Senaste kommentarerna i forumet

Och ta vara på det goda livet med dina kära. Så härligt med semester sol och bad. Tror att man kan njuta ännu mer som nykter och framförallt att vakna pigg och fräsch för nya äventyr på semestern.

Tack snälla ni för era kommentarer! Ni kan bara ana vad det betyder att läsa er visdomsord!

Jello: tänker mycket på en av dina meningar i din text: "för redan tre dagar senare har jag börjat glömma och förtränga det jag kände i söndags och igår.." Du sätter verkligen pricken över i:et, jag förtränger också allvaret av missbruket. Det går några dagar och så börjar man intala sig att det kanske inte var så stort problem... Därför är det så bra att skriva och sätta ord på vad jag har gjort.
Nu finns det ingen återvändo.
Spagge: tack för dina värmande ord. Ja, att vara helt ärlig har hjälpt mig oerhört. Inte förrän jag läste de första kommentarerna kunde jag riktigt (riktigt) förstår vad jag utsatt min lilla dotter för.. Det gick inte att förneka längre.
Det gjorde så ont, så ont att läsa det men det fick mig att genast inse att det bara finns en väg att gå nu. Det som är gjort är gjort och går inte att göra ogjort men nu får jag göra det bästa jag bara kan för lilltjejen. Hon är värd det allra bästa.

Har inte haft något sug efter alkohol men igår var jag låg och kände mig lätt deppig. Försökte analysera min känsla men kom fram till att det inte fanns något riktigt att ta på men att ibland är det bäst att bara konstatera att man känner så och lämna det därhän.

Idag hade jag besök av en kompis som jag inte har träffat på länge. Han skulle komma förbi på ett glas vin. Gruvade mig på hur jag skulle "lösa" det här men jag gick och köpte en flaska vin och erbjöd honom ett glas samtidigt som jag berättade att jag tänkte ta ett alkoholfritt alternativ. Sen var det inget mer prat om det... Jag fyllde på rött i hans glas och alkoholfritt i mitt under kvällen. Inga konstigheter alls! Så skönt. Nu har han gått och jag hällde ut resten av vinet i vasken och firade med en glass i soffan!

JAS 75: önskar dig också massor med solar?????

Ha en fortsatt härlig vecka alla ni därute. Fortsätt kämpa! Vi lär oss och blir starkare av våra motgångar! ❤️

Just nu går det väldigt lätt att hålla sig nykter. Har verkligen ingen aning om varför.

Har ett ultimatum från familjen som jag tar på stort allvar men förstår inte hur det kan ta bort det tvångsmässiga suget som annars klämmer åt.

Hade en nykter period på två månader förra sommaren, efter en större incident som jag var indirekt skyldig till. En händelse som skakade mig djupt.

Då kände jag inte heller nåt sug men jag vet ju hur det slutade....

Sänkte garden och var snabbt på ruta -1 och sen fortsatte berg-o-dalbanan neråt med en himla fart.

*gör en liten minnesanteckning i marginalen: PUCKO!*

Nu dags att sova lite.

Tack och Gonatt alla fina som hänger här på forumet.

... inte nåt speciellt.
Uträttade några ärenden på ett köpcentrum nära jobbet på väg hem, kände mig lugn och hade bara "autopiloten" i stand-by ist. för på ON när jag gick förbi Bolaget. Den blinkade till lite men ändrade inte min kurs...

Passerade resterande tre systembutiker utan vare sig kursavvikelser eller vita knogar.

Imorrn bitti är det intensivt möte hos en kund, ska bli skönt att sitta där och inte behöva spela icke-bakfull.

Det är ju dag 4! Oavsett den enorma rädslan för att falla tillbaka så är idag iaf dag 4 som nykter.

Jag började med att räkna dagarna som nykter och det känns ändå betryggande. Innan lördagen så gick mina dagar och veckor vansinnigt fort fram, kändes ofta som att jag hunnit leva ett helt liv under en vecka eller en dag... en dag ett liv typ.,
Nu efter lördagen skulle jag bara vilja hoppa fram fem år men levt dem. Istället räknar jag dagarna långsamt.

Att räkna dagarna är nytt för mig, tänkte att eftersom jag dricker mer sällan nu så handlar det väl för mig mer om att Bara sluta. Men Ikke!
Det ska räknas och med varje dag jag kan bocka kan jag närma mig gravens sköna vila, under tiden ska det levas!
Är övertygad om att räkna dagar stärker oss i målet som nyktra!
Känner mig mindre sorgsen nu när jag skriver mina sista rader för ikväll men tankarna lär inte vila för det.

Önskar alla en fridfull kväll och den bästa vilsamma natten ni kan få!

Men inte av alko ☺ Har ätit burgare & glass! Gott men det blev lite mycket. 3 timmars jobb imorgon, sen hello Götet ?

Drack 5 öl igår, på runt 5%,33 cl o 0,5 l. Hade jag haft starksprit hade jag nog druckit det med. Känns så jävla onödigt så här i efterhand. Idag har ja fortsatt mitt super hälsosamma liv för o kompensera. Gojibär, grönt te, gröt, mörk choklad, cashewnötter, vatten o min nya favorit aloe vera dryck, hoppas den kan ersätta alkoholen på sikt. Nu ska jag försöka hålla mig nykter till på fredag, försöka gå på gymmet me. Promenerar dagligen 2 timmar med hunden vid havet, men det hjälper ju inte när jag häver i mig öl ändå.

Livet innehåller mer nu, har mer energi och känner mig glad i själen och lite stolt!
Just i dag känns det inte som en kamp, idag vill jag inte dricka A.
Jag tar dag för dag, sover gott och tar en ny dag ☺️

Härlig kväll alla där ute!

Bra jobbat! Känslan att vakna och vara pigg är oslagbart!

Och du har dina kloka val, bra tycker jag! Tja gränssättning är viktigt både när det gäller vinet och när det gäller annat. Jag kanske skulle ha blivit fröken istället.
För mig handlar gränssättningen om att jag inte ska bli taskigt behandlad, inte jobba för mycket, och få mötas av respekt för mig som person. Att inte bli utnyttjad osv......
Nu har jag börjat här hemma och ska försöka sprida andan på jobbet och till familjen. Får se hur långt jag kommer.
I morgon börjar semestern.
Ja Vitis övning ger färdighet så träna flera gånger, till slut har du nog lärt dig.
Ha en fin weekend!

Ska försöka planera för framtiden som nykterist och kommer att försöka vara klok och nykter som du är! Ha en skön vecka.

Tack Mia-Pia för dina vänliga ord!
Ja då har jag klarat av 4:e dagen utan alkohol. Det går lätt den här gången. Jag sover som en stock och vaknar pigg och glad utan huvudvärk. Det får mig att vilja fortsätta så här. Min första tanke på morgonen är inte längre-Varför drack jag så mycket vin igår kväll? På sista tiden har jag fått en sån avsmak för alkoholen och vad den gör med människor. Jag vill inte vara med i "vin drickar klubben" längre. Livet går så himla fort och jag vill vara pigg i huvudet så jag kan njuta av det. Alkohol är en tidstjuv.

Ha en bra och nykter kväll där ute önskar Anna

Lägger till.. Jag tycker inte du är självisk, det är nog mer ditt samvete som gnager.
<3

Jag vill svara, så att du iaf får ett levande svar från någon som läst ditt inlägg, det gör skillnad faktiskt och säkerligen lär fler svar följa=)
Men vad jag ska svara vet jag inte riktigt...mer än att jag känner igen mig och att i den stunden du sitter i just nu är det svårt att veta varken ut eller in, det är ju bara behagligt och där vill man stanna. Sen om det är egoistiskt eller ej, det rätta eller inte är inte för mig att säg.

Tänker att man helt enkelt måste gå den väg som är meningen att man ska gå Men viktigt att komma ihåg är väl att för Varje sekund som går så har Du makten att ta ett nytt val, en annan väg. I slutändan kommer det ändå bli den rätta.
Kanske vill du någonstans att din partner ska se ditt verkliga jag som du känner han kanske inte riktigt ha gjort ännu, kanske känner du dig inte tillräcklig att vara där för honom om han nu behöver dig... Tycker du ska läsa här och skriva mer, försöka rangordna saker och ting för dig själv... om det är det du vill.
Kan iaf säga att jag är glad för att du skriver här!!

Ensamhet är knepigt men dock en väldigt påtaglig känsla.
Att söka lösning på ensamhet som kanske endast existerar i än själv kan vara svårt och missledande.
Du är Inte ensam, just nu befinner du dig i en period i ditt liv där du är ensamstående och kämpar med svåra känslor inom dig och det kanske är där du ska stanna just nu. Styrkan kommer inifrån och ut, en partner nu kanske inte skulle va den bästa lösningen för dig just nu för ensam kommer du nog fortfarande känna dig.
Ber om ursäkt om jag är för framfusig med mina rader men menar bara väl och skriver endast utifrån mitt egna liv jag levt och lever...

Stanna kvar här! Kram!

Nu har jag efter mitt senaste och förhoppningsvis sista fylleslag styrt upp mycket som är vardag. Administrativa grejor som måste fixas för att hösten ska flyta på så smidigt som möjligt för mig och min dotter, samt sambon så klart.

Ja, så jag håller masken och fortsätter framåt. Gick och tränade men det kändes som att Alla visste om min lördag, som att alla jag möter var där när jag ramlade omkull och beställde mat och jag vet inte vad. Alla vet, alla föraktar och hatar mig och jag själv fortsätter kämpa mot strömmen, hävdar desperat min plats att få finnas lika mycket som alla andra.
Men det är svårt, så jävla svårt.

Idag känner jag mig mycket sorgsen. Att komma hem, låsa om sig och få logga in här känns som en befrielse. Trodde att det var ett specifikt inlägg som fick tårarna att komma men tydligen så är det alla inlägg som når fram, rakt in i hjärtat idag=)
Jag gråter Aldrig. Jag är den som alltid ska resa mig och lösa och fortsätta framåt men jag vet att jag bär runt på så mycket.
Det kvittar, för jag Lät det hända En Gång Till och det känns som allt är försent nu.

Det känns som att alla lever enkla sorglösa liv och att jag bara låtsas för att överleva. Inga vänner och inget socialt liv. Lördagen skulle handla om vänskap, en paus från mamma livet då min man skulle ha mysig kväll med vår dotter och jag skulle få va fri för några timmar. Komma hem, smyga in, pussa på dem och somna tryggt och lycklig i vår säng. Kanske lite smålullig men ändå välmående.

Istället klunkade jag i mig två 7.2 or innan jag drog ut och sen var det bara fritt fall fram till tre på natten då jag redan haft flera luckor under kvällen som jag föll in och kom ur. Vet inte hur fan jag lyckades cykla hem men jag är glad att jag överlevde. Fastna inne på vår toa där min sambo fick hjälpa mig tll sängen, fick spy i hinken och ja... fuuuuuuuck!

Allt jag hade byggt upp innan det for ut genom fönstret. Ändå, lika bra det hände för annars hade det hänt förr eller senare. Det är ju inte som att jag var frisk fram tills den lördagen.

Jag önskar bara att skammen kan lägga sig. Att känslan av att alla kan se rakt igenom mig och att dem som jag bryr mig om kommer lämna mig.
Dessa huvud spöken.
Jag vet inte vad jag ska göra av mig själv, hur jag ska börja om men jag antar att det bara är att ta en dag i taget.
Att vara ute bland folk nu är en plåga ändå är dagens måsten avklarade, dottern har fått leka med kompisar och jag kan nu bara va här hemma, läsa här och ... kolla EM.

Pga att färdtjänsten blev försenad blev det bara 20 minuter hos kuratorn idag istället för dom 45 det ska vara. Lite surt. Jag slarvar med maten, äter nästan bara en gång om dagen...dåligt jag vet men är så matt mentalt att det blir ett jätteprojekt att laga något. Ska försöka skärpa mig.
Imorgon ska jag träffa en god vän och berätta om mitt drickande.
Lite bävan men det blir nog bra, hon vet en hel del om livets svårigheter och kommer att förstå.
Lämnade in mitt soc och handlae lite mat så lite blev ändå gjort.
Väntar fortfarande på att gråta men inget händer. Skulle behöva ett bra gråt.

Hej jas75 och tack!

Jo, man får ju börja nånstans och vissa insikter måste man nog ta till sig innan man kan börja gå vidare. Sitt eget ansvar är nog en sån insikt. Inte för att jag inte vetat det hela tiden men man måste visst stånga pannan blodig innan polletten trillar ner.

Jag är inte typen som brukar skylla på andra när jag gör fel men kommer på mig själv med att skylla dåligt beteende på olika yttre omständigheter som oftast inte har med saken att göra.

Det vet vi ju alla, att det finns alltid tusen ursäkter för att ta det där första glaset. Dessutom, när man tar det där första glaset så är man ju nykter... då kan man ju inte ens skylla på att man var full. Attans... ;-)

Passade på att åka ut och äta lunch själv idag, uteservering och strålande väder, helt OK pizzabuffé. Skönt att vara ensam en stund. Körde förbi mina två närmaste systembutiker men tänkte inte på det förrän jag var tillbaks på kontoret. I normala fall hade det legat en BiB i skuffen nu och jag hade suttit här lite smånervös inför hur det skulle gå ikväll igen med allt.

Gör min inga illusioner om att det kommer att fortsätta så här odramatiskt och lugnt som just nu men idag har jag verkligen inte haft nåt sug.
Försöker samla lite styrka i det och ha på lager nån dag när det känns jobbigare.

Naturligtvis saknar och sörjer jag min "bästa vän" herr A, men dåliga relationer, utan hopp om att bli bättre, gör bäst i att avslutas per omgående.

Sent igår kväll fick jag ett "sug", inte just efter A men efter "något". Klämde en hel påse ostbågar rakt av... :-)

Shit, här brast det lite för mig måste jag säga! Fasansfullt. Ditt inlägg där fick mig minnas när jag själv för många år sen var på botten och för första gången på många år bli påmind om hur jag faktiskt mådde då. Många fyllor och botten sen dess och denna gången är den gång jag hoppas jag lyckas. För Ingen människa förtjänar må så. Det är så hemskt så hemskt och jag vill bara gråta nu, tackar dig för det för jag behövde en påminnelse.

Otroligt starkt av dig att vända på det, har inte läst hela tråden men jag hoppas du lyckas fortsätta nyktert och aldrig slutar kämpa!

Du skriver insiktsfullt, bra att du inser att det är ditt ansvar, det är en bra början ☺ Våra partners har ju inte hållit flaskan till munnen på oss! Försök att förlåta dig själv & göra gott idag & i framtiden istället. Det som varit har varit, det bästa vi kan göra är att ta lärdom av vad som varit & blicka framåt.

Sol ute, sol inne, sol i hjärtat, sol i sinnet? Så sa alltid min farmor, hon var en vacker kvinna med en vacker själ. Jag tänker ofta på hennes uttryck & idag stämmer det ? Önskar dig Sol ?

Jag skulle också vilja berömma dig för ditt mod, för modig är du. Jag är ny här som “skribent” även om jag har följt sidan ett tag. Och även fast jag vet att man är anonym så törs inte jag skriva ut allt skit jag har gjort mot mig själv och andra. Inte än iallafall. Du vågar skriva ut hur du är ensamstående med en liten 2-åring och ändå gör misstagen som de flesta här gör eller har gjort. Det är sorgligt men jag tror det är den sortens ärlighet som gör att du kommer ta dig ur det här med glans. Det blir lättare att se vad som ligger i vågskålen om man faktiskt törs säga ”högt“ vad som ligger i den. Stor stärkande kram och all lycka till.

Ser att det var länge sen du skrev det här, men kände att jag måste svara för jag känner igen mig i så mycket... Har pysslat med samma smydrickande och undrat varför sambon inte märker nåt -det måste ju märkas. T.om. jag märker det ju för tusan och jag är ju dyngrak!? Känner också igen det där med att supa till när man åker iväg i jobbet.

Jag lyckades dra i mig en hel del redan på väg till flygplatsen. Sjabblade så mycket när jag väl var på plats att jag missade flyget. Jag måste ju vara på plats nästa morgon! Panik! Det slutade med att jag fick köpa en svindyr biljett till samma stad men en annan flygplats. Fortsatte förstås att kröka både på flygplatsen och på planet, där jag smet iväg till toan och halsade sånt jag köpt på flygplatsen. När jag var framme skulle jag ta mig igenom hela stan i ett enormt tunnelbanenät. åkte fel hur många gånger som helst och vid ankomst började det bli sent. Tog en taxi sista biten, hade naturligtvis inte tänkt på att ta ut pengar och chauffören tog inte kort, däremot kommer jag ihåg att han blev rasande för att jag var så full. Han stannade vid ett torg där jag skulle ta ut pengar. Jag gick naturligtvis vilse och han fick komma och hämta mig där jag irrade omkring. Väl framme vid hotellet minns jag inte mycket, men i säng kom jag. Halsade lite whisky innan jag somnade, utan att ta ut snuset så det var ju lagom fräscht på morgonen...

Morgonen ja... skulle vara på kursen kl 8 men det fanns inte en chans att jag kunde gå dit så tidigt. Skrev till kursledaren och ljög att jag hade bokat flyg för fel dag men att jag skulle komma under dagen. Började dricka igen från whiskyn för att inte gå under av ångest. Proppade i mig tuggumin och begav mig slutligen till kursen. Vågade inte gå nära någon då jag visste att jag måste stinka sprit. På kvällen var det gemensam middag. Alla visste vem jag var -han som hade klantat det med flygbokningen. En tjej sa plötsligt -men jag såg dig på hotellet igår när du kom?! Du kan ju inte ha kommit först idag? Jag panikade och blånekade vilket måste låtit jättekonstigt. Jag kom ju för fan inte ihåg nästan nåt från min ankomst. När jag skriver det här inser jag än mer hur sjukt jag har betett mig (det här är bara en av alla ångest-historier) och att det är helt rätt för mig att bryta helt med alkoholen. Jag har inget val. Kommer så väl ihåg hur jag tänkte på väg till flygplatsen att jag bara skulle ta en öl. Med facit i hand till hur det sen utvecklade sig så vet jag att det bara var en av alla gånger det inte gick. önskar dig all lycka till och en stor styrkekram. Jag vet vad du går igenom.

Försov mig imorse, skyller på forumet, att jag låg och läste för länge igen. :-)

Förra onsdagen sov jag till efter lunch men av helt andra anledningar... :-(
Bättre att försova sig för att man läst här än för att man suttit och druckit halva natten.

Antar att kroppen och knoppen också har lite att ta igen efter en period av hårt drickande, ångest, dålig sömn, stress på jobb och hemma m.m. m.m.

Många vittnar om att småbarnsåren är slitsamma både för en själv och för relationen mellan föräldrarna. Naturligtvis är det så i de allra flesta familjer men om den ena parten dessutom har ett aktivt missbruk så blir det ju dubbelt jobbigt för alla inblandade.

Istället för att få dela föräldraansvaret med mig för de två barnen har min fru fått agera ensamstående förälder till två barn och en idiot.

Som sagt, det gör väldigt ont varje gång det kommer ikapp en men det är samtidigt skönt att acceptera det som hänt och kunna jobba vidare med det som ligger framåt. Vi får se var vi hamnar men vi är överens om att detta var sista återfallet som familjen ska behöva uppleva.

Just nu har jag en ganska torr och krass syn på det hela. Ansvaret ligger på mig och ingen annan. Ganska enkelt och självklart egentligen.

Tack till alla er som skriver och delar era tankar här, det är guld värt.

Har inte vågat kommentera i nån annans tråd än, är ju nybörjare på forumet och känner mig lite blyg. Å andra sidan så har jag ju gedigen erfarenhet av, och många tankar kring, ämnena som avhandlas...

Väldigt vackert uttryck. Jag tror att just som du skriver att acceptans är en av nycklarna till välmående. Önskar dig en bra dag ☺