Senaste kommentarerna i forumet

Så mitt hamnade efter ditt senaste. :-))

Kram

Jag känner så igen mig och tycker du beskriver dina känslor och funderingar så bra. Heddalis inlägg likaså. I ditt inlägg #83 står det bla; "Nu måste jag hantera stressen och de höga kraven jag har på mig själv. Jag har tänkt otroligt mycket senaste veckorna. Det gör jag jämt. Tusen tankar hela tiden, tankar på att jag tänker för mycket kan ge mig ångest. Ångest för karriären, ekonomi som jag tycker borde vara bättre än vad den är."

Det där påminner om mig själv. Det ständiga surret, oron och fördömandet i skallen. Att nu behöva stå ut med sig själv och att välja det framför att släcka ner allt, är valet jag också gjort när jag slutade. Det är som att acceptera livet äntligen och "faca" det istället för att ha någon föreställning om att livet borde vara bättre och ge sig anledning till att försvinna till de "mjuka kanternas land" och som du skriver, skjuta upp livet för en stund. Du nämner kapitulation. Jag har använt det ordet och det innefattar att tvingas se livet som det är och tvingas leva nykter i det som är jag. Det innefattar att jag har en stark vilja att fly från jobbiga känslor och därför dricker alkohol i den omfattning att jag mår dåligt av den. För att bli fri som jag kallar det, är jag tvungen att leva i det här. Och om jag vill må bättre behöver jag förändra saker i livet. Och det är inte det lättaste! Jag blir inte en annan person och får ett bättre liv bara för att jag slutar dricka.

Men i och med det beslutet och för att stå ut börjar jag söka efter välmående så långt jag kan komma. Jag har så många invanda tankar och reaktioner som skapar känslor som jag behöver programmera om. Jag tror på att för att jag ska lyckas på vägen måste jag avstå droger, ha bra vanor för kropp och psyke, öva på att hitta avslappning, hitta förlåtande och positiva tankemönster och våga utmana mig själv. En utmaning är att ha tålamod och tillit i att tiden gör sitt även om inte resultat och belöningar infinner sig snabbt och märkbart. Det är där någonstans jag tror att jag kan ge upp. Om livet ändå ska vara så här tråkigt så kan man väl lika gärna få njuta lite av ruset och flykten ett tag. Det spelar ingen roll, liksom. Som Lena skev att inte ge efter för ett "Äh, det är väl inte så farligt/spelar väl inte så stor roll.," Jag tror på att hålla fast och ut i vardagen och vid de små förändringarna och inte ställa krav på mirakulösa under som ska inträffa i ett svep. Lite trist men det kommer men ganska sakta, tror jag.

Jag själv har fått stor hjälp av att införa mindfulness, yoga och lagom träning samt promenader i solljus så ofta jag hinner. Att läsa här och gå i samtalsterapi hjälper mig att fundera över vem jag är och vad jag egentligen önskar. Det är en ganska spännande resa nu när jag låter den få ta tid och inte dömer mig så hårt när jag inte lyckas med allt och på en gång. ;-)

Grattis till din nyktra tid och tack för intressant läsning. Ha det gott!

Helt enkelt och hålla tummarna för att ångesten släpper mer och mer. Det är ju så, vi verkar båda ha insett att alkoholen förstör mer än den ger just nu. Nyckeln till himmelriket måste ju va att känna att man hittar lyckan i nyktert tillstånd, känner sig nöjd och inser att livet är ok och tankarna hanterbara utan att behöva döva sinnena för att få lite "jävla lugn och ro".

För även om man inte har ett fysiskt beroende måste man ju ändå inse att när alkohol ploppar upp i tankarna varje gång man tänker på högtider och semestrar så finns det nog en problematik. Jag tänker nämligen exakt likadant som dig där, nu är ju lugnt, idag är en vanlig onsdag, då skulle jag ändå inte druckit även om jag inte kört nykter period så att säga. Men när man tänder grillen första dagen på semestern, hur ska jag göra då? Det där du skriver om att bara vilja ha mer och mer och mer. Det är ju en enorm stress i det också. Är det värt att ta den där ölen/vinet på semestern för att sen känna att man bara vill ha mer? känner ju så väl igen det känslan, bara ett glas till så kan jag släppa allt.

Har en god vän som jag gick ut och krökade med rätt ofta förr. Pratade med honom för några dagar sen och vi kom in på prat om alkohol. Han kom inte ihåg sist han drack , Han sa " nja det va väl ett tag sen, typ 3-4 månader kanske, det har ju inte varit nån tillställning på länge". Jag tänkte bara, herregud. Jag vet ju själv på dagen när jag drack senast. Lite kontrast i hur människor utan en problematik ser på nyktra perioder.

Jag tror att det är så att man nånstans inte vill vara den här personen som har problem med spriten och man är så envis att man inte vill acceptera det. Men ju mer jag läser och ju mer perspektiv jag får desto mer avdramatiserar jag det här. Tror även det är därför så många fortsätter att prova, för vi vill så gärna hitta tillbaka även fast vi egentligen vet att det förmodligen inte går. Men det finns ju en chans? Ja men det finns även en risk. Och det är frågan om det är värt att ta risken för den där lilla chansen?

När man väl får lite perspektiv tycker jag inte det så allvarligt. Man har svårt att kontrollera alkoholen, inte värre än så. Vi är ju knappast ensamma i det liksom. Anledningarna till att vi dricker är annorlunda men törsten har vi gemensamt. Det är det här ordet alkoholist som gör det hela så laddat. jag borde vara glad att jag inte har en fysiskt sjukdom istället. Mår jag bra av att skippa det så är det ju det jag ska göra, behöver inte vara krångligare än så. Inser man problemet är det bra och allt man gör för att förbättra situationen borde man vara stolt över. Men allt eller inget-mentalitet, självkritiken osv gör att det känns så stort, att det blir en tävling man inte får förlora och därför ser man snarare bara massa hinder i nykterheten istället för att vara glad att man gör framsteg.

Hade det handlat om mat eller så, hade man ju knappast känt att man började på ruta ett bara för att man åt en chipspåse en lördagskväll. Framgången finns ju ändå.

Hej!

Under de senaste veckorna har jag druckit 10 glas alkohol. Min alkoholkonsumtion ligger på en stabil nivå men den är fortfarande över riskbruksgränsen.

Jag har tackat ja till en fest under helgen. Festen ligger i Täby och jag tror att det kommer att bli en stor och lyckad fest. Det optimala är att dricka fyra glas alkohol och min maxgräns ligger på 6 glas alkohol. Jag är fortfarande lite rädd att jag ska bli för full. Jag har kommit fram till lite lösningar. Jag tänker endast ta med mig sex enheter alkohol. Genom att göra detta är det omöjligt för mig att dricka mer än sex glas såvida jag inte blir bjuden på shots eller massor av vin. Det är bättre att dricka från små glas än stora glas. Forskning visar att om man dricker från stora glas tenderar man att dricka mer alkohol. Mot slutet av kvällen tänker jag dricka bubbelvatten med is och citron. Det ser ut som en drink och smakar gott.

Genom att göra ovanstående kommer jag att undvika att bli för full. Har ni några andra tips?

Hälsningar

9 dagen och det lätta i beslutet har blivit lite tyngre. Har en ångestkänsla i bröstet, varit grinig mot min käre, har inte fått något gjort på jobbet. Har som ett inre skavsår. Försöker komma på alternativ som ska lätta trycket inom mig, har inte kommit på något egentligen. Är fortfarande väldigt målinriktad att inte dricka fast det är jobbigt. Känner mig lite som i en bubbla, fast i min irritation och olust till allt just nu. Har en eftermiddag och kväll fylld med hämtning och skjutsning av barn till aktiviteter vilket kanske blir räddningen, är så illa tvungen hur jag än känner . Gnäll gnäll, som ett svart moln över huvudet...

Ja vad är planen, egentligen vill jag vara helnykter framåt jämt. Bli en Yogatant med örtteer, promenader i ljuset och med inre frid. Vad jag ska göra med min ångest som jag alltid släpar runt med, med den här lilla kitteln av lavan som kokar vet jag inte riktigt. Konstigt nog var de första 8 dgr lätta, nu sista dygnet är det som en kvarnsten runt halsen som bara skulle lyftas av med en vinbläcka. Jag har inte satt någon tidsgräns för alkoholuppehållet utan jag hoppas faktiskt att det är bestående. Jag har i minst 2 år försökt att minska på egenhand men jag skulle säga att det fram till årsskiftet bara förvärrades. två tre dagar av tillkämpad nykterhet blev den fjärde dagen en flaska vin som jag blev halvt däckad av. Om och om igen. varje gång jag druckit vin sista åren vill jag bara ha mer och mer och mer. Jag inser själv att det inte är nyckeln till måttlighetsdrickande, jag klarar inte av det. Samtidigt är det som du skriver, en känsla av stort åtagande. Som att flytta till ett annat land, säga upp sig utan nytt jobb, skilja sig...fast nu skilja sig från alkoholen. Den har varit med ledband i flera år, och det är ett tomrum utan den, speciellt i mig. Att jag sen verkligen VILL vara utan alkoholen, vill må bättre etc är en annan sak. Fått lite goda råd här att ändå tänka NU är jag nykter, närmsta tiden men inte tänka på hur livet blir som pensionär utan vinpimplande :-). Eller sommarsemestern, fjällresan, grillningen, lördagskvällen...

Håller med om att ta det precis så. Jag bestämde mig för en längre nykter period, men ta motgångarna som de kom. Inte tänka framåt i det fallet, då blev det för jobbigt. Kram

..nu. Känner mig glad och lugn, mår bra, förhållandet till sambon har blivit mycket bättre... Ja vi tycker båda att nykterheten är bra. Vi har båda blivit mycket mer harmoniska.
Men jag har en grej som jag funderar på, nästa helg ska jag på middag, med människor som jag inte känner mig bekväm att berätta för om mina alkoholproblem. Grejen är den att det oxå räknas med att vi ska bli "glada i hatten ". Det är även nåt som jag inte kan skippa att närvara på. Tur att det är 1,5 vecka kvar så jag får fundera ut en strategi. Kram på er ?

Januari, bra insikt! Kram

på det när du skriver "inre dömande röst". Det är den satans rösten man vill bort ifrån! Va skönt det skulle vara om man kunde bli vän med sig själv istället. Jag skulle säga att jag också är en ganska snäll , ödmjuk och glad prick utåt sätt, men inom mig ser det annorlunda ut. Exakt så som du beskriver Heddali.
Har gett upp att försöka prata med människor jag älskar om såna känslor för ingen förstår mig och blir bara oroliga, Förståeligt. Tack för era inlägg, skönt att känna att man inte är ensam med de här tankarna och känslorna. Även fast jag såklart önskade att ingen av oss kände såhär.
8 dgr är ju en grym början! Vad är planen, uppehåll eller helt lägga ner? Utifrån din tråd får jag känslan av att det känns övermäktigt att lägga ner helt, att beslutet framkallar en kravbild som ger ångest? Så känner jag också. Har du satt nån tidgräns eller kör du bara på?

tillbaks LP!

Jag gick dit igår och det kändes lite overkligt först men ganska naturligt och lugnt efter ett tag. Mest skönt var det att höra hur bra alla mådde av att skippa sponken :) Så jag blev taggad.
Jag har lite svårt för Gud-snack men de var väldigt tydliga med att det inte har med religion att göra. Var och en får bestämma vad just ordet gud står för. Det var inte alls något religiöst fokus.

Tack igen allihopa! Ni är insprirerande hela bunten!

jag ser mej om i världen ser jag mest ren ondska.

Så bädda den djävla sängen! :-))) Vet du Lena, jag läste först bädda ner den djävla sängen. :-))) Ja, bädda ner den också, liksom, när man ändå håller på och inte orkar ligga i den mer.

Tack för hälsning vännen. Den sista perioden har tagit hårt på krafterna. För mycket krämpor och extraordinära situationer samtidigt och med en konstant hemsk huvudvärk i 6-7 dagar. Den är inte helt borta. Tappade humöret helt. Tänk vad sjukdom kan sänka en psykiskt. Blir förvånad.

Äntligen sol och varit gång igen men krämpan som jag varit och fixat några gånger är tillbaka med full kraft. Ja, ja. Prövningar i livet. Nyttigt för mig allt som hänt ändå. Jag har tvingats agera och ta flera beslut. Bra. Sikten börjar klarna. :-)

Det där med Gurkmeja har jag glömt. Hur är det bra och hur får man i sig det på ett vettigt sett?

Läser det du och Heddali skrivit om små vardagsrutiner som hjälper. Fint. Tror på det. Jag fixar till hallen. Tonvis med stora skor i vår hall. Den är så fin när den är röjd och man blir glad när man kommer hem. Ett städat kök gillar jag med. Idag har jag ledigt och njuter verkligen av det just idag.

Kram-kramar ?

Mitt mål är helt enkelt att vara nykter framåt, vill gärna att det ska vara för alltid men fått råd att ändå tänka här och nu. Blir nyfiken på det 10 tipsen, vet inte om jag läst dom! Kan du skriva dom?

Jag är på dag 9 idag, och har ungefär samma upplägg som du med träning och mat. Jag har iof mörk choklad belöningar och popcorn som balans till det nyttiga ?. Har sista dygnet varit lite i gungning över lite jobbiga pågående saker i mitt liv så kämpar lite extra nu

Ta hand om dig på bästa sätt. Tiden går sida vid sida med dig.

Kram

... som ett stort, stort högt medvetande. En intelligens som banar väg och inrymmer det allra värdefullaste och vackraste med livet. Det sanna. Det som finns inom oss alla. Ren kärlek.

Förstår inte riktigt varför det är så jobbigt med ordet gud. Men men vi är olika och det handlar kanske också om att lägga över en del av sin ryggsäck hos en högre makt. Dela sina problem. Har varit på många AA möten och vi har aldrig pratat om gud på det sättet som en religiös del.

"Det är skillnad på att lära sig från misstag och att se sig själv som misslyckad"

Fin och sann mening som jag tyckte mycket om!

så att barnen hjälper oss att se, på sitt vis, även om de är små och inte riktigt förstår...
Även om jag har haft bakslag nu, så märker jag att jag är så mkt mer närvarande när jag låter bli att dricka vin. De ska inte ha det så, även om det oftast skett när de lagt sig får de betala priset av en seg o sur morsa dagen efter.
Jag är nu allt mer beslutsam om att låta bli att dricka. Beslutet känns befriande på något sätt. Jag vill vara jag fullt ut, utan luddigt filter.
Önskar er som läser en finfin onsdag!

Jag trodde att jag var äldre (25) mognare och klokare och att min förmåga att dricka för mycket var en ungdomsgrej.

Det gick ganska bra till en början men det var ett galet fokus på varenda klunk, liksom som att tygla en stark och vild häst.

Sen gick det som förr igen och nu med den erfarenheten i bagaget vet jag att det bara är så det är för mig: Jag kan inte.

Och jag vill inte heller. För att må så dåligt som jag mådde är tusen gånger värre än att vara deppig och ha ångest utan alkohol inblandat. Känner jag.

Du är klok!
Jag hoppas att du slipper må dåligt och inte tar till alkohol.

Kram

Hej!

Det där med Gud stör mig oxå. Har förstått att en ska erkänna att det finns en högre makt. Är själv sekulär humanist d.v.s. icketroende eller ateist om du så vill. Men detta sagt så finns det en funktion med en tro på något starkare, det är inte lätt att förklara men det är mänskligt. Mitt råd att välja innebörden av ordet gud eller en högre makt som att se på dig själv utan att dömma dig, en ovillkorlig kärlek att du är en människa som är värd all värme och försåelse. För det är du och det finns inte någon osanning i det. Allt dömmande av dig själv gör dig bara en ogärning, det är skillnad på att lära sig från misstag och att se sig själv som misslyckad. Detta är vad enligt min mening troende finner i en högre makt, den ovilkorade kärleken trots att en inte är felfri. Tro mig att det är skönt att känna denna kärlek, den är befriande och för en del frälsande.

Detta kan tyckas flummigt men det finns metoder som bygger på detta och kallas "Inner bounding" och det funkar för en del. Vad som fungerar för dig kan du du bara själv finna. Men jag skulle som de andra i denna tråden säga att du inte behöver lägga någon vikt vid detta om du inte vill.

Kram!

Lyckokänslan av att vakna utan bakruset har försvunnit ersatts med ett lugn.
Mitt beroende påminner om den där lilla fula figuren i Sagan om ringen som smyger omkring bakom stenar och bara försöker luras.
Kan må bra ena minuten för att sen plötsligt få en sådan känsla att jag visst är värd vin varar bara en kort stund, men begäret just då är så starkt att jag blir rädd.
Vet att det är när jag blir stressad och vill fly, för det är det jag gjort flytt från allt även mig själv.
Men känns just nu som det är hanterbart men skrämande.
Börjar känna mig kroppsligt bättre nu skall jag bara få med huvudet i detta.
Så väljer att vara nykter idag, kämpa väl där ute/ kramar och styrka

Tack för dina rader!

Varräddomdig.