Senaste kommentarerna i forumet

Heja dig tillbaka. <3

...jag tänkte bara skicka ett stärkande HEJA till er andra som kämpar i kväll. Det är svårt, men vi får ta en timme... eller en kvart i taget.

...är det svårt. AW med kollegor. Hittade på ursäkt. Gick hem snabbt! Jäklar vad motigt det är! Alla andra dricker. Varför ska just jag vara ett fyllo? Orättvist. Har ni något tips för vad man kan bälga i sig på kvällarna istället för öl? God kväll från en svag och deppig KalleBoll.

Terapeuten tyckte inte ni hade mer att ta upp?? Antar att det ni hade ihop var ren KBT handlade om ett mycket begränsat ämne?

Jag har som sagt gått hos min i år och vi har mycket kvar att jobba med. Ibland ses vi tätt, typ varannan vecka, och ibland mer sällan som var sjätte vecka. Just nu är det mycket och då är två veckor emellan bra. "Inte mer att ta upp" känns oerhört avlägset.

Dag 32 onsdag, idag rättade jag till ett av mina misstag som jag skaffade mig under perioden i dimman. Det jag då tyckte var en jättebra idé var med tiden ingen bra idé alls. Är jag nykter så har jag kraften att städa upp skiten. Även fast det kräver stor ansträningning. Jag kan även se och förstå på ett bättre sätt om hur jag vill ha det nu och i framtiden. Leva framtiden nu. En sak i taget är bra. Och jag har fortfarande inte kommit igång med träningen. Äter dock vettigt. Stressar för mycket. Men det känns som jag är på en bättre stig i livet än den som gick i dimman.

... komma med nåt putslustigt om spik i foten.

Tycker du är skön, heueh. Var rädd om dig själv och dina extremiteter. :)

Jag blev bara så himla besviken på honom.
Det verkar som om allt är tillåtet bara vi kommer iväg på den här sabla resan som jag inte ens vill åka på. tom alkohol.
Så mycket för den stora omtanken som han alltid säger sig ha om mej.

En sjukt bra investering även om det är dyrt.
Det var min terapeut som tyckte att vi inte hade mer att ta upp nu. Kändes helt befängt då jag känner mig som ett vandrande ångestmoln, men jag ska prova ett tag med medicin, träning och de knep jag lärt mig för att hantera ångesten.

Låt inte din man tänka åt dig, tänk själv...brukar det braka loss efter en eller några öl, då är inte det rådet bra alls. Då sitter du garanterat i klistret igen. Grattis till dina nyktra dagar o kämpa på

Hej inspirerande att läsa dina inlägg. Jag känner igen mycket av det du skriver. Jag har sabbat det igen, drack för mycket i går och bråkade med min sambo på telefon. Så jävla märkligt att man bara fortsätter att dricka som om det är ett jävla självädamål att få i sig så många drinkar som möjligt. Kommer inte ihåg hur jag kom hem, minns inte om vi såg matchen, vet inte när jag skildes från min kompis. Känner mig som skit i dag och tagit två lugnande bara för att klara av dagen. Inte så bra det heller, min sambo är jätteleden och jag har bestämt mig för att nu får det var slut. Det kommer att bli tufft, jag ska inte lägga av att dricka men jag ska lägga av att bli så där jävla packad. Önskar att jag kunde hitta en spärr som säger åt mig att sluta dricka när jag är på väg att bli för full.

Utan fyllorna som spär på med ångest så hade jag ju haft betydligt mindre att ha ångest för.
Jag går privat i terapi sedan två år. Dyrt men livsnödvändigt. En "behandling" hade inte varit nog.

Jag började också på antidepressiva (i juli) och har precis avslutat en KBT-behandling för ångest/depression.
Kör också yoga och löpning varje vecka för att ta hand om mig. Drack rödvin mest hela tiden förut då det var min tröst och ångestdämpande i stunden. Sen blev det såklart bara värre morgonen efter. Köper inte hem vin längre, har inte satt min fot på systemet sedan juli. Lyckas jag vinna över fyllorna nu så skulle mitt liv kännas lugnt och skönt.
Nio dagar är ju grymt bra jobbat. Heja dig!

21 dagar..Du är tuff du! Jag börjar med idag, det är stort nog. Grattis till tre dagar, bra gjort!

Sitter här och undrar hur en "löskokt kärring" är ?.

Sitter i soffan på förmiddagen en vanlig arbetsdag, tröskar mig igenom nyhetsmorgon, malou och nu ett danskt matlagningsprogram.
Isch!, mitt medvetande behöver bättre stimulans än den sörjan som går på teven.
Jo jag är sjukskriven och hemmasittandes, tre veckor där den första betyder avhållsamhet av all form av kroppsarbete.
Det kryper redan i mig, hur ska jag klara av resten av tiden?

I mars-april fick jag ont i högerarmen efter en hel del fysiska arbeten där 20 timmars målning på kvällarna tog udden av orken.
Har sedan dess inväntat en förbättring men det har inte blivit bättre med antiinflammatoriska tabletter osv.
Trodde att semestern skulle avhjälpa men det blev en ren katastrof första arbetsveckan, så jag nyttjade firmans sjukförsäkring.
Pangbom som det blir inom den privata sektorn, snabbt hamnade jag under kniven där man skulle lossa på en nerv i armbågen.
Men.....jag har blivit mycket mer fjollig med åren och var toknervös, hela kroppen skakade och jag var rädd för att om en skakning skulle få kirurgen att slinta och nerven tjipptjopp, ja ni hajar vad?
Så jag fick lugnande först, men eftersom jag är en fullvuxen karl så dubblerade de den och jag skakade fortfarande.
Narkosläkaren tröck in en spruta i armvecket på mig så jag somnade bort helt.

När jag vaknade upp till synes helt klar i pallet så var armen paketerad och klar, narkosläkaren stod brevid mig och sa att han var tvungen att söva ner mig eftersom jag hade blivit "stökig" på operationsbordet, va shit!
Det som skulle göras under en vanlig lokalbedövning blev till slut narkos, för att jag blev stökig.

Jag skäms som en luggsliten kloakråtta, ännu ett bevis på att jag inte klarar av någon som helst drog.
Men skillnaden var att vid detta tillfälle var jag helt i händerna på helt okända människor där jag får ta konsekvensen om de misslyckas.
Jag var utlämnad och helt utan egen kontroll, bara den känslan är oerhört stressande när man ligger utslagen på ett sterilt operationsbordet med gröna pappersdukar och ett team på fyra personer som övervakar mig.

Så här i efterhand så vet jag inte vad som är värst, den psykiska urladdningen som den gav, eller den ilande smärtan jag har kvar.
Har sovit nästan 24-7 senaste dygnen för att ta igen mig.
Ångest för alla dumheter som jag kan ha hävt ur mig innan jag sjönk ner i medvetslösheten och merjobb som jag gav dem.

Men å andra sidan det är min högerarm och hand som står på spel, utan den blir jag helt handlingsförlamad och utan födokrok.
Den ska klara av att lirka under ett mikroskop likväl som flytta på några ton tunga maskiner, så jag behöver både precision och råstyrka.
Så visst är det inte undra på om man är lite fjollig.

Idag på tredje dagen var det första gången jag provade att använda handen igen, jag gjorde kaffe en full panna och kunde hålla pannan med högerhanden utan att det blixtrade till i den och den vek ner sig så att kaffet rinner över hela köksbänken, seger för handen.
Sedan provade jag att försiktigt att sakta linda av alla bandage ner till sista kirurgtejpen, gammal intorkat blod vittnade om hur ont det egentligen borde göra, och bara själva åsynen av detta fick mig genast att trycka i mig några extra Alvedon.

Så jo det stämmer, jag har gått ifrån en före detta hårdkokt kille till en löskokt "kärring" som någon av mina polare skulle ha sagt.
Men å andra sidan, jag har blivit en snubbe med känslor vilket jag förut tryckte ner, och det känns inte alls fel, tvärtom.

Men jag har fått det klart för mig, att oavsett vilka droger som kommer in i mig så kan jag inte hantera situationen.
Det blir som med skrivaren, en "bläck-out".

Nähepp, nu undrar jag inte om jag ska slita på andra sidan av soffan så att det blir jämnt fördelat, och sova en skvätt till hem till gården.
Min hjärna skriker efter stimulans medans kroppen hojtar tillbaka, det kan du fu...ing glömma.
Ett inre krig jag behöver medla mellan, och jag vet att någon alkohol hade inte hjälpt det minsta.

Tjing!

Berra

som nynykter.
Min man som är den som pushat mej hårdast mot ett nyktert liv och som senast häromdagen höll en lång föreläsning om vikten av nolltolerans har fått hjärnsläpp.
Vi skall på flygresa om några veckor och jag har rejäl flygskräck. Igår tyckte han att jag väl " kunde ta några öl på flygplatsen " som ångestlindring. Planet går 7.30!
Jag blir helt förvirrad. Hur tänker han????

Jag klarade gårdagen men sovit oroligt. Ögonen är rödsprängda som att jag hade hällt i mig en pava whiskey vilket jag inte gjort. Hittade så mycket gömda flaskor och burkar igår. Tom i en par gummistövlar hade jag tryckt ner en liten tom absolut vodka flaska. Skammen är total. Känner mig så liten och tråkig. Yeh Yeh idag är det tredje dagen. Kram på er

För bilen med draken, den blir symbolen för känslan jag så småningom vill nå.

Jag har en klassisk återkommande dröm där jag flyger. Det är en behaglig dröm där jag i vackert väder med underbar natur svävar fram över vidder och hav, dyker som en rovfågel och känner hur vinden viner. Det har känts precis så som jag tror det känns att flyga på riktigt. Nu är det några år sedan drömmen var hos mig, och mina nuvarande drömmar är ofta hackiga förvrängda versioner av stressiga situationer jag upplever till vardags. Kanske ett ytterligare symptom på att jag inte varit harmonisk utan farit runt och låtit mig styras av negativs känslor som stress, grubbel, ångest, osäkerhet etc. Nu på 4 dgn nykter och bestämd med att nu räcker det (som SKA bli många till) känns det som en stor extremt bullrig torktumlare stängts av och sinnena är alldeles slut av att inte fått riktig vila på länge. Med ah förskjuts bara allt negativt några timmar framåt och "allt" växer bara större och större för varje gång.

Jag har skrivit ner ett tiotal saker på en lista som jag vill få in i mitt liv på 100dgr. Det är bl.a. såklart att vara a-fri men också börja läsa böcker igen, ta upp yoga och jogging och att varje vecka göra något kreativt. Det är inga måsten utöver ahstopp men mer tänkt som inspiration att fylla tillvaron med goda ting.

tror också längre period är tricket. är nu på dag 3 av målet på 21 men glädjande nog känns det redan bättre. Vi grejar det här! Haka på 21 dar i rad?

Tack Sisyfos ! Om du visste vad mycket ditt svar betyder i detta hemliga elände. En nykter period. Ja jag ska verkligen. Fast nu är det iofs en bedräglig morgon. Testet kommer efter jobbet. Igår hällde jag inte ut den sista a, jag hällde i. För att det skulle ta slut.

Tack för att du och andra delar med dig. Det hjälper mig mycket och tröstar mig nu när jag tagit ett återfall. Jag har gjort det förr och det är alltid lika jobbigt dagen efter när ångesten kommer. Jag kommee att köra en sak i taget idag. Dusch, kaffe och frukost.... Det är tre saker.. Jag vet att det funkar för mig... Nästa sak är att gå på möte ikväll... Alltid lika skönt när man är lite darri i själen... Kanske ringer jag en AA vän och pratar av mig lite. Det jag vet att det här återfallet kan vara mitt sista och jag närmar mig total nykterhet... Det känns bra att veta...till alla som lider av ett återfall idag... Jag och vi är många som älskar just dig och extra mycket just idag... Nu dusch...

Jag har haft ont i foten i en dryg vecka nu. I går kväll bestämde jag mig för att så fort jag vaknar ska jag gå till vårdcentralen och gnälla lite, så självklart kändes foten mycket bättre i morse. Det är inte första gången det händer heller. Jag tillhör den där sorten som drar ut på läkarbesök i det längsta, jag tror stenhårt på kroppens förmåga att läka sig själv om den bara får lite tid på sig. Min far var likadan, jag kan bara erinra mig ett tillfälle då han frivilligt besökte en läkare; tre veckor senare var han död. Nu var han i och för sig 92 år gammal, så det må väl vara ursäktat.

Om man betänker hur mycket gift jag har hällt i mig genom åren kombinerat med det faktum att jag fortfarande är vid liv, så tycker jag det bevisar min tes; kroppen är en makalös manick. Nu kanske jag tar det till överdrift ibland, jag var ute och vandrade en gång, klev fel i ett hål och bröt fotleden på tre ställen. Jag satt en halvtimme och funderade på om jag skulle ringa 112 eller inte, sedan när jag väl ringde kunde jag inte bestämma mig om jag ville bli hämtad eller inte, så jag sade att jag ringer igen lite senare. Kanske var det bara en stukning.

Efter att ett par kompisar kommit och förgäves försökt släpa mig till närmsta väg gav jag upp och ringde igen. Senare, på sjukhuset, var min största oro att det kanske bara var en stukning i alla fall, jag hade avskytt att ställa till med så mycket uppståndelse i onödan. När beskedet kom från röntgen kände jag mig närmast lättad, tack och lov att jag verkligen hade brutit något. Knäppskalle.

Ha en frisk dag allihop!

...känns det som man vaknar bakis fast man inte rört något med alkohol på flera dagar? Börjar kanske bli sjuk? Eller bara sjukligt trött. Veckan känns så lång... Jobba och träna idag.

Ja sömnen är väl det minsta problemet nu. Kan inte påstå att den varit något vidare när jag druckit heller. Så jag inleder dag 2 trött men fast besluten att inte sträcka ut handen till det första glaset. Ska snart bege mig till jobbet, ångrar nu att jag inte sjukskrev mig veckan ut. Det får väl gå, tack för svar och pep