Senaste kommentarerna i forumet

Ja, nu har du gjort detta. Låt det inte bli en signal för fortsatt drickande bara. Det är väl nästan ingen härinne som har lagt ner och kunnat ha en helt rak linje. Det har verkligen varit dikeskörningar hos flera, så du är i gott sällskap. Försök nu att skaffa en plan för hur du ska hantera det nästa gång. Var du tvungen att köpa? Eller fanns det tillgängligt hemma? Det kommer säkert fler tillfällen som suget kommer. Med annan plan så kan du undvika det här.
Straffet man får är ju rätt påtagligt.... Det räcker så. Så slå inte mer på dig själv. Du är högst mänsklig och stark som fortsätter att skriva. Tror verkligen att du grejar detta. "Rom byggdes inte på en dag".

Du är INTE dålig.
Det handlar faktiskt inte om karaktär även om det känns så, jag vet, till slut kände jag att jag var världens sämsta människa.

Du är fantastisk som är ärlig här, det är nyttigt och modigt och friskt tycker jag.

Det är jobbigt att dricka i smyg, vakna med självförakt och ångest.
Jag vet hur det är och nu har jag sluppit det i 20 månader, det önskar jag dig också att få slippa.

Tack för att du delar med dig.
Världens största kram.

Föll igår o vaknar upp till självförakt, ånger, ångest, svett o skam. Har inget svar på varför mer än jag skulle vilja säga: - För att jag är helt jävla dum i huvudet!
Jag VILL ju inte dricka, jag vill inte förstöra mer för mig själv mer. Drack dessutom i smyg så nu är rädslan enorm - hur mycket har jag förstört för min familj nu?
Fördelarna med att inte dricka överstiger nackdelarna med nykterhet med råge, om det har jag inget tvivel alls. Det jag tvivlar på är mig själv, klarar jag inte det här? Jo, det måste jag ju göra, jag måste klara detta! Måste! Och jag vill!
Övervägde att bara lägga ner här på forumet också men jag tvingar mig att vara ärlig o uppriktig här åtminstone. Mot er o mig själv.
Njöt inte av det jag drack, jag ville bara åt känslan av snabbt inre lugn. Hade en tuff dag igår med stor besvikelse. Hade även ätit o druckit (vatten) otillräckligt. Att dricka löste inget denna gång heller. Känns som om jag också vill be er om ursäkt - jag gör mig själv till en besvikelse.
Usch vad arg jag är på mig själv, känner mig så värdelös. Tänk om man kunde få backa bandet o göra om, göra rätt.
Jag är så imponerad av er andras styrka o karaktär. Det enda jag för dagen kan bidraga med är att vara ärlig o berätta att jag fallit o hur krokig denna min resa är. För jag vill resa mot nykterhet, vill absolut inte vakna upp till detta o må som jag gör i denna stund.

Också lite sugen nu. Borde kanske äta och dricka alltså?
Är faktiskt väldigt törstig nu när jag tänker på det.
Påskpuss till dig med!

Vilken härlig läsning det är att följa dina framgångar med dig i ditt liv hör i din tråd! Visst är livet äntligen som det ska igen. :-)

?

Skönt att du frågade Vilja, jag är också intresserad av att göra klipp och lukta gott. Utan Schampoo är inget för mig även om håret skulle få fantastisk lyster.
Å Berra, du tar med vardag och fest hit till forumet. Stort och smått! Glatt och sorgligt! Allvarligt och lättsamt! Å viktigt! All min beundran till dig!

Tack för besök i min tråd. Blir glad att så fina människor är här och delar kampen och livet med varandra i forumet.

Fick plötsligt en tanke på alkohol idag på väg hemåt. Hungrig, törstig och trött. Jag glömde helt bort det efter en kort stund. Åt direkt jag fick chansen.

Ser fram emot ledighet och resa. :-)

Gratulerar till ditt nyktra år!!! Hoppas det känns bra och rätt att leva utan. Tycker du är fantastisk och ett bevis för att det går att bli fri och förändra sitt liv till ett mycket mycket bättre.

Inspirerande, rolig, omtänksam, språkbegåvad, erfaren OCH nykter! ✨??????✨

Välkommen hit!
Mitt problem med a har sett lite annorlunda ut än ditt och jag är på väg att få ordning på det tror jag. Mitt råd är att du fortsätter att skriva här både om det går bra och när det går dåligt. Att ha som ambition att kunna dricka innebär stor risk för dikeskörningar och då är det bra att dokumentera och skriva lite hur det var och varför det gick som det gick. Jag har kört den vägen.
Nu har du redan skrivit ner att du tror att lite av det här beror på att du skäms för din kropp. Då kan man också tänka sig att du bör lägga lite tid på att acceptera dig själv.
Du har tagit ett viktigt steg när du börjat skriva här!

Tråkigt att höra Andreas! Du får göra en Lindgren och slå igenom stort på annat förlag istället.

Hoppas att du fortfarande känner dig bättre. Vi går mot ljusare tider.

Grattis på ettårsdagen forumhjälten. Nästan bra att du sparar din reseskildring till den bok jag hoppas att du någon gång skriver.
Många kramar!

Åh, vad bra att du inser att alkoholen håller på att förstöra ditt liv och att du kan ändra på det! Det går. Det är jobbigt och inte alltid spikrakt. Mitt råd: Ge aldrig upp. Om du inte klara det ngn gång, ge dig inte det som en anledning att skita i din strävan, utan försök igen och igen. Du lär dig mer och mer om ditt beroende och om dig själv på vägen. Läs och skriv här oavsett hur det går och slarva inte med maten. Suget kommer ofta nör vi är törstiga och hungriga.

Lycka till nu ?

Och njut av att vakna utan den där hemska marinerade bakisångesten. :-) Det är känslor och kroppsupplevelser som känns som nya. Lite pånyttfödelse känns det som. Man vänjer sig och allt lugnar sig med tiden tycker jag. Positivt att komma i kontakt med sig själv igen tycker jag.

Må bäst!

Gud vad starkt gjort och att du reflekterade och hanterade den lockelsen! Det är så komiskt att man blir som en neg som hittar godis som man vet att man nye får äta. Om ingen märker att den saknas då är det lugnt? Att man då inte tänker att det är jag som satt förbudet, inte andra. Jag får dricka hur mycket jag vill, men vill jag det? Det är liksom där nånstans som det är skillnad. Förbudet finns inte, utan beslutet har jag själv tagit. Varför. Jo, därför att ... Det är som övertaget måste få kliva in och få chans att prata vett med oss när den obstinata, giriga och svekfulla sidan av oss håller på att ta över.

Har inte hittat glassen på vår Lidl men väl saltlakritsgodis i små kartonger som jag gillar skarpt. :-)

Siktar också bortåt, längre och tills ett livsval är gjort att inte tycka att det är ett dugg lockande att hälla i mig nervgift längre...

Må gott!

Lyckades med denna dag oxå trots sug efter en intensiv dag! Nu spikmatta och ljudbok och en underbar känsla att jag vet att jag sover utan att vakna av ångest!

Men du har sökt dig hit, det är ett steg i rätt riktning! Fortsätt komma hit. Läs och skriv. Det hjälper! Kram

Tror det är en bra ide att börja med antabus! Fick du inte det på 12 stegsprogrammet? Har läst från flera här som provat antabus gör att man inte behöver fundera på om man ska dricka eller inte! Kan lägga fokus på viktigare saker! Ta hand om dig!

Så duktigt. Vilken milstolpe. Stor eloge! Duktiga ja, det är vi alla här inne i forumet, tycker jag. Vi kämpar mot något vi många tycker är så gott, ger njutning, och gör så mycket till ett helvete. Men vi kämpar, alla vi på olika sätt. Skönt att ha någon att bolla det här med, med folk som förstår, sitter i samma sits, och jag behöver inte frisera verkligheten. För 14 månader sedan var jag vit i 5 veckor, det sprack med en liter tetravin i tvättstugan, gömd i luckan till värmepannan. Så gott, men så mycket dåligt samvete jag fick. Men fick ett slag i magen nyss av banken, på ett bolån, på ringa 250' , jag har skuldfri, fast jobb och har ganska bra lön. Gissa om suget efter vinet sitter som en smäck! Men nej, stålsätta mig på vägen hem. Eller byta bank. Både och kanske?

I förmiddags hade jag ett ärende ner till vårt varma och ombonade källarförråd. Jag öppnade den stålgråa gallerdörren och lyfte ut en av grejorna som stod på golvet när den plötsligt bara låg där. En skinande guldfärgad ölburk... jag stelnade till. Hur hade den hamnat där?? Mitt på golvet bara så där. Jag var i samma källarförråd för mindre än en vecka sen och då är jag 110% säker på att det inte låg ngn öl på golvet. Jag lyfte upp burken och kände att den var oöppnad. För några sekunder började jag förhandla med mig själv ... ska jag dricka den??? Ingen kommer få veta. Jag är ändå själv hemma. Öppna den, lukta på den. känna hur den rullar ner i svalget. Ja på dessa få sekunder rusade verkligen 1000 tankar runt i skallen på mig. Ska tillägga att jag normalt aldrig drack på dagtid utan var relativt noga med att inte dricka förrän sen eftermiddag eller kväll, men just idag där och då fick min hjärna för sig att tiden inte spelade någon roll. Jag lirkade ner den i ena fickan och begav mig tillbaka hem. Skulle jag hälla ut den för att inte riskera något. I så fall skulle jag kunna lukta på den innan jag hällde ut den. Det är ju ingen fara att bara lukta resonerade jag. Men jag satte den i ett skåp och messade sambon om fyndet. När hon kom hem tog hon hand om den. Scary....... Jag kom fram till att jag inte ens ville lukta på en öppnad öl eftersom jag var rädd att blotta lukten skulle trigga något. Då kanske jag skulle fått för mig att ta en liten liten sipp, sen en klunk, sen hela burken.... Så för mig blev det en rejäl tankeställare. Igår var det 11 veckor och jag ser 3-månaders-kontrollen alldeles framför mig. Dit ska jag, inget snack om den saken. Sen min nästa milstolpe och egentligen mitt stora mål framöver är att slå tiden jag fick ihop då mitt senaste uppehåll infann sig för 7 år sen, Nämligen 6 månader. Dit har jag ca 100 dagar dvs lite mindre än halvvägs nu :) Tack till er alla som läser detta och som delar med er.

Jag sitter här o dricker en öl för jag ska till Belgien om en månad på en stor tillställning. Fast det e kanske mest en ursäkt. Min morsa ringde mig i morse o va alldeles oroad.

Visst är det så med att bo i en liten stad, mans ka vara tyst. Jag skulle aldrig våga gå till vårdcentralen och be om hjälp, för läkaren är säker min bekant eller förälder till någon av mina elever, vad roligt!
Men jag har vänner i hela Sverige och utanför och det är faktiskt ett par just nu som jag kan prata med.
Och jag kan skriva här. Det räcker. Skulle aldrig våga berätta till någon bekant i "lilla staden".

Jag vet inte varför jag måste dricka innan jag ringer till mamma. Kanske för att hon är så rädd om mig och jag måste ha kraft att övertyga henne att allt är ok. Ljuga med ett ord? Hopplöst.

Vad hemskt. Livet är så himla svårt och människor gör det ännu svårare och mer hemskt för varandra.

Att prata är viktigt, men i denna lilla staden, håller man bara tyst. Eller så är det så här, jag behöver inte ha koll på det jag gör, för det har alla andra här i staden. Jobbigt. Och när jag har sådan ångest, + bondånger, blir jag bara tyst, man kan verkligen se att jag dragit ner rullgardinen.
Visst, rutinerna kring vinet är värst. Slutar kl 14 någon dag i veckan, och det första man startar med är att fortsätta på Bib'en från igår, eller öppna en ny.
Orkar själv inte laga mat, just nu, det får bli något enkelt, har tappat intresse för det. Och samma här Rabbitgirl, måste också ta några glas vin för att prata med mamma, eller bror. Det som är det sämsta, är att jag lovat mamma så mycket under dessa samtalen, saker jag inte kan hålla, och svårt att slingra mig undan. Så nya rutiner behövs, jag måste komma på ett bra sätt att skapa de, följa dem. Att börja brodera, har jag faktiskt tänk på efter en titt på "gerillabroderi", då kan man ju brodera ångesten man känner.
Just nu har jag mina listor jag jobbar med, livet med vin och livet utan. Undrar på om jag kan ha ett liv där i mitten någon gång...

Jag sitter och tittar på bilder från flyplatsen i Bryssel och undrar var all ondska kommer ifrån.
Det kanske är jag som är " normal" som drabbats av en släng av depression.
Hur kurerar man den med medicin?

Ja, snart kommer det.
Hur ska vi göra? Känns nästan så att jag skulle vilja träffa er, som har samma typ av ångest och sitta tillsammans och prata, prata och berätta. För mig hjälper det, att berätta och dela mina funderingar. Och dricka te. Och kanske gnälla lite hur synd det är om mig ;)
Jag har lyckats nu med en nykter helg på många år. Men det känns faktiskt som en öppning. En riktig chans för någonting nytt. Det var inte kul och jag mådde inte so himla bra, men jag fattade att jag KAN.
Majalena: jag har börjat skapa strategier hur man ska hantera rastlösheten. I början var det hopplöst, ingenting var roligt. Men så småningom hittar man en liten sak som kanske känns lite roligt. Bada med levande ljus. Köpa blommor. Lukta på blommor. Fin hudlotion. Böcker. Brodera. Det tar tid, men ju mer man fokuserar på det, desto mer saker kommer fram.
DagnyLotta- undvik stugan :) För mig är vinrutinerna de värsta. Känns jättekorkat men jag har slutat laga mat just nu, för att lagning av god mat har tydligt med supandet att göra. Jag ringer mer sällan till min mamma för att jag har alltid tagit två glas vin innan jag ringde för att komma i stämningen. Förändra rutiner är viktigt för mig.