. Det kommer bara att ta lite tid. Din A-tant är onödigt tuff, men hon är också människa och känner kanske att hon famlar i blindo just nu. Tala om för henne hur du känner det, hon vill ju väl även om hon just nu är på fel spår, kanske kan hon byta riktning om hon inser det. Barn är alltid ett bekymmer, jag söp ju bort stora delar av mina pojkars barn- och ungdom men det har jag faktiskt mest själv ont av. Grabbarna har klarat sig fint. Barnen kanske drar sig undan när du inte är du, men dom kommer tillbaka när du kommer tillbaka.

Du är en stark och bra person Lena, låt ingen få dig att tro något annat, inte ens du själv. Ingen som inte själv har varit där vi är nu kan komma ens i närheten av att förstå vilken enorm uppgift det är vi har tagit på oss. Att läsa din tråd fyller mig med beundran för din envishet, din uppriktighet och din kämpaglöd. Du kommer fram du också, var säker på det, ha bara tålamod och kämpa vidare i motvinden.

I din röst, ja du hör jag tycker jag hör din röst när du skriver, :-)
Roligt att läsa om ditt paradis, hoppas du kommer att finna ro och
att ni båda hunden och du kommer att trivas med livet framöver.
kram

Känner så igen mig i dig. Jag har inte varit här så länge, först i början läste jag och drack vin samtidigt. Grät och kände att jag var så fel.
Men genom att jag läste här så kom insikterna och någonting hände i mig. Jag kan inte säga att det varit lätt, A-djävulen har skrikit i mig och
försökt få mig att vända tillbaka dit till hen.
Min vändning kom då jag hällde ut vinet i slasken, det var min första milstolpe.
Skriv och läs massor, här dömer ingen dig, vi sitter i samma båt alla. En del har kommit långt andra är i början, men båten rymmer oss alla.
kram och hoppas du får en bra helg.

som ger mig så mycket. Jag är verkligen ödmjuk inför er alla och för allt jag får av er här inne.
Tror att många här är människor som är mjuka och fina, som liksom jag känner med andra som inte ser
ner på andra och dömer. Tänk om världen såg ut som den ser ut här inne hos oss, vad mycket som skulle
se annorlunda ut. Känner verkligen med er alla andra kämpar här.
Jag är så oerhört tacksam att jag hittade hit, ni och de jag erkänt för är min livlina i min kamp.
Frihet du är snart med oss hoppas jag, du ska se att när det händer så kommer även du att känna av den här friheten
som har blivit så viktig och bra.
Vist är det en kamp minst varannan dag, men samtidigt så börjar det infinna sig en känsla av frihet i kroppen.
Äntligen kan jag känna att det är sååå skönt att veta att jag ska vara nykter även denna helg.
Lena72 ja jag klarar mig, kram till dig, vi klarar oss tillsammans.
Skamsen tack för dina ord, jag är inte själv längre här hemma så otroligt skönt att jag vågade berätta, än kan jag inte
riktigt våga tro på det här, inte helt fullt ut, men jag ska lära mig att tro på deras kärlek.
12 dagar i dag, jag är inte religiös inte så, men tackar ändå någon där uppe som ledde mig hit.
Kärlek till er alla

Unicorn. Jag har slitit mycket med panikångest. Jag har nog ett psyke med anlag för det helt enkelt då kbt hjälpt mig att hantera den men aldrig tagit bort den. Jag är också ständigt orolig över att det ska hända min omgivning något och ständigt rädd över att inte leva upp till förväntningar. Jag bär dock det mesta av detta inåt då jag tror att jag ger ett helt annat uttryck utåt.
Hur känns det inför kvällen?

Ikaros. Det är intressanta frågor du ställer, tack för det. För mig är det nog som jag skrev här ovan. Det blir en semester för hjärnan även om bakslaget blir allt annat än en semester.
Förr om åren kunde jag ha en rolig kväll på krogen med mina vänner och fyllan var i efterhand något att skratta åt. Jag kunde även verkligen njuta av ett glas vin i badkaret eller framför en film. Numera är alkohol dock så förknippat med ångest att den där njutningen inte längre infinner sig på samma sätt eller lika ofta.
Kanske tror jag på något sätt att den romantiserade bilden av att ta ett glas rött ska komma tillbaka. När man "belönar sig" efter en tuff vecka på jobbet. Man märker att alkoholen inte längre och inte just nu ger den där avslappningen och njutningen men kanske vägrar man inse det då man under så många år förknippat den med något härligt.

och kan inte annat än att hålla med de två som skrev i dag. Så mycket kloka ord.
Vi tar tag i det Lena72 och så får vi en fin helg, med våra nära och kära.
kram

Känner igen mig i det du skriver. Slav under vinet. Du har viljan att göra en förändring - du har skrivit här - du har så mycket bra i ditt liv.

För mig kändes som att jag valde livet, mig själv och mina barn. Det är nog bland de bästa saker jag gjort i livet.

Jag hejar på dig Frihet. Välkommen hit!

Ja verkligen respekt.
Du kommer att fixa det här.
kram

Du har min djupa respekt!
Allt gott/ mt

Antabus, alkohol och ansvar...14 dagar och 2 återfall, jag själv 10 dagar o 4 återfall (om jag nu minns rätt). Vi har börjat just för att vi vill ta ansvar. Helt utan offerkofta. Att blotta sig här inne gör oss lite hudlösa så nåt jäkla skydd behöver vi ju även om det inte är just en offerkofta. Min kofta är randig av ånger, skam och skuld och jag vill oerhört gärna repa upp garnet och sticka en mönster av stolthet, ärlighet och nykterhet.
A som i Att börja om, att ta ansvar, att axla livet utan att vara avtrubbat, a som i Att leva...
Lena - önskar dig en fin fredag! <3

Åh Gunda så bra du gör detta! Du har berättat, anförtrott och...folk står kvar vid din sida! Du ser att där finns människor som älskar dig också när du själv inte känner det. Hoppas du kan ta emot detta nu, stoppa i ditt hjärta och TRO PÅ deras kärlek. Det kommer att bära dig över många mörka vatten framöver.
Är så glad - och stolt som MM skriver - för och tillsammans här med dig!
Varm och innerlig kram!

Jag är tydligen långt ifrån ensam också med detta - det diffusa suget efter...något att ersätta alkoholen med.
Igår var jag på ännu ett hjälpsamt samtal med min beroendebehandlare. Fick med mig ännu en veckas alkonacka att fylla i - något jag också tycker hjälper mig då jag sedan ska redovisa för varje dag, nykterhet eller återfall (vilket jag valt att definiera ALLT intag av alkohol som oavsett mängd).
Idag är min sjunde dag och jag vet att jag kommer klara den då jag kommer ha min familj omkring mig ikväll. Känns tryggt och skönt.
Veckans tanke som jag fick med mig från samtalet igår; Nykterhet och ärlighet går hand i hand.
Jag har ju valt att vara helt ärlig här på forumet.
Jag har valt att vara helt ärlig mot beroendebehandlaren.
Jag har satt som nästa mål att vara helt ärlig mot min familj.
Det senare målet är min utmaning då det är i hemmet jag smugit och druckit fast jag haft familjen hemma. Nu finns inget att dricka, det är borttaget eller urhällt. Och därmed får jag stöd i detta mål - att inte ljuga och bedra familjen något mer. Skammen bränner i mig bara jag skriver om detta. Att jag suttit med vid bordet, påverkad men försökt låtsas som inget och svarat nej på deras direkta fråga; Har du druckit något mamma? Tänker på någon som skrev hur barnen upplevde mamma som skrämmande, min dotter tycker att jag är "skum" när hon intuitivt känt att jag varit påverkad. Jag tänker att ju fler kvällar jag nu kan ge dem av nykter närvaro, desto mer kan jag få dem att lita på mig. Jag behöver ju visa att jag är en vuxen människa som är pålitlig. Vill vara ärlig. Och ärlighet och nykterhet går hand i hand. Nykterhet och ärlighet. Ska tänka och reflektera mer kring detta.
Önskar er en fin fredag och hörs lite senare.

en jätte godispåse, nu kommer helg o iallafall fall för mig tuffa dagar.
Kämpa!
Kram o ha en trevlig helg

är det början på helg.... mina svåraste dagar. Klarar du dej? Jag har svalt en antabus fort som skam.
Tänker på dej!

törs jag nog, i skrift, erkänna att jag överskred hastighetsgränsen mer än en gång i går. När jag väl satte mig i bilen efter lunch så kunde det inte gå fort nog. Jag kom fram några minuter innan damen anlände, så jag hann ta några bilder att visa dom på jobbet. Tomten är dryga hektaren stor, man kör av från en större väg in på vad som verkar vara en skogsväg, helt omärkt. Eter något hundratal meter öppnar sig en portal i växtligheten in till min fastighet. Det första huset man kommer till är en gammal skola, byggd runt sekelskiftet. Det är den gamla sortens byskola, faluröd med vita knutar, utsprång och tillbyggnader åt alla håll och kanter, såpass att det är svårt att bilda sig en uppfattning om hur planlösningen egentligen ser ut.

På den tiden hade skolorna utedass och vattnet hämtade man från en brunn med handpump på gården, så det finns varken vatten eller avlopp indraget. Och tur är väl det, för det finns ingen värme heller. Min mor har berättat att på den tiden turades eleverna om att gå till skolan extra tidigt för att tända i kaminerna i varenda rum, så att det var någorlunda drägligt när lektionerna började. Det är ett bonushus som jag inte har en aning om vad jag ska göra med. Damen har berättat att hon tidigare har hyrt ut någon av skolsalarna som samlingslokal för den lokala yxkastar-föreningen. Deras möten måste ha varit extremt konfliktfria föreställer jag mig, man startar inte passionerade argumentationer med folk som kastar yxor omkring sig som hobby.

Lite längre in på tomten ligger så bostadshuset, det har varit lärarbostad en gång i tiden och innehållit tre små lägenheter, nu är det en stor bostad. Bara undervåningen är fullt tillräcklig för mig, på sätt och vis. Å andra sidan kan jag erbjuda mina barn en fullt utrustad semesterbostad, komplett med kök, badrum och egen ingång. Varmt och gott var det också, damen har på gamla människors vis valt att hålla en tropisk värmenivå inomhus. Så jag vet med säkerhet att värmepumpen fungerar alldeles utmärkt. Eftersom hon flyttar till en betydligt mindre bostad har hon lämnat en massa grejor kvar, så efter lite rotande hittade jag en liten plastgran och två adventsljusstakar, så nu är det jul i mitt hus. Det var svårt att åka därifrån så för att tydliggöra hur nära det faktiskt är köpte jag en liter mjölk och ställde i kylen. Jag kommer att äta min första frukost där uppe innan bäst-före-datum är passerat. Kan inte vänta!

Ha en härlig dag!

Har glimtat igenom texterna här...har en far som varit periodare i många år, men det är på senare tid som det eskalerat. Själv har jag varit på båda sidor av glaset men genom genom terapi, dyrköpta misstag och till slut ett riktig rejält uppvaknande, så vet jag nu vad detta gör med mig.
En känslomässig skörhet som jag och många andra bär på, som väljer alkoholen som den enda bästa vännen.
Lars Lerin, beskrev i ett av sina program, att han efter år av missbruk, insåg att tankarna förgiftades. Sinnet blir förgiftat.
Precis så. Ett gift som bedövar känslorna, de känslorna som vi behöver för att leva och ge till oss själva, våra nära och kära, till våra barn.
Alkoholen förgiftar vår medkänsla och empati, grumlar sikten framåt och skapar en kvicksand av självömkande, skuld och skam.
Jag är övertygad om att det alltid finns en orsak till att vilja fylla tomrummet med alkohol. Orsaken är alltid känslor.
Att inte våga känna, att känna för mycket eller att försöka ändra på känslan.
Skulle varmt rekommendera att läsa om anknytningsteorier.
Det inre barnet är många gånger ett sårat och bortglömt barn som tar överhanden när känslorna stormar.

Följer med hopp din och andras resa!
Verkligen imponerad och heja, heja dig! Ger mig tillit om att ett liv utan vin är möjligt... t.o.m för mig som så många här slavar (eller har slavat :-) ) under vingudens alla nycker, krav och ursäkter. Tack för att du och alla andra, som jag hoppfullt blir inspirerad av, delar med er! Jag är själv inte riktigt redo än, men snart kanske jag också skriver om min resa ut ur a-djävulens kvävande grepp.Tills dess är jag så tacksam att få bli inspirerad av er! Ser att det finns mycket värme här i forumet och det gör mig hoppfull.
Kram till alla kämpar!
Jag hoppas snart var en.

Kan slå vad om att det inte finns någon familj som mår bra av vårat supande. Sen att våga erkänna det är stort. "Kom igen Lena"... Som Håkan H sjunger. Du försöker och kämpar. Kram

Har haft en kul o stressig dag på jobbet! Älskar när det händer saker! Inget sug o mysig kväll med mys.
Har haft två 14 dagars perioder o 2 återfall. Vägen är krokig i början men skall försöka...
Känns skönt med ert pepp (alla 5!)
Skall putta undan offer koftan o ge mig en nykter helg. Lagt fram antabusen på bordet så den inte glöms igen.
Natti o kram

är ingen månad som jag ser fram emot precis. Svårt med alla dessa helger som för min del är så förknippade med ett hejdlöst drickande. Jag har ju klarat det nykter också flera gånger om, men det var ansträngande på alla plan. Märker att jag oftare går in och läser här på forumet dessa dagar, famlande efter styrka.
Jisses vad man måste umgås och ha trevligt! Hej tomtegubbar slå i osv.En dag hade varit nog.?
Nu får man bita ihop och se fram mot ljusets återkomst.