Senaste kommentarerna i forumet

Ta kommandot. Det är du som bestämmer, väl? Jättebra med att fundera, skriva ner och läsa om varför vi dricker och alla saker vi har inom oss.

Du kommer vara så stolt när du klarat helgen, vilket ger dig lite extra styrka inför nästa vecka. Glöm inte att dricka ordentligt och inte vara hungrig. Då kommer suget som ett brev.,.

Kramar

Din kommentar och ursäkt värmer! Den visar att det finns hopp och att du inte ger upp :-)
Stort lycka till i ditt fortsatta liv! /e

Jo, tack ändå..
Etanolen tände min brasa..

Det verkar som att du redan hittat var du kunde flytta tråden :)
/magnus

Ja, vi kan flytta tråden om du vill. Skriv i vilket forum vi ska lägga den.
/magnus

Att börja skriva i fel forum, får be om ursäkt för det.
Känner igen mig i många situationer som du tar upp, frugan har åkt själv på tillställningar m.m.
Jag har stängt mig inne och varit trött och allmänt osocial.
Hon har känt min smärta och jag har inte känt något alls, eller stängt bort det genom att dricka.

Etanoldrift, citerandet från bibeln är min skadade religiösa uppväxt som spökar,
Nu skrämmer den mest.

Ska sluta skriva här,
lycka till alla.
Hoppas jag inte retat upp er alltför mycket.

Kärlek till er alla.:-)

Vill bara förtydliga att jag INTE har någonting emot att beroende tittar in och kommenterar, men vi som är anhöriga måste först och främst inrikta oss på att rädda oss själva och läka oss själva.
Vi måste försöka lära oss mer om vårt eget beteendemönster och hur vi själva ska klara upp våra liv. Vi kan inte göra någon annan nykter och vi måste lära oss att överlämna det ansvaret där det hör hemma, Hos den beroende!
Många gånger har vi ju genom vårt beteende, istället underlättat för er att fortsätta.
Vi har tagit hand om de praktiska bitarna i livet, plockat upp och förminskat de problem som funnits. Tröstat skrämda barn.. ljugit och sagt "pappa är bara lite trött".. det blir bättre sen..
Vi har trott, att det varit vårt fel, när ni påstått att vi är så elaka och otrevliga att ni måste dricka..
Vi har fixat läkartider, vi har ringt arbetsgivare, vi har hällt ut alkohol, Kommit med lögner, när vi inte dyker upp på familjesammankamoster, för att ni valt att dricka..
Ja ibland har vi avstått från att göra saker själva, för att det inte passat er, eller vi har vetat att ni är kraftigt berusade när vi kommer hem och dessutom sura för att vi varit borta..
Många gånger känns då kommentarer om att vi "överger" som salt i såren, då de flesta av oss kämpat i många år med våra alkoholberoende parners, syskon, barn, föräldrar och vänner..
Nej, då orkar vi inte vara så stöttande, förlåtande och medkännande som du kanske behöver..
Vi har själva oerhört tuffa bitar att ta tag i. Vi har ofta under många år fått negligera oss själva och fått sätta oss själv i sista rummet för att ta hand om den beroende!
Förlåt oss om vi inte orkar visa dig den sympati du behöver Mattias!
Vi vill dig väl! men det är just därför du behöver hamna på sas "rätt ställe" i forum också /e

Fadern ska förlåta drinkarna?

Du svarade inte på frågan om ditt ex själv insåg sin
problematik och försökte göra något åt det.

Man är ingen Alkis när man föds, det är något man bygger upp genom många år.
Vissa har det mer genetiskt att fastna än andra.
Har själv jobbat på systembolaget i mina yngre dagar och är väl insatt i hur man tyder beroendemönster och varningsklockor.
Har pratat med andra och till och med min bror om att lugna ner sig med drickat.

Men varför såg jag inte min egen kan man fråga sig,
jag såg och jag kände men förnekade hela vägen fram tills ca 2 år sedan.
Min fru var glad när jag insåg det själv,
men jag hamnade i en depression, utbrändhet när jag trappade ner och började med antabusen,
kändes som alla endorfinerna försvann ur kroppen som jag matat den med sedan 18-års ålder genom alkohol.
Ungefär som om du skulle äta antidepressiva medel i 15 år.
Till sist slutar kroppen själv bygga upp glädjeämnena i kroppen.

Svårt att förklara, men detta vart för mycket för min fru att se och hon började må dåligt i sin egen sjukdom, (mat) och orkade inte och jag kan förstå det.

Kan man flytta hela tråden till någon av de andra forumdelarna, det vidare livet eller förändra sitt drickande.

Tänkte mig väl inte för när jag skrev från första början.
Eller så ville jag bli tuktad i min egen misär.

Kram på dig Nickanna önskar dig all lycka,
jag vill inte bråka även om det kan uppfattas så!

Du är i en kämpig situation just nu, din relation kanske håller på att ta slut, du har inte riktigt fått den hjälp du behöver inom vården och ändå är du här och försöker finna sätt att förändra dina alkoholvanor. Det finns många vägar ur ett eventuellt beroende och du är aktiv för att hitta ditt. Jag ser att du fått en del svar här i anhörigtråden som möjligen inte är så stöttande. Kanske har jag fel nu och du får gärna ignorera det jag skriver men jag tänker att du försöker finna svar från ett annat perspektiv, dvs din sambos?

Det som är så fint med oss människor är att vi kan dela med oss och lära av varandras erfarenhet samtidigt är det i slutänden du som behöver se vad som kan bli hjälpsamt för dig. Du har nu skrivit i forumdelen för anhöriga och en del har tipsat om att du startar en tråd i någon av de andra delarna. Spontant tänker jag att du har massor att ge där med tanke på det du delat här.

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

35patron. De där jädrans hjärnspökena....de är luriga. Mig har de varit på ett antal ggr och just tyckt att några 3,5or går bra. Har dessutom lyssnat på dom vid ett par tre tillfällen sen jag bestämde mig för att bli nykter. Men jag har iaf inte köpt 6 st utan stannat vid max 3. Men ändå...

Det jag har börjat lära mig på det är att hitta mina fallgropar och anledningen till att jag tar till flaskan. Oftast rör det sig om när jag är besviken och ledsen, vid oro och vid stress. Så nu har jag börjat jobba på att hitta alternativ och bryta mönstret vid dessa tillfällen.

Detta forum är oerhört hjälpfullt. Skulle inte klara mig utan det, här måste man verkligen säga att internet har bidragit med nåt bra!

Kram på dig och lycka till i helgen.

ha lite nytta av denna? Jag hittade den på Solapans tråd och det var admin som lagt den där.

Kan vara bra att ha och få lite motivation när den tryter. Kram kram <3

https://vimeo.com/album/3785289

som admin hade lagt upp på Solapans tråd, den kopierar jag och tänkte att den kunde vara bra att ta till när det blir jobbigt!

https://vimeo.com/album/3785289

som det går bra för dig Solapan. Det där med filmer var inte så dumt, bra att få lite motivation och inspiration. Jag tänkte låna länken, till att börja med den som admin la ut. Bra med korta klipp, som är lätta att ta till!

Förresten det där med socker tror jag oxå är bra. Jag och mina barn har en sockerfri tid, kanske inte "benhårt", vi äter vitt bröd och sånt, men inte det som är rent socker som godis, glass, läsk, alkohol (naturligtvis), kaffebröd mm

Kram och trevlig helg!

det känns så klart som ett bakslag, men inte värsta sorten, jag vet så väl här varför jag vill bedöva mig vid ett sånt här tillfälle. Gäller bara att hitta ett sätt att hantera det här oxå. Men det ska jag lyckas med, jag har ju lyckats med de andra fallgroparna. Man lär så länge man lever.

Idag ska vi till stugan, nu vet jag att vi båda blir nyktra, skönt att få stödet från gubben. Kram och trevlig helg på dig, Januari. <3

Om din intention verkligen är att bli nykter Mattias, så tycker jag att du ska starta en tråd på beroendesidan i Forum Istället.
Den som heter "Förändra sitt drickande"!

Du kommer att få mycket mer stöd, pepp och råd där!
Det finns många beroende som stöttar varandra i kampen att sluta dricka.
Att du fortsätter här, får mig att misstänka att du söker "bevis" på att vi som är anhöriga är en sorts "hjärtlösa" individer som lämnar den stackars alkoholberoende åt sitt öde..

Nej, du kommer inte att få den sortens sympatier du söker just nu.
Jag vet att du söker en sorts lösning till hur du skulle kunna övetala din fru att stanna/komma tillbaks..
Tyvärr, Det finns ingen som kan ge några sådana råd, om hon bestämt sig för att gå!
Ja det ÄR hennes val och vi stöttar henne fullt ut i HENNES val!

Vi stöttar dig fullt ut endast i ETT val, Det att bli NYKTER!

Hur livet ser ut sedan i fortsättningen, är ju upp till dig!
Men den stöttningen får du bäst på "den andra" sidan, beroendesidan!

Är det så att du innerst inne, inte räknar dig själv som "alkoholist" eller beroende?
.. Jag tänkte eftersom du liksom fastnat här och försöker på nåt sätt att övertala oss om att du är annorlunda och behöver bli "förlåten"?

Förlåtelse ska du be om, hos dem du åsamkat skada! Efter att du blivit nykter och förstått vilken skada..
Det som är gjort kan inte göras ogjort, Det blir inte ogjort eller försvinner, genom ett trollslag, men du kan välja att gå vidare och låta bli att göra om samma sak.

Men vägen till nykterhet, börjar inte här i den här forumdelen för dig. Den börjar med att du tar tag i det du KAN förändra i dig själv, din egen person, dina tankar, dina beteenden..
Lika lite som någon av oss anhöriga kunnat göra en alkoholberoende nykter, kan du förändra tankarna hos någon av oss och våra livsval!

Eftersom du så flitigt citerar bibeln, så kanske ett första steg för dig kan vara att börja i AA?
Oavsett om man tror eller ej, eller vad man tror på så vet jag att många tycker sig ha fått väldigt bra stöd där!
Önskar dig lycka till och ser gärna att du startar en egen tråd på beroendesidan! Jag tror att du kan få ett bättre stöd där! /e

Håller med dig Alba helgen är skrämande, men som du säger bara bita ihop. Föreslog att han skulle ta några vita helger men han måste blivit döv för fick inget riktigt svar.
Men har en plan jag skall försöka hålla mig till och även om det blir svårt så hoppas jag att viljan är stark. Skall påminna mig om hur bra jag mår av att vakna och inte vara bakis att klumpen i bröstet krymper för varje dag.
Så vi kämpar en dag till Alba och snubblar vidare på en ny väg.
Så väljer att vara nykter i dag, kramar till alla kämpar

utan krusiduller är jag. Jag kommer inte att tycka synd om en alkis till i mitt liv, inte hitta förmildrande omständigheter utan försöka hitta mig själv igen i detta helvete jag levt i av och till under alla år. Vem sk Fadern förlåta menar du?

Någonstans andas jag att du är på G, och du vet ju att det är enda utvägen hur jävligt det än kan se ut. Jag räknade framåt en halvtimme i taget med tankar som rusade som du skriver, svettningar darrningar och livrädd för ett till dilerium, visste ju att om jag skulle få det en gång till är risken stor för hjärnskador. När 72 timmar gått visste jag att jag var på den säkra sidan vad gäller det. Läkaren sa till mig att nu är det upp till dig. Kan inte förstå att jag gick in i det igen. Lagt det bakom mig nu jag kan helt enkelt inte dricka måttligt och vad har jag då för val, måste fatta det en gång för alla. Sist nu gick jag in i TV n och stod där och snurrade grep tag i den och fick den över ansiktet och glasögonen gick sönder själv fick jag en smäll över ögat. Så många gånger jag gjort mig. Tjalle första veckan ältar man allt man gjort och inte fått gjort, men det avtar och det vet du oxså. Det var väl bra att du har fixat lite tändved det räknas som ett stort steg framåt tycker jag. Jag går nu en behandling på ett år i en grupp där jag känner mig som hemma då vi alla är lika. Man får prata om allt en gång varje gång i början var jag jättenervös men det har lagt sig. Gå du tillbaka till AA det har ju varit bra för dig.
Många styrkekramar till Tjalle, och du jag skickar kraft genom universum
Konstnären

Sitter här bakfull igen igår kalla min dotter mig alkolist mamma tog åt mig rejält. Men den senaste tiden har det varit en uppförsbacke jag vet inte när det gick fel men nånstans på vägen började jag döva ångest med alkohol och mycket saker i livet hände på en gång så det blev en tillflykt sen gick jag behandling och blev nykter ett tag sen efter jag avsluta där så va jag i gång igen med barn hemma vilket jag lovat att jag inte ska göra. Nu har jag kommit till den punkten att det känns som jag är död inombords behöver hjälp men vill inte gå fler 12 stegs behandlingar nu

Tack Muränan.

Nickanna,
Äntligen kom jesus in i bilden.
Hur många gånger skulle Petrus förlåta 7 eller 77

Bitterheten avlägsnar sig mer och mer, dag för dag.
Ska lägga fokusen på att lugna ner mig,
ut o gå långpromenader och känna glädje igen.

Var till en läkare idag som var inne på sin 5:e fru.
Han hade full förståelse med kvinnor, eller inte, he, he..

Den bästa läkaren jag någonsin mött vilket fall som helst,
han sa att vi kunde prata i timmar om detta.
Om upp och nedgångar på livets väg.

Fick en sjukskrivning och det släppte en tung sten över mina axlar.
Kände att jag inte kunde stå och snyfta och tycka synd om mig själv på jobbet.
Februari månad ut.

Nickanna, jag har gått från 20 öl i veckan till 20 öl på 6 månader.
Insett att min sjukdom dödar allt och ja,
jag är mycket bitter på alkoholen.
Men det har jag varit sen första gången jag drack den,
Den var som blod för en vampyr.

I hela mitt liv har jag haft en smärta inombords och den hämmades några timmar av alkohol för att sen återkomma djupare och hårdare in i hjärtat.

Efter denna fas i mitt liv,
med eller utan min fru så kommer jag antagligen vara henne evigt tacksam för att hon gav mig mitt liv tillbaka genom att fått mig att inse att livet kan se ljust ut utan alkohol.

Men när man står där mitt i det inser man inte det, man har skapat sig själv ett tunnelseende där man bara ser sig själv med en öl i sin hand, lyckligt ovetande om vad som EGENTLIGEN händer.
Men alla var ju fulla - salong, full, fullare, fullast.
Så många timmar av ångest, dagar, veckor, år alkoholen gett mig.

Alkoholen är som självaste satan själv som lovar guld och gröna skogar,
Vad fick man med han, ett rent helvete.
I avgrundens dalar har jag vandrat..

Nickanna, om jag är bitter, vad är du då?

Jag har träffat alkoholterapeut,
Ätit Kampral,
Ätit Antabus,
Åkt in på psyk och tiggt om hjälp mot mina hjärnspöken.

Har din man det?

Känns som du indirekt lägger din bitterhet mot hann på mig.

Det som skrämmer mig mest är att jag inte litar på mig själv, tilliten till mig själv är bortsupen.

Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör.

Fortsätter på mina funderingar.
Har hört att A-beroende kan vara ärftligt, vill inte skylla på någon men jag ser likheter i mitt beteende och min pappas så är det mycket som är likt och ser jag längre bakåt så hade farfar samma beteenden, när det gäller A. Ganska slående lika. Min morfar var alkoholist nykter sådan efter många år. Min farbror alkoholist.
Så jag har lite att brås på. Men det är inte släktens fel att jag krökar, utan det tar jag på mig själv och det är endast jag själv som kan ändra på det.

Nu närmar det sig helg och man skall bo på hotell med massor av törstande människor, även jag kommer att känna suget. Men om allt går som planerat så blir det läsk eller vatten.?
Hjärnspöken knackade på i dag och tyckte att ett 6 pack inte skulle vara så illa, nu när jag har lovat att vara nykter i helgen.?
Nästan att jag gick på det. ( hel korkat)?

Sovdags nu ?
Hörs i morgon.

Tack för din kommentar i min tråd. Det är ett evigt fajtandes de första två veckorna, eller det var det för mig iallafall. Att du bokade en spontanmassage är ju hur bra som helst! Riktigt bra egenvård, det vill jag oxå göra.
Kom ihåg att den värsta ångesten och trycket i bröstet försvinner efter ett tag. Jag lovar. Dock tror jag att det bästa är att köra helvit en period, jag personligen tror inte att en person som tendenserar till att dricka för mycket kan dricka lagom. Det blir lite som att jaga en skugga, du ser den, men det finns inte. Jagandet blir därför omöjlig och bäddar för misslyckande. Kanske kan du dricka lagom i framtiden, men testa helt vitt ett tag? En vecka? Två veckor?

Skriv skriv skriv vad du tänker och känner. När det blir tufft i huvudet och du känner att du går in i "zoonen" så testa att läsa dina egna inlägg, stanna upp. Andas. (Bara ett tips, det har funkat för mig) och var snäll mot dig själv, försök att inte dömma dina tankar eller om det råkar bli ett glas mer än du tänkt.
Jag tror på dig.

Kram studenten.

Ursäkta frågan, men varför fem glas?

Ställt undan dunken! 5 glas sen klockan 15. Ett glas vin i timmen. Nu är det nog. Myset i huvvet räcker för nu. ?

Tack! Det går sådär....
Min plan var att jag skulle ta en lång time-out från all alkohol (dricker iof bara vin) från och med söndagen men nu har jag druckit vin både tisdag och onsdag och så även nu. Det positiva är att det "bara" har blivit 2-3 glas. Helt ok men ändå inte. Har inte behövt vara hemma från jobbet mer men är lite allmänt less. Oklart varför. Borde kanske försöka analysera mig själv men känner att jag inte orkar.
Nu bestämmer jag att på söndag är dagen få mitt uppehåll ska börja. Direkt kommer tanken hur går det på påskveckan när vi ska resa bort? Det känns som livet kretsar kring att dricka vin... Vill inte att det ska vara så.
De här tre dagarna har det inte ens smakat bra med vin men det har lugnat mig lite. Har t o m slängt ut det sista för att det har känts surt. Hela jag känns stressad och lätt "nere". Måste få det att vända. Måste hitta en väg ut. Suck!