Senaste kommentarerna i forumet

Jag kan skriva under på allt i negativa listan, och det positiva är mer lågmält men finns där ändå. Tycker du kämpar på jättebra, tänk vad din kropp kommer må bra av att slippa litervis med vin!

Så skönt att du kom in i tid och fick hjälp! Bra gjort!!
AA verkar vara bra och bra komplement till övrig behandling.
En dag i taget så ska du se att det här går bra!
Stor kram!

Vad bra att du kommit tillbaka hit till forumet och berättar om ditt dåliga mående fast än det är en ovanligt jobbig period för dig just nu. Det är tufft att ha sådär mycket ångest. Det kan vara svårt att tro när det känns som jobbigast men det är också viktigt att påminna sig om att obehaget kommer att klinga av, även om det inte känns så just nu. Det är heller inget ovanligt att man får ångest om man druckit mycket under en period.

Försök att göra sånt som du brukar må bra av, att röra på sig brukar vara skönt, prata med någon du tycker om eller försöka fokusera på något annat en stund. Jag tänker också att du skulle kunna ringa till alkohollinjen, där kan man anonymt få prata med en utbildad rådgivare. Det löser inte allt men det är ofta avlastande att få dela sin situation med någon, så att det kan bli lite mindre ensamt. De har öppet till kl. 19.00 idag onsdag, http://alkohollinjen.se/

Allt gott,
Miriam Alkoholhjälpen

Tack för era lyckönskningar! I efterhand oerhört tacksam för att jag åkt in. Hann precis fram och fick en total kollaps med krampanfall 25 minuter senare rakt framför vårdpersonalen. Nåväl hemkommen igen men musklerna känns ju helt slutkörda. Å andra sidan blev både måndag och tisdag blev helt alkoholfria, idag har jag inte heller tänkt öppna en flaska :) När kroppen känns normal igen är det jag som knallar ned till öppenvården och begär antabus/campral/terapi eller vad som, som får mig spola kröken. Träffade några trevliga lirare från aa också på beroendeakuten så jag går nog dit på ett besök också :)

Jag vill också blir fri från a och är också mamma till 3:)
Jag tror inte det är alkoholen som jag är beroende av utan själva avslappningen. Det är som en belöning utav dagens arbete. Vill så gärna hitta en annan belöning men jag vet inte vad.
Vi är många här som lever ett väldigt "normalt" liv utanför stängda dörren, men går in i en sorts puppa på kvällar. Jag känner delvis igen gällande sambo, min däriemot ser till att det alltid finns a hemma. Jag tror inte att han tycker jag har ett problem, men det har jag det vet jag. Han dricker mycket han också, men jag tror inte han har några planer på att sluta, det är en viktig del i hans liv.
Nu Mammatill3 så tar vi tag i detta, det klarar vi! Jag brukar säga till mej själv gällande andra saker-Hur svårt kan det vara, en dag i taget!
Kram!

Idag är det jobbigt, onsdag och fint väder:(
Men jag skall hänga i, den där lilla på axeln skall inte vinna.
Hoppas på en bättre morgondag.

Hoppas att du mår bra

Har varit borta länge härifrån, jag har druckit mig fördärvad på senaste tiden, ångesten är fruktansvärd just nu.
Jag måste ta mig ur detta nu innan det är helt kört.
Herregud, att livet skulle bli såhär...

Vilket mg tar du och i vilken dos? Bara nyfiken. Av egenintresse (skadad haha)

Jag vill också dit och kan inte se ett liv framöver som absolutist MEN en sak jag lärt mig av tidigare erfarenheter och av flertal här inne är att man efter hög och långvarig konsumtion av ah behöver ett rejält och långt totalt uppehåll för att hitta perspektiven att ens kunna fatta nyktra beslut. 3-6-9 månader är vad jag förstått viktiga milstolpar, sen finns det garanterat många fler och ff är det säkerligen personligt hur många man har och vart.

Tycker du ska utmana dig själv, skit i ah på tjejmiddagen, ställ dig in på det mentalt under veckan och om något inombords ropar neeeeej så ifrågasätt vem det är och varför.

Kram

Heddali.... Ärligt mår jag skit. Men jag ger inte upp!!

Idag är det dag 4, sover ff knappt något. Snittar en 4h/natt och hjärnan känns som mos just nu. Deprimerad, håglös, trött, melankolisk, rastlös!!

På positiva sidan, här gäller det ju att fokusera på den biten!! Är:

- får massor gjort, dagen är ju extremt lång helt plötsligt!
- nattliga svettningarna är över
- minns hela gårdagen
- somnar i min säng och inte däckar i soffan
- orkat ta promenader och se omgivningen
- några hundigar rikare på dessa 4 dagar ?

Ser fram emot att fylla på den listan!! 4 dagar kanske inte är så mycket, men 4 dagar mer än ingenting och 8 flaskor vin mindre ☺️

Dricker din man eller är du ensam i detta?? Mitt tanke som alltid är att vara ärlig, mot sig själv och sin man. Att hälla ut vinet är bra, men lista ut dina fällor som du sätter för dig själv och ta en dag i taget, det går ❤️

... Mot barnen... Jag är en häxa, så sur tvär och exploderar för minsta lilla, hemskt!! Hur gamla är era barn/ert barn? Det är definitivt abstinens!! Tvivla inte på dig själv ❤️ 3, 6 och 9 månader har jag fått för mig är viktiga stolpar att både se fram emot och vägskäl att se upp med, håll dem i åtanke och ta babysteps framåt.

Gott med vardagslyx!! Ska till frissan i veckan jag, borde boka tid för naglarna med så shit vad de har växt under semestern!

Kram

Både hemma och ute om jag träffat vänner. Hemmadrickandet har präglat de flesta kvällarna sista åren, inte att jag varit särskilt full, men druckit ofta ett par glas vin, det har lugnat mig och kvällen har gått. Utan vin är kvällarna jättelånga, jag rastlös men ändå trött. All social samvaro är med vin, blir ett ständigt ställningstagande att avstå. Så jag har inte heller tillräckligt med intressen eller glädjeämnen utöver familj och jobb men finns i botten saker jag tyckt om att göra. Jogga, läsa, yoga, baka, bada etc som jag gjort mindre och mindre. Är nog viktigt att hitta ny påfyllnad av måbra saker!

Jag har varit i ett känslomässigt och mentalt gungfly hela perioden (ca en månad) som jag minskat/försöker sluta. En dag med särskilt labila reaktioner tänkte jag, har jag blivit psykiskt sjuk?? Känner mig ofta så mentalt och känslomässigt urlakad att jag är utmattad. Sen är jag inte så hela tiden, är i det stora hela mitt vanliga jag men med inslag av väldiga dippar. Vi hat båda en lång period kvar innan vi nått en längre tids nykterhet och kanske om vi når dit att balansen blir bättre! Ha en underbar semesterdag, själv bor jag stadigvarande i den vackra staden du ska besöka, en livslång kärlek :-)!

En dag som startade i fablernasvärld dvs såg rådjur, räv och hörde skogen vakna.
Många tankar om hur jag hamnade i träsket och viljan att fly dit så fort livet går för fort.
Saknar den snabba avstängningen men kommer också ihåg ångesten och skammen som gjorde att jag inte längre ville vara med.
Saknar avstängningen mer en ett glas på en uteservering, så skall försöka hitta nya vägar.
Avslappning funkar för mig när det är akut stress, men när livsstressen trycker på och man känner att man inte räcker till det är då träsket och dimman lockar som mest.
Men ledig så har all tid i världen att bena ur dessa tankar och hitta en ny väg.
Håller fast vid mitt kloka val och bygger vidare, önskar er en fin dag

Nu har barnen vaknat. Ska fokusera på dem idag och hälla ut resterna av vinet i vasken. Ikväll ska jag plugga, och då kan jag inte dricka. Orkar inte med att min man bråkar om att jag var full igår igen, så tänker åka iväg till nåt roligt ställe med barnen.

Tack för den! Hur bra som helst! Hade tänkt strunta i denna dag men det går ju inte nu,

Skulden lättar när man slutar dricka. Då kommer man närmre irsaken till varför man dricker och då kan man börja förlåta sig själv. Förstå sig själv. Ett självförakt är ingen bra grund för att ta hand om sig men det kan vara en tydlig början till att ta tag i saker och ting. För dig och din familj.
Häll ut! Häng på forumet, här finns stöd och förståelse. Var snäll mot dig!
Kram

Men glömde logga in på forumet i går. Hade inga tankar på ett glas vin och det känns lättare. Jag tror att ditt tips till mig blir helt perfekt. En daglig inloggning gör susen. Jag tror att abstinensen kan sitta i allt ifrån en månad till sex månader! Min försvann på två månader sen blev det bättre!
Fortsätt att göra kloka val som Levande skriver. Det blir bättre och bättre för varje vecka.

inte så att jag lätt får blåmärken, det ligger mer på det psykiska planet. Ibland blir jag nedstämd, rentav deprimerad, utan synbar anledning. Jag har ofta en tendens att älta misstag jag gjort, saker jag sagt, men det kan jag handskas med. Det är när jag inte omedelbart kan identifiera orsaken som det blir besvärligt. Som alkoholist har jag dålig självkänsla, det är naturligt. Jag anser mig vara normalbegåvad men i missbruket är jag stendum. Självklart blir jag besviken på mig själv. Så det måste vara något annat. Jag är inte högkänslig, min terapeut har kört ett test på mig och jag är snarare lite på den lägre delen av skalan.

Det är en klassisk hönan eller ägget - situation. Drack jag för att jag mådde så här eller mår jag så här för att jag drack? Jag har försökt spåra mitt dåliga mående tillbaka till någon orsak, och det verkar vara triviala saker för det mesta. Bilisten framför mig kör för sakta (kärring) eller bilisten bakom mig kör om (blådåre), det kan vara kön till kassan som går för sakta (öppna en kassa till för guds skull) eller någon som parkerat för nära min fina sportbil (knöl). Saker som jag inte borde låta påverka mig för så lång tid framöver, och som jag tror inte har påverkat mig tidigare. Alkohol är ju en sinnesförändrande drog, kanske återställs psyket inte automatiskt när man slutar dricka, kanske får jag jobba lite hårdare för att bli den jag vill vara.

Nyponen börjar få färg nu, många är fortfarande gröna men jag ser en del rodnande frukter här och där. Nu hade jag tänkt skriva något underfundigt om nypon och frostnätter och min barndom, men när jag hade formulerat det hela färdigt kom jag på att det är ju slånbär som behöver en frostnatt innan man kan plocka dom. Någon botanist blir jag nog aldrig.

Ha en Omistlig Onsdag allihop!

Igår uppstod en lite stressig situation just när jag skulle ha semester och bara vara en hel dag. På eftermiddagen kunde jag se vinflaskan framför mig och sedan hur jag drack den sittande i min favoritstol och sakta försvinna ner i min vinkällare. Samtidigt viskade för första gången en svag röst inom mig; nej, det är inte värt det....
Med en enorm irritation inom mig bet jag ihop, min son fick sig en skrapa, och min man såg hur det stod till. Jag åkte iväg och fick fixat mina naglar och när jag kom hem stod middagen på bordet. Lyx, lyx och lyx för mig. Spänningen i kroppen ville inte ge med sig så jag drack ett glas magnesium (precis som man tar en huvudvärkstablett) och gick och la mig. Trött, ledsen och helt förrvirrad. Jag hoppas detta är abstinens annars har jag nog andra problem än alkoholen.
Idag känns det lite bättre men jag kan inte påstå att jag mår bra. Hoppas kunna vara snäll mot min familj när vi idag sätter oss i bilen och kör mot vår vackra huvudstad.
Önskar er alla en bra dag!

Känner ingen lust att dricka och glömde logga in här på forumet i går. Hade inga tankar egentligen på alkohol - så skönt! Det artar sig och jag mår så bra och det funkar att sova utan tabletter igen, åtminstone något så när.
Ska förkovra mig och lära mig mer om beroendehjärnan och har beställt Peter Wirbings bok. Sen gäller det att jag lär mig det viktigaste, att överlista min beroendehjärna.
Ska ha en skön dag på stan och en nolla i loggan så klart! Önskar er andra en trevlig dag.

Tack för ditt svar. Jag försöker ju också och vill kunna dricka den där halva flaskan vin till maten och den där enda drinken som är så god. Senare dagar har jag dock börjat känna ett litet svagt, svagt NEJ inom mig när jag tänker på att ta ett glas vin. Ställde in restaurangbesök ikväll för jag kände mig så orolig över möjligheten att dricka vin. Usch ja, jag är helt förrvirrad och som jag skrev till Pi så börjar ensamheten göra sig påmind... Vad gör jag när jag är nykter? Har du några intresse som ger dig glädje som nykter? Jag har inga förutom min fina familj. Barnen börjar bli stora - dags för mig att stå på egna ben.
Som sagt så fortsätt hänga - dina inlägg ger mig bra tankeloopar även om jag idag är helt virrig.

Kram

Grattis tänker jag verkligen säga, till dina 6 månader nykter. Tycker absolut att det är något att vara stolt över. Jag levde med en man med alkoholproblem för länge sedan, innan mitt eget amissbruk kom i dagen. Som medberoende jag blev, behövde jag själv hjälp och stöd. Jag hade inte alltid det sundaste förnuftet kan man väl säga, efter år av alkoholens verkningar i vårt förhållande. Dessutom hade jag ju själv problem med a, vilket jag inte förstod då riktigt, tyvärr. Gick iallafall i kbt terapi och på alanon ( anhöriggrupper) anonyma möten, och fick mkt gott till mig. Mycket förändras ju och det kan bli jobbigt att möta, kanske en helt ny person där hemma:-))) för båda er sas. Lycka till på din fortsatta resa.