Senaste kommentarerna i forumet

Nu känns det som jag har hittat tillbaka till viljan igen. Tog det lugnt igår, började dagen med två sköna träningspass och har läst en del här och på nätet. Viktigt att förstå beroendet känner jag. Det är alltså så typiskt att få återfall nu i den sjätte månaden där jag är.

Läste om PAA och hur beroendet finns kvar latent och att vi får återfall utan att förstå varför efter en lång tid nykter. Läste också här: http://www.svd.se/for-hjarnan-ar-alla-missbruk-likadana/om/sverige

Jag vill ALDRIG mer dras ner i det äckliga gifthålet igen! Det är hemskt. Det är lätt att falla tillbaka när man tror/tycker att det funkar att vara måttlig. Sköt om er!
?

Låter som du fått nog men undrar över hur vägen kan se ut framåt. Lite har man fått chans att förstå av "gamlingarna" här men vi har några stycken tidigare önskat att det fanns mer info om vad som händer i kroppen och psyket med tiden efter påbörjad nykterhet. Det kan ju också vara motivationshöjande att läsa om olika celler och organ som efter en längre tid nykter börjar fungera normalt igen och att nybildning av celler kan ske. För men del tycker jag att det är väldigt intressant med den forskning som nu pågår när man kan se in i hjärnan. Äntligen fri:s inlägg om PAA är intressant och nytt för mig men kan förklara varför återfallen kommer långt efter nykterheten när man är avvand och inte ens vill dricka. Jag själv är i mån sex och fick nyss den vidriga idén att dricka en flaska vin. Varför har jag kvar längtan efter att bli "nollad" i hjärnan? Mår ju urkasst av det. Svårt att förstå men länkar här ger mig mer svar och perspektiv på hur långsiktigt kampen är och att det krävs mer än att "bara" sluta dricka alkohol.

Lycka till och ta hjälp mot nedstämdheten och tveka inte att gå i samtalsterapi för att bli av med sådant som skaver, kanske undermedvetet och hitta nya verktyg att leva i detta liv vi lever i nu.
???

Tack! Kanske just det att jag är van att jag måste klara allting själv & gör det. Men till ett högt pris. Ni har jag tagit mod till mig att skriva här. För jag klarar inte av allting utan alkohol. Nu börjar jag en tråd här, tillsammans med andra, för att reda ut massa lösa trådar i mitt liv. Utan alkohol.
Tack för stöd!

Jag vet hur du känner, men vi allihopa här kämpar tillsammans! Du är jätteduktig som låter bli, alkoholen är inte värd att förstöra oss som den gör. Tänk på allt skit den medför, det är inte värt det. Fortsätt kämpa och stå emot ❤️

Hej Smygaren
Vad bra att du reflekterar över ditt drickande och betéende. Har du någon gång sökt hjälp för ditt drickande eller ditt förhållningssätt till alkohol? Jag känner igen mig själv så i din historia. Det är så jobbigt att hela tiden ha det där dåliga samvetet och ångesten - det finns en "liten röst" därinne som vet att någonting är jävligt fel . Att du gör våld mot dig själv.
Idag finns det flera mediciner som minskar suget efter alkohol. Man behöver ju inte gå på AA-möten om det känns skrämmande. Man kan träffa en rådgivare enskilt. Det obehagliga är att hjärnan byggs om efter lång tid med alkohol - sök hjälp - är mitt bästa tips till dig! Heja dig!
Kraftkramar!

Tack för förtroendet! Alla trådar och inlägg här är så himla stöttande!! Jag kan och jag vill, precis som alla andra här! Detta ska och kommer gå bra, ett steg i taget. Kram

Tack tack tack för att du delat med dig av din resa. Har legat hela förmiddagen med sån oerhörd panik och ångest över mitt beteende och inte känt något hopp för framtiden. Efter att la läst din tråd känns det så mycket bättre! Jag är stolt över dig och hoppas att jag ska lyckas med samma resa som du! Kram

tvekar jag om jag ska lägga upp länkar här.
Jag som har hört det mesta, det mest osannolika, på mängder av möten och personliga träffar reagerar starkt på denna sida. Och det både positivt (!!) och negativt i form av uppgivenhet och lessenhet. Såhär ser samhällets baksida ut och det utan skämskuddar framför ögonen. När jag läser det här blir jag enormt glad för att jag enbart är beroende av alkohol.....eller rättare sagt : Att jag aldrig provat nåt annat.
https://www.facebook.com/Detarinsidansomraknas/?fref=ts

Eller en timme i taget. Så började jag. Klappade mig själv på axeln för varje timme som gått. Det viktiga är att du tagit beslutet, att du är här, att du vill förändra din situation och ditt drickande. Det är ett starkt och modigt beslut! Känn det som en stor seger i sig!

Det är just den motivationen som kommer göra så att du inte dricker idag. Att du kommer att vakna upp pigg utan bakisångest imorgon. Då får du ta beslutet igen. En dag i taget.

Som sagt, det första viktiga steget har du tagit! Håll i det här nu! Du vill ju så gärna! Överbevisa a-djävulen att det är du som är i kontroll! På honom bara! Jag tror på dig! Du fixar det här!

Styrkekramar!

Det första mönstret kan jag nog tycka mig skönja även här på forumet. Det andra var för mig nytt, men om det stämmer så har jag ett par år på mig innan det hettar till.
Vuna barn har jag hört/läst om tidigare. Skönt att kunna lämna åtminstone det för egen del ?
Ursäkta Christoffer, nu har vi nästan kapat din tråd. Den ska ju handla om din resa....

Ta vara på er!

//PP

länken....
http://www.expressen.se/nyheter/longread/nell-i-hela-livet-har-jag-buri…

tack för att du läser här :-))
Jo det gick kanon och jag hade otroligt roligt åt folk som trängdes för att få det första glaset som var GRATIS :-))) Och naturligtvis var tvungna att köpa flaskor med sig hem och med tanke på prisnivån i det landet var det nog dyrare att handla där än hemma.

Just i det fallet räckte det gott med att säga att jag inte använder alkohol. Värre är det att få gamla kärringar (ja, faktiskt upplever jag det så) att fatta vid en del gemensamma middagar då jag vänder vinglaset uppochner...........då ser jag stoooora ögon för att jag inte dricker det som ingår i priset utan bara tar vatten. Jag har tom varit med om att de vänt på mitt glas "Så du inte missar nåt". Men jag behöver nästan aldrig säga som i reklamen för potatisgratängen "Ska vi säga så" och blänga med svart blick :-)) Jag har nog inga tips egentligen på VAD jag brukar säga, det beror på tillfället. MEN jag upplever att frågorna inte alls är så många som jag trodde och det är nog gamla hjärnspöken för att jag själv skulle ha reagerat på en som inte dricker när jag var aktiv. Framförallt om det är gratis :-))

Märkligt nog, tycker jag, var champagne till frukost helt gratis ! Som aktiv skulle jag ha passat mig för det hade dragit igång mitt drickande omedelbart men jag måste säga att jag hade stor förnöjsamhet att se de gamla tanterna (en del en bra bit över 80 :-)) ) svepa ett eller fler glas efter morgonkaffet !! Helt ok tycker jag att se dessa gamla tanter njuta så på ålderns höst !

Kul Mulletanten att ni håller traditionen uppe med Landsmöten :D

En vecka ungefär klarar jag av, sen är jag där igen när ALLT är anledning att få ta sig ett glas vin. Men som vanligt så blir det alltid mer än så. Jag vill verkligen sluta nu, hur det blir i framtiden är inget jag bestämt. Men nu får det vara nog, jag ska klara detta. Ligger i sängen med otrolig ångest över gårdagens misstag. Nu börjar jag räkna igen, dag ett. En dag i taget.

Ja det är ju detta som är det jävliga, hur bra man är att hitta på anledningar. När både att solen skiner och att den inte skiner tex är anledningar då finns det ju inte någon dag man inte har en anledning. Jag skulle vilja göra om i min hjärna så anledningarna till att dricka blev anledningar till att INTE dricka. Jag vet inte hur det ska gå till. Men det känns bra att jag skrivit här, det är faktiskt första gången jag erkänner detta.
Det blir nog till att kämpa om vi vill bli fria. Det är ju ett första steg iallafall att erkänna att man har ett problem. Hoppas du kan hitta ett sätt.

brukar nog säga att tillfrisknandet tar tid :-) Lite tufft brukar vi väl säga att tar det mig 20 år att slå i botten så tar det lika lång tid att komma tillbaka :-) Kanske inte riktigt med sanningen överensstämmande men det visar iaf på att jag inte ska ha bråttom, grunden är så viktig !!

PAA tror jag är förhållandevis nytt inom vår "bransch" men jag skriver under på det med hela mitt hjärta. Det visar också på att det finns en viss relevans när jag påstår att de flesta återfall sker vid 3, 6 och 9 månader efter beslutet om att sluta dricka. De tiderna är inte vetenskapligt underbyggda men mönstret ses vid efterbehandlingar på behandlingshem. Nu väntar jag bara på en hint om att nästa återfallstider på 7, 12 och 17 år kan bekräftas :-)) Och äntligen kan jag med glädje påstå att det numera bedrivs mer seriös forskning om beroende än vad det nånsin gjorts, och det behövs !!

Påminner mig nu om att en anledning till återfall en bit in i nykterheten som kan ses som oförklarligt är att man totalt förnekat sin egen barndom i ett dysfunktionellt hem. Man är ett sk Vuxetbarn. Denna upptäckt har gjort att man ändrat behandlingen för Vuxnabarn och därigenom fångat upp de som har gömda/förnekade problem.

Just nu vet jag att det är lättare att hålla sig från vinet än kärleken ....
Har ju liksom inte lyckats hålla mig från honom för han fattar ju inte att han inte är bra för mig... Men antagligen kanske det är just det han är så länge jag själv kan vara stark i mig själv. Är ju inte så att han någonsin hällt vin i mig och inte hans fel att jag inte kan hantera a.
Har träffats men jag har hållt mig till alkoholfritt eller bara bubbelvatten... En kväll bara till ett litet glas rött till maten. Han har inte ifrågasatt mina val. Jag har verkligen blivit rädd för att berusa mig och tappa kontrollen..

Även om livet skulle vara enklare om jag bara fick vara ifred men man kanske ska leva också.. Inte bara överleva :)
Önskar alla en härlig lördagkväll, själv ska jag ut på krogen men först grill i solen på balkongen med rosevin. Alkoholfritt så klart :)

Jag känner precis som du! Jag var så glad i torsdags att jag inte hade druckit på "länge", som då var en vecka. Jag tänkte att jag förtjänade att dricka, så blev det också. Men det blev inte bara lagom, det blev mycket mer än så. Jag gjorde minst 3 helt idiotiska och onödiga saker som ger mig sån extrem ångest. Varför kan inte jag sluta? Jag vet ju att jag har problem och jag ser så många andra som lyckas, men inte jag... Vad fan ska man göra? Står inte ut med mig själv och det är bara en tidsfråga innan någon kommer på mig.

för ditt fina inlägg. Drömde inatt att jag och en kompis stal en flaska sprit från en restaurang vilket upptäcktes och sedan blev vi jagade av en man som skulle döda oss.
Efter det drömde jag att jag befann mig naken framför en spegel i mitt barndomshem. Jag upptäckte att jag hade ett sår på armen som blödde, efter en stund tittade jag i speglen och såg då att hela kroppen var full av dessa sår och blodet rann som vatten ur kroppen. Total skräck och jag försöker skrikacmen det blir bara små viskningar: "Hjälp mig, hjälp mig!".
Rätt tydliga budskap från mitt undermedvetna alltså...
Jobbig natt men det var skönt att läsa ditt inlägg nu när jag vaknade. Inne på dag 3.

Sant, vi har varit här ett tag. Kul att det går bra för dig.
Så tragiskt att har varit så korkade! Gör förhoppningsvis dumma saker fortfarande fast på ett annat sätt!!
Sköt om dig!

Gläder mig att du skriver och fortsatt har nykterheten i behåll. Min sista resa påbörjades en månad efter din, ja du vet.
Har delat paniken över bortdrucken tid. Men idag har jag nog kommit mycket närmare att inte fundera så mycket på det. I mina bättre stunder tänker jag mer framåt, och de cirka 30 år av bättre liv jag har framför mig.
idag känns det som jag levde efter devisen att leva maxat och riskera att dö ung. Men när jag kom mitt i livet kännes det inte som en bra plan längre ?
Framtiden har under åren fått ett större värde, och är värd att vårds. Att bara vilja leva maxat i nuet har sina risker, detta beror kanske med andra ord vad vi lägger för betydelse i att fånga dagen. Idag vill jag fånga den, samtidigt som jag vill vårda morgondagen.

Lev väl weekend!

//PP

Härlig helg! Såg en hel film igår, vet vad den handlade om! Sovit gott utan ångestdrömmar!
Idag träna! Kan livet kännas bättre! Känns bra!
Även om det inte går spikrakt utan ramlar av ibland känns det som jag är på väg!

Vad kul att någon läser! Kom på mig själv med att räkna hur länge sedan det var jag sänkte sista. 30 månader.
Innan dess 10 år!! i rus och innan dess normalt svenskt fylle.
Det värsta är att jag dolt det så bra. Ingen, kanske frun, men har aldrig sagt något. Lite snällt påtalat att sömnen är nykter bättre men inget annat.
Läste på forumet att alla frågor är värst! Det har jag också upplevt. Varför dricker du inte? Är det så svårt .. JAG VILL INTE.
Fortfarande ställs frågan. Fortfarande finns det positiva effekter, det sups mindre runt mig! Jävligt jobbigt för vissa.
På restaurang får fortfarande jag alkoholalternativet serverat och inte frun trots jag beställt alkoholfritt. Det är så, bara att acceptera.
Tänk vad stark A-djävulen är. !0 år, jag kan få rejäla panikkänslor när jag inser att jag supit bort 10år. I ruset haft roligt men försakat så ofantligt mycket.
Trött, grinig, omotiverad ständig längtande efter fyllet. Fy fan.

Ha det - kämpa på!

Intressant , faktiskt inget jag läst om någon annan stand. Iofs tycker jag inte att informationen var så tydlig. Har funderat lite på faktafliken här. Förmodar att resurser äf begränsade men tycker nog den kan utarbetas ytterligare?
Mer om faser i tillfrisknande etc. Intresserar nog många

//PP

Känner mig inte klok utan så jäkla rädd att vakna bakfull igen med hjärtklappning och ångest som försöker kväva mig.
För är rädd att dricker jag igen så är det så mitt liv blir resten av livet och det är det som håller mig på banan.
Denna gången försöker jag ha en plan och sätter mig själv först, tar ledigt om jag behöver, bromsar livet och inga förväntningar.
För första gången i mitt liv så inser jag mitt ansvar men också möjligheten till att styra själv.
Lägger ned mängder av tid på att bygga upp mig och stå emot begäret och viljan att fly livet.
Men inte av klokhet utan av rädsla för att få känna den ångesten igen, så tvingar mig varje dag se den sanna bilden av mig själv.
Men väljer idag att vara nykter/ kram och styrka till er hjältar

Sorgen efter alkohol försvinner men se upp med PAA som jag tog återfall på under 3 års tid (utan att förstå varför).
http://www.alkodrog.com/post-akut-abstinens-paa/

PAA är som värst efter 3-6 månader. Sedan släpper det och man får ett liv som du inte kan föreställa dig idag (eller jo, du verkar definitivt vara på väg).
Ett effektivt sätt att bli kvitt nedstämdheten är att röra på sig. Promenera mycket (lyssna på ljudböcker, tips: "Tack det är bra" av Cecilia Svensson), jogga, styrketräna, testa mindfulness..

Du har en spännande resa framför dig. Du fixar det här ;)

Lycka till nu :)