Senaste kommentarerna i forumet

Eller nåja nästan helt alkofritt arabland. Finns bara alkohol på enstaka hotell så normen är ju alkofritt. Vilken gudomlig skillnad att vara på en plats där alla dricker vatten och juice till maten, finns inget vin att snegla på i menyn. Det är så grymt befriande att jag nästan blev religiös.
Tyvärr flög vi businessclass (ja ja jag vet det är inte alls synd om mig och nej jag kunde liksom inte välja bort det) där absolut all möjlig alkohol är fri (trots arabiskt flygbolag) äkta champagne, viner i 300 kronorsklassen osv. Och nej så stark är inte min motståndskraft. Så det blev vin och champagne både dit och hem men därnere totalt 3 glas vin på en vecka. Mindre än jag normalt druckit på en kväll. Och den stora vinsten är förstås att jag lär mig att det går bra ändå, att jag inte alls är sugen på vin när det inte är en option helt enkelt. Druckit massor av supergoda fruktjuicer och fått inspiration. Känt mig otroligt pigg och fräsch. Ser på fb hur mycket alla andra druckit under påsken och känner mig glad och lycklig över min egen måttfullhet.

Ja jag tror du har rätt. Låt bli Systemet, bli inte påmind. Sudda bort alkoholen.
Började prenumerera på SvD igen efter ett uppehåll men ska avsluta och skriva varför.
Det är vinannonser på varannan sida, helt galet.

Starkt rabarber. Fest och krogen ska jag vänta med för egen del. En middag känns överkomlig med alkoholfritt just nu.

Tack för stödet rabarber. Jag tror för egen del att det är lättare om man säger till de 4-5 mest närstående vad som gäller. Jag var ute på landet och gick lite med en kompis som jag berättade detta för. Vi tog en kaffe i vårvädret och nu försöker jag ta mig ut på lite kvällslöpning. Har aldrig riktigt känt sug på söndagar eller röd dag innan jobb så inga problem nu. Bara lite allmän oro hur allt kommer bli sen när jag känner mig stark och s.a.s avgiftad hehe.

Det finns så många olika sätt att ta sig an sitt eget problem.
Jag själv har druckit minst en flaska om dagen i sådär 7-8 år.
Ändå klarat jobb, hög träningsdos osv, helt obegripligt egentligen.
Vid nyår bestämde jag mig att det var nog. Att det var slutslaskat med vin jämt och ständigt.
Jag tänkte mig en vit månad till att börja med och la upp strategin utifrån hur jag könner mig själv.
Jag köpte hem massor av juicer, smoothies, läsk osv.
Jag drack allt annat, massor, hrla kvällarna.
Jag sa till mig själv att allt är bättre än alkohol, jag åt och drack precis allt jag ville. Snacks, godis osv.
Och det gick bra, jag var förvånad över hur svagt själva alkosuget var.
Visst jag har haft några bakslag men i stort har det gått bra.
Jag har också testat alkoholfritt och det finns många goda alternativ.
För mig blir det dock lite för mycket lika vanligt vin och jag känner att jag inte riktigt bryter min vana.
Nu har det gått tre månader och jag är inte helt vit men dricker ytterst måttligt (totalt sett) kan lätt ta ETT glas och sen inget mer men faller också ibland igenom och dricker en flaska.
Lycka till !

att du talat om det för personer runtomkring dig! Det är ett stort steg och kommer att bli en stor hjälp. Många av oss har kämpat i det tysta och det är väldigt svårt - vi behöver stödet från vår omgivningen. Och förståelsen. Det är lika svårt att "smussla" med att man försöker leva ett nyktert liv, som att smussla med alkoholmissbruket.
Jag är precis i början av mitt uppbrott med A, så jag håller på och försöker klura ut det här för egen del. I början kommer jag säkert behöva hålla mig borta från kända "fallgropar", men försöker hitta andra sätt att umgås, eller andra intressen som kan ta en större plats. Idag var jag på en utställning med några vänner, tog en lång promenad i det fina vårvädret, bjöd på fika (på ett ställe som visste inte serverade alkohol) etc. Funderar på att ta upp teckning igen som jag egentligen älskar men som har kommit i skymundan pga vinpimplandet. Jag inser mao att jag behöver hålla mig aktiv, så att jag inte hamnar i soffan och längtar efter ett glas vin. Och jag behöver hitta sätt att umgås med mina vänner utan att det måste innebära alkohol. Tills dess att jag känner mig mogen att följa med ut på krogen och ta ett glas alkoholfritt och känna mig trygg i det.

Grattis till ditt modiga steg! Lycka till! Vi finns alla här för att stötta dig på resan!

Vad stark och bra du är! Var stolt över varje timme, varje dag! Tufft att gå på fest och stå över. Det är inte lätt. Speciellt storhelger som dessa, då det blir mer än vanligt och mycket fokus på alkohol. Vilken seger du måste känna!

Måndag och påskhelgen över. Klarat mig nykter i åtta dagar, trots att min sambo levt la vida loca i tre kvällar i rad. För varje dag som går inser jag vilket bra beslut det här är och vilken investering i livet jag gör. Jag kan fortfarande trilla dit igen, om suget blir för starkt men jag ska klara det här.

Måndag och påskhelgen över. Klarat mig nykter i åtta dagar, trots att min sambo levt la vida loca i tre kvällar i rad. För varje dag som går inser jag vilket bra beslut det här är och vilken investering i livet jag gör. Jag kan fortfarande trilla dit igen, om suget blir för starkt men jag ska klara det här.

Tack. Det som driver mig och talar för att jag kan klara detta är att jag känner mig trött på fyllan innan den ens satt in. Vill inte ens bli full. Vill bara att det ska vara över och en nykter vardag ta vid.

Har nu talat om för två vänner att jag har som mål att sluta helt. Fick bra stöd men är rädd för ensamheten och att man fallet dit när allt känns bra. När man varit nykter några veckor och tänker att man överdrivit sin alkoholproblem kanske.

Mycket modigt beslut. Har själv lyckats vara nykter i en vecka nu sedan mitt beslut att dumpa A och komma ur mitt missbruk. Vi klarar det tillsammans, lycka till nu ✨

Distansen och utfrysningen av den som jag höll kär fick mig att bryta ihop, jag grät många gånger i fosterställning, ibland på golvet. I varje försök att prata om hur jag mådde och hur jag bemöttes kom bara oförståelse. Personen vände på dialogen och fick mig subtilt att känna att det var jag som var boven. Personen undvek dialogen, sköt upp den för att då aldrig återkomma till den. Dialogen möttes av ordvrängeri och missuppfattningar för att inte förstå vad jag menar, medvetet eller omedvetet. Inga löften gavs från den andre, intet som fick mig att känna mig trygg. Ställde jag krav mötes jag antingen skäll eller ett blankt nej. Jag gjorde mig sårbar genom att om och om igen söka den kärlek som jag så starkt önskade av den jag älskade. Jag var så förvirrad och förtvivlad, jag hade så dåligt självförtroende. Jag visste aldrig hur min partner skulle reagera hur jag än vände och vred på mig själv. Först försökte jag ändra min partner, tills jag lärde mig att det inte går ändra andra människor, då ändrade jag mig själv. Jag började säga ifrån, skilja på mina känslor och min partners känslor. lärde mig att stå på mina egna ben, försökte göra mig fri från beroendet av min partner så gott det gick. Tog tag i min rädsla att vara ensam. Läst på och skaffade mig kunskap. Synade distansen med att ge än mer distans tillbaka och möta den med likgiltighet, jag vände på maktförhållandet. Kom vi inte till i sängen så tog jag hand om det själv, öppet för att visa på att det inte gör något, jag kan klara mig själv. Jag vägrade gå med på att låta en dialog bli oavklarad, satt upp i kalendern när vi skulle fortsätta tills vi hade förstått varandra. Började med att upprepa vad som var sagt för att bekräfta att vi har förstått varandra, redde ut alla termer som vi inte kom överens om. Satt upp egna gränser för vad jag accepterade och höll på dem. Min partner tappade kontrollen och blev mer och mer frustrerad över att jag hade ett eget liv och inte kunde styra mig längre.

En relation handlar inte om kontroll av varandra för att säkerställa sina egna behov, en relation är ett ömsesidigt beroende där båda väljer att leva med varandra för att båda vill det, inte för att de måste.

Lite jävlar anamma är vad du behöver. Tid, det tar tid att ändra, kunskap är en nyckel och inte minst mod och styrka att skapa din egen integritet som sätter gränser. Säkerställa dina egna behov och känna att det ligger i din egen makt att kunna få dem tillfredsställda.

Nu är detta forum för de som önskar sluta med alkohol och kanske inte ett relationsforum, men om jag får ge dig råd, råder jag dig att:
1) Sätt inte öppet epitetet ”passiv aggressiv” på honom, det hjälper inte och det är bara ett tafatt försök att ändra på honom.
2) Ta hjälp! Detta är som att resa ut i rymden, gravitationen håller dig kvar när du är nära marken, du behöver massa kraft och ork för att lyfta den första sträckan i förändringens resa, när du är på väg mot rymden blir gravitationen svagare och då blir det lättare att hålla upp farten av en förändring. En stabil station på marken som vägleder och hjälper är god förutsättning för att hålla styrfarten, det finns liknande hjälp som här fast för våld i nära relationer.
3) Du har levt med detta en längre tid, det innebär att du är stark (även fast du inte känner så, så är du det, det är starka människor som lever med våld i en relation). Även fast du har styrkan, ta en sak i taget, det är tufft att ändra flera saker samtidigt.
4) Bli inte ett offer, du har själv makten över ditt eget liv och dina gränser, i slutändan kan du alltid välja att lämna den du älskar, hur motigt eller svårt det än låter, så kan vi det.
5) Håll det ni lovar och lita på varandra, det är kört den dagen ni inte längre litar på varandra. Om det inte går att lita på varandra, jobba på det eller lämna relationen.
6) Sluta inte att bli sårbar, det är det som får oss att leva, även om det gör ont ibland. Ha en backup-plan som är minst lika bra om du får ett nej, så gör det inte lika ont.

Jag har varit där och känner så starkt igen mig i den "aha upplevelse", det var som att pusslet föll på plats. Döm dig inte, du är inte ensam, det finns många med dig.

Styrkekramar till världen bästa Flinga! <3

Glömde säga tack....eller vad man nu säger i denna märkliga situation. Du gav mej mark under fötterna eller hur jag nu skall uttrycka det.
Har länge tänkt att enda lösningen är att ta livet av mej själv eftersom jag är orsaken till all skit. Nu kansler det inte är så....
shit vad jag är förvirrad ( och spik nykter)

Jag googlade passiv aggressiv och gick en chock.
Det är min man i ett nötskal.
Vet inte vart jag går från här.
Har aldrig känt mej så förvirrad i hela mitt liv.

Jag kan känna igen mig i ditt resonemang för jag har gjort motsvarande. Men efter många turer har jag kommit fram till att jag inte klarar av att bara dricka lite någon gång ibland. Det blir snabbt tillbaka på ruta 1. Som jag skrev i min egen tråd, det är som när jag slutade röka och tyckte att jag kunde börja feströka efter ett tag. Jag var snabbt uppe i ett paket om dagen igen. Så fungerar jag även med vinet. Så nu är mitt mål att vara helt vin-fri. Jag är bara inne på dag 2 än så länge!! Men jag har inte varit vit en enda dag på 10 år, så för mig är detta jättestort. Och förstås tufft och svårt. Men det gäller att hitta motivationen inombords. Det är först då det är möjligt. Det tog mig som sagt flera år att komma hit. För andra går det betydligt snabbare, så tappa inte modet för att jag var så "långsam" ;)

Jag hoppas du hittar din väg! Det viktiga är att du har börjat fundera på ditt drickande och vill göra något åt det! Det är ett stort steg i sig! Fortsätt skriva här och få stöd från alla fina människor. Det hjälper mig enormt!

Tack för att du frågar, Anders! Och för att du tänker på mig! Jo, jag klarade första dygnet! Med nöd och näppe ska tilläggas. Som sagt, det här är ingen lek och jag har som sagt inte haft en vit dag på 10 år!

Morgonen var ju som jag skrev tidigare tuff, sedan avtog det tyckte jag på eftermiddag och jag kände mig OK. Nöjd med mig själv ;) Men, sedan vid typ 8 på kvällen så small det till. Oj. Det var som att åka berg- och dalbana. Jag gick ju i tankarna att det kanske är dumt (t.o.m. farligt?) att gå "Cold Turkey" så här. Och då var det ju extreeeeemt nära att jag tog mig bara ett litet-litet glas vin. Men jag planade ut de där backarna en efter en - lite som att ta värkar när man föder barn.. ;)

Sedan skulle man ju sova. Hu. Väntade så länge som möjligt för att jag skulle vara ordentligt trött. Men det hjälpte föga. Har legat i princip sömnlös hela natten. Svettats och frusit om vartannat. Kastat mig fram och tillbaka. Haft ont i fötterna. Obehagliga pirrningar i benen och kli på kroppen. Fram på morgonen svimmade jag av till slut och halv sov fram till ett.

Nu sitter jag här med min Ramlösa och känner mig hyffsat OK faktiskt. Kändes på ett sätt bra med alla svettningar i natt (badade i dem...). Som att en del av skiten i alla fall har kommit ur kroppen. Duschen när jag vaknade var ljuvlig.

Så nu är jag på god väg in i dygn två. Må jag klara även denna dag! Målet är att bli helt alkoholfri. Insett för länge sedan att jag inte kan "ta ett glas vin då och då". Det är som när jag slutade röka. Och försökte feströka efter ett tag. Gick ju åt helvete. Jag är binär. På eller av.

Men jag fortsätter timma för timma. Och klappar mig på axeln för varje som går. Och med inspiration från dig, är det OK att misslyckas - att man inte får vara hård mot sig själv - huvudsaken är att man har målet framför sig och går "på'et" igen.

Tack för ditt stöd! Hur går det för dig?

Kram

Jag Försökte dra ner många, många gånger. Köpte halvflaskor för att begränsa, drack då två... Eller tre ibland. Svårt att begränsa drickandet när man väl börjat, för det ligger ju i alkoholens natur att grumla omdömet. Det är högst naturligt att du inte når ditt mål.
Jag tycker att du i alla fall ska ta en vit period. Inte en tidsbegränsad.. Det är så lätt att se månadsslutet som en signal till drickande. En dag i taget. Drick a-fritt istället - det funkade för mig. Till sist så har det gått lång tid utan alkohol och måendet blir bättre. Jag är inte helt vit. Alkoholen och jag har fortfarande ett lite komplicerat förhållande, men jag har kommit ur det beroende jag var i.
Och det blir bättre, börja samla nyktra dagar, sök hjälp eller försök själv. Det är så mycket bättre när man inte sitter fast.
Töm hemmet på alkohol till att börja med.

Är det dag 2 idag? Hoppas det!!!! Om inte, så är det bara "upp på hästen igen". Kämpa på!!!

"Har accepterat att mannen har sitt sätt att hantera detta, att min väg är rätt för mig men inte för honom. Bett honom att vara ärlig med det så jag slipper oroa mig och att jag inte har några krav på honom."

Du är så klok, tror som Sisyfos att han inte kommer bli 100% ärlig, då en ofta ljuger för sig själv. Men, men. Om någon har skapat förutsättningarna för att vara ärlig så är det du. Du är en fantastisk partner!

Jag var verkligen dålig på att hjälpa människor förr, kanske inte är så bra på det nu heller men försöker lära mig. Förr när någon sa att de kände sig tjocka och hade gått upp i vikt kunde jag börja rabbla upp tips om olika träningsformer och berätta hur kul jag tycker det är att träna… Vad lyckade jag med det? Jag bekräftade att den andra var tjock genom att börja tipsa om träning. Jag dumförklarade den andre genom att ge tips till olika träningsformer, som om den andre aldrig hade tänkt att träning vore bra!! Jag tryckte ner den andre genom att jag själv berätta hur roligt JAG har det och hur duktig JAG är, då JAG tränar och i med detta får den andre att känna sig än mer värdelös och tjock som tydligen inte klara av att träna och gå ner i vikt!

Vad kan en göra istället? Att bekräfta att den andre är tjock är inte min sak att göra, det är den andre som säger det och om den inte trivs med det så är det deras sak. I dag säger jag att jag önskar att personen ska trivas med sig själv och hör att hen inte trivs. Frågar vad hen önskar göra för att komma till sitt mål. Frågar vad det är som hindrar hen från att göra det hen vill för att nå sitt mål. Frågar om jag kan göra något för att hjälpa hen att nå sitt mål? Att lyssna och försöka hjälpa utifrån personens egna förutsättningar.. Men det är inte lätt, det är så lätt att slinka in med tips och råd. Ungefär som den här texten till dig, fylld med massa råd och prat om mig.. *suck*. Är nog mest en teoretiker ;)

Kram.

Känner ditt sällskap o tar åt mig av din medglädje o styrka!!
Detsamma till dig. Hand i hand mot nykterheten! Kram ?

Ja, vilken resa du har gjort! Ibland läser jag tillbaka i din tråd. Nytt nick, nytt trådnamn. Då tänkte jag att det var dumt att byta namn på tråden. Nu känns trådnamnet så rätt. När man jämför då och nu, vet ju alla vid sina sinnens fulla bruk vad man skulle välja för liv om man kan välja.
Nytt år, nya möjligheter nu!
Stora påskpussar, för där tror jag ändå att vi är i vår relation. ?

Slår följe med dig på denna vägen och möter våren på ett nytt sätt.
Nu tar vi några dagar till/ kramar och styrka

Lustigt detta med noteringar om vilken tid man gillar på dygnet. Jag gillar också morgonen nu... Natten tidigare. Kanske gillar jag den tid då övriga sover, då inga krav och förväntningar finns. Och du har så rätt i dina tankar om att du inte måste fixa alla andras problem. Det har varit en stor del i mitt tillfrisknande att försöka släppa det, släppa viljan och önskan att kontrollera allt och börja fokusera på mig själv. Och se där, det funkar rätt bra utan min kontroll ?.
Sen tror jag inte att du ska förvänta dig att mannen kommer att vara ärlig... Så bli inte besviken. Jag behöver bara gå till mig själv för att veta att jag nog skulle ljuga. Vill ju inte ens erkänna för mig själv. Men han kanske är annorlunda.
Livet är rätt kasst med vin, viskar (eller skriker) jag i andra örat idag.

Håller med övriga - du är värd mer o du är värd allt stöd!
Vi håller ihop med o bakom dig här på forumet kram