Senaste kommentarerna i forumet

mina drömmar. Och de få gånger jag gör det, är de oftast en stor besvikelse. De är så banala, som den gången jag drömde att jag vaknade av att kudden ramlat ur sängen och lagt sig på väckarklockan som av någon anledning stod på golvet. Jag drog upp kudden i sängen igen och somnade om. Det var allt. Eller den gången jag drömde att jag vaknade i ett hotellrum av att dörren var olåst, så jag gick upp och låste den och somnade om. Inga storslagna drömmar om att vinna VM här inte, inga slagsmål med zombies eller passionerade förhållanden med filmstjärnor. Jag vet att jag lever ett ganska tråkigt liv ibland, men måste mina drömmar vara så förbaskat ordinära?

Så var det den där drömmen jag hade nyligen. Jag satt vid en bar någonstans, någon bjöd mig på en drink och jag drack den. Först när jag druckit upp insåg jag att det var ett dumt beslut. Så jag tänkte "ja, ja, nu när jag börjat så kan jag ju lika gärna fortsätta". Plötsligt befann jag mig hemma i soffan med en halvfull flaska framför mig, på väg in i dimman. Det är första gången sedan jag slutade dricka som jag haft en dröm av det slaget. Jag antar att det är demonen som försöker fresta mig, men det fick faktiskt motsatt effekt. Jag vaknade kallsvettig med den ångest jag så väl känner igen sedan tidigare och ur den känslan växte det fram en ännu starkare övertygelse om att jag är på rätt väg nu. Den blev en påminnelse om hur skör min nykterhet är, även nu efter så lång tid, och hur jag fortfarande måste jobba aktivt för att behålla det liv jag eftersträvar.

Min hund älskar snö. Han är av den där fluffiga sorten som tycker det är kul att vara utomhus i alla väder utom i regn. I morse var han ett yrväder som inte kunde komma ut fort nog. Det är svårt att inte smittas av hans entusiasm, men det blir lite besvärligt när han far runt som en flipperkula från snövall till snövall, särskilt som jag hänger efter honom i ett koppel. Som tur är har jag bra skor som biter fint även när det är halt. Men nog ska det bli härligt att kunna släppa honom lös uppe vid vårt nya hus!

Ha en bra dag allihop!

Tänker på dig Evert!

För klokskap och kunskap. Jag har ofta läst din tråd men nog sällan kommenterat. Jag är Skamsen som blev AlmaAmanda som blev Skamsen igen.
Tycker om ditt ord dryckesverksam. Det är så på pricken! Och jag tror på artikeln. Mycket intressanta siffror och logiskt resonemang. Jag vill inte att min familj ska behöva sitta som på nålar o vaka över mig när jag dricker. Inte schysst mot dem o faktiskt inget kul för mig.
Jag tycker om mig själv mer som nykter - så all anledning att då ha det som mål. Jag tog professionell hjälp för en vecka sedan, ska dit i veckan igen. Just nu gäller en dag i taget men i mitt bakhuvud har jag en röst som redan börjat säga detta till mig - du kommer aldrig klara att dricka kontrollerat så det är nykterhet som blir ditt mål...
Så jag håller med dig i ditt resonemang o tackar för artikeln, just sånt här jag behöver höra just nu! Kram

Men nu börjar dag ett ytterligare en gång. Sista försöket nu! Första mål 21 vita.

Ja de där samtalen som är lika jävliga att ta tag som nödvändiga och befriande. Good for You!

Vi hörs under dagen, tänker på dig. Vill du berätta så lyssnar/läser jag gärna. Om inte helt ok det också.Nu ger vi oss själva o varandra en vit dag. Kram!

Beroende o alkohol hemma = dömt att misslyckas.
Ångesten gav sig aldrig så jag tog genvägen o smyghuttade. Så nu sitter jag här på ruta ett igen med skammen, ångesten, känslan av värdelöshet, rädsla, skuldkänslorna inför familjen...
Känner mig helt dum i huvet, känner mig karaktärslös och svag. Nu ska jag be nån gömma undan flaskorna så jag inte vet var de finns. A-fritt hem är liksom en förutsättning för att jag ska klara mig ur det här. Summa summarum: en vecka o jag har druckit två kvällar, mer begränsat men skit samma, jag har druckit. Hade jag inte haft tillgång (eller bjudits) hade jag inte gjort det. Enkel logik som även en som blir dum i huvudet av alkohol borde klara av att begripa. Nu tar vi ny vecka o jag tar nya dagar...
Förlåt

Vill bara säga att det mesta blir ljusare på dagen. Du är inre ensam!
Kram

p.s har läst dina tidigare forum trådar och GUD vad jag känner igen mig i dig.

är det så?

Är helt åt helvete

Tror jag att universum är med och styr. Jag såg en kvinna på ålandsbåten som som ragla runt mellan väggarna. En påminnelse om vår sårbarhet

hej beccabus vad glad jag blir att du svarar!! glad att du tar dig tid att läsa mina tankar. Känns väldigt skönt att man inte e ensammast i världen med detta.

Jag vet inte riktigt hur jag ska fylla mina helger / vardagskvällar med istället för lite avkopplande vin. läsa? promenad? utan at bli ledsen/uttråkad. Jag är lite rädd att jag lite senare ska tro att jag nog minsann kan ta en flaska hemma i framtiden ändå. fast jag vet att jag gjort detta misstag SÅ många gånger. dricker tills jag stupar och heller inte kan gå. vet inte ens vilka skor som är mina på en fest.

jag ska ta hjälp med att prata med någon så man också kan släppa ut lite tankar . kan va skönt att prata med nån som inte känner en så privat. vet inte om det hjälper. vet inte nånting. känner mig skitluddig och skriver kanske ganska osammanhängande i min text men vet inte riktigt hur jag ska formulera mig med detta ...att gå ut och erkänna att jag har ett problem är SÅ nytt för mig. Alltid bara viftat bort detta med att "det kan hända alla" bara det att mig hnder det VARJE månad. gärna flera gånger..att jag dricker tills jag inte kan stå.

Jag har rökt cigaretter såklart också tillsammans med mitt vin. så mysigt att ba sitta där me en vän å snacka skit. vad ska jag ersätta det där med? träffar många vänner på "en cigg" hur ska vi nu ses? blir så mycket omställningar att jag e rädd att jag inte kommer fixa detta till ett drogfritt liv.

lever med så mycket skam i kroppen. hur får man bort den? sitter här med bruten näsa och sjukanmält mig 2 dagar från jobbet. en dag i taget?finns de aktiviteter som typ aa? skulle också behöva lite ny umgängeskrets. om du har lust att läsa min bok hehe så läser jag gladeligen din med dina känslor/tankar. Vart man vill i livet och hur man tar sig dit nykter. och hur avstår man från bubbel på nyår? eller kan en middag va rolig utan vin till maten? jag måste nog lära mig att hitta mig själv igen utan alkohol. hur gör man ens det? pratar med en psykolog? är rädd att jag utvecklat något jag inte själv förstår eller att jag lever med psykisk ohälsa fast jag inte vet om detta. alltså jag blir helt KNÄPP när jag dricker. kan inte tänka mig att någon kan va värre....:( förväntar mig inte att du ska ha alla "svar" men byta tankar / erfarenheter känns bra, och känns framförallt som att man inte är totalt misslyckad.

Att du fick ett samtal med honom. Jag tror att då vi blottat oss för dem vi älskar så behöver vi deras stöd och kärlek. Jag vet ju inte vad som hänt mellan er, men det jag vet är att vi är så sårbara i detta beslut att sluta dricka.
Vi behöver allt stöd vi kan få.
Tänker på dig, kram

Livet är hårt, skulle jag inte kämpa så ljuger jag. Jag har en helg bakom mig där jag har druckit, men jag har druckit mer som vanliga människor, (vad det nu är, har inte vågat berätta för mannen om hur mitt liv är, vill men kan inte än.
Han verkar som att han inte fattat nått, vet inte om det är för att han blundar eller för att han inte vet.
Skamsen och Vinärgott, vi jobbar på att få en vecka som är vit. men "EN DAG I TAGET"

... att ta eget ansvar. Jag var nöjd med mitt samtal med sambon. Han undrade varför jag såg så bekymrad ut och då sa jag utan omsvep att jag är jätteorolig att vi dricker såhär, jag är dessutom jätteorolig att du inte ska kunna sluta, att du tappat kontrollen. Jag är orolig för oss, tillsammans. Och jag kommer iallafall lägga av nu för jag orkar faktiskt inte mer. Osv. På något vis kände jag att jag fick fram det utan att lägga skuld på någon av oss. Och nu är det dag tre för honom och vi har haft en jättebra helg. Härligt ?
Och nu är hans tonårsdotter här och kommer hit imorgon igen. Kan konstatera att jag efter en halv dag är skittrött på tonåringar ?
Idag går jag och lägger mig nöjd men trött. Imorgon klockan 6 börjar jag jobba sen blir det vardag hela veckan lång. Känns så himla bra!

Jag är också 26 och kan inte heller hantera alkohol. Jag blir en helt annan människa när jag dricker.. Minnesluckor och säger saker jag aldrig skulle göra om jag inte var full. Dricker tills jag knappt kan stå upp. Jag är så långt ifrån den personen jag blir när jag är full, också hamnat i slagsmål, ring familjen och skrikit och gapat.. Känns som ditt inlägg kunde lika gärna varit mitt.

Det hjälper att skriva av sig här.. Man får sätta ord på tankarna och lite av ångesten dunstar bort medan man skriver. Jag vill också ändra mig men jag vet inte om jag kan. Eller hur jag ska göra det. I min (vår) ålder är det fortfarande mycket hets kring alkohol och det känns som jag måste ha en "riktigt" anledning för att inte dricka..

Kom igen nu, jag vet att du vill och kan. Du har varit min idol och förebild här inne, jag vet som sagt att du kan. Kämpa!

Och mina tankar snuddar vid saker som till exempel magsårsmedicin och lugnande. Men dom snuddar också vid vilken välsignelse det är att vara behövd, ha en plats, en familj, ingå i ett större sammanhang.

Stor kram på fin Berra!

Så lyder en av rubrikerna i senaste numret, nr 8, av Accent, IOGT:s tidning. Studien gjordes för att ta reda på om det är viktigt för en behandlings resultat att behandlaren och patienten har samstämmiga mål. Nåt sånt samband hittades inte. Däremot fann man följande:

"I studien visade det sig att 88 procent av patienterna, som själva hade som mål att bli helnyktra och deltog i behandling med helnykterhet som mål, klarade att hålla målet vid uppföljningen två och ett halvt år senare. [...] Av de patienter som hade som mål att kontrollera sitt drickande och deltog i en behandling med samma målsättning, lyckades 54 procent..."

Kristina Berglund, förste författare till studien, förklarar resultaten så här: "Det [helnykterhet] är mer konkret än kontrollerat drickande. Då funderar man mycket mer på alkohol och den finns i medvetandet hela tiden. Jag tror också att det blir jobbigare för de närstående än om personen håller sig helnykter".

Det var kanske inte överraskande? Men ska man då tappa modet om man inte har för avsikt att aldrig mer svinga en bägare? Så här säger KB: "För vissa är det nog inget alternativ att komma till en behandling som syftar till att de aldrig mer ska dricka. Och om de som dricker för mycket kan förmås att dricka mindre så är det en stor samhällsvinst. Men för andra kan det inge falska förhoppningar. Vissa kommer aldrig att kunna dricka måttligt".

Det är just denna slutsats som är så jobbigt skön att komma fram till - om det är så det är ställt med en. Att nej, jag kommer aldrig att kunna dricka måttligt. Jag tycker jag provade hela mitt dryckesverksamma liv. Förr eller senare ställde jag till det. Och ju senare i "karriären", desto oftare miste jag kontrollen. Inte trodde jag, en gång i tiden, att jag skulle kunna kliva upp på morgonen dan efter - och fortsätta där jag var, fortsätta hinka vin, eller öl, eller vad det nu var jag drack. Men se, den dagen kom då det gick alldeles utmärkt.

För övrigt har jag bakat tekakor för första gången i mitt liv i dag. Det var trevligt. Och tekakorna gick att äta. En trevlig och skapande söndag. Såna går inte av för hackor.

Puss på er.

Hej
Jag undrar hur det går för dig där på sjukhuset/
Ikaros

Jag är ny på denna sidan men tycker det är så intressant att läsa allas historier! Alla bär vi en ansträngd relation till alkohol.
Jag förstår precis vad du menar med rastlöshet. Jag tränar också så ofta ja kan, vilket lugnar psyket men ibland vill man verkligen bara använda alkohol istället. Jag är också en orolig själv som gärna dricker 2 glas vin för att somna om en jobbig dag väntar. Vi måste hålla oss starka så alkoholen inte behövs! :)

Har pratat med min man länge..... så skönt! Jag berättade om att jag får höra hur jobbig/dum jag är då jag har druckit men att jag får för lite beröm då jag inte har druckit. Han förklarade o det var ett känslomässigt jobbigt men nyttigt samtal. Nu känner jag mej inte så tom längre eller som en sur barnunge.....

Kram

Usch då Karin01.. Jag vet ingen i min krets som hanterar alkohol så dåligt som jag gör. Känslor som t ex när man väljer att inte äta upp allt på tallriken för att man är mätt existerar inte när jag dricker alkohol. Därför anser jag att jag är en person som egentligen inte tål alkohol, trots att jag fortsätter gå till Systemet. Ju äldre och äldre man blir är det svårare att göra radikala förändringar på sin livsstil, det kommer verkligen att krävas mycket för att avstå alkohol på helgerna. Dock vet jag inte hur ja ska fortsätta mitt liv med alkohol, det går inte åt rätt håll.
Det är verkligen en stark hatkärlek mellan mig och vin. Kan man lära sig att dricka med måtta om man tar ett uppehåll? Det är iaf den planen jag har, jag har svårt att se ett liv helt utan alkohol.

Hur hanterar du dina problem med alkohol?

Hur långt ska det gå innan man väljer alkoholfritt? Måste man nå botten eller kan man undvika det? Usch tanken på alkohol gör mig äcklad. Hoppas att jag känner mig tillräckligt stark att hålla mig helt nykter :)

Välkommen Unicorn!

Bra steg att du har tagit dig hit.
Här finns det ingen som dömer ut så skriv precis vad du vill.
Allas historia är viktig.

Varmt välkommen :D

Kram

MM