Senaste kommentarerna i forumet

..tänkte jag ofta när jag innerst inne visste att mitt riskbruk hade övergått till ett missbruk.

Luktar jag gammal bakfylla på jobbet inte OM jag hade druckigt utan NÄR jag hade druckigt kvällen innan?

Ja det gör jag, det märker jag väldigt lätt själv idag när jag har blivit nykter, minsta lilla faktiskt.
Har en unkis på jobbet som jag vet är förtjust i whisky, han dricker på vardagar efter jobbet ofta och ibland är han väldigt mycket mer talför än andra dagar när han jobbar kväll, tycker nog inte att han kan dricka mer dessa kvällar när han vet att han börjar senare.
Men han tänker inte på att hans onaturliga beteende att vara exeptionella pratglad väcker misstanke direkt, och sedan när munnen glappar mer än vanligt så känner man, den parfymerade stanken av gammal disktrasa och rökta ekfat, lite syrlig faktiskt.

Eller den andra kollegan som erkände direkt att han hade varit på en restaurang kvällen innan och att det hade gått överstyr och blivit sent, han talade i tungor men aldrig direkt påtalade att det blivit för mycket av drickat, men jag visste, en blandning av gammal öl och rödvinsdoft, antar att rödvinet hörde maten till och sedan övergick det till öldrickandet med kompisar.
Utseendet med slokna ögon och ett dåligt allmäntillstånd avslöjade redan på håll att han var sliten.
Jo det både syntes och kändes, alla gånger...

Jag som alltid var folkskygg de dagar som var efter hårt drickande, men man kan faktiskt känna doften av någon som har gått i korridoren strax före, både goda och de inte allt för angenäma dofterna.
Fy fasiken så genomskinlig jag måste ha varit, så fruktansvärt naivt att inte tro att de andra inte redan visste vad jag inte ville avslöja.
Så vad skulle inte de på dagis ha vetat om en, och tandläkaren ja alla människor som man kunde tänka mötas direkt på morgonen.
Men skäms när man tänker på det, och ingen sade något, inte minsta lilla knyst...
De som kännt något flera gånger på raken borde ha sagt något, eller borde de?
Jag gör ju inte det, och hur hade jag reagerat då i sådana fall, troligen blivit förbannad och envist blånekat förståss ända in till helvetets rand.
Snubben som har svårt att erkänna sina svagheter, eller som troligen skulle ha ljugit om det varit helt uppenbart.

Så starkt förändrar alkoholen vårat omdöme, vi ljuger, smyger och smusslar med alkoholen, när vi egentligen inte alls är sådana personligheter från början, vi växlas sakta in till någon uppenbar fifflare....

Jo jag skäms i efterhand när det idag är för mig så förbaskat tydligt.

Så ni som undrar....ja ni luktar gammal fylla, så har ni fått svar på den frågan, ingen tvekan om det.
Kanske det behövs en som redan varit där för att kunna svara på det.

Vidare i Berras dagbok...
Var med herrgänget i helgen och det blev stort sving i känslosvallningarna, högt och lågt.
Kände mig utanför trots mina ivriga kallpratsinsatser, man blir alltid lite misstänkt när man inte dricker i dessa sammanhang.
När de blir fulla så kommer dock frågorna igen, och de som hyllar en att man är så duktig och håller sig nykter.
Hack i skivan på repeat.
Visst finns det roliga elakheter som bjuder på många skratt man aldrig skulle fått höra om deltagarna var nyktra, men man blir lite trött på varför det hela tiden behövs en massa alkohol till att våga släppa på det strama förhållningssättet.
När det gått några timmar så blir min övertygelse betydligt starkare om att jag gör rätt.
Några blir ursäkta uttrycket men inget annat passar...skitfulla, odrägliga, dryga och genuint elaka, en Dr Jekyl o Mr Hyde.
Några andra blir fortsatta glada och pratvänliga, har inte speciellt långt till skratt och är intresserade av andra personligheter och som inte ändrar till en annan personlighet.
Någon får ett tokryck i baren tjoar och tramsar med alla, men på ett positivt sätt och får lära känna nya vänner och funkar som en magnet till social samvaro för oss andra, så alla blir inte packade och puckade utan där har alkoholen en positiv inverkan.
Men de är få till antalet och tillfällena likaså, så det överväger inte helt och hållet.
För vissa klickar det och funkar, men inte varje gång och inte lika mycket...
Ändå är det just det lilla tillfället som vi minns, som lockar oss att vilja prova igen, kanske funkar det även denna gång.
Men det är som när man har vunnit jackpot på spelmaskinen, man vill ha det igen och man spelar bort hela vinsten och mer därtill.
Alkoholen är vår själsliga enarmade bandit, den rånar oss på vår självkänsla som vi spelar bort bit för bit utan att se helheten.
Vi står där sedan med tomma fickor och självförtroende och förstår inte vad som hände, hur kunde vi ryckas med i livsspelet?

När allt är över på så tänker man .....game over?

Det är då livet börjar på riktigt, och en nedförsbacke startar oftast med en uppförsbacke, så man får leda cykeln ett tag.
På krönet kan man välja att rulla tillbaka dit man kom ifrån eller fortsätta framåt, men varför ska livet gå i repris igen när det finns så mycket som är oupptäckt och outforskat, ett liv utan berusningen kan vara en början...

Berra

faktiskt finemang. Jag känner inga större problem att vara nykter nu. Mina spöken är oxå kvar, men de är inte så ihärdiga längre.
Jobbigt med konferensen... Har svårt att råda dig där... Jag är ju aldrig på sånt själv. Men kanske ett tips som jag fick; säg till de andra att du bestämt dig för ett hälsosammare liv efter nyår o då utesluter a pga det.
Ska sova på saken så kanske mer tips kommer i morgon. Sov gott ?

Tack för era uppmuntrande kommentarer. Just nu mår jag skit. Har lämnat barnen för första gången sedan jag lämnat. Sååå jobbigt. Har nyss fått ca 15 sms och ett telefonsamtal. Han ömsom gråter o skäller.
-jag förstår inte hur det är att erkänna detta problem och sedan betyder det inget
-jag krossar mina barn. Vilken framtid ska de få?
-jg ger bara upp och springer bara iväg när det blir problem
-min dotter får ut för att jag inte har någon väg/mening med mitt liv (fast jobb)
-han gör massor med uppoffringar och jag ingen. Tex lämna sitt hemland och skaffa katt trots allergi

O så vidare. Gråter o säger att om jag bara stannar kommer allt bli bra igen. Men han kommer aldrig vilja ha mig tillbaka igen.

Tvivlena kommer. Kommer detta gå åt fel håll? Kommer barnen få stå ut med saker som inte är ok? Är jag för snabb med att lämna? Det dagliga drickandet har ju bara pågått sedan oktober....

Blir så irriterad. På mig för dessa tankar. Trött på plingandet i trlefon. Han har tagit av ringen.

Mkt som snurrar nu.

Då förstår jag vad du menade. Mål är viktiga. Och som du skriver: Om man ska uppnå ett annat resultat, så måste man göra annorlunda. Tänk att en så enkel sak ska vara så svårt att fatta ibland. Tänkvärt!
Jag menade inte att ifrågasätta dig eller dina mål, blev lite orolig bara gör att du har lite för höga krav på dig själv. Jag tycker att du verkar bra, precis som du är :-).

... snart är den till ända. Passar mig för att ge den ett exakt namn men ... jo, nån slags vardag är det allt. Nån av dom här fem.

Sisyfos, tack söta. Blir glad ju när du skriver så där. Det jag upptäckt med dig är att du verkar begripa precis vad jag vill säga när jag hamnar snårigt till i ordalydelser och logik. Så tack. Värdefullt. :)

Vilja, åh, jag har dom flesta böcker Neale Donald Walsch skrivit. För några år sen blev det viktigare än nånsin tidigare att få till en för mig fungerande universell ... äh, klämmer till med ordet sanning. Med maggrop och intuition plöjde jag litteratur i ämnet och jag måste säga att jag hade stort utbyte av SMG-böckerna. Sen upptäckte jag Tolle och när väl min universella åskådning låg hyfsat grundlagd är nog hans böcker dom jag värdesätter mest i dag. Testa Walsch igen, vetja. Eller vänta tills nåt sug uppträder, kanske klokare. Det är ju som att dom börjar tala till en, böckerna.

Muris, hej! Det krångliga med ett anonymt forum består av två aber tycker jag. Det ena är att det är lätt att bli orolig när det varit tyst ett tag från nån (ju större fantasi desto oroligare, för övrigt). Det andra är att man inte kan greppa telefonen och ringa ett snabbt läget?-samtal. Men annars så.
Ja, tänk om vi kunde komma och avlasta varann när det var extra trassligt eller överhopat. Bara finnas där liksom, såsom vi finns här. Fint det skulle ha varit.
Och du, för mig är du en av dom klarast lysande stjärnorna på alla sätt och vis. <3

Nu ska jag lyssna på Prokofiev. Dance of the Knights. Goosebumps.

Puss!

Sisyfos,
så bra fråga av dig. Får mig att fundera. Ett schema hmm. Tänk om barnen i skolan inte hade ett schema. Eller om fridrottseliten inte hade ett träningsprogram. Ett schema är kanske en plan för hur man ska uppnå ett mål. Sina mål. För alla har väl något slags mål. Om något inte fungerar så bra så kan målet vara att få det att fungera bättre. Eller om man är sjuk så kan man ha en idé om hur man blir frisk. Om byxorna inte går på så kan man aa en plan för att de ska sitta bra.
Man måste ju börja någonstans för att komma någonstans. För att uppnå ett annat reslutat så måste göra annorlunda, tänker jag. Att ändra på vanor kan ju vara så sjukt svårt. Puhh...Att ändra på ett beroende ännu tuffare. Så hur göra. För något ska ju göras. Här kommer schemat in. Att jag planerar in det jag vill ändra på. Vad göra/när osv.
Sen vad man tycker om andra. Hmm..alla är vi ju olika. Det är ju bra tycker jag. Stora som små, med scheman och utan osv...Ha en fin kväll.

Tack Bollan, ditt svar värmer! Jo det där med hunger stämmer verkligen. Ångesten har lugnat sig men den kommer o går. Igår var jag ute men höll mig till bubbelvatten o alk.fri öl. ☺

Varför dricker jag? Den frågan ska jag försöka nysta ut.

Uräkta mig för nu blir det ett långt inlägg.

Jag kan så länge jag minns trivts med att vara onykter. När jag var 16-17 år gammal pinade jag i mig folköl trots att det smakade rävgift för att uppleva berusningen. Festerna var inte så ofta när en var ung, men en sak vara säker att det inte röde sig om att det var gott att dricka. I högskolan blev det oftare då det är en otroligt alkoholglorifierande kultur, med nollningar och gask. Det var fantastiskt billigt också. På kåren kunde en köpa en hel flaska martini utan det kostade på för mycket för studentekonomin. Fortfarande inte för att det var gott utan för att bli berusad. Ölhävningstävlingar, shots-tävlingar, fester där full sågs som en norm. Med åren har jag lärt mig uppskatta smaken och men jag har alltid tyckt att berusningen är eftersträvansvärd. Det har sällan varit ett problem då fest inte var så ofta förutom på högskolan, men det var en begränsad period, dessutom hoppade jag av efter ett tag.

Jag har inte stuckit under stolen eller försökt hymlat om att bli full är trevligt även fast jag med åren mer och mer även tycker att vin och öl är gott. Med tiden så fick jag barn och flyttade till villa och festerna avtog. Drickande var inte centralt, eller förekom så ofta. Alkohol blev ofta hemma till maten med familjen på en lördag eller i goda vänners sällskap, fortfarande uppskattade jag att bli onykter, men det räckte med att sambon tog ett glas och jag resten av flaskan. Såg inte detta som något större bekymmer även fast det inte uppskattades av sambon. På events med vänner så tilläts kultur och tillfällen att dricka sig full och det var för de flesta helt ok. Här kommer första händelser av minnesluckor, där jag inte minns hur jag somnade eller vad jag har sagt eller gjort. Jag började ana att jag inte hade ett sunt förhållande till alkoholen, men jag var inte ensam, vännerna drack de med och tänkte inte så mycket mer på det.

Nytt jobb och nya utmaningar, barnen växer och rutinerna handlar mycket om att förvalta och renovera hus. Utmattningen på fredagar efter arbetsveckan blir allt tydligare och jag börjar dricka öl och vin på fredagar och lördagar. Här varierar det från att jag super till att ta några glas vin eller öl, jag ser fortfarande inte att det är ”fel” att supa till någon gång ibland, en har förtjänat det och jag tyckte mig hantera konsekvenserna av det. I backspegeln ser jag fortfarande inte att det var fel. Jag skötte mig, var inte dum, kanske inte det bästa sällskapet men det var inte syftet heller, det var egen tid och skönt att gå in dimman en stund.

Det kom perioder där jag kände att alkoholen tog för stor plats och jag valde perioder av nykterhet utan större bekymmer. När det kom till semester så drack jag i princip varje dag utan festa till allt för ofta. Jag visste att när jag börjar jobba igen så kommer en vit period där jag hämtar mig igen, vilket jag även har gjort.

Vintern och mörkret har alltid varit en period där jag mår dåligt och känner stress och press av allt som har med Jul och alla aktiviteter, jag är trött och ofta nedstämd under denna period. Under dessa perioder har jag druckit mer än vad jag brukar och under julen har jag verkligen slappnat av med sprit, vin och öl.

Perioderna började sammanfalla, vinter, sommarsemester och helgdrickandet där emellan. De vita perioderna blev korta och inte tillräckligt för att få ett sunt förhållande till längtan efter att dricka. Fortfarande hanterbart och jag kunde inte se då att jag hade större bekymmer med vardagsbestyr eller fester förutom några enstaka tillfällen då det blev för mycket.

Jag hade ett hyfsat bra liv med sambo och barn, bra jobb, villa och livet flöt på tills en dag då min sambo ville att vi skulle öppna upp förhållandet. Sagt o gjort. Jag gick på krogen vardagar och helger då jag var fri att umgås med de jag så önskade. Drack inte så mycket vid varje tillfälle då en inte är så värst attraktiv när en är full, men det blev oftare. Träffa en ny andra partner där vi drack vin när vi träffades. Samtidigt ville jag och min sambo ha trevliga stunder där det också förekom alkohol. Toleransen ökade och jag kunde dricka hyfsat mycket utan att varken känna mig nämnvärt påverkad eller såg ut att vara det. Problemet här blev när jag nu ville känna effekten av berusningen på helger och stunder då jag ville ha min egen tid, nu krävdes det mer alkohol. Jag kunde dricka en flaska vin och fortsatte med 5 starköl och mådde då bra, fast inte dagen efter.

Jag började brottas med att detta inte var sunt, men när jag väl hade börjat ta några öl så hade jag svårt att sluta. I sammanhang med vänner valde jag att hålla drickandet i schack och när de hade gått så gick jag till nästa krog för att de inte skulle märka. Hemma kunde jag ha en öl öppnad i kylen medans jag drack vin med sambon för att kunna dricka mer när hon inte såg. Jag visste att mitt drickande var onormalt och började dölja mitt drickande.

Av anledningar som inte har med alkoholen isig att göra, valde jag att lämna min sambo och min andra partner. Det var för mycket kaos och jag sökte lugn. Detta livet var inte för mig, det var inte hälsosamt på något plan för mig, jobbet blev lidande, barnen blev lidande. Jag skapade mig en miljö där jag kunde se om mig själv och få den egen tid som jag längtade efter, ett nytt hem med barnen varannan vecka. Jag var nykter i tre månader, träffade en ny partner som är min nuvarande särbo.

Tyvärr följde mitt drickande med mig, mina nya vanor satt i. Efter perioden av tre månader nykter började jag igen att dricka på helger hemma oftast själv och ibland med min särbo, dock aldrig inför barnen. Inget mer festande men i lugn och ro kunde jag supa mig full, drickande spillde över på vardagar med följden av att jag inte orkade upp vissa dagar. Första året gick det rätt bra men nu denna höst och vinter har jag gått ner mig. Jag börjar åter igen dölja mitt drickande, men denna gång för min nya särbo och på kvällar när barnen sover, jag har druckit upp all sprit i barskåpet vilket jag alltid har kunnat ha utan att tulla på allt för mycket, då jag inte normalt har gett mig på starkspriten.

När jag stod och halsa ur vodka flaskan i köket för att hon inte ska se mitt drickande, kände jag att nu har jag fått nog.

Anledningarna att dricka förändrades genom åren, då från trevliga tillfällen eller stunder av egen tid där jag gick in dimman till numera att dämpa ångest. Jag tappade på vägen en känsla av meningsfullhet i livet. Känner stark irritation till gränsen av ilska för mitt ex ständiga illvilja. Pressen kring att hantera pusslet mellan jobb och vara tillhands för sina barn ökade. Jag fann fler och fler tillfällen där alkoholen gav ro i livssituationer som jag inte riktigt kände mig tillfreds med.

Men jag börjar ana att den oro, ångest, stress, ilska och känslan av meningslöshet är en baksida av alkoholens falska tröst. Jag är rätt nöjd med mitt liv stort även fast det är kämpigt ibland. Jag har världens goaste barn, en underbar särbo och fortfarande ett kanonjobb och det där med mitt ex illvilja, det är inte mitt problem det är mitt ex problem.

Svaret på vaför jag dricker, är helt enkelt: Jag gillar att bli full! Att jag dricker mer än nyttigt beror mest på en utvecklad vana med åren. Vanan har till slut lett till att jag har fått nya anledningar att dricka som beror på abstinens. Abstinensbesvären som jag upplever är ångest, trötthet, oro, oförmåga att koncentrera mig, vilket alla leder till att jag vill dricka igen.

Dags att bryta den onda cirkeln!

Puss o kram..

Du är bra klok du :-) Släck den där drakens eld.......du behöver inte den elakingen! Grymt att du är på dag 26 bra jobbat!! Kan du hitta något att sysselsätta dig med, en bra bok, korsord, film, ett varmt bad, sticka, virka, baka.....fokusera på något annat liksom.....Kram på dig!!

Som ett knytnävsslag i magen träffade den mig, lusten att dricka, döva och släppa stressen.
Väldigt mycket på jobbet nu så stressen är hög och där var begäret.
Blev både förbannade och full i skratt, sitta vuxna människan och prata med sig själv, visst behöver du vin.
Men kan säga att jag gett mig själv utegångsförbud tills min hjärna funkar igen, bör hända kl 18 när bolaget stänger.
Är hemskt att man kan låta så övertygande för sig själv när begäret kommer.
Men nu håller jag mig hemma, så det går väl över.
Kram på er

Tack för era kommentarer allihop! LenaNyman (nu gissar min mobil just på det namnet... Du måste vara viktig:-)), ja jag tror till viss del att jag dricker(drack) för att lämna min präktighet. Kanske därför som jag heller inte vill sluta helt. Tycker att det är lite trevligt faktiskt. Kanske hör samman med den där ansvarslösa sidan som finns, men som sällan får utlopp. Men att vara full har egentligen aldrig varit min grej heller... Så det är mest kicken av att dricka lite busigt, förbjudet DET är kul.
Maharion, du undrar varför när jag lovat mig själv... Ja, visste jag det skulle jag sitta inne med en fantastisk kunskap. Det är väl det som är ett beroende... Eller gör oss komplicerade - att vi vet att saker skadar oss, men vi gör dem ändå. Kl Tre på natten tar man inte världens bästa beslut... Inte när man har druckit ett glas heller... Inte när man har druckit en längre period heller. Så tror jag att det är. I det här fallet gick hjärnan på högvarv. Det är obehagligt när det är så och då fanns gin:en. Jag tyckte (och tycker ) kanske inte att det var hela världen, men jag hade inte heller riktigt räknat med att jag skulle bli så besatt. Det tåls att tänka på.
Jag tänker fortsätta att dricka i sociala sammanhang. Så länge jag håller det alkoholfritt hemma så tror jag att det funkar för mig. Men inget "normaldrickande" med sambon på helgen eller så. Det saknar jag inte heller. Men alla vi har lite olika beroenden tror jag och jag har aldrig gillat att vara full.
Sen vet jag inte om jag skulle vara lyckligare av att avstå helt. Tror inte det. Istället kanske livrädd för att prova igen... Nu vet jag att jag inte dricker hemma och så är det. Jag behöver inte vara rädd för att ta ett glas nån annanstans. Men heller inte skaffa ett barskåp, Leverjag. Vi är lite lika där. För det finns tillfällen som jag vet att jag inte bemästrar nu. Har den största respekt för alkoholen.
Kramar till er alla. Dags för skidor!

Hej fina du,

jodå, jag är här. Har bara inte riktigt orkat med så mycket annat än vanliga livet ett tag. Försöker läsa igen lite nu. Det är så många man vill följa och undrar hur det går och hur det mås. Forumet är verkligen en helt fantastiskt samlingsplats för en helt fantastisk skara människor. Och du är verkligen en av de klarast lysande stjärnorna på alla sätt och vis. Vad fint det skulle vara att ha dig och många andra här i "vanliga" livet...

Skickar bamsekram till dig <3

Hmmm... törs man klampa in här i tystnaden och babbla lite...?

Jag har inte orkat skriva på ett litet tag, av olika skäl, och försöker nu läsa igen det som går. Det händer så mycket över allt... Jag hoppas verkligen att du börjar känna dig frisk och stark igen. Tänk på att det tar tid att komma igen efter en rejäl vad det nu var, så försök att vara snäll med dig själv.

Skickar ett stort lass med kramar till dig. Sköt om dig väl vännen!

Hej !
Det går bra. spökena är på så gått som dagligen, men efter lite resonerande så lyckas jag avstyra inköp och intag av A.
Jag har en hel del hemma i skåpet men det har jag inte varit på då det är oöppnade buteljer. (finns dom som har koll på skåpet och buteljerna vilket är utomordentligt bra)
Annars går det galant så här långt.

Skall på en prövning hela nästa vecka då det är konferens dags i gen. Detta blir en stor prövning:-/ stora risker för intag då det är långa kvällar och stor påtryckning.
Kommer inte ta med något eget A -dricka.
Våndas lite inför detta.
Hur går det själv?

att du är på G. Mardrömmar har jag haft någon av de första nätterna, men de försvinner snabbt. Dålig sömn blir också rätt snabbt bättre.
Kram

Tack Fenix för din kommentar, nu har jag äntligen kontaktat läkaren och har en tid i veckan. Har berättat för flera i min familj och det känns också som ett steg i rätt riktning. 2 dagar är en början och vet ju att det blir bättre men just nu känns det som om jag blivit påkörd av ett tåg, sover dåligt, har väldigt otäcka mardrömmar och kan inte koncentrera mig. Men nu måste jag sluta vara så egoistiskt och verkligen försöka klara detta denna gång.

Jag lyssnade på dig @Leverjag och skulle gå på Yoga för att ta det lungt, men det när jag väl kom dit så var det fullt, så det blev Skivstång-Intervall 70min istället. Det är inte synd om mig men ont har jag idag :/

Ska se om jag kan bli bättre på att lyssna :)

18dagar nu, känns som jag har varit nykter en evighet. Vet inte varför jag känner så men det känns mer och mer avläges att vakna bakfull.

Tycker du är otroligt duktig och insiktsfull. Måste bara fråga, hur tänker du med "balans med allt". " Att följa ett schema" Måste du vara perfekt? Lat och lite slarvig, det låter helt mänskligt liksom ?.
Har personligen lite svårt för "perfekta"människor, eftersom de ofta har svårt att överse med andras brister. Behåll du lite brister! Även en något rund kropp blir snyggare med solbränna.

Andra vet inte hur du har haft det och det är inte de som ska leva ditt liv!
Allt det bästa! / mt

Tack för din kommentar. Kemiskt beroende är när man dricker och inte bara dricker ett glas, utan hela flaskan + mer? I så fall är det jag. Så fort jag har blivit lite full så är så det "shots, shots shots!!!" Jag tycker inte egentligen om sprit. Egentligen all alkohol, haha. Vin och öl kan väl vara gott ibland, och någon limedrink men jag skulle ALDRIG, ALDRIG dricka alkohol om man inte blev berusad. Fast jag vet inte varför jag skrev vid speciella tillfällen för jag dricker typ jag typ 3-4 gånger i veckan. Där ljög jag för mig själv.

Ibland är jag tacksam för min man. Tänk om jag hade hamnat med någon som älskade att typ droga. Jag hade varit fast. Så känns det. Jag har testat en del, ecstasy, adderall, marijuana. Blev erbjuden kokain en gång på en fest men av någon anledning så tog jag inget. Tur som sagt, att han inte håller på med sånt. Han är några år äldre också, håller på att falla ur sina partydagar, lika bra det.

Nämen alkohol är väl "My drug of choice" om man säger så. Lättillgängligt, relativt billigt(bor utomlands). Drack i helgen, var ute med kollegor. De är väl inte riktigt mina vänner, har svårt ATG hitta något att prata om när vi är nyktra.

Någon annan här med social fobi/social ångest?
Ibland brukar jag låtsas att jag har druckit ett par glas när jag går någonstans och undrar vad jag skulle jag ha sagt/gjort då? För alla verkar älska mig när jag är full, jag är generös, utåtriktad, skrattar mycket, kramas och har skitkul. Behöver inte tänka en extra gång innan jag säger något.

Önskar att det faktiskt var jag.

Dag 54 tisdag,
och är klarvaken mitt i natten. Känns som jag sovit färdigt. Somnade tidigt igår efter ett träningspass på kvällen. Vaknade med kurrande mage. Så det blev en ostsmörgås nyss. Tänker på hur bra jag mår. Och vad kroppen återhämtat sig. Inte en krämpa kvar. Huden har blivit så fin tycker jag. Några extra kilon blev det. Men de tränar/äter jag bort med glädje. Tycker jag ser med andra ögon nu. Ser andra och studerar dem lite på avstånd. Tex på jobbet. Ser och funderar. Det är ganska lätt att se vilka som har det jobbigt med alkoholen. Ser mer insida nu. Har märkt att jag stannar upp och medvetet lyssnar. Har en del kvar för att få balans med allt. Slarvar för mycket. Är lat ibland. Känns som jag skulle behöva ett skolschema som jag slaviskt följer. Tiden går ju så fort och om man gör saker rätt hela tiden så är framtiden här innan man ens hinner blinka liksom. Kanske ska göra det. Snart är våren här sen sommaren. Tröja på och vass läge eller solbränna på hela kroppen. Mitt val.

Nu har jag skrivit kontrakt på en lägenhet. Flyttar redan nästa vecka. Blandade känslor. Han sa i telefon att han inte ens vill ha mig i sitt liv.
Han förstår inte hur jag kan lämna honom nu när han har erkänt problemet. Många är arga på mig just nu. De tycker jag går för fort fram. Kanske. Men vad ska jag göra? Säga att jag stannar för att han ska sluta och leta light under tiden? Väldigt jobbigt att bo under samma tak när det är bestämt ang flytt.
Jag hoppas bara att han behandlar barnen bra utan att prata skit om mig.
Arg frustrerad förvirrad och glad o lättad på samma gång.

Borstat tänderna, ska sova nu. Vinet står kvar och jag har klarat en prövning.
Såå nöjd och glad för det.
Godnatt.

???❤️?

Det kanske är det jag ägnar mig åt när jag tystnar härinne... "Låter själarna sköta snacket." ??
Tror att jag ska samla dina bästa uttryck i en liten bok, LenaNyman. Den blir inte tunn.