Senaste kommentarerna i forumet

Taesa.
Lustigt - min "gubbe" har också varit nykter tre dagar nu! Och det utan att jag tjatat, letat flaskor eller så, bara tagit hand om mig själv och katten, lagat god mat, träffat min trevliga doktor och gått på datakurs, etc! HAN HAR - KORT SAGT - TVINGATS TA HAND OM SIG SJÄLV, HAN OCKSÅ, OCH DET HAR FUNKAT BRA! (F'låt att jag skriker!)

Med tillförsikt,
D.

Tack alla för att ni undrar och bryr er! Det värmer!
Jo, jag är här. Blev utloggad och har liksom inte orkat logga in igen.
Det är dags att sluta IGEN!
Jag är helt jäkla dum i huvudet, så kan man väl sammanfatta situationen. Jag har ju valt att dricka socialt och det fungerar ju bra. Jag kan både dricka eller avstå utan problem i sociala sammanhang och det blir inte för mycket. Jag dricker då inte mer hemma heller.
MEN sen finns det andra. Jag dricker inte hemma officiellt och ska verkligen inte börja med det heller. Men den sista perioden har jag återigen smygdruckit. När familjen somnat... eller inte ens det varje gång. Sambon har frågat, jag har ljugit. Till en början så är det ju precis den avkoppling som man behöver... när kropp och själ blir lite inlindade i bomull. Och då känns det inte så farligt. Jag vet ju att jag kan sluta och det är ju så lite... men sakta men säkert så blir det mer och mer. Det är ju så lätt härinne att veta hur andra borde göra. Sluta!!! Det är inte så svårt och man mår så mycket bättre.., å ändå sakta men säkert med en dåres envishet.... bara en gång till... Lite smygsupande i sovrummet... bara en halv flaska... kanske en hel.., nä, nu får det verkligen vara nog!!! Och när em kommer.... dagen efter, bara en gång till. "Jag kan ju sluta i morgon." Nä hörni, jag tror faktiskt att jag tar å slutar idag! Igen! Kanske har jag valt fel nick... det är ju ämnat att vara en evig kamp. Har kanske druckit en månad nu... inte så ofta, inte så det märkts (utom nån gång), men jag börjar känna igen de fysiska symptomen. Å de är ju allt annat än angenäma. Och beteendet.. jag kan dricka på natten (när jag vaknat för att alkoholen gått ur kroppen). Har hänt ett par gånger den senaste veckan. Knappt nykter på morgonen när det är dags att gå upp. Drack t.o.m två öl på morgonen när jag var ledig. Å sen skulle jag köra på eftermiddagen. Hann väl bli nykter men jag blir så jäkla trött på mig själv. Det där beteendet har jag slutat med för 1,5 år sedan. Jag mår verkligen inte bra av det! Det är nog nu, igen!!!

Idag är det 10 cm snö och det bara fortsätter att ösa ner. Hujedamej!
Gubben sover länge idag, låter honom vara. Han är inne på dag tre som nykter. Han säger ingenting, han har alltid varit sluten och tyst. Fast i onsdags sa han att även han begriper att vi måste lägga av. För mig känns det stort - att få lite respons. Imorgon är det måndag och åter till vardagen. Han har varit hemma och varit sjuk, och druckit duktigt. Så måndagen känns som en trygghet.
Åh jag pratar hela tiden om min gubbe - jag vet. Men är så orolig. Men om jag nu fokuserar på mig själv en stund. Jag mår bra - riktigt bra! Ingen jätteabstinens, ingen extrem ångest. Känner mig positiv och tänker att nu ska jag bara lägga nykter dag till dag. Mitt mål är ju att alltid vara nykter men just nu känns det som att det är bäst att bara samla på sig många nyktra dagar i rad. Lite sug känner jag då och då, det poppar upp ibland, oftast när jag är som gladast och mår bäst. Men min missbrukshjärna lurar mig inte där - just där är jag stark.
Iallafall 5 dagar nykter och första helnyktra helgen sen i somras. Känner mig faktiskt riktigt stolt ???

har jag svårt att finna någon inre ro under min promenad. Vinden viner kring mina öron och överröstar alla andra ljud, jag går stelt och med uppdragna axlar, inlindad i en kokong av varma kläder. Allt jag kan tänka på är värmen där hemma, och att inte sträcka ut armen för mycket för då blir det en glipa mellan handsken och jackärmen som ger vinden fri tillgång till min handled. När jag flyttar till mitt nya hus kommer jag att ha en vedeldad kamin i vardagsrummet, den lär komma till flitig användning. Inget är väl så mysigt som att sitta framför en sprakande brasa en ruggig höstdag.

Och så tänker jag på de som är hemlösa. Mitt missbruk har aldrig fört mig dit, även om det har varit nära vid ett tillfälle. Jag kan bara inte sätta mig in i hur det skulle vara att inte ha tak över huvudet en sådan här dag. Att inte ha tillgång till rinnande vatten. Att ha alla sina ägodelar i ett par plastkassar. Att tvingas ta abstinensen, inte för att man känner att man måste sluta dricka, utan för att man inte har pengar att köpa mer sprit för. Om jag tänker på hur dåligt jag mår när jag slutar supa, och så lägger till att ta det under en gran ute i skogen eller i en portuppgång så undrar jag om jag skulle levt idag. Hur får man ordning på sitt liv om man inte har något?

Jag önskar jag kunde göra något, men jag har varken kompetensen eller medlen att göra någon skillnad. Visst, jag kunde kanske leta reda på någon hemlös och låta honom bo hos mig, men det kan lätt gå överstyr. Bara för att de här människorna är hemlösa innebär ju inte per automatik att dom är änglar, jag skulle knappast kunna handskas med en blandmissbrukare med psykiska problem. Det bästa jag kan göra är nog att betala mina skatter och hoppas att samhället använder dom på ett förnuftigt sätt. Och så vara oändligt tacksam för att jag har fått mitt liv under kontroll innan det gått helt åt h..e.

Ha en härlig dag allihop!

Ibland händer det oförutsedda, och man har svårt att anpassa sig, en förändringens tid, och man tänker bara.....hoppsan.

Sitter hemma ensam en lördagskväll, helt oplanerat men känner ändå en sorts inre frid, jag trivs med det....ändå.

Så vad hände då, tänker ni?
Har sjukt mycket att göra på jobbet, har haft en utländsk besökare som jag har fått tagit hand om hela veckan, samtidigt som jag måste serva honom med hårdvara på en oerhörd komplex installation som dessutom är oerhört farlig.
Det finns inga utrymmen för misstag för då kan någon skadas allvarligt så koncentrationen är på max, hela tiden.
Som vanligt har de som planerat det varit allt för optimistiska och inte undersökt tillräckligt noga om det finns resurser till allting.
Så vem kommer i kläm och måste se till att leverera i tid?, moi!
Okey några veckor klarar man väl av i etthundraåttio, men måste samtidigt klara av mina ordinarie sysslor.
Det är läge för en dos av avkoppling som ni förstår, och det kunna jag lösa tidigare.
Som grädde på moset har vi dessutom lyckats planera in helgerna jättetajt och även några vardagskvällar, men se inte denna helg.

På fredag kl 3 ringer frugan mig som jobbat hemma eftersom hon har haft halvdag innan helgdag, hon har en sådan fruktansvärd magsmärta.
Jag svarar att jag kan inte köra in henne till akuten eftersom min besökare inte kan åka förrän kl 4 då hans flyg går hem och vi har fortfarande ett alldeles för mycket kvar för att ens hinna tänka tanken på att smita iväg tidigare.
Dottern som lånat hennes bil fick köra in henne eftersom de hade oturen att få en stenbumling på motorhuven som en lastbil tappade när de fick möte på landsvägen dagen innan.
Så fort jag kunde drog jag till sjukan och avlöste dotter och hennes pojkvän.
Och där blev det till att sitta och vänta, många långa timmar.
Kom hem klockan halvtolv på natten efter att frugan kommit in på en sal, och då snabbt vräka i mig en påse snabbmat från gyllene måsen.
Tolv timmar utan käk kan trubba av vem som helst som kör på en hög stresströskel.

Somnade pangbom efter sista tuggan i soffan och vaknade på lördagsmorgonen och tänkte, ...va f-n var det som hände?
Nu gick tankarna, är jag bakis, för det var så här ofta mina lördagsmornar var tidigare, skrynkliga kläder, rufsigt hår och en solkig soffa.

Frugan svarade inte på varken mess eller samtal, det började bli lite stressande att inte veta vad som hade hänt under natten.
Dottern messar oavbrutet och förväntar sig att jag har kontrollen, men hallå ta det lite lugnt nu va?
Samtidigt messar min gamla mamma som jag har lovat att valla runt på alla kyrkogårdar på denna alla helgons afton.
Jag får tag på en sjuksyster på frugans avdelning, hon opererades direkt på morgonen och ligger nu på uppvaket.
Bra nu får jag tid till att riva av en repa med morsan på tre kyrkogårdar så att det närapå blir sladdspår av rullatorn på grusgångarna.
Dottern messar, grabben frågar och jag försöker hålla ställningarna samtidigt som jag kör bilen.
Frugan ringer, dumpar morsan, hämtar dottern, åker förbi affären köper en kvast och lite choklad, hem och hämtar lite tillhörigheter och sedan iväg till sjukan, väl där möter man en lite grinig kär...esta med smärtor som tycker jag ser trött ut, va jag?
Kör hem dottern som bjuder in mig till kvällen, men jag tackar nej eftersom det troligen kommer bli jag som får laga käket.
Jag ska inte laga något krubb, här ska handlas pizza, därmed jämnt, orkar inte.

Väl hemma skiter jag ner mig, min måltid hittills idag har bestått av en ask halstabletter som var sockerfria, aspartazm kan ha en lösande effekt stod det på asken upptäckte jag.
På väg in i duschen kommer grabben, du måste skjutsa oss till festen, jag har lovat polarna och de vet ju att du alltid kan köra.
Snabbare dig på, de väntar ute och det är kallt.
Men hallå, jag har en liten surprice i mina kallingar....

Vad ska man säga, det blev ingen dusch just då, och det var ingen glad farsa som åkte skytteltrafik i bygden.
På vägen hem köpte jag min pizza som jag åt direkt ur kartongen med en sax som enda bestick.
Det var inte den vackraste av middagar, men den fyllde en funktion, fyll magen på en sönderstressad människa.
Därefter tog jag en välbehövlig dusch och faktiskt så kröp jag ner i frugans bubbelbad och lät värmen sakta lösa upp mina stresshormoner Samtidigt som jag såg på stjärnorna som tittade fram mellan molngluggarna.

Nu var tiden min, och den började strax före midnatt natten till söndagen.
Har sagt godnatt på telefonen med lilla frugan som fortfarande var medtagen av narkosen, hon var rejält bakis minsann.

Så min helg började precis, och den blev inte vad jag hade trott den skulle bli, och ibland svär jag över att andra drar fördel av min nykterhet.
Så vad ska man säga?, man får bara skit för det, ordagrant, haha!

Och vi som inte hade något planerat för den här helgen, det skulle vara en glugg för avkoppling, jojo!

Det blir aldrig som man har tänkt sig, men det är inte tråkigt i alla fall...

Berra

Jag äter också medicin (antidepressiva) som jag gått upp i vikt av, men då kombinerat med alkohol och utemat. Jag har inte slutat dricka helt men jag har gått från att dricka 3-4 gånger i veckan (ibland ännu mer) till att dricka kanske 2 gånger i månaden. Man äter nästan automatiskt nyttigare när man inte dricker, och orken till att träna kommer också! Jag tänkte bara skicka en liten hälsning så du vet att du inte är ensam, jag kämpar för ungefär samma sak som du. Hoppas det går bra för dig, lycka till! Kram

Det finns många val och många bra ord att skriva här och fortsätter med det!

Även lördagskvällen blev nykter. Klockan är inte så mycket men jag vet att jag "sitter säker" ikväll. Så himla skönt ?

Ville bara säga välkommen hit! Kram

Det var trevligt. Ingen ångest idag. Lite trött, men inte så farligt bakis ändå. Jag hade trevligt igår så det är värt tröttheten. Idag är det en vit dag.

Ditt nya jag är värd det, så glad för din skull och följer med spänning?

Visst är det konstigt Sisyfos, allt detta med suget som kommer på samma tider på samma veckodag om och om igen, och avkopplingen vi söker.
Kunde jag bara dricka 2 öl eller 2 glas vin på fredagen och sen sluta så skulle det ju inte vara något problem, men det slutar ju inte där.
Har jag väl börjat så är det mycket svårt att sluta..
Vad som händer i hjärnan kring 16 tiden på helgerna är en gåta, tankarna börjar snurra och det liksom kryper i kroppen, jag vill ju inte dricka men hjärnan lurar mig, köp bara några öl sen får det vara bra är en vanlig tanke som kommer trots att jag vet att detta inte fungerar och att jag inte ska dricka alls.
När dom få ölen som köpts har druckits upp så försämras omdömet och suget blir ännu starkare och det blir raka vägen till krogen för att dricka mer, TROTS att jag vet att jag inte ska, ångesten på morgonen kommer som ett brev på posten.

Igår var det nära att det blev fel igen...
Suget kom precis som jag visste att det skulle göra, 6 folköl köptes alltmedan A djävulen hejade på, en gammal vän ( som inte känner till mitt problem) ringde och undrade om jag ville följa med ut och ta en öl, givetvis följde jag med för att kunna dricka mer.
Väl på krogen efter en öl kom en ångest över mig om morgondagen och jag lyckades faktiskt stoppa där och jag gick hem, detta är mycket sällsynt i mitt fall att kunna sluta mitt i drickandet.

Nu blev jag inte bakis idag av det jag drack igår och det vara bara ren tur.
Jag måste se till att inte handla hem alkohol och inte ta den första ölen, då kan det inte heller bli den tionde, men det är så fruktansvärt svårt när krafterna trycker på....

Detta forumet är bra som ett stöd, men jag har insett att jag behöver prata med någon som är i samma situation som jag i dom stunder när det är som jobbigast, antingen i telefon eller face to face.
Vet att AA är ett alternativ, men alla känner alla på orten där jag bor, så går jag till AA så vet alla det sen, så jag vågar inte och skammen är hemsk...

Kanske kan man ringa någon på alkoholhjälpen när man känner att det är nära att gå snett igen????

Har precis samma problem, kampen mot detta börjar bli väldigt jobbigt men det gäller att inte ge upp.

Ja som rubriken lyder - vilket är vilket? Inne på dag fyra och det känns fortfarande bra. Bolaget är stängt, tack för det ?
Mår faktiskt bra men märker att jag tänker så förbaskat mycket! Och självreflkektion är bra men vart går gränsen till ältande? Tankarna bara maler på, samma tankar tar samma runda i huvudet om och om igen. Nästan så jag känner mig åksjuk...
I ett sånt läge kanske man egentligen skulle ha någon att prata med, eller kanske så skulle man skriva ner allt och försöka hitta något i det. För att "tumla" tankar känns inte som särskilt konstruktivt...
Hur som, ska börja röja lite här hemma. För ute i höstrusket vill jag inte vara ?
Ta hand om er där ute och var snälla mot er själva och varandra - det är viktigt!

MondayMorning - Visst är det härligt med den där känslan när man mår bra! Önskar dig lycka till! Kram

Välkommen hit, vi är många som kämpar.

I anskitet har jag också börjat tänka på, ju äldre man blir så förändras man ju, men a gör nog att vi föråldras ännu fortare. Jag har också köpt både serum och ny natt och dagkräm. Vill ju heller inte se ut som en alkis. Jag tror inte att det syns ännu, men det kommer det att göra om jag fortsätter och inte ändrar mitt beteende. Men vi är på god väg, både du och jag.
Skönt att höra att du mår bättre och att du har stödet från din man, jag kan ju förstå hans känsla också, men han är en kanonperson som ställer upp på det som är viktigt för dig och i slutänden även viktigt för hela familjen.
Önskar att även jag kunde få det stödet av min man, men än vågar jag inte riktigt ta in honom i det här. Men det kommer att komma den dag då jag också berättar, känner det mer och mer. Men det gäller verkligen att jag gör det på rätt sätt och att han verkligen tar in det jag kommer att säga, annars blir det inte bra.
Gläds med dig, Ha en skön lördag!

Kloka beslut, att minska på alkoholen och komma med här!
Du är inte ensam, vi är många!
Läste en artikel där en professor i samhällsmedicin skattade 300 000 svenskar med definierade alkoholproblem o ett lika stort mörkertal.

Det börjar dra ihop sig att jag måste prata med min man. Jag har berättat att jag är med i en grupp där vi diskuterar och hjälper varandra med olika problem. Har inte sagt att det är alkoholhjälp vi håller på med, så långt har jag inte vågat berätta än.
Men han ser ju att jag ändrat mitt beteende och jag förstår ju att han börjat undra. Han har inte problem med A han har stopp
som inte jag har. Men jag är livrädd att han börjar hålla koll och bestämma över mig, då slår jag bakut. Jag vet ju av erfarenhet hur han
är om han får något att ta på, det gäller många olika saker.
Vet inte riktigt hur jag ska ta det, jag vill inte att det blir helt vitt utan jag vill kunna dricka ett glas till mat och även slappna av i soffan med ett glas, men minska intaget.
Jag har slutat handla BIB då har man ingen koll alls. Flaskor då ser man konsumtionen och kan lättare begränsa sig.
Han vet ju inte hur mycket jag druckit egentligen, han tror nog att det är helgdrickandet som jag vill sluta med. Till viss del är det ju det jag vill ändra på också så klart. I perioder har det också varit för mycket a för min del. Men att sluta helt är jag inte beredd än i alla fall. Jag vill prova om jag klarar att leva med A på en mycket lägre nivå än jag har haft.

Två på raken dessutom! Ha en fin dag Gunda!<3

Hoppas du kan känna våra omtankar och omsorg <3

Hur har du det? Tänker på dig.
kram

Linn att du gjorde så. Har man nått i handen så är det ju ingen som funderar på vad du har i glaset.
Jag har börjat fundera på att ta hem alkoholfritt vin och öl av den sorten finns redan här. Tillverkarna har
börjat tänka till om bättre kvalité på dryckerna, det är kanon.
Hur gick det gör dig, tänker på dig.
kram

Är du uppe på ditt berg eller står du där nere och tittar upp? Saknar dig. Har återvänt hit och återvänt till mitt första alias, Skamsen som blev AlmaAmanda som blev Skamsen igen.
Behöver hålla i detta forum och kontakterna här som bär stöttar och delar. Tänker på dig och hoppas allt är bra.
När du kikar in här nästa gång väntar dig här en stor varm kram.
Allt det bästa till dig!

Tänder vi ljus för dem vi älskar som inte finns med oss, fysiskt på jorden.
MM, att förlora mannen på det sättet måste ha varit fruktansvärt, jag saknar ord.
Att sen resa sig och släppa taget om A det är också nästan ofattbart. Vilken styrka du
besitter.
Kenta var ung samtidigt som jag var det, han var några år äldre än mig, även om jag inte bodde i
Stockholm så viste jag om dem både han och Stoffe, sen kom filmen med dem, den etsade sig fast i
medvetandet.
Tänder ett ljus för både Kenta och Stoffe också.