Senaste kommentarerna i forumet

Vad du är gullig som svarar mej.
Känns inte som om jag är värd det.
Är en skakande bedrövlig sopa och vill helst bara dö. Kan inte tro på att det kommer att gå över men hoppas såklart det.
Det sista jag minns av gårdagen är att jag stod och drack direkt ur en Ouzoflaska. Så vansinnigt vidrigt.

Och en ny dag imorgon. Ge dig en vit dag, en i taget. Gå o lägga dig tidigt, funkar det? Har du ätit ordentligt? Salt o vätskebalansen?
Imorgon när du vaknar kommer du må bättre vännen, nu vill du krypa ur ditt skinn, jag hade det så alldeles nyss. Nu tar vi en vit dag i taget!
Styrka o kram till dig!

Förbannar min egen dumhet.
Varför drack jag igår????
Skit skit skit.

dricker ni?
Vad är mycket?
Jag har noll koll.

Fyra veckor gångna och jag tänker mindre och mindre på alkohol för varje dag. Just nu känns det väldigt bra!

Först när man är sann kan man bli lycklig! Det finns så många energier i min vardag som jag behöver ta mig bort ifrån. Och jag har tagit mitt beslut att flytta. Det tar tid att hitta boende. Och jag har inte mkt ork kvar. Vet att jag måste samla det för att stå ut men mitt liv ger mig inget utrymme. Jag kvävs. Av alla krav och måsten. Av alla som ständigt vill ha min uppmärksamhet. Skulle behöva någon vid min sida som såg mig! Såg min kamp och som av kärlek satte sig själv åt sidan, för mig, för att jag ska orka.
Har varit på ett lugnt ställe i helgen, vågat gråta och tänka mina sanna tankar, om mig och mitt liv och om det jag behöver. Jag kanske flyr kärlek igen men det finns oxå en chans att jag öppnar hans ögon så att han förstår min kamp. Antingen vill han fortsatt ha min kärlek eller vill han det inte. Det är hans val. Mitt liv och hur jag ska leva det, är mitt val och jag har redan valt att bryta upp det liv jag lever nu. Bara en fråga om när nu?
Lena, du är en ledstjärna?

Tack att du välkomnar mig med i striden!
Ja, det är skönt att kunna vara 100% ärlig, inte försköna eller förljuga något utan äntligen lägga ner skölden o erkänna hur det r.
Tycker jag haft en bra dag. Denna min dag 2. Varit mycket aktiv hemma o fått en hel del uppskjutna saker gjorda. Och jag städar, fejar och tvättar - en slags bokstavlig omstart. Snudd på överaktiv men det är väl också en fas. Nu finns Inga gömslen kvar, inga hemliga nödutgångar i flaskformat utan nu är det öppenhet som gäller!
Det skönaste är att slippa rädslan för upptäckt.
Tack igen för ditt välkomnande och din kram - kram tillbaka Du Levande!

Så bra du hittat hit, jag har använt detta forum varje dag. Läst och fått så mycket stöd i att läsa och skriva.
Skönt att ha ett ställe där man kan vara helt ärlig och få dela denna striden.
Så kram och styrka till dig/L

Nu har du fått insikt i nåt väldigt stort. Nåt som kan få dig på fötter och hålla dig kvar i upprättstående ställning. Det är precis det dina sista tre rader visar.

"...före helgens sjukhusvistelse varit utan alkohol i nästan 6 månader. Och av detta uppehåll trodde jag att jag fixar att dricka måttligt. Så var det ju inte."

Förstå vilken insikt det är. Jag vill gratulera dig till ditt nyktra halvår och även dom slutsatser du drar efter den där olycksaliga drängfyllan.

Så. Nu bär det iväg på nästa etapp i din resa. Och jag säger som norrmännen: God tur!

Är en bra början skriva här och ta stöd av alla de hjältar som är här, den ett tomt barskåp är ju bra det med.
Kram L

Ensam i helgen och känner mig så trött. Det kanske är bra. Har gett mig själv tillåtelse att vila...men har svårt att slappna av då tankarna gnager i huvudet om helgens återfall och att jag inte minns vad som hände. Försöker andas med djupa andetag, så att ångesten inte blir för stark. Läser andras trådar och känner igen mig i så många berättelser. Inser att jag inte kan dricka alkohol eftersom jag använder det så destruktivt.
Nu får det bli nya tag och jag får komma ihåg att jag före helgens sjukhusvistelse varit utan alkohol i nästan 6 månader. Och av detta uppehåll trodde jag att jag fixar att dricka måttligt. Så var det ju inte.

Almaamanda.
Det är renskrapat i barskåpet, drack upp varenda droppe igår.

För ditt svar. Det betyder jättemycket för mej.
Känns mindre ensamt i ångesten med nån som läser och förstår.
Stor kram tillbaka!

Igår morse mådde jag som du nog gör nu. Sedan gick jag in här. Imorse vaknade jag bokstavligen som en annan människa. Ingen alkoholångest, ingen panik, ingen desperation utan bara utvilad efter en god natts sömn. Nej, ingen efterhandsångest heller.
Så ta en dag utan alkohol nu, ge dig själv det! Häll ut om du har kvar för att inte falla. Och så får vi heja på och stödja varandra.
Jag hejar på dig!

Glad att du skriver här, det finns så många och varma hjärtan här som hjälper. Att läsa här och skriva här tror jag är en bra början att hitta svar och hjälpa en till att fundera på vad som en behöver.

Tror inte att det är ovanligt med tvångstankar när en känner oro och ångest . Gissar att det är hjärnan sätt att ropa på hjälp att den önskar en förändring, att den vill att du ska komma i trygghet. Jag har absolut mindre tvångstankar när jag mår bra, eller snarare att har bättre koll på mitt liv när jag mår bra. Tvångstankar är sällan rationella eller kloka, bara en signal om att vi inte mår som vi borde göra, en känsla att vi inte har kontroll. Vad det beror på vet inte jag, men du kanske har en aning om det är alkholen som är boven eller om det är något annat som du behöver.

Välkommen hit, läs, dela, kommentera.. det hjälper, i alla fall mig.

//Kram.

Var ett tag sen ja va inne här nu. Drack en halv flaska whisky på 70 cl i Tisdags o 2 öl, blev inte särskillt bakfull dock. Men fick minnesluckor o skit o de va inte bra, lyckades på nåt sätt ta hand om hunden ändå. Har ett vagt minne av att ja snackade me grannen men kommer inte ihåg vad ja sa, kan ha sagt precis vad som helst. Nu har ja dock "tatt igen de" genom att inte dricka på helgen. Blev rädd i tisdags o vill inte göra så igen. Mår rätt bra faktiskt.

Får som tvångstankar i skallen.
Konstiga saker som jag inte kan sluta tänka på.
Är det nån annan här som känner igen det när man är bakfull.

Ny här och gör säkert fel

Började här igår, känner igen mycket av vad du skriver, inte minst behovet av stöd från andra som vet vad det handlar om och hur det är.
Så jag hänger på och hejar på dig!!

... hemma hos Vilja så ska vi ränna runt midsommarstången och dansa oss extatiska till Cancan!

https://www.youtube.com/watch?v=4Diu2N8TGKA

Läser det du just skrivit och blir så påverkad. Känner liksom din sorg och det här gungflyet. Tar också in din styrka och övertygelse.

Ju äldre jag blir, desto viktigare blir det att vara inuti-sann. Och faktiskt också, som en följd av det, utanpå-sann.

Du kommer dit du ska. Jättekram.

Jag är kvar. Tar stöd från alla er som skriver. Ger inte mkt tillbaka. Jag vet det. Men det är som om jag inte kan. Har svårt att ens sätta ord för mig själv. Känner mig inte redo att stötta andra. Ska ge tillbaka sen, om ett tag.
Och varje gång jag på allvar tänker mig inåt mig själv blir jag så förtvivlat ledsen över hur jag har behandlat mig själv det senaste året. Det fungerar i min vardag så länge jag inte är ärlig med vem jag är och vad jag står för.
En så idiot jag varit, jag som är (var)den starkaste av alla i övertygelsen om att man måste leva enl sitt hjärta! Och att man själv skapar sin lycka. Usch vad jag svikit mig själv? Och dövat med A. Och nu har jag fullständigt tappat bort mig, gått under i mina tankar om hopplöshet.
Jag har lång väg tillbaka! Men jag tänker gå den, tar inga genvägar längre.
Kram. Orka

För era kloka svar. Vid självrannsakning måste jag erkänna att du har rätt sisyfos, en publicering skulle leda till mer ångest än brotten som är begågna. Det kan också bero på att det inte är någon olycka eller personskada inblandad, det hade känts som en total mardröm däremot.
Bra tips när det gäller soc. Jag själv har få ideer om vad som skulle vara effektivt, tyvärr. Men vara ärlig är kanske framgångsrikt, jag har bara ingen lust med någon utredning. (Nu blir det ju lvm om jag inte samarbetar, så det är väl bara att delta)
AA var länge sen nu, Eftersom jag druckit så mkt. Läste Freddies inlägg & blev glad att det gick så bra.
Samtalsterapi har jag aldrig varit på. Vet inte om jag skulle vara bra på det, kommer bara att tänka på olika serier, psykologen i sopranos t.ex :) så visst, inlåst nånstans är väl effektivaste om inget annat fungerar.

Sickerdrocka! Hehehe..! Och LynaNamen! Låter nästan lite ekivokt.

Ja, har du tänkt på det, Ebba? Det finns bara en av varje människa och det är just den. En helt unik uppsättning gener, tankar och känslor som flödar runt i ett alldeles unikt energifält. Det är en tanke att gå igång på. Jo, och du? Tack. :)

Stingo; soskfippa är ett underbart omvänt ord tycker jag. Minns när min mamma låg sjuk. Då fick jag och en vän dille på att prata finlandssvenska. Vi kunde verkligen inte sluta och det var så jäkla dejligt och kul och fullständigt beroendeframkallande. Det där var också ett tag sen, undra om man kanske skulle..? ;)

Leverjag; jättegott med binnpaffar ju. Om man inte är lat och bara svänger ihop lite morv och kakaroner förstås. Bon voyage nu!

... du det en dag som denna, Heddali, Lillpancho?
Jag hoppas att du har det riktigt riktigt bra (om än din näsa ännu kliar och rinner).