Senaste kommentarerna i forumet

Ja då var man fullvärdig medlem här på forumet igen Tjalle.
Det är för mig skönt just nu att ha någonstans att skriva och känna stöd. Helt säker på att startar en ny resa igen. Det gläder mig att se dina dagar som går i nykterhet Tjalle.
Tänkte återigen på den där känslan av "väntan" som du beskriver.
Vi ska kanske inte förvänta oss så mycket i början av nykterheten mer än att bara vara glada över varje timme vi lägger på vår hög av nykterhet?
Vet hur lurigt det blir och ibland får jag psykbryt av rastlöshet, meningslöshet, sökandet efter mening osv.
Vi klara det tillsammans Tjalle!
All lycka till dig.
Lp

Kära vänner.
Ligger trött men klarvaken i en helt annan tidszon. Som jag sagt minst tusen gånger förut har jag svårt att förstå mitt egna beteende. Alkoholen är en sjukt stark och farlig kraft för oss som inte kan hantera den.
Jag kan definitivt inte.
Nå, går in på dag tre igen och ser inte framför mig några större hot mot nykterheten. Jag ligger faktiskt här i sömnlöshetens dvala och känner återigen glädje för att inte planera någon ny alkoholtripp.
Det är allt svårare att klara konsekvenserna dagen efter även efter måttligt drickande kvällen före.
Fasen, jag bär på så mycket stress, oro och onödigheter ändå och alkoholen boostar allt detta hundra gånger värre. Hur svårt är det att välja bort alkoholen från sitt liv egentligen?
Mycket svårt, men det borde vara det mest självklara val som finns.
Jag är en märklig figur med mina toppar o dalar.
Har fortsatt inte tagit tag i min bipolära problematik.
Ska helt enkelt framöver fokusera på att vara så ärlig och sanningsgrann jag bara kan mot mig själv och andra.
På något vis ska jag skaffa mig den trygghet jag behöver och förtjänar.

Nu ringer klockan om 90 minuter och jag står inför en mycket spännande dag, dock med lite ringar under ögonen och ett såsigt huvud.
Inte orsakat av alkohol dock.
Sköt om er.
Lp

Det låter jättebra med din läkarkontakt. Kontrollen i morgon kommer att gå finfint, det är jag säker på.

När blickar möts... Jag har det dilemmat att när jag tittar in i en persons ögon så fastnar jag där och kommer inte vidare i talet. Det verkar nästan som att jag inte kan göra dessa två saker samtidigt. Så jag försöker växelverka så gott det går. Vi får fortsätta på den här vägen tycker jag. Möta blickar. Tystna. Stillna. Göra tillvaron mindre guppig.

Din beskrivning av ögonen är en av dom vackraste jag någonsin hört.

Massor med värme till dig.

Du låter som en kopia av mig själv. Förstår precis hur du har det. :)

Jag började med 20 mg Citalopram för att sedan öka upp till 30 mg/dag. Inga uppehåll. Just det här raseriet har minskat betydligt, det är en fantastisk skillnad. Allt det andra, såsom att känna sig låg och nedstämd, mja, det dras jag fortfarande med. Men jag är så himla glad över effekten medicinen har på just den vansinniga ilskan - det är den som fått mig att närapå ställa mig framför en buss varje månad.

Kliande betten. Jo, så här var det: I samband med att jag började äta Citalopram så började jag få nåt som liknade myggbett och kliade lika intensivt. Dom bara poppade upp, framför allt på överkroppen. Jag tog för givet att det var en biverkning från medicinen så jag bytte till nån annan sort. Men betten fortsatte dyka upp. Det är ju ett öde att drabbas av hudåkommor, orsaken till dom får man nästan titta i stjärnorna efter. Men efter att ha funderat lite hit och dit tror jag nu att det kan bero på glutenintolerans.

Känner du till gruppen på Facebook; "Vi som lever med PMS & PMDS"? En stängd grupp men det går snabbt att bli medlem. Kanonbra stöd. Sen tycker jag att jag blev ytterligare hjälpt av att äta "hormonvänligt" enligt Mia Lundins "Kaos i kvinnohjärnan".

B12: 1000-2000 mikrogram
Folsyra: 800 mikrogram
B6: 50-100 milligram
Omega-3 EPA: 600 milligram
Omega-3 DHA: 400 milligram
Kalcium: 500-800 milligram
Kelaterat ("rent") magnesium: 400-600 milligram
D3: 2000-3000 IU
Probiotika: 10-20 mdr goda bakterier

Bra att det verkar lite lugnare för dig! Vad är du uppe i för styrka? Den som inte upplevt sånt här hormonkaos har nog svårt för att begripa hur totaldjävligt livet blir. Jag har trott allt möjligt om mig själv. Från att jag misstänkt, på riktigt, att jag haft en hjärnskada, till adhd, till you name it. Tog jättelång tid innan jag fick pusselbitarna att passa ihop.

Kram på dig, rabbitgirl. Nu ska vi se till att få ordning även på ditt humör. :)

Jag hade ju dåliga värden, så halkade in på hjälp på ett bananskal.
Bad aldrig om antabus men trillar jag dit är det första jag kommer att be om så man slipper fundera på att dricka.
Jag har ju haft turen att springa på två personer som envisas med att sticka hål på mina bubblor. Den ena är min läkare den andre en coach som jag har haft kontakt med innan i ett annat sammanhang.
Har tagit hjälp av dessa och sen blir jag så stärkt av detta forum, när suget sätter in.
Kram och hoppas du får en lugn kväll

..avklarad utan alkohol.
Sitter i ett halvtomt hus, nyseparerad.
Försöker se framåt och inte bakåt.
Känns befriande att inte ha en sur fru hemma som stör sig på en,
fastän jag inte drack i slutet.
Jobbet känns så mycket lättare när man inte druckit på helgen,
söndagsångesten är inte lika stor fastän den är kvar.
Känner en viss lycka över att jag nått min botten och nu vänt,
nu kan det bara bli bättre framöver.

Den här veckan har gått dåligt. Jag har druckit för mycket eftersom jag har varit stressad angående lägenhetsköpet. Jag har dock inte blivit för full eller varit väldigt bakfull dagen efter vilket är positivt. Jag kommer förhoppningsvis att ha köpt en lägenhet inom två veckor. Min stress och alkoholkonsumtion kommer därefter att minska.

Varsågod! Har du haft kontakt med sjukvården? Jag har fått campral och naltrexon utskrivet av min husläkare. Campral fungerade inte men naltrexon har fungerat ganska bra för mig. Till skillnad från antabus kan man fortfarande dricka alkohol när man tar medicinen. Naltrexon minskar suget lite grann och minskar risken att man dricker för mycket alkohol vid samma tillfälle.

visst länken ?
http://stopdrinkingalcohol.com

till forumet Vägenfram, det bästa du förmodligen gjort på länge att starta en tråd här! Jag ger dig en länk som varit till stor hjälp för mig den senaste tiden att dagligen titta in på, och jag skänkte en hundralapp i donation bara för att jag tycker man ska uppmuntra människor som vill förmedla hopp. Det behöver du nog just nu, och bläddra runt där, jag hittade väldigt mycket bra tankar. Kör Google översätt om engelskan är ett problem.
Kram

Hur har du sökt hjälp! Har redan varit ii kontakt med kurator och pratat! Har pratat kring alkohol oxå! Vet inte vad jag ska prata mer om, förutom medicinering! Känner att jag behöver ta mig upp ur träsket och ta tag i mitt liv! Men hur? Skulle vilja ha mer tips på mindfulness?

Dessvärre har jag ännu inte lyckats. Tror det behövs ett par nyktra dagar för att få orken att påbörja aktiviteter. Helt sjukt det här. När man som 40 + kvinna åker och köper folköl (som jag inte ens tycker om) för att få alkohol i kroppen. Usch, mitt liv har blivit smutsigt och skamfyllt.

Upp på benen igen, borsta av knäna och torka tårarna.
Magnus skrev ju om antabus kanske vore något att pröva, iallafall tycker jag du skall söka hjälp. Har blivit så bra bemött av sjukvården, även om min läkare skrämmer slag på mig men på ett bra sätt.
Att ta hjälpa och stöd är inget fel utan styrka och klokhet.
Så kram och styrka till dig

Hej LenaNyman :) Jag blev lite fundersam när du skrev om PMS-besvären och citalopram. Förutom att jag har alkoholism ;), lider jag också av fruktansvärda PMS-besvär, självmordstankar och raseriutbrott och massa andra konstiga beteenden som förvärras så klart om jag dricker alkohol. Känns det att citalopram hjälper dig mot det? Jag började äta det för några veckor sedan och det verkar lite lugnare (jag har varken försökt döda någon annan eller mig själv denna månad), men jag vågar inte tro på det än... Hur mycket äter du?
Och vad menar du med "kliande betten"?
Ursäkta att jag frågar så mycket, men ibland är man så hopplös hjälplös med sina problem...

Har druckit alldeles för mycket igen!!!! Ännu en gång bestämt att i morgon minsann börjar nya livet!! Känner ni igen det? Blir så Arg på mig själv! Vad är det som händer med mig! Brukade ha en självdisciplin att göra det jag ville!
Nu styr känslorna helt över mig! Vet om jag skulle ta tag i det skulle jag må bra och träna så jag blir stark! Just nu kommer jag ingenstans! Vad göra?

Får energi att läsa din tråd, keep it up :)

Det där med att skapa ett schema likt skolan, fastnade hos mig, du satt ord på varför jag mår bättre när jag skriver listor, om en ska ändra på sina vanor, varför inte sätta upp ett schema? Det behöver inte bli krav bara för en gör ett schema. Det ger en ramar att förhålla sig till, det går alltid göra en ny plan när den föregånde planen inte blir som tänkt.

Det låter som du kommit till en brytpunkt när du snett att du måste göra något. Du har startat här och det är bra. Tycker du beskriver alla funderingar och känslor så bra i ditt första inlägg. Många är vi som kan känna igen oss. Svaren kommer du att finna själv. Du har dem egentligen redan. ;-) men ja, du kommer att ändra ditt sätt att tänka med tiden och se annorlunda på dig och dina behov när din hjärna får balans igen. Mitt bästa råd är att nye ta alla svåra frågor och beslut nu, utan fokusera på de första dagarna och veckorna. Klara dem och se sedan vilka beslut du fattar på vägen. Det finns mängder av bra tips och tankar här för att klara den första tiden och de olika faserna längre fram. Bestäm dig bara. Låt kroppen få vila från giftet. Ge dig själv en chans att bli den du är egentligen. Du kommer bli positivt överraskad. :-)

Stort lycka till! Läs och skriv här. Ät och drick ordentligt och hitta på saker som sysselsätter dig då du brukade dricka. Suget går ganska snabbt över varje gång.

Kram

Japp den kom, som ett brev på posten, ångesten efter två kvällars omåttligt drickande.
Ångest o hjärtklappning o känner mig avtrubbad o tom. Blir så trött på mig själv!!

Jag förstår, inte så luddigt ?, kanske för att vi alla här har samma problematik .starkt av dig att du kunde begränsa antal glas! ?
För mig spårade det i helgen o var på krogen både fredag o lördag o kan nog erkänna att jag drack väldigt omåttligt=ångest o åter ångest idag!

Alma Amanda, har läst hela din tråd o tycker du är stark o duktig! Skönt att maken oxå är vit nu.
Själv föll jag i helgen o sitter här med ångest, hjärtklappning o dåligt samvete. På't igen..

Bra kämpat! Hur ser strategin ut för att hålla i nu? Det blir lättare med suget med tiden men du måste verkligen vilja själv. Det är sjukt jobbigt när hjärnan talar om för en hela tiden att det enda som får oss att må bra är det som gjort att vi mår fördjävligt.

Tycker fortfarande att du ska ta all hjälp du kan få och be om det. Vad kan du förlora på det, liksom?
Kram och styrka!

Jag kan sammanfatta veckan som underbar! Vädret var inte speciellt bra, backarna inte de bästa pga av vädret, stugan inte fantastisk, maten och priserna gjorde stort hål i plånboken, åktiden inte maximal, lite krämpor och skador i familjen och så vidare. Men det var ljuvligt. Frisk luft, mycket åkning och vila när det behövdes, bra vänner till barnen, mysiga frukostar, trevliga kvällsaktiviteter, sköna göra ingenting och sova, tempot underbart, bra stämning och humör, bra flyt i logistik och göromål. Lugnet i mig bidrar mycket. Nyktra dagar ger bra start på dagen och skön trötthet på kvällen. Glad har jag varit. Avslappnad och följsam blev dagarna bara sköna och bra!

Det går jättebra att vara på restaurang med sällskap där vissa dricker och andra inte. Jag suktar inte ens efter att få dricka. Det var inget synd om mig. Det var mitt starka och sunda jag som med glädje valde att inte dricka alkohol.

Tänkte på ET i backen och i liften. Är jag här nu? Lyssnar jag? Ser jag och upplever jag? Inte hela tiden men då och då. Tänkte däremot ganska ofta på hur (med vämjelse) det brukade kännas att vakna, att fixa, att dividera, planera, organisera, handla, disks, packa, städa och vara i min kropp, om jag druckit varje dag. Så tydligt blev det för mig att nä, min kropp orkar inte mer, jag har druckit nog, förstört så många tillfällen och missat upplevelser pga av alkoholen i mitt liv. Jag är egentligen en person som njuter av naturens lugn och fysisk aktivitet. Jag är en livsnjutare. Hur kan man tro på att man njuter mer med alkohol??! Det är faktiskt det motsatta.

Ledsen när en väns missbruk blir så påtagligt. Skapar ångest och sorg. Blir arg också. Tragiskt och fult blir det av missbruk, hur fint det än må vara i kanten...

Nu tas stora tvätthögen in i tvättmaskinen och vardagens morgondag gör sig påmind. Skönt att vara hemma. Lite stress smyger sig på men jag motar bort den. Ingenting blir bättre av att stressa. Jag vill fortsätta att lära mig leva på riktigt i harmoni och balans, så långt det är möjligt för mig. Att välja bort alkoholen är en avgörande förutsättning.

Jag älskar min barn. Vilka fina, starka och ömtåliga själar som växer upp hos mig. Jag hoppas att jag kan göra mig värdig dem igen. Det finns inget annat val än att kämpa för det.

Kram på er alla fantastiska som gör er fria! Jag läser och hejar även om jag inte kommenterar. :-)
??

(Nu har det nog gått lite drygt 18 veckor. Det är bra. Jaglever. ;-)

Mötet gick bra. Jag var helt ärlig, men neutral, jag bad alltså inte om plats på behandlingshem, och soc tjejjen föreslog inte det heller. Hon nämde ngt stödboende, kbt & samtal. Men soc gör färdigt deras solutredning innan de fattar beslut & nästa steg är en asi bedömning.
Sen har tingsrätten begärt en särskild personutredning av frivården. & jag som hatar utredningar. har än så länge inte hört ngt från dem.
Förra veckan var lite katastrof, jag fick värre & värre abstinens, har mått dåligt & orkade nästan inte göra ngt. Så jag har haft en avgiftningshelg. Köpte b vitamin & har druckit massa te & mått bedrövligt.
Känns bättre nu iallafall, men alkoholsuget är massivt.

Det är mäktigt med det tysta mötet. Det är något jag funderat på, hur sällan vi tittar varandra i ögonen. De flesta blir besvärade efter en stund. Om man provar, som jag gjort men få frivilliga deltagare hittas, så infinner sig en ocean av historia och känslor. Det blir så starkt efter en stund så ögonen tåras av känslor för min del. Allt det som människan varit med om i sitt liv, det den är, får liv och målas upp som en sensibel vacker väv... Tack för påminnelsen.

Tycker inte om gubbdjävlar-beteende och allra minst i mötet med läkarens makt och dom. Jag har fått numret till kvinnlig läkare som är specialiserad på pms och liknande hormonpåverkande livsnedsättningar. Har bokat en koll som jag är lite orolig över imorgon. Det är bra att den görs.

Vi pratade om det i fjällen, att det är så många vuxna som numera upptäcker att det varit intoleranta mot olika födoämnen hela sina liv och lidit av krånglande magar, värk och gaser mm. Hoppas du märker en skillnad.

Så glad att du ger dig den gåvan och att jag nu också ger mig själv den. En bättre förälder som har en dammsugare. ;-)

Tänker mig dina ögon, som blå-grå-gröna melerade som en å skiftande och uråldrig och alldeles ny av glaciäris och stoft som lagrats i tusentals år. ?

Dag 66 söndag,
hur mår jag nu efter 66 dagar utan alkohol. Kroppen känns frisk invändigt och utvändigt. Rosig i ansiktet. Ser frisk. Stark. Jag har börjat att prioritera mat. Det ska vara gott. Färskt. Fräscht. Enkelt. Har fått känsligt smak- och luktsinne. Kan tex känna fyllelukt från andra sidan i affären. Vilket ger flaschbacks. Sen luktar jag på allt jag äter. Om ej ok så äter jag inte. Samma med smaken. Smakar det fabriksmat eller konstigt så reagerar jag. Sen har jag inte ersatt alkotiden med annat. Måste göra det. Fokus på att göra listor kanske. Allt från måsten till kul saker. Fast "projekt jag" kommer att ta tid. Ikväll blir det vägning och mätning. Sen logga kost, träning fram till målet är uppnått. Prio är att oavsett vad som händer vara nykter. Ny vecka i siktet. Nästa söndag vill jag ha gått ned X kg. Tränat något varje dag. Vår städat hem&bil. Enkelt. Nope. Men kul om det blir så.