Senaste kommentarerna i forumet

Känns igen det mesta, förutom det där med hundarna då:-) beror nog bara på att jag har bara en hund, kastrerad. Välkommen hit, här kommer du hitta många med liknande problem o svårigheter. Själv har jag haft ett återfall på två dagar, men kämpar vidare på dag 6 nu.

väldigt varmt. Jag är tvungen att öppna korsdrag för att få lite svalka inomhus, men det förutsätter att det blåser åtminstone lite, och det gjorde det inte igår. Så jag satt och svettades och muttrade. I vintras var det kallt och blåsigt så jag satt och frös och muttrade. Jag tror det ligger i generna, det att vi aldrig blir nöjda. Det är nog det som driver utvecklingen framåt, vi får nya produkter och trender, vi söker hela tiden något nytt, något annorlunda.

Paradoxalt nog vill vi ofta inte ha för stora förändringar heller. Vi vill leva vårt liv som vi alltid gjort, vi går upp vid samma tid, äter samma frukost, gör samma jobb och tittar på samma tv-program, dag efter dag. Det ligger en trygghet i att veta hur ens liv kommer att se ut. Att byta jobb eller flytta till en annan ort är stressande, ibland så mycket att vi bara vill vända tillbaka till det gamla. Det är kanske delvis därför nykterheten är så svår när den är ny; hur hemskt det än var i missbruket så låg det ändå en slags trygghet i det; det var förutsägbart och invant. Förändring kräver styrka och den förändring vi alla försöker åstadkomma kräver mycket av den varan.

Vi var lite sena idag så när vi kom till parken hade folk hunnit vakna. Förutom de vanliga joggarna mötte vi ett gäng stavgångare, det verkar vara en gruppaktivitet. Och det är klart, man känner sig väl mindre löjlig om man är flera som traskar omkring med skidstavar mitt i sommaren.

Jag önskar oss alla styrkan att stanna i förändringen!

Det är tufft att leva med honom, men stressen och oron för honom om jag lämnade nu skulle vara värre.
Vet inte vad han håller på med, men super gör han.
Väljer att sakta men säkert lämna när tiden är där.
Min egen nykterhet går otroligt bra, även om livet är väldigt mycket stress just nu.
Försöker följa mina egna råd om att bromsa och ta vara på de små stunderna.
Som att äta hallon paj med glass i solen, finna en stund ro i kaoset.
Kvällsdopp igår efter jobbet ger fortfarande energi.
Så fyller denna dag med kloka beslut, små stunder av ro för att bygga vidare på mitt nya liv.
Önskar er alla en fin dag och att ni gör bra val för er själva

Jag känner igen mig i det du berättar. Mår dåligt och har svårt att socialisera utan alkohol, men mår ofta sämre när jag dricker (eller så leder det till att jag gör idiotiska saker). Se min tråd https://alkoholhjalpen.se/node/24995

Jag försöker att hitta nya sporter, nya vänner som jag kan umgås med i situationer som inte involverar drickande. PokemonGo kanske vore något för dig? Fånigt, men iaf får man motion, kan träffa andra spelare och skingra tankarna på drickande. :)

Kram!

Patsy,
Det låter väldigt vackert och stort! Fint att du förlåter dig själv!
Kram

Här kan du sortera din tankar och få stöd.

Det blev lite tråkig stämning när den semesterfirande mannen föreslog restaurang igår kväll (=vin) och jag surt svarade att "jag fastar, kommer du ihåg att jag sa i söndags att jag fastar en hel vecka? " Det här är nog hans sämsta semester någonsin på kort sikt. På lång sikt så måste han och jag hitta ett annat sätt att umgås än över en (två, tre) flaska vin. Tänker man så så har han också allt att vinna på att denna sommaren är torrlagd. ?
Jag tror inte det finns någon bra tid för att sluta supa utan man gör det när beslutet mognat fram.
När hösten kommer då är vi båda fräschare än på många år.
Jag har gått in på dag 4 och det känns bra. Igår var jag på massage och mina ben värker, ta i trä, inte speciellt nu på morgonen. Jag fortsätter skriva mina 21 dagar och så får jag se om jag kan må ännu bättre.

Kämpa på i sommaren!

Jag gjorde något väldigt känslomässigt jobbigt. Fick ett dygn på mig att ta farväl av sommarhuset där jag tillbringat mitt livs alla somrar. Jag bara grät och grät, och när grannarna bjöd på vin klarade jag inte att tacka nej. En varm sommarkväll på bryggan, den sista någonsin, så förknippat med ett glas vin. Självklart blev det inte ETT glas, och jag kände mig ännu ledsnare efter att ha druckit. Men jag förlåter mig själv för det och börjar om idag. LCHF dieten (sabbad av vinet) har jag iaf lyckats hålla mig till och hållt igång med träningen.

Vad duktig du är Anna! Du klarar det här! :)

Precis så är det! Är också ensam i mitt drickande och har inte "vågat" berätta för någon. För mig är det noll tolerans som gäller, klarar inte att dricka måttligt.
Genom stödet från alla på forumet så har jag hållit mig nykter i 8 veckor.
Läs och följ trådarna här så får du inspiration och stöd.
Varmt välkommen & lycka till.

Sisyfos, du får gärna "sno" min tråd :-). Bara kul att nån läser/skriver. Hoppas att du reser dig igen och fortsätter kampen! !! Själv har jag klarat mig i 3 veckor, men är lite nojig för ett läkarbesök i morgon. Tänker mest på det där med journaler o sånt. Klump i magen inför detta. Jag har ju spärrar från de journaler jag har från beroendeakuten, men är orolig att hon skall börja rota i det. Nojjig Nojjig. ?. Hoppas att det reder sig för dig!!

Jag är 21 år och är alkohol beroende, jag mår skit dåligt utav det. Jag kan inte görs något utan att dricka längre, har blivit osocial, olycklig, deprimerad och jag har gått upp en massa i volt. Min vikt är jätte viktigt för mig. Jag kan inte eller njuta av alkoholen när jag dricker, jag blir inte längre onykter ( jo om jag dricker väldigt mycket) vilket jag också gör när jag dricker. Jag mår sämre när jag dricker än när jag är nykter, men jag väljer ändå alkoholen för att det får mig att försvinna iallafall en liten stund från omvärlden. Dricker i stort sätt varje dag. Vet inte hur man slappnar av eller hur man socialiserar sig utan alkoholen. Jag vill sluta, jag vill försöka på egen hand. (Käkat antabus förr mådde skit av det) men tror att om man biter ihop som fan så går suget av efter nån vecka. Det går fortare än vad man tror, har jag hört. Jag dricker inte när jag skall jobba (jobbar natt) men från att jag är ledig tills att jag går på passet igen så dricker jag. Jag är nykter nu när jag skriver detta oxå. Men någon mer som känt/känner led mig? Det tror jag nog men det är väl individuellt kanske

Tack Pi det känns bättre och bättre och mina ungar är numera nöjda med sin mamma som inte dricker på kvällarna och låter bli att bli berusad. Det var mina älskade ungar som till slut förstod att mina alkoholproblem var ganska stora och att jag måste söka hjälp och komma tillrätta med dom. Dom krävde att jag gjorde något men bjöd mig samtidigt på en resa till Barcelona som uppmuntran.
Mina ungar är världens snällaste och dom älskar sin mamma och jag dom. Och det har gått bra, klarar mig nästan utan kryckor idag!
Inte alkoholfri men nykterist!

Har inte bestämt mig för om jag ska betrakta helgen som en halv seger eller en halv förlust. Den blev inte alkoholfri, det dök upp en situation där omständigheterna krävde att jag höll mina nerver i ovanligt bra schack. I den darriga start till nykterhet/måttlighetsdrickande som jag befinner mig tog jag den enkla vägen. Det negativa är förstås att jag fortfarande betraktar alkohol som en bra hjälp till självhjälp. Det positiva är att jag höll mig till en liten mängd varje dag, drack kontrollerat och slutade långt innan sängdags, inget snutteglas på nattduksbordet som insomningshjälp som har varit standard i ett par år. Spriten hjälpte mig denna gång. Jag vet inte om jag ska betrakta som bra eller dåligt, förstår att det är förrädiskt men just i helgen vet jag att jag fick den krycka jag behövde. Nu går jag vitt igen, suget ökar så klart markant efter några dagar med självmedicinering, så nu blir det en bra test på hur mycket jag förstörde.

Vad skönt med kortare resor och lite mer pengar skadar ju aldrig ?
All inclusive - vilken utmaning!
Hoppas du hänger kvar här och rapporterar insikterna när de kommer.
Ha en skön dag i solen!

Det var fullmåne inatt och jag vilade mina ögon på henne en stund innan jag kröp ner. Så vackert, så mycket sommar och så mycket mer jag känner när jag är nykter!

Vinet lockade lite igår efter en rätt så tuff dag på jobb. Men jag avstyrde med mitt plock med fastan och tankar på annat. Att planera saker kan hålla mina tankar i styr även om det är en kraftansträngning som heter duga när alkoholdjävulen hoppar upp.

Jag är tacksam för ännu en nykter dag! Bit för bit börjar jag få orken tillbaka. I eftermiddag kanske jag orkar åka och bada med familjen.

Njut av sommaren!

ur en djup medvetslöshet. Så kändes det i alla fall. Kroppen ville inte samarbeta, huvudet kändes tungt och jag ville inget annat än att ligga en stund till. Det kändes så där som det gör när man inte har druckit tillräckligt på kvällen och vaknar klockan två på natten. Man vill inte gå upp men man kan inte heller somna om. Så min första tanke var att det här måste vara någon slags reaktion på att jag nu är nykter efter en missbruksperiod.

Jag har en tendens att ge min nykterhet äran när jag mår bra och mitt tidigare missbruk skulden när jag mår dåligt. Men när jag tänker efter behöver det ju faktiskt inte vara så. Förra veckan var den enda semester jag får i år, min svajiga ekonomi tvingar mig att jobba nu när andra sitter och slöar i vilstolen. Det vore ju inte underligt om det gör mig lite nere och påverkar min sömn. Frågan är om det inte ligger en fara i det där, jag skriver av alla mina bekymmer på missbrukskontot samtidigt som jag tillskriver min nykterhet magiska egenskaper. Det blir falskt på något sätt.

Jag tror jag skulle kunna må ännu bättre om jag själv tog åt mig äran för att jag njuter av livet, det är ju trots allt jag som har blivit nykter, det är jag som håller mig nykter. Jag jobbar hårt med det här, jag förtjänar lite beröm. Genom att låta mitt mående avgöras av någon demon på min axel så lämnar jag över kontrollen till någon annan; jag blir ett offer. Jag kan ju faktiskt må bra ändå, även om nykterheten är grundbulten i mitt nya liv så är den inte den enda faktorn. Jag kan ju inte gå genom livet och bara vara nykter.

Det där blev nog lite flummigt, jag känner mig fortfarande förkyld så jag skyller på det.

Igår eftermiddag såg jag tre gossar i de tidiga tonåren sitta och spela Monopol. Inte på varsin telefon, utan brädspelet, originalet. Är det månne embryot till en kontrarevolution jag har bevittnat?

Ha en härlig dag alla!

Hej!
Du är inte ensam. Vi är många här med samma känsla som du. Ensamhet. Va här inne och läsa om andra så inser du hur många vi är. Tillsammans kämpar vi!

att det går så bra för dig. Du jobbar målmedvetet mot ditt mål, och det fungerar bra.

Lycka till framöver!

Svarar SÅ gärna dej men hinner inte ikväll. Kommer tillbaka
Kram

Och sen lite träning och allt känns så mycket bättre. Lusten att ta ett glas vin är helt bortblåst i dag . Loggan börjar se ut som jag vill att den ska se ut, mest fylld med nollor nu i juli.
Jag börjar känna mig som en ny kvinna och ser ut som en ny kvinna och jag börjar få ett annat bemötande från omgivningen. Det känns bara positivt och jag känner mig glad i dag!

Det blir bættre.. Vælkommen till forumet. Læs hær, det finns en massa tips och råd om a-missbruk ångest mm. Det ær først nær vi slutar førsøka som det ær kørt. Kram

Just nu känner jag mest för att fly. Vill inte se folk i ögonen folk kanske börjar känna igen mig som "det där fyllot nu" skammen är hemsk. Jag vill bara sticka från orten jag bor på. Bara försvinna till nån ensam stuga i skogen eller upplösas av marken eller nåt. Känns som ångesten aldrig ska försvinna

Precis som du är jag nu inne i en fasteperiod, hoppas jag orkar hela vägen men skam den som ger sig :-)
Vill oxå bleka tänderna!!
Lycka till du fixar detta, kram

Ja dagarna, kvällar och nätter går, jag håller mig på min gröna linje och mår bra.
Förutom att det kommer en resa om 18 dagar, all inclusive....gah! Har redan i tanken tillåtit mig att nyttja alkohol då....fram tills dess ska jag iaf ta en dag i taget och ta det lugnt.
Sagt upp mig från mitt jobb och börjar på nytt i september, det känns både bra å mindre bra. Nu har jag fantastiska kollegor och jag trivs på mitt arbete, men långt avstånd och mer betalt fick mig att ta steget att byta, det blir bra!

Ja... Det gjorde jag. Helt onödigt som vanligt. Nu vet barnen eftersom sambon tappade tålamodet och respekten, så nu KAN jag inte smygdricka igen. Hade en så lång period av uppehåll och trivdes då så bra - visst är det ofattbart att man åter tappar fotfästet. Hade jag inte blivit påkommen i helgen, så hade jag tyckt att det inte var så farligt. Inga mängder slank ner, men varför? Varför? Ja, precis som du Orka, så ville jag kanske komma bort från präktiga mammanrollen. Den där duktiga som skjutsar och ställer upp. Helgen var bokad med såna aktiviteter.
Snodde visst din tråd för egna funderingar Anders43, tycker absolut att du ska vara mallig och jag tror ändå att om man samlar ihop de ganska långa nyktra perioderna så är det otroligt bra för själen. Du har ju också kommit lite längre än jag eftersom du är ärlig här och inte försöker skönmåla dig själv. Lycka till i fortsättningen.