Senaste kommentarerna i forumet

Tack för ditt långa svar i min tråd. Jag läste hela din tråd och ser att du drabbats av en stor plötslig sorg tidigare. Jag har också mycket sorg, har förlorat mina två närmsta (unga) människor i livet och sorgen som följde var bitvis outhärdlig. Jag gick till slut i terapi flera år i efterhand, fick psykoterapi 1 1/2 år genom min vårdcentral/lokala psykmottagning. Det hjälpte väldigt mycket, och jag hittade strax efter ny kärlek i livet. Mina alkohol-ovanor brottas jag ändå med, men jag har fått en större stabil platta att stå på, så jag kan rekommendera terapi efter svår sorg!

Oj Heddali, vad jag känner igen mig i din beskrivning av alla stunder där ah är, har alltid varit och kommer att vara en del av stunden! Jag ser också alla dom där kompismiddagarna med god mat, tända ljus, prat och skratt och VIN!! Jag ser uteserveringar på sommaren där man sitter och sippar (hmm) det kalla vita vinet och så utlandsresorna...varma, mörka kvällar med alla dofter och ljud och så vinet. Mitt oppositionsparti har samma argument som ditt och innerst inne vet jag att det är nykterhetspartiet som har rätt. Önskar bara så förtvivlat mycket att det skulle kännas ok och kanske till och bra att tänka sig ett helnyktert liv och inte se det som en förlust. Jag hamnar också i tvivel om jag kommer att klara det i längden och att jag därför lika gärna kan fortsätta, kanske redan idag. När jag ser krasst på hur mitt drickande ser ut så är det inte alls så mysigt förutom dom första glasen. Min parkbänk är här hemma, där sitter jag i soffan med mitt vinglas som jag fyller på snabbare och snabbare och mer och mer för att känna ruset och avslappningen. Och så dom där mornarna, munnen som klibbar, smaken, törsten, huvudet, svetten, ångesten... Numera undviker jag att se mig själv i spegeln dessa mornar, som bara blir fler och fler. Jag ser tydligt hur ah har satt sina spår i mitt utseende och det gör ont att se, jag vill ju vara fräsch och "snygg" och pigg och alert!! På senare tid har jag även börjat få tandvärk och det skrämmer mig väldigt mycket eftersom jag alltid har haft starka och friska tänder. Måste boka tid hos tandläkaren men gruvar mig för vad undersökningen kommer att visa och att tandläkaren kan se att det är alkoholrelaterat. Jag börjar att sluta om och om igen men klarar bara någon dag då jag lurar mig själv med "bara den här gången", "orkar inte just nu" eller så tänker jag att jag skiter i alla konsekvenser, nu vill jag ha vin!! Ibland kan jag känna den där 100% iga övertygelsen att jag vill vara alkoholfri resten av mitt liv och dom stunderna ger en otroligt skön frihetskänsla men tyvärr har jag inte kunnat hålla fast dessa stunder. Nu har jag i alla fall börjat att sluta igen, vet inte för vilken gång i ordningen och med ganska svag tilltro till mig själv men vad ska jag annars göra..??

funderar över det där med självkänslan och vad alkoholen gör med den på sikt. Värsta abstinensen lägger sig ganska fort, men efterverkningarna tar längre tid. Samhällets attityd gör inte saken bättre. Det dricks och skålas , hejhopp överallt, och den som inte klarar av det är en stackars karaktärssvag figur. Tänker på Gudrun och hennes mod när hon fyllesjuk o jävlig fick schavottera framför hela svenska folket i TV. Med mikrofoner o kameror upptryckta i facet. Hon reste sig! Värd all respekt även om hon råkar halka någongång.
Ja, dagen är nykter för min del, omgivningen lugn. Kan inte önska mer idag.

... kom magontet. Ganska exakt 2 h efter jag tog tabletten. Får se om en Omeprazol hjälper. Men jag får försöka se det magonda som något bra. Att jag har tagit ett beslut om att hjälpa mig själv. Jag behöver detta hjälpmedel.

Idamia, jo du har helt rätt, och det är därför jag skrev inlägget här igen, för att den ångesten är inte värt att ha i livet. Och att jag nu känner att jag återigen är i ett läge att lägga ned alkoholen helt...

Mullet, tack, och jo... Det släpper ju sakta för varje dag.

Ångesten är verkligen helt alkoholspecifik. Jag har de senaste åren haft en mycket bra livssituation, och mentalt hittat en stabil grund. Denna har gjort att jag inte brytt mig så mycket om den ångest som ibland kommer av alkohol, ty jag vet ju att den går över och så.

Men nu senast som sagt, slog den igenom mycket hårdare, och jag funderar återigen på om det är värt det...

Vad roligt att du känner olika positiva förändringar i din pågående livsförändring! Jag tycker utseendet är en intressant del i denna process. För min del har vindrickande hjälpt att sätta skygglappar på mig om mitt eget utseende. De sista åren har jag inte SETT mig ordentligt, inte velat kännas vid att det pågått en nedåtgående förändring utseendemässigt också. Från att ha tränat hyggligt alla år har jag sista året knappt tränat. Jag har sista två åren gått upp 6-7 kg totalt och även ansiktet såg mer konturlöst och trött ut på något sätt. Nu efter den sista månadens minskning så ser jag mig igen, på gott och ont. Jag ser helt plötsligt att min mentala bild av hur jag ser ut inte stämmer med verkligheten. Jag har nu blivit av med 2-3kg, och har ungefär samma kvar för att vara där jag var innan. Jag tycker också att jag ser fräschare ut nu även om det också är lite dagsform. Det är positivt att SE förändringarna dock, det blir mer påtagligt. Insidans mående och hälsan är såklart viktigast, men att ta hand om sig själv och sitt utseende får oss ofta att må bättre inombords också!

Tack ZNCM och grattis till att du är inne på Dag 2!

Ja var är jag nu i min process; det är dag 5 helt utan ah och det är drygt en månad bakåt med stor minskning totalt. Jag tycker att det mest intensiva suget klingat av men ersatts av vissa andra utmaningar. Dels så är det olika debatter som lågmält pågår i mitt bakhuvud. Debatten består av tvivlare på projektet alkoholfritt. Kommande parmiddagar målas upp i mjuk belysning där goda vänner sitter och skrattar och äter en god middag. Jag är avslappnad, glad, kärleksfull mot min man.. och dricker vin som de andra under kvällen. Eller hela hösten passerar revy med alla vardagsveckor där jag till största del jobbar, skjutsar barn och har helgkvällar helt på barnens villkor med taco, godis och tv jag inte vill se egentligen...var är min avkoppling, helgkänsla, egentid utan vinet? Tankar på min tvåsamhet med min man, vår relation, vilka är vi helt nyktra dag efter dag utan de välbekanta guldkantade tillfällena med en whisky i soffan eller champagne en fredag? Tjejmiddagar med de bästa vännerna, min egen välsignade tid med människor som får mig att skratta och må bra. Debattens huvudargument är tvivlet att jag överhuvudtaget kommer klara av att avstå i längden; är det då någon ide alls att hålla på att traggla med dagarna nu? Ett annat favoritargument är om jag innerst inne tycker att det är värt att avstå alla trevliga tillfällen och avkopplande stunder med ah för det något vaga hälsomålet, att må bättre i längden. Sen kommer det sista inlägget i debatten, att jag har ju inte druckit så mkt jämfört med många här på forumet, mina ah-problem kanske inte är ett problem egentligen? Det kanske är så att jag druckit mer än rekommendationerna men inte SÅÅÅ mkt mer att det behövs så radikala förändringar...Kanske räcker det med att jag "skärper" mig lite så vips har jag ett trevlig måttlighetsdrickande...
När mitt mentala alkoholparti får mothugg av den mer sansade oppositionen nykterhetspartiet så är argumenten att "Ja det här parmiddagarna, de är ju faktiskt inte så frekventa som jag vill tro, nån i halvåret. Mycket möjligt så kommer jag sakna vinet just då, kanske kommer jag känna mig lite socialt tafatt och tråkig,( jag hör till dom som blir underhållare efter några glas vin) men jag kan nog överleva det. Skulle parmiddagar utan vin vara trista, ja då får jag väl strunta i dom middagarna då. Sen har vi det här med vardagen, när familjelivet känns tärande, utrymmet för mig är obefintligt och jag känner mig som fången i mitt eget hus (lite melodramiskt), ja då måste jag skapa mig mer utrymme. Att börja träna något, vad som helst ger en ursäkt för att få komma ut, luft under vingarna så det är en plan. När jag väl är hemma så har jag inte tänkt ut riktigt vad jag ska göra de långa kvällarna till helgen utan vin men kanske lite mer tilltro att nya vanor kan sätta sig även om det tar ett tag. En fråga som bekymrar nykterhetsfalangen i min hjärna är hur jag är i min relation till min man. Jag är nu mer lättretlig, har redan ett större behov av att vara själv, få egen sfär både fysiskt och psykiskt på något sätt. Han vill ha mycket närhet och närvaro tillsammans jag känner att min reaktion nu är att backa, fäkta för luft, utrymme samtidigt som jag älskar och vill ha honom nära. Som flera andra skrivit här på forumet så känner jag mig som en enklare, mjukare person med vinintag, utan vinet är jag kantigare, svårare, och jag blir mer introvert, uppskattar att vara själv.
Så denna kamp/debatt finns med mig hela tiden, för eller emot, samtidigt som jag på andra plan självfallet vet att mitt liv är bättre, jag mår bättre, utan min överkonsumtion av vin. Jag läser timmar på detta forum, hjälper mina förvirrade tankar och känslor att hålla sig till den valda stigen steg för steg.

Det verkar som du verkligen går till botten i din förändring av ditt drickande. Läser din tråd och inser att man måste förbli på tå en lång tid framöver och verkligen bestämma sig för om det är noll eller måttligt alkoholintag som gäller.

Idamia, jag tycker din förklaring om reptilhjärnan låter väldigt logisk, beteendet med att inte vilja dricka men sen robotlikt ändå köpa vin känns bekant! Jag har också haft många svepskäl inför mig själv att åka till centrum för att sen ha en kvarts alkoholförhärligande tankar och då köpa vin på systemet. Väl urdrucket och ångern kommer dagen efter så är handladet obegripligt, hjärnan kändes just kapad.

Dag 4 onsdag,
detta går ju som på räls. Mår toppen. Ingen abstinens vad jag känt. Bakis på söndag. Lite psykiskt trött på måndag. Tänker på om det är för att jag under sommaren inte tagit några återställare som vana. Det hände väl någongång under semestern. Köpte inte hem mer än till en kväll/dags dricka när jag var själv. Sen när jag haft sällskap så blev det bara lite alkohol. Eller inget. Suget kommer att komma. Det vet jag. Tänker på de gånger under sommaren när jag druckit för mycket. Tappat omdömet. Varit bakis dagen efter. Usch. Och sista 1,5 då jag åkte till bolaget nästan varje dag för att bara köpa hem lite/för en kväll. Åkte till två olika bolag för att mörka. Hade egen tid då. Ingen som såg. Den där ensam tiden är ju bra inbland. Kanske som undantag mer än en regel. Jag måste snart ta ställning när kärleken ställer mig mot väggen och frågar om oss och framtiden. Senast sa jag att vi kan väl bara vara och se vart det leder. Men just nu är fokus på att hålla mig ifrån alkohol. Och träna, leva och äta bra. Få ording på rutinerna. Sätta upp mål och planera.

Kvällarna är nu långa och rastlösa, men när jag väl lägger mig så vill sömnen inte infinna sig. Jag ska försöka börja motionera, vilket jag gjort tidigare mkt. Nu är min ambition att börja mjukjogga lite, göra sig trött dagtid! Man vill ju liksom gärna ha belöningen att allt känns roligare och lättare utan ah men det är både fördelar och utmaningar att vara utan ah, precis som det mesta i livet...

Jag tror också att det hjälper mycket att skriva hur det går här. Gör detsamma i "min tråd". Dag 2 här. Detta fixar vi!!

Gomorron. Jag har just tagit min Antabus och nu är jag lugn. Av någon anledning så har jag inga som helst abstinensbesvär av att inte dricka. Inte något direkt sug utan det är mer som "okända krafter" driver mig till att dricka, men jag känner inget fysiskt. Kampen för mig handlar om ifall jag skall ta Antabus eller ej. Har jag väl tagit tabletten så kan jag helt koppla bort detta med att dricka. Så har det varit tidigare i alla fall. Som jag skrev ovan så får jag väldigt ont i magen av tabletten, men nu har jag bestämt mig för att det får jag väl få då. Det enda jobbiga är när jag börjar jobba nästa vecka, då är det inte så roligt med "dragkamp i tarmarna" i 4 h.

Nästa helg får jag besök av en "ny" tjejkompis. Vi har aldrig träffats, men känt varandra på Facebook i 5 år. Hon har också problem med alkohol. När vi bokade resan för några dagar sedan planerade vi att vi skulle köpa vin och räkor. Igår släppte jag "bomben" att jag tänker vara nykter. Jag skall ta min medicin på morgonen så att jag inte kan dricka. Jag förbjuder inte henne att dricka, jag har under de senaste 2 åren alltid druckit mineralvatten när min familj druckit vin till maten t.ex. Jag störs inte så mycket av det. Så hon får dricka om hon vill, det är hennes beslut.

Just det besöket skrämmer mig inte så mycket som resan till Grekland om 3 veckor. En hel vecka på egen hand. Jag brukar inte klara det så bra. Men jag skall göra mitt bästa. Ramlar jag av så får jag väl resa mig och försöka igen. OK?

Att skriva en liten rad här varje dag hjälper mig nog också.

Idag har jag valt att vara nykter! :)

Om det är något jag läst mig till här på Forum så är det En dag i taget och Att aldrig sträcka ut handen. Den första veckan är för djävlig men du klarar det! En dag i taget!
Varm kram

Idag känner jag mig mer positiv, fast helt otroligt trött. Har sovit dåligt som vanligt. Känns som att man hela dagarna bara går å väntar på att få lägga sig och när det väl är dags, ja då blir man pigg. Helt värdelöst! Men idag var det två veckor sen jag var bakfull sist, alltid något :D Det blir en bra och nykter dag idag, önskar er andra detsamma

Läst din tråd och att inte ge upp är en styrka. Ger dig många dagar utan a att göra så.

Lika fördjävligt som jag mådde igår morse lika bra mår jag nu. Sovit som en stock i 9 timmar.
Ska ge mig själv en nykter dag idag. Eftersom jag tar en dag i taget och eftersom det bara är små steg som tar mig framåt. En dag i taget.

Har insett att jag nog haft problem i över fem år nu. Nödstopp på väg hem från jobbet, morgondrink för att våga mig in till jobbet etc. Måste testa att vara utan helt ett tag nu. Tänkte börja med idag.

Ibland tänker jag att vi är väldigt lika du o jag när jag läst din tråd o nu dina svar här. Olika lika. Kampen här delar vi. Men jag vill inte att detta ska vara ett Sisyfosarbete för vare sig dig eller mig, vi måste lyckas nå toppen trots allt bröte som vi ska släpa upp med oss dit. Rätt mycket får vi ändå släppa av på vägen, massa barlast som inte är till någon nytta för oss. Tack för dina svar till mig - tack för stöd och delaktighet

Och tack för stöd, råd och ditt engagemang i min situation. Blir rörd stärkt o tacksam!

Alkoholhjälpen rekommenderar 3 månader, själv hade jag 2,5 mån helnyktra veckor och det behövdes innan jag började förstå vidden av mitt drickande. Hälsan blev på topp av mina vita veckor!
Nu har jag satt upp regler som jag håller mig till och jag njuter desto mer av vinet när jag dricker. Det har blivit en enorm skillnad i kropp och knopp. Jag jobbar på för att hitta rätt väg. Jag är inte i mål ännu och jag tror att det behövs några månader till här med logga och forum Innan jag går vidare.

Kan det kanske finnas nåt mellanting, tänker lgh med uteplats. Litet hus i en småstad där det finns lite folk, men ändå avskildhet. Sommarstuga... Ja det tål att tänkas på:-)

Landet är bra för stressade själar men blir ensamt och ibland blir man lite folkskygg
Tycker du gör rätt som tänker dig för och kanske är en idé att ta det lite lugnt.
Att ha insikt om faror är en styrka och då kan det vara lättare att undvika träsket.
Önskar dig och hunden en fin dag

Vaknade utvilad och klar i huvudet 05.30 - min normala tid att stiga upp. Underbart att sätta på kaffe och slå på Tv:n (OS) och inte vara zaggig. Vackert augustiväder och jag har noterat att koltrasten tystnat för säsongen. Ungarna är utflugna och skatorna tar sovmorgon. Inte ens måsarna för liv. Allt är moget och i full blom. Naturen står och skälver innan det är dags att gå i vila. Så underbart vemodigt och vackert. Nu vill jag ut i skogen, i hagarna och till stranden.
Hängde fram höstgarderoben i går och kompletterade med ett par byxor på rea medan sonen tränade. Såg i provrummet att jag tappat ett par kilo och att jag (för första gången sedan jag började dra ner på vinet) ser lite piggare ut i ansiktet. Ingen svullnad och inga blanka kinder, nästippen inte särskilt röd... Det känns hemskt att skriva det men jag var på väg att se ut (såg ut?) som ett fyllo och var på väg att acceptera det. Hur är människan funtad? Jag som tränat hela mitt liv, ätit sund kost hela mitt liv, utbildat mig och arbetat i ett yrke där man uppmuntrar andra att leva ett hälsosamt liv. Hur i hela friden hamnade jag här? Det är så absurt och konstigt - det som i min ungdom var fest och dans blev vinpimplande i min ensamhet. Ja, tankarna snurrar och jag stoppar dem här.
Idag är ännu en nykter dag och jag är tacksam för den. Jag ska stanna vid mantrat "en dag i taget".
Igår gick jag förbi Systembolaget och stannade på lite avstånd. Tittade in på det vita vinet och boxarna man kunde se från fönstret. Tänkte att det där sura vita vinet skulle bara svida i magen och jag vill inte ha svid i magen, jag vill inte ha ont i min lever och jag behöver inte dricka för att koppla av. (Det sista är ännu inte helt sant men det är ett mål i sig) Vände på klacken och gick till bilen. Nästa gång ska jag gå in och titta på rödvinerna utan att sträcka ut handen.
Kram på er alla!