Senaste kommentarerna i forumet

Kommer in här till dig med ett citat från du vet vem. Tycker det är så talande och ger såväl perspektiv som tröst. It goes like this:

"Focus your attention on the Now and tell me what problem you have at this moment."

Gillar man citat från du vem vem så kan man med fördel klicka på nedanstående länk.

http://www.spiritual-experiences.com/spiritual-quotes/quote.php?teacher…

Åh Levande, vad jag känner igen mig i dig. Jag är också själv i detta. Sambon dricker och när kommentarer som i fredags: "men ett glas kan du ju ta" .... Så ja jag bara växer av att stå emot. Får en slags extra styrka och det känns så djäkla skönt att vakna pigg och njuta av dagarna istället för somna i soffan innan 20, vakna och ta yttligare ett glas och sen slippa den dåliga sömnen när allt ska ur kroppen, få halva helgen förstörd.
Ja en dag i taget och göra det bästa av den! Idag skiner solen så en dag med hunden ute står på agendan:-)
Ha en underbar nykter söndag!
Kram Ghost

För min egen del, så är det bra. Har försökt hålla mig nykter i fyra fem perioder de senaste tre åren. Som längst fyra månader. Det som "knäcker mig" är alltid alla alkoholisters dröm: Att kunna dricka normalt. Tankarna kring detta blir till slut för starka, och lurar jag mig själv att nu skall ta kontrollen och samtidigt må bra. Hur det gått? Ja, just nu är jag inne på min tredje vita vecka. Och det har jag inte valt för att det går bra...
Det är fö ett genomgående tema här hos så många trådar, önskan att kunna ta kontrollen och ändå fortsätta att dricka. Inte så lätt.

Ja, jag sover också så underbart bra utan a... Ironiskt egentligen för mitt osunda drickande började just för att jag skulle kunna koppla av och sova.
Du skriver att du inte gillar alkohol. Vilken tur du har ändå :-), för då kan du ju inte lura dig själv med att det vore gott med ett glas.
Du känns så stabil i ditt beslut... Otroligt starkt eftersom du också får göra det med mannen som bagage. Om han handlar åt dig... Häll ut direkt!

...utan huvudvärk och paniken från igår: var det nån som märkte nåt? Gjorde jag nåt dumt? Hur mycket drack jag? Den ångesten än skammens ångest.
Skäms nu varje dag över händelsen då jag var bortom kontakt för mina barn o min livskamrat. Har efter det lovat dem att söka hjälp och sluta dricka. Klarade en vecka men så föll jag i förrgårkväll igen.... Har druckit i smyg, druckit mycket. Har utvecklat en hög tolerans och har inte längre något stopp. Och ensam klarar jag det inte. Börjar nu med att söka hjälp här, det är mycket hjälpsamt att läsa allas trådar. Jag vet att ensam klarar jag det inte och kommer att behöva mycket stöd. Familjens stöd har jag men dem har jag bedragit o ljugit för så ofta att jag inte vill lasta dem nu.
Så jag kommer skriva av mig här. Dagligen då jag behöver det.
Just nu tacksam över känslan i huvudet - ingen huvudvärk och ingen ångest.
Nu tar jag dag två utan alkohol. Alltid en början...En dag i taget.

Vet du Mattias att jag är lite imponerad över ditt sätt att agera här i tråden. Du fick mycket kritik och jag gillade på nåt vis att läsa de inläggen för de tydde på en ilska som man inte ser så jättemycket av på anhörigsidorna, men som jag kan känna när jag läser deras inlägg ibland om hur de har det. Tror att du gjorde lite nytta för det är en väldigt intressant diskussion och som sagt så är jag imponerad av hur du hanterade att bli så "attackerad" från flera olika personer. Mänga hade vänt i dörren och gått. Jag såg inte detta förrän tråden var flyttad, utan blev lite förvånad över hur många från anhörigsidorna som skrev. Fel forum, verkligen fel. Men nu har du hamnat rätt :-).

Ja, det är väl så för de flesta. Att ensamhet är kan man njuta av om den inte är påtvingad. Tror att du har några svar på hur du kan ta dig ut ensamheten. Du har försummat vänner skriver du, men de kan du kontakta nu. Det är bara att slå en signal. Och välj några om den första inte har tid.

Och om jag ska passa på med lite relationstips, så kanske du ska fokusera på att vara ett stöd för din fru i hennes sjukdom. Om du får. Är du nykter nu kanske du kan se hennes behov på ett annat sätt. Klart att du är lite bitter nu, men försök att se på henne med kärlek och omtanke.
Och sen har du skrivit några saker som får mig att undra hur du mår? Det verkar som att du medicinerat med alkohol. Är du deprimerad annars? Fast det var kanske inte så, du skrev att du blev trött utan a och bara ville sova tror jag. Kanske bör du kolla att alla värden är som de ska.
Ha en trevlig söndag.

Vad är det som känns så jobbigt med att domen blir publicerad? Är det att det blir svart på vitt att du inte kan hantera alkohol? Att du är alkoholist? Eller att du blir avslöjad? Att det blir officiellt? Vet någon annan om dina problem nu, mer än vi härinne?

Man tar verkligen världens sämsta beslut med alkohol i huvudet. Du, liksom jag själv, verkar ha hyfsat lätt att förlåta oss själva. Kanske hade varit bättre med lite mer moral för oss båda. Vad jag menar är mest att vi inte förgås av ångest. Har mer oro för avslöjandet. Jag kan såklart ha helt fel i det - för det finns säkert ångest... Men jag fick en liten sån känsla nör jag läste E:s inlägg, jag också - att vi var olika på nåt sätt.

Tror som Leverjag att du har svårt att klara av det här själv. Kan du försöka vara lite ärlig på soc-mötet? Ärlig i att du verkligen har ambitionen att sluta, men att det inte fungerar. Att du inte klarar det utan hjälp. För du gör ju inte det. Ett par dar, sen börjar du om. Dricker på antabus...
Det verkar helt ohållbart. Och vodka hemma... Häll ut! Om du menar allvar med att hålla dig nykter. Häll ut skiten!
AA jag minns inte om du prövat det? Läs Freddies inlägg annars.
Jag hoppas att du kan få en plats på ett behandlingshem. Vad vill du själv? Hur ska du kunna sluta? Tänker att du bör ha en plan på soc-mötet, så att du beskriver svårigheterna utan att släta över. Ta din text på forumet till hjälp kanske. Vad säger din arbetsgivare förresten?
Önskar så att du får ordning på allt.

Vaknade tidigt men sover som en stock sen jag slutade hälla i mig vin så hade väl sovit färdigt.
Mannen dricker, glor på tv eller sover han verkar bli lite störd av att jag håller på att stöka omkring på kvällarna.
Igår sov han när middagen var klar, lät bli att väcka honom åt min middag i lugn och ro.
Har ju inga förväntningar på honom men får hela tiden jobba på att inte bli irriterad, ledsen eller arg så min hjärna vill fly in i dimman.
För försöker tänka att nykterhet är mitt ansvar och denna resan är min även om jag stunder bara vill bort en stund.
Så tar en dag i taget och försöker göra den så bra som möjligt.
Så väljer idag att vara nykter, kämpa väl hjältarna kram och styrka

Hur har du det? Har du en egen tråd? Har som sagt inte riktigt hängt med här på ett tag ..

... du har sett till att du har det bra Leverjag och hoppas du får en fin semester. Det vågar jag påstå du är mer än väl värd?. Glömmer aldrig när jag först började skriva på detta forum och fick "kontakt" med dig. Du - och forumet - har hjälpt mig mkt och många med mig. Särskilt när man är nykomling. Då är det en stor känsla att få svar på sina inlägg. Det skall jag bli bättre på framöver med dig (och flera andra) som förebild.

Och det fina är - genom att hjälpa andra hjälper man sig själv ?✌?️

Vi hörs!

Så skönt att höra att mina onda aningar inte besannades.

... dåligt samvete att jag bara "försvann" utan notis. Sorry - så tycker jag så här i efterhand inte man gör! Och tack till er som visat omtanke och frågat vad som hände.

Har egentligen ingen bra ursäkt förutom att jag haft fullt upp med mina nya tillvaro utan alkohol. Och det går bra. Vädigt bra och ofta tänker jag "när spricker bubblan?" ... Men jag jobbar hårt för att detta inte skall ske då jag vet vad som kan hända då.

Har hittat en fantastisk gemenskap i min AA-grupp som jag träffar 1-2 ggr i veckan. De fördomar jag kan ha haft gentemot AA skingrades ganska snabbt och har insett att det är helt vanliga människor med samma problem som jag och många med mig. Vi är alkoholister. Känns skönt att fullt ut inse detta och inte försöka förminska, försköna eller förklara bort detta faktum. Och är man alkis (inget "snyggt" ord direkt men inget att skämmas över ) så är det väldigt skönt, tryggt och givande att diskutera detta med likasinnade och utbyta erfarenheter osv . Tycker även det är fint att "det enda som krävs för medlemsskap i AA är en önskan att vilja sluta dricka". I sig kravlöst men samtidigt blir det inte bättre än man själv gör det. Däremot är det svårt - för många omöjligt - att på egen hand hantera detta och då är AA enligt min uppfattning väldigt givande. Och som AA alltid sagt: det har fungerat för väldigt många människor och kan fungera för dig om du själv bestämmer dig för att ge det en chans.

Vet att många kan ha synpunkter på att man ofta nämner begreppet "Gud" och det för många kan vara "stötande". Om man ger AA en chans och - viktigast av allt enl mig skaffar sig en sponsor som kan hjälpa en på vägen - är jag övertygad om att detta absolut inte kommer bli svårt att ta in. Kanske skriver några rader om detta vid tillfälle då det även för min del var ett "hinder" initialt men som skulle visa sig tvärtom. För sakens skull kan jag ju lägga till att jag inte själv är kristen och absolut tror på min egen fria vilja ;)

Har även sedan januari gått hos en terapeut med KBT-inriktining och även detta har varit fantastiskt. Det handlar inte om mirakel utan kräver en hel del av en själv men med hjälp på vägen är det ju ganska mkt enklare. Fokus inom KBT ligger på att hitta en väg framåt utan att "rota upp" allt som hänt tidigare i sitt liv. Att komplettera detta med AA´s Tolvstegsprogram har varit väldigt givande för min del och hjälpt mig hitta en väg som jag tror kan hålla över tid och inte enbart få mig att hålla mig nykter - det kan få mig att bli en bättre och mer generös människa för såvl mig själv som min omgivning.

Ytterligare en sak som varit viktigt för mig är att vara öppen med min alkoholism gentemot vänner och familj. Visst, det kan vara tufft att erkänna detta men det ger så enormt mycket och känns så skönt efter man lättat sitt hjärta. Förutom min ex-fru (mamma till våra två gemensamma barn) har jag pratat med alla mina närmaste vänner. Vänner som jag delvis svikit genom att ofta prioritera gemenskapen med alkohol istället för de.

Jag är även glad att jag från början insåg att jag aldrig mer kan dricka alkolhol. Var väldigt jobbigt då att inse detta men ser fördelarna med detta nu. Så mkt tid som gick åt att planera, genomföra och dölja sitt drickande - GALET!

Avslutningsvis (för ikväll ;)) konstaterar jag återigen att detta forum är GRYMT med GRYMMA människor.

Önskar er alla en god natt och fin morgondag!

Tycker jag har vilat nog men förstår vad du menar Sisyfos. Jag har gjort ganska dramatiska förändringar i livet för att få men vila. Behöver agera också men försvarar min vila varje dag känns det som. Prioriterar att få in det som får mig att få bra och sedan kräver livet runt mig att saker hanteras helt enkelt. Bara att beta av och hantera så bra som möjligt.

Jag har nu för första gången även bokat och varit på heldag som bara handlade om välmående. En heldag för mig och bara gå in i det nya, lugna och positiva. Jag gör förändringar och håller i de nya vanorna så gott jag kan.

Nu har 17 veckor gått och jag står inför resa och borde packa men är på forumet istället. ;-) jag är lite orolig för jag tänkte första gången på alkohol i samband med bokad semester, sedan har jag ställt in mig på att den ska vara alkoholfri och nu två dagar tänkt på alkohol efter jobbet. Dividerar med min hjärna som fortfarande matar mig med bilder av sköna, mysiga stunder tillsammans med andra och alkohol. Vill inte ha dessa associationer kvar!
Alkohol förstör så förbannat mycket. Till och med på hälsomöten pratas det så gott om ett glas vin och jag tänker menar de ett eller tre. De som inte har problem kan prata om ett och mena ett eller två. Jag prövar i tanken om jag skulle nöja mig. Nej, jag vill ha mer eller inget.

Ska njuta av ledigheten och umgänget. Försöka hålla min balans och fokus på vad jag egentligen vill med mitt liv.

Läser och tycker det är så många här som kämpar så bra och skriver mycket intressanta inlägg. Detta är en klokbok, hela forumet!

Kram till er alla. Fortsätt kämpa! Det ska fanimej gå att bli fri från det romantiserade nervgiftet!

Så härligt att läsa att du börjar leva utan ångesten. Orolig är jag över mig själv ändå. Ibland hur otroligt illa jag tycker om drickandet så är det ett djävla romantiserande överallt. Hjärntvätt att man ska gilla alkohol, liksom. Funderingar har vi. ;-)

Vet du. Att hålla i över tid och inte tappa det goda trots dagar och veckor nör man glömt bort hur härligt det är att leva är mitt mål ett måste nu. Det kallar jag goda vanor och rutiner. Jag ska bara gå på promenad och träning. Sova, äta vettigt, dricka och andas varje vecka. Hela tiden hålla i för tiden skapar vanor och rutiner jag så väl behöver. De goda rutinerna hjälper mig i längden till förändring. Kämpar nu med att vända tankar. Lägga märke till kritiska automatiska tankar först (utmaning i sig ) och sedan byta ut dem mot mindre dömande eller mer positiva.

Styrkekramar

Gud vad bra jobbat Zinga!! Det är i just sånna sammanhang som det kan vara svårast, så heja dig?
Även om du hade huvudvärk, så tycker jag iaf att det är en helt annan huvudvärk än om man är bakis. Den huvudvärken är så mycket blandat med annat. You go girl!

Hade en kollega som berättade att hen alltid räknade antal bokstäver i alla ord. Automatiskt hela tiden. Gick i släkten och tydligen inte så ovanligt.

Roligt blir det. Blir pannbiffar, binnpaffar då? :-)
Ska packa egentligen..
Kram

Förstår att det är jobbigt. Men det är på allvar och riktigt farligt det du gjort. Det blir konsekvenser. Jag är mest rädd för att du inte har ett eget inre beslut och motivation att sluta dricka. Du verkar vara helt slav under alkoholen. Jag tror verkligen du behöver hitta en egen vilja att på riktigt förändra dina vanor och få stöd på vägen. Skulle samtalsterapi som går ut på att hitta din motivation i livet kunna vara något för dig? Ta chansen när du pratar med soc. Fråga om möjligheter att få hjälp och alkoholterapi. Du behöver ett helt program tror jag med samtal, kanske hypnos och medicin mm under lång tid.
Varför kasta bort fler dagar? När säger du stopp?
Kram

personligen aldrig legat inne för avgiftning/tillnyktring men har många vänner som gjort det. Ingen, inte nån, har klagat över att det varit stökigt utan har haft jämt göra med sina egna problem. Jag har besökt flera av dem under deras vistelse och vi har bara haft trevliga stunder tillsammans. Ta chansen som erbjuds nu ! Du har allt att vinna !
Lycka till !!

Ja de där vinspöket alltså....plopp plopp...nej, vi skickar det åt fanders idag med & väljer solen, vara snälla mot våra kroppar & knoppar och tar ett djupt andetag. Imorgon kommer vi va stolta över att vi grejat ännu en nykter dag:-)
Kram på dig

Tack För era ord. Ja, Sisyfos, jag både störs och ändå inte. På ett sätt ger dig mig en oväntad styrka när sambon dricker. Jag får lite avsmak. Jag vill inte somna i soffan, vakna bakis och slöa bort en halv lördag på att få hjärtklappningen att lugna sig. (Oftast genom ett glas vin el två redan vid lunch).
Jag njuter av att somna nykter, trött på naturlig väg. Älskar att som i dag, vakna utvilad TIDIGT, ha en lång lördag framför mig. Träffat delar av familjen, gått på långpromenad i solen med dem, ätit en härlig lunch med sällskap och hunnit med en massa. Har unnat mig för första gången på flera år en påse lösviktsgodis till kvällen:-) Bestämmer mig för atr inte bli ledsen när sambon börjar dricka vid två utan sysselsätter mig. Glädjs åt dagen. Vad mycket jag hunnit!
Ja du Levande, nu far vi ut på resan:-) vad mycket vi ska få uppleva på vägen!
Härlig lördag till er!

Visst undrar man vem man kommer bli och vart man är på väg.
Blir så glad när jag läser hur du ser på det hela, du är klok i detta.
Kram och hänger på resan?

Jo jag blev så fruktansvärt rädd av läkarens ord. Att ligga där på akuten och bara erkänna att ja, jag dricker på tok för mycket...det var som en bubbla som släppte! Så hade jag semester, slarvade lite och vips var jag på akuten igen när jag kom hem med vansinna smärtor från levern bl.a....
Så nu är det stopp. Men visst lockar det med ett glas men jag vet att de blir två och tre och gärna fyra & fem...och TACK & lov börjar jag nu kunna känna fördelen av att inte dricka. Ska bara börja känna efter vem den nyktra "jag" är...lite skrämmande men också spännande:-)
Solen ger oss kraft så fler soliga dagar åt oss nu.
En dag i taget-) ha de gott!

Efter att ha läst din tråd känner jag hopp och beslutsamhet om ett måttligt intag framöver. Jag har erkänt ett antal gånger, för mig själv, att jag har problem med alkoholen. Men aldrig riktigt åt någon annan och dessa erkännanden har så småningom suddats ut ända tills jag hamnat i samma situation igen, med ångesten och minnesluckorna. Jag har alltid klarat mig precis på gränsen till att det blivit allvarliga konsekvenser, till att jag sårat dom jag älskar mest. Men jag vet att det bara har varit slumpen som "räddat" situationen, inga egna val.

Min omgivning ser mig inte som en alkoholist, men det är bara jag som har hela bilden. Inte ens min sambo sedan 10 år vet allt. Men jag vet och det är ingen överdrift. Jag kan inte kontrollera alkoholen. Den här gången ska jag inte "glömma" bort problemet. Det är därför jag skriver här.

Jag har funderat och jag tror att jag är kapabel att sätta en gräns, och hålla den. Om jag återigen skulle misslyckas, då finns det bara ett alternativ kvar och det är att sluta helt. Men från och med idag så är det max fyra per tillfälle som gäller (fyra öl, eller fyra glas vin, eller fyra 4:or). Alldeles tillräckligt för en trevlig middag, en bastukväll eller vilken situation som helst.

Alkoholfria alternativ ska alltid finnas tillhands.

Jag ber om ursäkt att jag trampar in på din tråd, men jag vill bara tacka dig. Du ger mig hopp.

En riktigt svår dag, solen värmer lite man börjar känna lite vår.
Då hoppar det jäkla vinspöket fram som gubben i lådan.
Men ännu så länge hanterbart och det var ju bussigt av spöket.
Så kämpar på och väljer att vara nykter idag/ Kram på er och kämpa väl

Så glad o lättad jag blir över att bli besvarad, känns som att jag "får vara med", tack ditt svar betyder oerhört mycket.
Blir bekymrad att läsa om din hälsa o levervärdena - räcker din läkares ord som stöd att avstå?
Jag undviker läkare o hälsokontroller så mkt jag kan, omges av läkare i mitt jobb o uppsöker dem aldrig för egen del. Rädd för svar antar jag.
Ja, jag är lite äldre än dig om du är född 72. Jag är fyra år äldre o har satt som mål att vara i god form, själsligt o självbildsmässigt när jag firar min 50 årsdag. Har promenerat ett par km i solen nu. Känns vackert ute, min bästa årstid väntar runt hörnet. Allt har potential att bli bra, bli bättre. Men jag har just startat och osäkert o skört känns det. Så en dag i taget blir det nya livet motto. Tack för att du släppte in mig!