Senaste kommentarerna i forumet

När jag tänker på alla mina diagnoser dagen efter..... Hur fan kan man vilja fortsätta när man springer (läs lunkar) runt o kollar vad som hände sista timmarna som man har glömt?!
Kolla flaskan för att bli rädd, OJ vad lite det är kvar?
Har jag gömt något?
Har jag glömt något?
Kolla sociala medier!!
Vem ringde jag/sms:a??
Är mannen sur? Sa jag nått dumt?
Soppåsen är den slängd, hann någon se vad jag gömde längst ner....
Darrandes, skäms med ångest.....
Ändå är det ju så "mysigt" med ETT glas!

Som du skrev..... Fy faaan

ut och gå töm huvet,

Inget annat ger mig den helvets ångesten jag får av sprit, fyyyyy faaaaaaaan

Helt paralyserad dagen efter, alla diagnoser samtidigt

Fyyyyfaaaan

för peppning! Känner mig lugn nu när jag inte kan, därmed vill jag inte heller. Den här veckan har jag bara lovat mig själv fram till och med torsdag, sedan blir det ett nytt beslut. Inväntar en behandling som börjar om ungefär tre veckor, och då ska det bli helslut är min tanke.

Tusan tack för info :)
Håller med dig, bäst att få en egen uppfattning, då är det dags att börja leva nykter då

Du måste släppa taget, ingen annan än du ska göra resan tillbaka. Du misslyckas ganska omgående om du inte har bestämt dig. Det ska också sägas att många får återfall i grupperna i början, det kan hända något i livet etc

Det är kanske inte för alla. Du får gå dit och känna själv. De första gångerna jag gick var jag helt skakig i kroppen, grina och höll på. Men det är lite som en terapigrupp med bara alkisar, som går på möten för att kunna hålls sig ifrån allkoholen. Alla i det där rummet har legat på golvet i sina egna spyor mm, ja du förstår, man lägger bort när titlarna, och i våra grupper var det vanligt folk, alkisarna på parkbänken blir ju inte som bekant långrandiga. Jag gick ett år och det funkade bra, man började få tillbaka färgen i ansiktet, det började släppa. Jag var nykter några månader och sedan slutade jag gå på mötena, sen tog det 3 veckor så var jag åter i skiten. För mig är just mötet det viktiga, man behöver inte säga något men man får stöd och alla sitter ju i samma båt. Jag blev lugn. Det finns många olika grupper, jag testade ett många olika grupper och fastnade till slut för två. Det är desssa jag ska börja gå på nu,

AA är bra när Du har bestämt Dig tror jag. Inte förr.
Gonatt - nu ska jag sova.

Bara framåt ✅
Är AA bra?

Ser dom som planerar hur mycket de ska kunna dricka för att hålla sig inom en bra norm.
Det kan säkert funka för dom som inte har en utvecklad sjukdom.
Är du inne i sjukdomen. Glöm det.
Då är det bara att bestämma sig för att det är nolltolerans som gäller.

För resten av livet.

Stor kram till er alla.
Var vi än är tar vi ett steg vidare.
Jag tänker ta mig upp och gå till jobbet imorrn; trots att huvudet fortfarande bultar.
Kram och hopp till alla!

Tänkte bara uppdatera då jag e ganska nöjd med drickandet (eller icke drickandet kanske) för tillfället. Drack i Torsdags, kanske 5 whisky. 3 små vodka o juice i fredags. Inte druckit sen i fredags, känns bra. Planerar o köpa 4 öl till på fredag då ja planerar o dricka näst. Mitt mål e o bara dricka 4 öl på fredagar o just nu känns de bra. Har även riktigt dåligt med pengar så ännu en anledning o dra ner på drickandet.

Håller med, där jag slutade därifrån går det åt helvete direkt, ibland kanske inte första gången men sen efter det är det kört.

Jag lägger ner spriten, det får bli som det blir men jag vägrar dricka igen

Tack för inlägg
Kram

Vi fick lära oss på AA att en kroppen återhämtar sig gradvis och om man har varit alkoholfri i 2 år har även hjärnans belöningssystem kunnat ändras. Så det gäller att bara hålla sig ifrån skiten.

under de perioder jag varit nykter har det varit helt avgörande med rutiner, så att dagen blir inrutad och inte det blir så mycket fokus på alkohol, Det lärde man sig på AA, det har varit bra, sedan försöka släppa taget och bara acceptera att man är en missbrukare, det går inte att gå hemma och tycka synd om sig själv. Det finns alltid en ny dag att skapa förändring, AAs sponsorer har hjälpt mig från och till väldigt mycket, och nu är det så dags igen.

Du har ju koll på läget Amy, tycker om det du skriver, du ger hopp

Stor kram

Ja.
Vi kan äta/snorta/dricka/...eventuellt skjuta upp saker i armvecket. Jag tror det är ungefär samma.
Antar att jag börjar förstå tanken: en dag i taget.
Försöker att vara klar i huvudet idag (= imorgon).
Å andra sidan: har vi supit/drogat ett tag behöver vi ju fylla på med extra kolhydrater?
Och ständigt ändå suget nedåt. Mot att inte rädda det man har. Att bara få sjunka.

Allt gott till er alla!

Man bytte ett missbruk mot ett annat. Hade aldrig gjort operationen om jag visste att jag skulle sitta så här nu. Då hade jag kunnat vara fet.

Kyrkan är en skön plats att få ro på.
Kaffe, potatis, beasås, godis överlag samt fetmat går jag upp i varv av det känns som hjärtklappning kallas dumping tror jag, helst vill man äta proteiner och sallad då det blir lugnare i magen som inte finns. Äter väldigt sällan kött, det blir mest fisk och ägg.Alkohol är rena raketbränslet med opererad mage, jag satt ju alltid hemma och drack i min ensamhet, och man blir som drogad om man dricker snabbt,
Jag ska arbeta några timmar till, sen käka sista måltiden.

Kram / Odette

Kikar in här då och då. Har inte orkat vara nykter. Men har i mina slkoholberoende ögon ändå haft en givande höst.
Nu är det snart dax att ta itu med A oxå.

Har varit till doktorn angående mardrömmarna jag har. Och lite andra problem. Fick antidepressiva utskrivna. Dock ingen samtalskontakt. (Vågade/ville inte prata om A)
Sa lite allmänt att det så klart händer att jag tröstdricker lite. Men det var inget han nappade på.
Å inga prover togs, då systemet låg nere.
Men start idag med piller. Ger dom max en månad. Håller samtidigt på att ställa in mig på alkoholmottagning.
Jag börjar ändå gå en känsla av att jag borde värdesätta mig själv, och "unna" mig ett bra liv.
Å nu tror jag inte man enbart kan skylla på PTSD. Men det är en del i ångesten. Å är depressionen orsakad av A? Eller är A skälvhjälp. Eller är jag nära randen av utmattningsdeppresion?

Är jag ensam hemma. Och nykter. Så blir jag sittandes. Ibland gyåtandes.
Är ungarna hemma så fixar och donar jag några timmar (A-påverkad) innan jsg somnar.

Nåväl. Jag uänker och grubblar. Har lagt en bok jag vet jag skulle behöva läsa, på nattugsbordet. "Sorgbearbetning"
Men är bara nästan där.

Jag tycker det funkar jättebra att säga just kan men vill inte.. det inger en känsla av kontroll vilket jag tror man mår bra av.. Du är enormt stark.. och det är helt ok att tänka även... " just idag" ska jag inte... varje minut.. varje timme.. är ett hjältedåd.. var stolt över dig själv.. SOM du kämpar.. KRAM till dig.

Blev member idag, mådde uselt, ångest och rädslor efter en veckas supande med riktig karatefylla i helgen och runt på stan med minnesluckor.

Idag är första dagen på mitt nya liv, lyckats trycka i mig lite keso och tomat

Med er hjälp kan det gå

Visste jag att jag skulle byta maten mot vin vet i faaan om jag hade op mej. Tog min första antabus idag. Seger eller misslyckande? Nu efter min op är jag stolt att jag gjorde något åt min fetma. Fast skämdes i ca 1 år!
När jag berättar att jag har slutat röka undrar ingen om det var tvärt, nedtrappning, plåster, hypnos. Vem bryr sig? Så känner jag nu åt min op. Jag gjorde nått åt det! Stolt!
Kan jag känna samma stolthet om nått år, hur jag tog mej upp från diket till ett nytt fräscht liv?! Det känns inte så nu men är också bara på dag 1.
Kram

Jag är i samma sits och är op....
Visste jag att jag skulle byta maten mot vin vet i faaan om jag hade op mej. Tog min första antabus idag. Seger eller misslyckande? Kämdes efter min op i ca 1 år nu är jag stolt att jag gjorde något åt min fetma. När jag berättar att jag har slutat röka undrar ingen om det var tvärt, nedtrappning, plåster, hypnos. Vem bryr sig? Så känner jag nu åt min op. Jag gjorde nått åt det! Stolt!
Kan jag känna samma stolthet om nått år, hur jag tog mej upp från diket till ett nytt fräscht liv?! Det känns inte så nu men är också bara på dag 1.
Kram