Senaste kommentarerna i forumet

Jösses en kick. Jag som inte kunde tänka annat än att det handlade om skam! Nej, det är inte lätt att förstå sig själv ibland. Bra att du väljer din väg och låter energin gå åt till att sköta om dig själv!
Det är inte lätt att leva med någon men underbart när det funkar och kärleken finns!

Glöm inte bort att beroendet är en sjukdom. Man ska ha respekt för de mekanismer som styr, för det är inte du som "bestämmer". Att gå och vara besviken på sig själv blir snarare en belastning när man ska försöka bekämpa sjukdomen. Tror som "äntligen fri" att du kanske skulle må bra av lite stöd i det här. Särskilt som du känner dig ensam. Se tillbaka så ser du att du klarade att inte dricka. Ta fasta på det och på hur du gjorde då. Vi kanske kan ta varandra i hand nu. Jag har haft en något svart månad.

Sisyfos. Hoppas du får sova gott.?
Kram!

Fortfarande nyktert här. Tanken på systemet flyger igenom mitt huvud nån gång under dagen, men just nu är det annat inplanerat i typ en vecka, så det finns inte ens utrymme och skönt är väl det.
Leverjag, polsk riksdag, precis så... Är ibland så förvånad över hur snabbt man kan ändra riktning. Jag är ju helt övertygad varje gång att det ska gå bra.
Du skriver att du drack av "hänsyn till andra"... Om nån annan hade skrivit det så hade jag nog tänkt "ännu en ursäkt", men inte vad gäller dig. Det finns ett drag hos dig som jag känner igen hos mig sjölv och verkligen tror att jag behöver jobba lite med och det är könslan av att vilja ta ansvar för andra... Oavsett om de har bett om det eller inte. Försöker förutsäga deras behov och ta hand om allt. Barnen också såklart, men där har jag ändå ett ansvar för att få dem att växa upp till självständiga människor... Men lite så där som du skriver nu.., tror mig veta att andra skulle må bra av nåt och sen försöka åstadkomma det. Ibland är det bra och jag känner mig nöjd och snäll, men ibland tar det så mycket på krafterna och jag hinner inte med mig själv. Så just det där om att dricka för att andra ska vara bekväma... Det borde du sluta med av två anledningar: 1 alkoholen och 2 för att andra kan och ska ta ansvar för sina egna känslor. Det är inte ditt ansvar. Det könns som att du har det draget litegrann... Håller på att bränna ut dig på forumet tidvis för att alla ska få svar på sina inlägg... Könner du igen det?
Å, studenten, japp jag hoppar upp på hästen igen och skumpar vidare.
Godnatt tii er båda ?? och godnatt till er andra som så tappert kämpar därute. Håll ut, det är så värt det.

Jösses Foursquare! Funderat på att skriva en bok? Satt fastnaglad och var tvungen att fortsätta läsa. Nu väntar jag på del 2 där du beskriver din resa mot ett alkoholfritt liv! :-)
Känner igen mig i mer än jag vågar erkänna för mig själv. förutom vinet stämmer väldigt mycket och det är väl kanske därför jag tog till mig din berättelse.
Många säckar med tomma 7,5or har jag smugglat ut ur garaget.
Nu är inte jag något lysande exempel på hur man tar hjälp av vården, men sekretessen i svensk sjukvård är stenhård. Så de farhågor du har kring eventuella vårdnadstvister med mera, DET behöver du inte oroa dig för.
Att öppna sig som du gör är ett stort steg oavsett om man är anonym eller ej. Att formulera det i text gör att det blir verkligt på ett väldigt påtagligt sätt.

Jag hänger med på din resa mot ett nyktert liv. En dag i taget....

För med den insikten och den målmedvetenheten så fixar du detta!

/Z

Sluta?
Eller vill du inte sluta dricka?
Jag frågar inte för att få ett svar, utan för att tanken ska gro.
Vill du sluta dricka?

Kram

Hej vinärgott
Ja, som jag förstår det är det väl en bieffekt av ölen, nämligen vikten, som orsakar det! :-) Samma sak som på en gravid kvinna. Den ökande vikten gör att blodet inte orkar tillbaka upp. Alkohol gör dessutom det värre genom att kärlen vidgas.
Så just nu finns inte alkohol på kartan för mig. Livet och hälsan är viktigt för mig. Jag vet dock att alkoholspöket kommer och jag kommer att förminska och släta över problemen.
Sist klarade jag 2 månader. Just nu känner jag en stabilitet i livet som jag inte gjorde då så det är väl bara att glädjas åt att det just nu går alldeles utmärkt utan A. Men som sagt... vet att svårare tider kommer och kampen börjar.

Samlar sjukt mycket vätska utan a... Livet som kvinna. ???

Vad är du rädd för? Abstinensen eller något annat? Rädsla att inte kunna ta till vinet när ångesten och rastlösheten sätter in?
Om abstinensen blir besvärlig finns hjälp. Andra kan det bättre än jag och det finns info här på alkoholhjälpen. Om rädslan att inte ha något att klamra sig fast i är störst, så blir just det bättre, men du behöver kanske en strategi. Vad ska du göra istället? Träna? Dricka a-fritt? Sticka? Städa? Det är svårt att inte ha nåt annat att fokusera på. Och glöm inte att könna segern för varje dag som går. Styrkekramar till dig!

så klart och har olika behov.
Man ska alltid ta förhastade beslut om det gäller medicin, diskutera så klart med läkare i första hand, men känna efter själv också.
Och väga in för och nackdelar.
Jag ville inte, väldigt, väldigt länge.
Och då fortsatt jag bara dricka, mer och mer. Mådde sämre och sämre. Sista 8 år kanske? Vad som är bäst för min kropp? Supa eller äta SSRI?
Samtidigt har jag en känsla att om jag tar hand om mig själv bättre i framtiden, utvecklas psykisk osv, behöver jag inte äta medicin länge.
Min prioritering idag är att sluta dricka. Sen kan jag fundera vad vill jag göra med medicinen.
Lycka till i din funderingar :)

Vad härligt att du märker skillnad!! Det där med att skorna kändes större, det har jag aldrig hört talas om, är det alltså att man samlar på sig vätska till och med nere i fötterna?? Herregud!! Kram

Hej jas75. tack för att du skriver i min tråd. Har följt din sen jag kom tillbaka och kan nog bara till en viss del föreställa mig vad du går igenom nu.
Håll ut! Det kommer alltid en ny dag imorgon!
/Z

Ta en dag i taget, sakta men säkert blir det bättre, ta en timme i taget. Köp hem massa gott, läsk, chips, godis, glass, pizza, allt är bättre än alkohol. Som levande skrev så kanske du behöver söka hjälp, AA? Antabus? Samtalsstöd?

Mår du så dåligt att du känner att du inte orkar, så sök hjälp. Vet inte vad man kan få för hjälp men är säkert någon annan här som kan tipsa.
Kram på dig

Hej! Jag har under ett par års tid druckit mer alkohol än vad som är rimligt. För tre år sedan gjorde jag en hälsoundersökning och då var alla mina värden jättebra. Jag har en bipolär diagnos typ 2 och äter Seroquel och Lamictal sedan drygt 10 år, vilket fungerar bra. För fyra månader tog jag blodprover genom remiss av min psykiatriker och de såg också bra ut. Vet dock inte vad det var för prover som togs. För någon vecka sedan insåg jag att jag måste upphöra med den dagliga konsumtionen av ett par glas vin. Nu har jag googlat runt lite och nu förstått att varför jag har ont i sidan under revbenen beror på att levern är öm. Har, tyvärr, inte tidigare kopplat den smärtan till levern utan trott att det varit någon sträckning eller liknande.

Jag är nu fullständigt panikslagen att jag fått obotliga leverskador eller tom levercancer. Kan det gå så fort eller är det skador som tar längre tid att utveckla? Har ju läst på många sidor, även här, att levervärdena snabbt går ner och att levern återhämtar sig om man helt upphör med alkohol. Stämmer det? När jag läser på forumet så finns det ju många som skriver om långvarigt missbruk som de tagit sig ur och jag antar att inte alla har fått bestående leverskador?

Tacksam för stöd och "peppning" att våga gå och ta prover för att se hur det ligger till! Jag inser ju att jag inte har något val, men har fruktansvärd ångest. Framförallt att jag skulle vara tvungen att berätta för mina (vuxna) barn. De skulle aldrig kunna drömma om att jag faktiskt druckit vin så gott som varje kväll en längre period. Kan tilläggas att jag självklart nu helt upphört med alkohol, så det är inte det som är min ångest, utan ångesten är ifall jag fått skador som kanske inte går att läka.

Forskade vidare också men det finns lite varningar om att de skadar balansen på längre sikt och kan orsaka cancer??

Tror det är lättare för mig att ta varje dag men kanske sundare med uppehåll. Gillar inte kemiska substanser fast jag vet de kan hjälpa mycket.

Orkar inte med dessa dalar längre.
?

Först så har du väl bättre odds att inte behöva bry dig om vårdnadstvister om du lyckas få ordning på ditt liv? Sedan så har du med all säkerhet lättare att få fortsätta träffa dina barn som nykter alkoholist istället för som vrak.

Till sist så är sjukjournaler konfidentiella och knappast något som man kan åberopa i vårdnadstvister.

Du måste ringa vårdcentralen i morgon. Det är inte bara antabus de kan ge dig, du kan få hjälp att komma tillrätta med dina problem. GÖR DET.

Bra steg. Börja erkänna, uttala rädslan och skammen först själv och för andra. Första steget till att sträcka ut handen och be om hjälp. Bra! Vi behöver hjälp när nervgiftet tagit över. Men vi kan må bra igen och allt kan bli så ljust när vi slutar hälla i oss. Stress, rädslor och ångest får vi av alkohol om vi inte redan har det.

Kram, läs och skriv, ät, drick, sov och rör på dig. Första milstolpen fyra dagar... Det klarar du!

Det lät bra. Klarar jag fyra dagar kanske jag kan ta den femte. Någonting hände som var svårt. Det blev ändå en flaska varannan dag. Fy vad jag är trött på mig själv. Annars tycker jag att detta var ett bra råd och jag skall försöka igen!

speciellt inte om du söker hjälp.
Det skall väldigt mycket till innan du förlorar vårdnaden om dina barn (kriminalitet, anmälningar etc)
När jag var i din situation kunde jag inte komma ut det själv. Det kan man oftast inte tyvärr..
Sök den hjälp du kan få innan det blir värre. Fundera sedan på om du inte behöver träffa andra som kan stödja dig utan förbehåll och som förstår vad du går igenom (AA)

Stort lycka till :)

Sitta själv ensam med ångest är aldrig bra..
Varför inte lätta på din tyngd på skuldrorna och kom och få stöd hos oss som vet vad du går igenom och som tagit sig ut skiten?
www.aa.se

Vi ses?

Det är en pytte dikeskörning. Upp på vägen igen :) heja heja :)

att man är nykter, även om jag känner igen det där med att man är törstig och huvudvärk, men jag tycker det känns skönt på något sätt, som att kroppen verkligen återhämtar sig. Idag ska vi vara nyktra!!

Känns mycket bättre, otroligt törstig på vatten!! Någon som vill hänga på och stötta varandra!?

För att ni skriver och kommenterar!!
Jag blir så glad!! :) :)

Jag är stolt! Men känner mig samtidigt så skör!! Hjärnan är inte att leka med...
Den vill hela tiden lura mig!
"Du kan ta ett glas" "Nu har du varit duktig, kanske i hemlighet, det är ju ändå sol, hur ska du slappna av annars? Det är ju lite synd om dig, det går nog? Var det så farligt osv osv !
Fan!
Men inte denna gång!! Å det tack vare att jag provat sååå många gånger!! Och fallit som en gråsten i vatten!!!