Senaste kommentarerna i forumet

Nej, Lena72 , känner mig allt annat än stark. Vill liksom bara dricka hela tiden ju mer jag tänker på att jag inte ska göra det.
Dagen igår gick sådär LenaNyman men oj så glad jag blev att du tittade in.
Idag tar jag en ny dag, ska försöka vara lite mer aktiv. Tror att min gamla vanliga depression spökar i bakgrunden och egentligen kräver mer utrymme än jag tillåter den. Sover mycket för att undkomma nedstämdheten. Det är nog här alkoholen också kommer in, den tar ju bort alla känslor för stunden. Självmedicinering helt enkelt. Ska försöka fokusera lite mer på nuet, göra normala, vanliga och enkla saker, andas och hålla dygnsrytm.
Gunda, så det är inte så mycket jävlar anamma här än...tyvärr

Ibland vill jag att nån tar över styrningen över mitt liv. Nån som är större än vad jag själv är, läser tillbaka lite till längtan efter andlighet. Träffade en kvinna igår som var så trygg i sin förvissning om tro på godhet. Avundades henne lugnet som vilade över hennes person. Jag tror vi människor måste tro och jag tror inte tron på oss själva är tillräcklig. Tänker och reflekterar alltjämt som ni som orkar läsa här ser. Oändligt trött på att jag inte bara släpper taget om den dåliga nödutgången och vänder mig till livet där det går att leva. Jag har ingen alkohol kvar nu och det är ju exakt så det ska vara. Gick till bolaget igår, köpte en liten flaska, drack men tömde ut i slasken. Skämdes och skrämdes över detta faktum att jag gått iväg för att handla. Så denna helg blir nu fortsatt vit. Basta. Kanske att jag känner mig till lite bättre mods imorgon när det fått gå en dag till utan alkoholen. Bara allt gift verkligen lämnar kroppen brukar modet återvända. För stunden känns det inte särskilt bra. Ska nu ta en lång skön dusch och sedan en skön promenad i förmiddagssolen. Rent spontant vill jag ligga i sängen med täcket över huvudet hela dagen men vet att jag inte kommer må bättre av det. Så nu gäller att ta mig själv i kragen och tvinga mig upp och ut.

Grattis till 10 månader!!! Jag tror det är en väldigt viktig och klok tanke du skrev tidigare, att man helt plötsligt ska bli så duktig när man blir nykter, allt ska fixas och göras om. Jag tror också det är väldigt viktigt att ta ett steg i taget, fokusera på att bli av med a, göra det som hjälper en att göra det och sedan ta tag i andra saker när man ha ork och är redo. Vi är inga supermänniskor och bara att komma ur a-djävulens klor tar all energi vi har, vi behöver tanka på den och inte slita ut oss på en total make-over av våra liv på en gång. Jag önskar dig styrka i glöggmånaden som är på väg! Stor kram

Hej Rabarb,
Känner som du, vin är lugn och välbefinnande.
Jag har druckit alldeles för ofta och mycket det sista året, sett fram mot kvällen då jag kan hälla upp ett glas vin och koppla av.
Jag sökte hjälp och bestämde ett alko stopp oktober, november och december. Jag startade, drack inget söndag måndag tisdag och på onsdagen hittade jag en flaska vin som vi köpt tidigare och glömt. Vi bestämde då att vi skulle dricka den till maten vilket då ledde till att vi beslutade att börja om vår alkoholfria period måndagen efter. Fortsättningsvis dök det upp olika situationer som gav oss anledning att dricka och börja om utan alkohol på måndagen efter.
Det jag kommit fram till är att jag vill slippa möjligheten att välja vin så jag bad om antabus under en period vilket jag fått. Nu behöver jag inte tänka på att köpa hem en bag in box till helgen och det känns så skönt.

Tragisk händelse du varit med om. Hemskt att förlora närstående.

Om du nu har svårt att bryta med vinet, är det risk att du är på väg in i ett beroende. Då kanske inte målet att försöka dricka "normalt" om någon månad är så bra. Bättre att göra en kraftansträngning nu, sluta med vinet och ta en dag i taget utan alkohol.
Läs och skriv här på forumet. Det har hjälpt mig och många andra. Vi är många här inne som lyckats sluta med alkoholen.
Du kan klara det också.

Varmt välkommen

Tack för era kommentarer Odette och Muränan samt att ni tänker på mig! Det har hänt rätt mycket sedan sist, jag har varit inne och läst mycket men det har inte blivit av att jag skrivit i min egen tråd. Arbetsgivaren körde sitt fulspel ända in i väggen och idag känner jag att jag har lite distans till det, även om jag ibland blir väldigt arg men framför allt ledsen att man kan komma undan med sådant... det är ju jag som får betala priset. Det var en enormt tuff tid när "stridigheterna" pågick, jag mådde väldigt dåligt, trots allt som har hänt mig förr var nog detta den tuffaste tiden i mitt liv och det fanns tillfällen när jag inte ville leva och min man fick komma hem från jobbet eftersom jag inte vågade vara själv eftersom tankarna om självmord var så starka att jag inte vågade vara själv. Jag ville ju inte utsätta min familj för det traumat men just då såg jag ingen annan utväg. Min man var helt fantastisk och stöttade mig till 110%, jag har även min syster (på distans) och utan dem vet jag inte om jag hade orkat.

Jag kände attjag behövde komma ut i arbetslivet igen, att bara ligga hemma paralyserad av ångest och ilska gjorde bara saken värre. Jag vikarierar nu (5 v) och även om det innebar att jag tvingades gå upp och jobba 100%, något jag inte gjort på väldigt länge och pendla har det lyft mig. Den första veckan var jättejobbig, jag fick tillbaka alla symptom jag hade när jag var sjukskriven för utmattningssyndrom, jag var yr så jag knappt vågade köra bil... undrade hur detta skulle gå. Jag bröt ihop inför min man en kväll, jag brukar ha så svårt att få fram känslorna i det läget, att sätta ord på dem, allt bara låser sig. Det var så skönt att få säga allt, berätta hur jag kände, min oro osv. Det var som om det var en vändpunkt, att jag hade lättat på trycket och redan nästa dag mådde jag mycket bättre, jag gick även till min tillfälliga chef och sa till att jag behövde få lite tid för administrativa uppgifter (allt som ansamlas är min största stressfaktor), jag sa även nej till flera saker. Det är fortfarande tröttsamt men jag är inte yr och jag klarar av det. Jag börjar även fundera på om jag kanske skulle stanna på den här arbetplatsen, gå ner i tid så det inte blir så drygt med pendling. Tror det har gett mig ett lugn också, att jag ser en möjlighet för framtiden, att bara ha några veckor lösta framåt är ju en stressfaktor, även om tanken var att jag skulle få lite tid att landa och tänka ut vad jag skulle göra... jag är inte så bra på det, jag vill gärna veta vad som ska hända framåt, det stressade mig att bara gå runt och låtsas som om det inte gjorde något att jag inte hade någon aning om vad som händer efter jul...

Vad gäller a så klarade jag ju hela den tuffa tiden utan a. Jag vet nu att när jag är längst nere på botten dricker jag inte, så har det eg alltid varit om jag tänker efter. Efter att allt var klart med min förre arbetsgivare hade vi en resa inplanerad, jag hade med mig a-fria alternativ (finns knappt utomlands), jag drack ingenting, vi hade en mysig och innehållsrik semester. Problemet var att jag först försökte låtsas som om allt var bra, men jag hade ju fortfarande med mig alla känslor angående det som hänt hemma. Jag hade lagt locket på på ett sätt som inte var hälsosamt. Jag mådde inget vidare de första dagarna även om jag försökte låtsas inför mig själv. Jag fick kraftig ångest andra eller tredje morgonen, den sortens ångest som skriker efter a som ska lugna kaoset i huvudet. Jag berättade för min man och bad honom hålla om mig, jag grät och grät. Hade jag varit själv och haft möjlighet hade jag i det läget köpt a och hällt i mig. Fastän det var morgon tog jag en a-fri öl och hällde i mig, skrämd av hur stark driften var. Vi redde ut det och det blev ingen a på resan, men jag fick ta med mig att stänga in saker funkar inte. Jag har så svårt för att låta bli, har fått lära om eftersom hela min uppväxt handlade om att stänga in och ha en fasad utåt (missbruk hemma). Nu måste jag hitta ett annat sätt, låta det jobbiga komma då och då... jag jobbar på det och har eg gjort det i åratal. Jag är bättre på det än jag var för 15 år sedan, men jag har svårt för det. Det jobbiga är när allt låser sig, när jag inget hellre vill än att gråta, det känns som allt ska explodera inom mig men jag kan inte... den situationen har jag inte hittat någon väg ur än.
Jag tror att jag hela mitt liv stängt in allt och väntat på tillfällena då jag kunde dricka, då fick jag lugn från kaoset i huvudet. Nu är det dags att lära om. Det kommer ta tid och jag kommer kanske falla, men mitt mål är att inte göra det, att hitta vägar ur saker som är konstruktiva istället för att ge mig mer ångest, vilket a gör.

Jag har dock druckit a vid ett tillfälle. Kan ju kännas helt galet efter att ha klarat mig ur den jobbiga tiden nykter... vi var på fest och jag skulle inte dricka något. Vet inte om jag kände mig säker eftersom jag klarat allt jobbigt eller om jag bara längst in ville ha lugnt en kväll... jag sa att välkomstbubblet kunde jag ju ta... ingen bra idé. Steget till "bara" ett glas rödvin till maten var inte stort och sedan drack jag i smyg inför min man. Det spårade inte ur, men min man blev ju naturligtvis besviken, ledsen och arg och jag likaså. Detta är uppenbarligen en av mina starkaste triggers (note to self), när jag har haft det jobbigt och börjar må lite bättre och befinner mig i en miljö (fest) där man naturligt är glad och uppåt och det finns a... då måste jag passa mig extra mycket. Längtan efter att få lugn i skallen efter allt jag varit med om blir för stark och det finns inte ens en antydan till kamp mot a-djävulen som sitter på axeln och viskar. Det är skrämmande hur snabbt jag i det läget kan gå från noll till 100 på ingen tid alls. Jag hinner inte ens (vill inte?) reflektera, beslutet är fattat och sedan är det bara en väg att gå. Mer tid att bygga upp tillit... besvikelse från min man och från mig efteråt. Nu har det gått ett tag och jag har distans till det, men det var jobbigt då. Jag har inte druckit något efter det, nu när det gått en tid har jag försökt ta ut lärdomarna istället för att sparka på mig själv, men i början är det bara ångest. Jag tyckte dock att ångesten var relativt kortvarig den här gången, kanske för att jag inte ställde till något, kanske för att jag lärt mig att nu gällde det bara att komma upp på hästen igen, lära mig mer om det jag redan visste och bli mer på min vakt. Inte bli kaxig för att jag klarat den jobbiga tiden och tro att jag var ur faran... det är ju NU den farligaste tiden är för mig.

Allt det här galna som har hänt med min förre arbetsgivare har ändå lett till att jag för första gången har kunnat säga att jag inte klarar av att dricka till fler, vilket ju gör att man stänger flera dörrar. Just idag mår jag bra, min man ska bort ikväll och det hade ju tidigare varit ett fantastiskt tillfälle att få dricka på. Jag ska till stan och köpa presenter till vår dotter som fyller år, ännu en riskfaktor eftersom systembolaget ligger där. Jag tänker gå rakt förbi, inte få några impulshandlingar och köpa något. I mitt fall är det just det, jag kan tänka ut hur skönt det är att jag ska göra si och så, utan a och i nästa tanke tänker jag att "men det gör ju inte något om jag bara tar ett glas". Man känner sig helt schizofren... HALLÅ!??! Du är ju inte dum i huvudet, hur kan du inom loppet av 2 minuter tro att två så diametralt motsatta antaganden skulle vara sanna... Därför skriver jag här att jag ska till stan och jag ska INTE gå in på Systembolaget, när jag kommer hem får jag logga in och stå till svars inför mig själv. Jag utmanar mig själv och tar detta som en livlina... jag ska kunna skriva här i eftermiddag att jag varit på stan och gjort det jag skulle... inget mer. Hoppas alla får en bra lördag! Kram

Vad mysigt det låter... och så viktigt att man upprätthåller fina traditioner men hittar alternativ till a, allt ska ju inte strykas bara för att vi inte kan dricka a. Hoppas du får en fin första advent med familjen, glögg och pepparkakor! Kram

Tack, kära ni, tack! Jag får medge att det jag skrev igår var ett rop på uppmärksamhet, kanske finns det en Narcissus nere bland rötterna på mitt släktträd. Likt en panelhöna vinkade jag blygt till ingen särskild, i hopp om att få en blick eller ett leende i retur. I stället är jag nu omgiven av en hel hop blanka rustningar och frustande, vita springare, och jag är lite generad. Jag är ju lite av en enstöring, det är i viss mån självvalt, men då och då känner jag mig ensam. Att flytta över tio mil bort från alla jag känner till en trakt där jag inte känner någon är en utmaning, och jag har känt mig rädd, liten och ensam på sistone.

Att nu veta att det här på forumet finns så många människor som bryr sig, och som finns här var jag än är, psykiskt eller fysiskt, ger mig den trygghet jag behöver. Att hålla sig nykter är ju i mångt och mycket en ensam uppgift. Jag tycker mig ha kommit till den insikten nu; jag kan inte förlita mig på yttre omständigheter eller på andra personer, jag måste hitta styrkan att stå emot inom mig själv. Kanske är det just det som det innebär att nå sin botten: inte hur mycket man druckit, eller hur länge, eller hur illa man betett sig på fyllan, kanske handlar det bara om att man måste inse att lösningen finns inom en själv. Då, äntligen, när jag har nått den sortens botten, har jag fast mark under fötterna. Men när min kamp känns som mest ensam, är det en oändlig lättnad att veta att vid min sida går många, många fler som kämpar mot samma demoner, var och en på sitt vis.

Hunden var sur på mig igår. När jag slår mig ner på kvällen för att koppla av brukar han få en liten bit torkat kött då och då. Vi har gemensamt kommit fram till att det är orättvist att bara jag ska sitta och häva i mig snacks på kvällarna, han har också rätt till lite avkoppling efter en lång, hård dag av nosande, lekande och sovande. Men igår var köttbitarna slut. Jag hittade en gammal burk med hundgodis i ett skåp och försökte erbjuda det som kompensation, men han bara tittade på mig som om jag var från mina sinnen, så gick han och lade sig i ett hörn och ignorerade mig för resten av kvällen. Mina vänner säger att han är bortskämd, jag säger att han är omtyckt.

Tack igen alla mina vänner, med ert stöd törs jag lova att inte ge upp!

Har fastnat för dina inlägg. Läst här sedan 2 år! Ännu inte kommenterat förrän nu! Min "historia": Maken reagerade på mitt smusslande, drickande före och efter och gömmande av vinflaskor. Ville ha mer än han vid vårt sedvanliga helgdrickande. Det blev en dramatisk kris! Han ställde ultimatum. Visade att han kan leva utan mig.
Accepterar inte mitt förhållande till alkohol. Jag kände att jag absolut inte vill uppge vår levnadsstandard, lägenhet, sommarviste,... Dessutom skämdes jag och älskar jag honom.
Det blev ett abrupt avslut av allt med alkohol. Inga problem, egentligen. Terapeuten ifrågasatte om jag alls hade haft alkoholproblem, bara att min partner hade låg tolerans... Nej jag visste. Visst hade jag problem. Sista åren i arbetslivet var tuffa, Stress. Bäst i mitt fack på jobbet. Mycket att leva upp till. Bra lön...
Kopplade av med alkohol, även i veckorna. Blev orolig att det skulle märkas. Nåväl nytt jobb sista året innan pension. Mycket uppskattad och nu hade jag ju kommit undan med förskräckelse. Min man ställt ultimatum.
Nu pensionär. Min man och jag är ifrån varandra ibland. Då dricker jag vin. Aldrig problem. Nästan på trots. Undrar hur det ska bli? Om det inte vore för min man skulle jag dricka normalt känner jag?? Nu har det nästan gått 2 år sedan han ställde ultimatum och jag har skött mig, fasthan vet inte att jag druckit vin så snart jag varit ensam. Vad tror ni?? Kommer det gå bra? Jag smusslar ju.

Förberedelse inför advent, glöggmys, julbak och allt sådant. Vi går mot mörka december. Den brukar "lysas" upp med mysiga stunder framför brasan med glögg och gott rödvin. Har idag handlat glögg (alkoholfri), våra traditioner ska behållas men utan alkohol. Ser fram emot en mysig december. Ha en skön kväll alla ni fina ?

Jag läste igenom en av AAs böcker och där rekommenderade dom faktiskt att om/när suget kommer så ska man ta något sött att äta. Och det kan ju alla som inte har problem med övervikt göra, själv får jag nog låta bli om jag ska bli av med mina 25 kilos övervikt :). Men förhoppningsvis hittar man andra och bättre saker att fira med framöver.
Trevlig helg o lycka till!

Jag har tidigare efterfrågat vad man skulle kunna ha som belöning då jag alltid förut såg alkohol som den bästa belöningen. Den tiden då jag drack ofta så åt jag även väldigt mycket onyttigt, pizza mitt i natten, drack läsk när jag var bakis, chips och annat snacks och godis till frukost och lunch. Jag uppskattade det dock inte, såg det bara som enkelt så man slapp laga mat. För mig fanns då inte någon belöning i något av det men med min ändrade livsstil så kan jag använda utemat eller godis som belöning. Det är väldigt skönt att ha något som man kan belöna sig med och som man uppskattar. Förut var det också så att när jag ville fira, av egentligen ingen anledning alls, förut så var det bara alkohol som gällde, just nu behöver jag inte det. Jag mår så bra utan alkohol, ett glas vatten räcker gott och väl för mitt humör är på topp ändå!
Suget kommer fortfarande då och då, men långt ifrån så starkt som förut, det är inga problem att avstå. Snart har jag varit nykter i tre veckor, känns fantastiskt!
Trevlig helg :)

Jag är inte här så ofta som tidigare men kör med promenader och läser. Jo jag lär mig nåt nytt varje gång. Människan är vidunderligt komplicerad och min ödmjukhet ökar för varje möte och jag har inte gett upp pirret och kärleken.
Hoppas att du har det bättre och att vi hörs igen!

Du ska vara stolt, det är så skönt att nu är du på banan och jag också.
Fredag kväll och här sitter vi och har ätit räkor provat ett alkoholfritt vin, jag kan ju inte påstå att jag tycker
det är gott. men ett substitut.
Jag kommer nog inte att använda det så många gånger, är nog hellre utan, och dricker nån typ av bubbelvatten eller nått,
är godare än det där.
Ha en skön kväll fina du. kram

Ja det var rätt tufft faktiskt! Hoppas att det ska bli bättre nu :). Jag jobbar inom byggbranschen så det är väldigt tacksamt för de finns gott om jobb överallt, nackdelen är att det är väldigt stressigt!
Jag förstår vad du menar, det var nog självkänslan jag syftade på egentligen också som är mitt problem. Jag är också glad för den jag är och mina principer osv. Jag har bara en nackdel och det är alkoholen... kanske ska man vara glad att de bara är ett problem, dock är ett stort problem när typ senare 10 åren har handlat om fest och fylla. Jag är verkligen en känsloperson som bryr sig extremt mkt om vad andra tycker och behöver mkt bekräftelse, ett sne steg med fyllan sänker mig långt ner i avgrunden! Att man vågar utsätta sig för det?
Samtidigt är de bästa och sämsta tillfällena varit i samband med alkohol, du förstår säkert vad jag menar!
Ska de bli skönt med en lugn helg för dig? :)

Så stolt jag är, sex dagar utan A och det känns ju bara bra. Skulle vilja få tag på Antabus, att ta som en säkerhetslina eftersom jag vet hur snabbt tanken på A kan förvandlas till att åka och köpa. Har inte varit några problem hittills, men jag är rädd att det helt plötsligt dyker upp en dum tanke och handling. Tar emot att ringa Vårdcentralen och be om Antabus, varför ska det vara receptbelagt? Man borde kunna köpa det utan att gå till läkare först.
Nu är det fredag kväll och i alla fönster dyker det upp adventsljusstakar. Härligt! I novembermörkret är det så fint när alla ljus lyser upp lite.
Ha en fin och nykter helg alla!

Orkar inte delta, bara säga Ikaros, Tack!

Skamsen o Gunda: Tack! Läser och vad ni båda är starka nu! Hejja Hejja!

Ni båda är på rätt väg!
Kram

Ja vi är många här som är just där du är nu, jag på dag 5. Just nu ingen ångest då jag har köpt hem alkoholfritt, det tar jag
till om jag känner att det blir för jäkligt.
Ha en bra helg, skriv och läs här det är till stor hjälp.

Din #17 är en fullträff. Den är klockren, den är bull's eye, jäklar i min själ; you nailed it. Ja, just det, och så tittar vi på Holknekt på söndag. Det blir ypperligt. Fin helg på dig!

Så nu är jag här.

Hur gick dagen? Jag vill att du ska ha en skön helg, kära du. En sån här rosaröd, glimmande en. En helg i den avslappnade maggropens tecken. Kram på dig!

Känns som att det var ett tag sen. Hoppar in här till dig med en önskan om en fin helg och så undrar jag hur du har det. Kram på dig.

... mycket mer subtilt än vad man kanske tror. När man börjar rucka på det lilla, eller tänka på att rucka på det lilla. Det är rent välsignat att du noterar detta, och skriver om det, eftersom iakttagelsen är så klok. Tack för det, heueh.

Den här sången är till dig. Det är Susan Boyle. Låten är Lou Reeds A Perfect Day. Jag älskar den. Hoppas den ger dig kraft också.
https://www.youtube.com/watch?v=BjQK8KDUV8A

Apropå sidvisningar så tycker jag, om jag nu får vända mig till admingänget här, att vi kan rösta om saken i god demokratisk anda (nåja). Vad säger vi?

heueh, du blir läst. Av många. Det är bara så. Och så undrar jag vad vi får oss till livs i morgon här i tråden. Allas vår heueh-tråd.

GLÖM INTE LYSSNA PÅ BOYLE!

Kram.

Tror jag.

Fina Pi! Tack för dina ord. Blir glad över din omsorg. Har haft en tid av ökat sug, framför allt under sensommaren och mot hösten. Du vet, ungefär som när man står på en bro och ska hoppa fast man inte gör det. Vissa kallar det här, har jag sett, för nåt slags posttraumatiskt sug. Det har lugnat ner sig nu och oj, så skönt det är när alkoholmonstret vilar stilla. Jag går fortfarande omkring och vet i mina cellers innersta att alkohol inte är för mig. Det finns inga tankar på att prova. Ja, jag är kanske inte helt där, i den känslan du beskriver, men jag tror jag är på god väg.

miss lyckad; vad glad jag blir när du skriver som du gör! Tusen tack! Och ja, vi fortsätter.

Muris; <3.

Precis samma här, därav mitt användarnamn. Precis som du själv och Uturdimman skriver så är det nog viktigt att inte vara för strikt. Som du säger så funkar det även för mig ett tag men sen lessnar man totalt och då blir det inte bra. Jag tror att man verkligen måste försöka finna den där balansen, för den är nog hälsosammast av allt.
Kram

och en fin helg önskar jag dig! / mt

av allt möjligt som hör till forum, människor här och sånt vi delat här. Och då ingår du Dompa.... oundvikligt är du en del av min forumvärld. Hoppas allt är väl och att Rivis följer dig troget som skyddsängel. Kram och så / mt