Senaste kommentarerna i forumet

Vad underbart det låter. Längtar tills jag kommit längre i dagar. Bra kämpat

Reflekterar lite, så här snart 6 veckor som a-fri. Allt efter en månad, har känts som att nu är det på riktigt, Rabarber. Att jag verkligen fixar det här. Hjärnan har skiftat - från att tycka att vin är min räddning, till att vin är mitt fördärv. Från att tänka att jag botar min ångest med vin, till att tänka att om jag dricker får jag ångest. Det är ett stort steg. Och ett helt nytt sätt för mig att se på min tillvaro.

Jag har ärligt talat inte varit riktigt nära att trilla dit dessa veckor. Tankarna finns där, varje dag, men de har aldrig varit i närheten av att realiseras. Faktiskt. Jag känner mig befriad. Det är en underbar känsla. Sedan respekterar jag att saker och ting kommer säkerligen att förändras på vägen, men jag väljer att fira detta. Just nu. Just här. Mitt mål är satt och är just nu orubbligt. Känner mig stark och övertygad.

Heja mig!

Och heja alla andra kämpar! Och STORT TACK! Det är ni som har tagit mig hit! <3

Northern Soul, jag måste slå ett slag för datingappar ändå. Jag reggade mig på match.com när jag kände att livet var meningslöst utan en partner. Min fru hade ju valt en annan man.
Jag gillade matchs slogan "love your imperfections". Dvs man kanske kan hitta lite ödmjuka och trevliga människor. Jag tittade inte två gånger på de som krävde en högskoleutbildad snygg man med inkomst över 1 000 000 kr. Dels för att jag är varken eller av de tre attributen men när en motpart är så specifik så känns det som ett köp/sälj uppdrag. "Jag kan göra det här för dig om du gör det här för mig".

Det fanns mycket mer än bilder att välja från. Dels deras intressen, dels en presentation av sig själv. Så man får en lite bättre bild av den personen är.
Sen börjar man maila varandra. Efter ett gäng mail fram och tillbaka så märker man om man är på samma våglängd. Ingen garanti för livslång lycka men definitivt en bra start.
Jag träffade sedan två kvinnor. Märk min förvåning när båda jag träffade (som jag träffade just för att vi hittade någon sorts kontakt i mailen) var underbara kvinnor. Och båda gillade mig.

Så min poäng är att försök. Men var noga med att fundera på hur den du vill träffa ska vara. Och känn efter när ni kommunicerar ifall det känns som om samma humor finns där, samma värderingar osv, om samtalet flyter. Då är det dags att träffas. Inte direkt man ser en persons profil.

Det känns som om många skriver just hur meningslöst livet känns utan A. Då undrar man ju vad som är hönan och ägget. Dricker man för att livet känns meningslöst? Eller känns livet meningslöst för att hjärnans belöningssystem blivit kvaddat av A?

Jag har träffat psykologer i nästan två år nu. Svårt att reda ut livet ändå.

Om din man vet och stöttar, så har du en väldigt bra chans tror jag. Kan du komma till honom när suget blir stort? Tänker att det kan vara lättare att avstå om tex båda tar en promenad. Eller något.

Alltid känslig för stress! Lever oftast fullt ut, är sällan nöjd utan letar efter mer! Arbetar hårt och målmedvetet!
Alkohol har fått mig att trubba av, vara i nuet, slippa ansvar = korkat!!
Slippa känna hela tiden, vill fly!

Har förstått att hjärnan fått virus och är kidnappad!

Enda vägen ut är att känna, att vara utan!
Hitta andra saker som ger avslappning!

Duktiga flickan skäms! Vill berätta för omgivningen men klarar det inte...
Det är en fara i att inte betätta!
För då har jag en bakväg ut!
Min man vet dock och stöttar mig fullt ut!

Läste i din tråd att du undrar när man "glömmer bort sig" och kommer på att man inte druckit.
Jag har själv varit nykter i ca 3 mån och för egen del så kan det redan gå flera dagar utan att jag tänker på a. Hoppas du ser det som en "morot" :)
Håller tummarna för dig!

Jo allt rullar på och jag kan konstatera att jag inte tänker så mycket på a längre. Har tagit upp ett gammalt fritidsintresse sedan någon vecka vilket väckt lite goa känslor, fina stunder med lillgrabben och bra träning. Endast två baksidor med min förändring hittills egentligen; 1. Starkt sötsug, 2. Lite jobbigt i relationen med frun.
Nr 2 ovan känns inte bra. Lite som om jag håller på och lära känna henne lite på ett "nytt" sätt och jag är inte säker på att jag gillar det "nya". Inser ju att förändringen ligger hos mig men jag lägger märke till saker och tycker våra samtal tenderar att bli "omständiga" och tråkiga om du förstår.
Antagligen bara en fas som jag går igenom men faktiskt så jobbig att jag funderar på om vi inte borde prata med någon utomstående - terapeut eller så.
Hur går det själv? Fyller du din tid med bra saker?

Det är ibland väldigt skönt att bara köra ner huvudet i sanden och låtsas som ingenting. Mänskligt.

Det här verkar vara ett jättebra forum! Jag är säkert inte ensam om att vara orolig och att inte veta vart man skall vända sig. Allt kring alkohol är ju så otroligt skuldbelagt. Men här behöver man inte skämmas, alla går ju igenom samma våndor och vi vet att vi inte är "sämre" människor än andra. Och genom att peppa och stödja varandra så kanske man lättare vågar ta tag i sina problem.

Jag känner mig såklart något lugnare nu vad gäller risken för skador, efter vad ni skriver, men jag är ändå jätteorolig för att jag har ont under revbenen, där ju levern sitter. Det måste ju finnas en anledning till att det gör ont och det borde väl vara att den är svullen? Och det i sin tur måste ju i bero på höjda levervärden? Så jag undrar, är det någon som läser detta, som själv har haft erfarenhet av dessa symtom och isf, går smärtan/svullnaden ner då man upphör med alkoholen?

Utifrån det du skriver och det jag pratat om med min läkare ang min egen situation, så känns det fullständigt omöjligt att du skulle ha någon sorts permanent skada.
Du ska helt enkelt prata med din läkare (för det lär du väl ha med tanke på din diagnos) och berätta om den konsumtion du har.

Ok, jag ångrar ibland nyktra dagar. Trista, nyktra fester, där man blir bara trött. Kvällar vilka jag gråter mig igenom. Kvällar uppfyllda av ångest över allt elände omkring mig, människor som lider och är sjuka. De som jag älskar.
Men det betyder inte att jag ska dricka istället, det är ingen anledning.

Och idag... har jag så mycket att göra att jag inte har tid med att dricka. Jobba. Fixa mina naglar (det blir mega snyggt). Träna. Äta. Läsa i min bok. Brodera. Bada med massa bedövande dofter.
Så, jag har inte tid med vin, livet är för kort.

Välkommen tillbaka! Funderar lite på varför livet känns meningslöst utan a, eller att a är "kryddan". Jag tänkte också länge så, men förstår det inte längre. För mig var det en ventil för att koppla av, jag var så trött. Tycker att du ska fundera över varför du dricker.
Jag tror att jag tänkte på alkohol i säkert 2 mån, dagligen och med längtan. Svårt att förstå det idag... Eller eftersom jag återföll för en dryg månad sedan, lätt att förstå, men svårt att acceptera. För vad är det egentligen man längtar efter? Jag mår så mycket bättre utan alkohol och det är så skönt att slippa dricka och uppleva den där oroskänslan i kroppen. Den försvinner! Snart tar de positiva effekterna över och det är så skönt. Stort lycka till!

Nu gångtränar jag varje dag efter min operation och det går allt bättre. Och den här sjukskrivningen har varit alkoholfri vilket känns så bra. Jobbet är ju så viktigt för mig och det har varit riktigt tråkigt att vara hemma och chefen har ringt och frågat om jag kan komma tillbaks tidigare med taxi och det vill jag!
Den här dagen med äldsta dottern blir nog riktigt trevlig men det blir ingen nolla i loggan! Ska känna efter om det ska vara ett eller två glas i kväll.

Bra att du lägger av med alkoholen. Jag tror inte heller att du behöver vara så orolig för provsvaren. Det är bara 4 mån sen du tog prover som var bra, så om jag gissar hejvilt, kanske något.prov skulle ligga lite i överkant. Tror inte att den där typen av värden rör sig så snabbt. Lycka till nu på din resa!

Såg att du just startat din nya resa :)
Känns lite förmätet att länka till sin egen tråd men eftersom du verkar ha bestämt dig för att göra denna sommaren till den bästa sommaren i ditt liv så gör jag det som inspiration. Läs den gärna och och stort lycka till..

https://alkoholhjalpen.se/node/22130

Mitt sug efter alkohol släppte i samma stund som jag gav upp och erkände för mig själv att jag inte kan dricka som andra. Då slutade jag tänka på alkohol som en möjlig lösning i vardagen. Jag fick en otrolig kick de första 1-2 månaderna när jag inte drack ("rosa moln" fasen). Den försvinner men kommer tillbaka i en annan skepnad efter 6-9 månader för att sedan bli starkare och starkare. Idag är mitt liv annorlunda, visst, inga "vin-kickar" men generellt bättre på alla plan. Hela dagen är bättre och sinnet skarpt. Jag är en närvarande pappa till min dotter och en delaktig medmänniska med nyfikenhet på livet. Får faktiskt en "kick" av att vara nykter fast på ett annat sätt än av alkohol. Idag behöver jag inte tänka på att inte dricka, idag håller jag fokus på att inte börja dricka. Man blir fri..

Kram

Har precis själv haft en månads återfall efter 10 "nyktra" månader. Upptrappningen när man börjar dricka igen är förrädisk. Jag smög också runt i kulisserna i år innan jag skrev. Men man får mycket mer insikter när man skriver själv ich kommenterar. Även om jag till viss del drar mig för att läsa min egen tråd, för maken till inkonsekvent person får man ju leta efter... Lycka till på din startade resa.

Många faller efter en månad eller så, så även jag.... Det var då jag kände eufori och gojan i huvudet försökte övertyga att "så stora problem hade du inte" " måttligt klarar du" etc. I början känns tanken övermäktig, men vi behöver längre nykterhet än så för att fungera bra igen.
Situationerna med svaghet inför beroendet återkommer tyvärr i olika skepnad. Det gäller att vara på sin vakt.
Många ser alkoholen som en "listig motståndare" Ja så är det på sätt ich vis, men är det inte egentligen vår kidnappade hjärna som är problemet ? Tror att det handlar om att återta kommandot över det egna hjärnkontoret. ?
Fortsatt styrka även till dig!

/PP

Ja, de där besöken i källaren är oerhört viktiga. Och att dra ner på tempot. Orsaken till att jag hade en svart månad nu är just att jag inte såg någon möjlighet till ro och att jag var så trött. Har mycket att göra nu också, men det börjar kännas som att jag kan beta av en sak i taget, komma upp till ytan och andas.
Å jag trivs så bra med att vara nykter. Livet blir liksom enklare då, men det är så svårt att fatta när man skapat den där vanan av att ha alkohol som medicin. Snabblindring med biverkningar som heter duga.
Det är bra, stanna härinne,! Jag räknar heller inte dagar. På söndag är det ett år sedan jag slutade... Eller började sluta, för det var och är fortfarande en väldigt krokig väg. Men trots att året inte varit perfekt nånstans, så har jag blivit mer och mer övertygad om att jag mår bäst utan a. Nåt glas i sociala sammanhang, men sen får det vara. Vi får hålla varandra i hand härinne!

Lite nyfiken på hur det går..

Med reservation för att det självklart är lite individuellt är min erfarenhet att det förändrades hela tiden. Det värsta tog kanske en vecka. Sedan lättade det fast med otrolig trötthet och så. Efter ett par veckor kom en period som faktiskt kändes väldigt positiv, ja jag blev nästan euforisk i nykterheten. Men det kan komma tillbaka jobbiga perioder och bakslag till och från. Men det går att klara av. Ta en dag i taget. Bygg upp din beslutsamhet och envishet att fortsätta vara nykter. Det är en tuff motståndare, så vi måste vara ännu tuffare. Ja, Jonna det är en tuff match men med tålamod så klarar du det. Har du funderat på att ta hjälp? Vet dina nära om din situation? För mig var forumet den hjälp jag hade, oerhört tacksam för den. Lycka till nu. Helgen tar du dig igenom. Styrka till dig!

/PP

Zorro, din snobb, klart du kan ha stödstrumpor om det behövs :-). Det har ju dessutom blivit vanligt att springa med stödstrumpor så du blir ju på sätt och vis också lite trendig. Skämt åsido, kul att det blivit bättre igen och att du slipper. Hade sådana när jag var gravid och de är ju inte nån enkel match att få på om magen är lite rund.
Nån timmes lindring, det är vad vi får om vi väljer att dricka. Och sen ett antal timmar av ångest, oro, skam... + kroppsliga symtom. Valet borde vara så jäkla enkelt. Varje vettig människa kan förstå vad som är bäst. Varför är valet då så svårt?
När jag slutade för ett år sedan tog det kanske 2 mån innan jag upplevde en kick lik den man får av alkohol. En känsla när jag badade med sonen av att vara helt närvarande i stunden. Det gav en otrolig lyckokänsla som hade varit borta så länge.
Och vi får väl konstatera Zorro att kroppen inte förstår sitt eget bästa. Skönt att du står emot.

Igår kom suget! Starkt och liksom svepande över mig! Ett glas rött, kunde känna smaken i munnen.. Jag tog en springtur och suget försvann!
Undrar om jag ska springa varje gång ett sug kommer??? Vore bra, är det ens hållbart??
Tankarna på hur gör jag om jag ska ut någon gång? Eller resa utomlands?
Finns det alkoholfri öl utomlands? Kanske dum fråga!
Kanske tokiga tankar men de finns där!
Återigen för mycket tankar på framtiden!
Ha en fin dag alla där ute!!

Starkt jobbat!! Håll ut är mitt råd!
Jag är i ungefär samma fas som du är!
Har slutat så många gånger men denna gång ska jag lyckas! Tror att de första tre månaderna är viktiga! Hittills har jag klarat ca fem veckor sedan brakar det :(
Orkar liksom inte förhandla mer med min hjärna! Så nu får det vara slut..
Känner igen mig så i dina funderingar kring alkoholen! Listig är den!

Kram!!

Tack för stöd! Jag följer ditt råd och loggar in varje dag! Är trött på eländet.