Senaste kommentarerna i forumet

Farmor tänk på att det kan vara ett troll finns på de flesta närforum, ställer till bråk och oreda.
Du verkar ju vara en kvinna här som verkligen behövs som är både klok och har stort hjärta och även finner stöd och uppmuntran. Så glöm troll, elakheter och kom tillbaka
Kramar

Du är så jäkla bra, vet du det? Nu reser du dig igen. Nånting i dig tycker att du är värd det. Och det är bara sant, alltihop. Att inte ha nåt val, som du skriver, kan ibland vara det allra bästa som sker.

Stor kram till dig!

Alla ni fina, härliga forumvänner. Muränan, leverjag, fenix,ebba, konstnären bara för att nämna några. Ni är bäst och är en stor del till att jag har ambitioner på att ta mig ur det hittills värsta bottenträsket.

Tredje dagen börjar gå mot sin ände och jag mår bottenlöst dåligt. Kallsvettig, ont i magen, svår nackvärk och en ångest som är obeskrivbar. Jag vet inte riktigt hur jag har tagit mig igenom de här dagarna (timmarna, minuterna och sekunderna). I tisdags hade jag fortfarande en massa alkohol i kroppen så jag vet egentligen inte om man kan räkna denna dagen som dag 3.

Jag har tvingat mig att gå upp imorse, duscha, klä på mig. Lyckades också ta fram yxan och fixa en halv pappkasse med tändved men det var också ungefär allt jag klarade av.

Tankarna går i 200 knyck och det är omöjligt att få en lugn stund. På natten tar jag hjälp av insomningstabletter annars skulle jag inte få minsta blund. Tankarna går hela tiden tillbaka vad det är som gått fel i mitt liv. Jag var en toppstudent som hela tiden ställde orimliga krav på mig själv. Efter avslutad högskoleexamen vidare i den s.k. karriären. Jag är i grunden en enkel man och ville egentligen inte in i den svängen. Det bara blev så. Sedan rullade åren på. Högre och högre krav, framför allt från mig själv. Jag har i hela mitt liv kämpat för att söka ett inre lugn utan att lyckas. Det har alltid blivit med alkoholens hjälp. Jag har också slagits mot dåligt självförtroende, ett dåligt tålamod och en perfektionism som gjort livet mycket besvärligt. Jag ska inte trötta er med fler detaljer men om det nu är så att det finns en fortsättning har jag sååå mycket att ta tag i.

Jag har sårat mina närmaste så många gånger genom att så många gånger varit stupfull. Jag har full förståelse för att de inte tror på mig längre. Jag går nu tillbaks till AA. Jag har inget val. Det är det enda som fått mig att hålla mig nykter en längre tid. Att jag inte fortsatt att gå på möten har väl också med mitt dåliga tålamod att göra.

Jag kan ärligen säga att jag aldrig har känt en sådan uppgivenhet som denna gång. Det är som konstnären skriver, det blir bara värre för varje gång och jag känner att jag klarar inte en resa till. Kan det verkligen vara så att jag nått min botten efter sju sorger och åtta bedrövelser???

Kram på er alla/Tjalle

Känns som jag kan ta kraft ifrån den "smällen", insikten är att jag haft "alkis-beteende" inkl drickandet. Känner nu en stor beslutsamhet att inte dricka, även om ångesten och sug stundtals kommer komma över mig. Känner mig just idag lite som "Rocky" när han dricker råa ägg och fightar sig i form ?.
Jag kan flyga, jag är inte rädd❤️!

Regnar det hos er med? Tror jag bor i monsuntrakter, minsann.

Om människan inte vore så osäker så kanske alkoholen inte behövt ta sån plats överallt. Den har verkligen blivit en sån där himla drog-big mama som ska bryta is och gjuta olja på vågorna i alla sammanhang. Jag är, återigen, så väldans tacksam över vårt alkoholmonopol. Fatta så svårt det skulle bli med distansen om den där vinflaskan stod där i all sin tillgänglighet i mataffärerna. Fy fasen. Jag läser vad du skriver, Etanoldrift, och det låter ju inte riktigt klokt. Vad det skenar iväg med befolkningen! I samma Accent jag hämtade citaten står också att läsa om att var tredje svensk har nån i närheten som dricker för mycket. Tre procent av alla barn växer upp med minst en missbrukande förälder - och då handlar det om diagnosticerat missbruk. Mörkertalen torde vara enorma. Man pratar om det här som en folksjukdom.

För alla som kanske undrar får man tidningen Accent om man går med i IOGT-NTO. Jag pröjsade femtio spänn som ny medlem för hela 2016. Ja, ett arrangemang som känns riktigt bra, come to think of it.

Så. Nu har jag inte tid att skriva mer. Som Leverjag har börjat säga: Ses! :)

<3

Igår var verkligen katastrof, hade ångest tryck i bröstet, massor med intensiva negativa tankar. Jag spontanbokade en massage igår kväll, 80 min med tända ljus lugn musik och varsam massage på hela kroppen med oljor. La mig harmonisk (otrolig lägesskillnad mot hela dagen) vaknade i morse och kände direkt- idag mår jag bra! Är intensivt tacksam för det, kommer säkert en jobbig dag igen men tänker njuta av känslan idag. Har också sagt till mitt ❤️ att jag inte ska dricka närmsta tiden då jag inte känt mig i balans (jag vill inte förklara "allt"). Han stöttar mig fullt ut och sa självklart avstår han med, inga problem. Så det ljusnar lite!

Ja du, Heddali -det är absolut ett brutalt uppvaknande när man inser att man är mer beroende än man fattat, när man börjar om fast man inte vill och när man inte riktigt klarar av att sluta fast man borde. Sen är det än jäkla lättnad att upptäcka att man faktiskt inte dricker längre. Så sluta nu, innan det blir värre!

Ja, grattis Leverjag.
Ser fram emot att läsa om dina nästa 200 dagar, både hallelujaropen och de andra funderingarna. För så känna det för mig också... Jag kan ibland bli euroforisk över att vara nykter, ibland tacksam och ibland deppa. Och det känns så bra ibland när andra sätter ord på något man har funderat på, eller inte vet att bör fundera på.
Så glad att du finns och stannar här.

Varma grattiskramar till över 100 dagar, tänk jag kunde oxså varit där om du minns.Men jag kämpar på idag är det en månad och flera ska det bli, vill jag i alla fall. Igår när jag var ute med kia slängde jag ner bollen i en damm utanför där jag bor. Hon tittade på mig så där uppfordrande gå i och hämtaden. Jag kravlade ner för slänten och höll på att trilla i, men jag klarade mig fick bara lite härlig lera på jackan. Kia var nöjd och viftade på svansen, tyckte nog att jag var duktig. Just nu är jag inne i läsperiod helt försjunken varje kväll i morgonrock och knappt talbar, men mannen är lika dan. Tittade upp från min bok i går kväll och kollade in min äkta hälft och det kändes nästan som i början. Idag blir det kyckling gordon bloue med skinka och ost. gott,gott.
Fin dag till dig
Konstnären

Läste just ditt inlägg och jag känna hur du mår just nu. Ingen tröst att skriva det går över, för när ångesten bankar på i full speed då är man maktlös. Sista försöket jag gjorde är exakt en månad sedan och det var det värsta. Alltså blir det värre för varje gång man provar. Kanske ska du söka proffshjälp, det var på håret att jag klarade av avgiftningen själv. Jag borde ju varit skiträdd att ta ett till återfall med tanke på att jag har haft ett delerium. Starka kraft minst sagt. Men det finns ju egentligen inga alternativ du tar detta, och jag försöker inse att jag har nått min botten även om det är svårt ibland.
Styrkekram till dig
Konstnären

men när jag läser vad du skriver så lägger du fortfarande ansvar på henne. Hon väljer att lämna dig för att du dricker. Du kan ha hur många invändningar du vill kring det men grunden är, du screwed it up genom ditt drickande. Kommentaren: Hon får gärna ta ansvar för min Antabusburk säger en hel del. Hon ska fortfarande vara en del i att du mår bra. Du lägger indirekt igen över ansvar på henne och hon vill inte ha det och det är en del i förnekandet. Det är tufft uppvaknande, det förstår jag.
Vad gäller nöd och lust så glömmer många ordet lust. Det ska vara lust också. Inte bara nöd. Samt att Jesus sa: Ni ska älska andra såsom ni älskar er själva. Det betyder att vi ska älska oss själva. Att ta hand om en missbrukare får oss att sluta älska oss själva, det får oss att åsidosätta oss själva till den milda grad att vi glömmer bort vem vi är. Vad vi älskar. Vad vi behöver. Hon gav också sin hand och alkoholen åt upp den för länge sedan. Hennes liv blev väldigt mycket nöd och lite lust. Till slut måste man överleva och det går inte när man lever med någon som missbrukar, ni äter upp en. Det är bra att du söker hjälp och får den, jag är jätteglad för din skull men lägg inte skulden och bitterheten på henne. Lägg den på alkoholen för det är den som gjort det. Bli fri och frisk, bli en bra pappa för dina barn. Det är det bästa för alla, vad framtiden sen har i sitt sköte vet man inte.

Hej Mattias,

Fint att du försöker vara öppen och ärlig med dina problem och att du inte förnekar dem. Jag är alkoholberoende och jobbar med detta. Det är ett livslångt arbete, men det blir lättare och lättare ju längre tiden går som nykter. För min egen del ser jag det så här. Man måste på riktigt inse att man har ett problem. Sedan måste man på riktigt verkligen vilja göra något åt det. Hur jobbigt det än blir. Här är det bra med stöd från omgivningen, men man kan inte hänga upp sitt tillfrisknande på någon annan tex sin partner. Man har ett eget ansvar för sitt eget liv. Sedan har det varit bra för min del att försöka förstå anledningarna till att jag drack. Men det handlar inte om att leta efter orsaker utanför mig själv, tex min partner, föräldrar eller liknande. Det handlar om att hitta orsaken till att jag själv valt att döva mina känslor, mina minnen, min ångest osv med en drog, istället för att hantera problemen på annat sätt.

Att läsa här inne på medberoende-sidan har gett mig mycket. Men det som gett mig mest är att läsa på beroende-sidan. Det är där jag lär mig om min sjukdom, hur jag ska kunna orka, vilja och kunna ta ansvar för mitt eget liv. Rigga gärna en egen tråd i tex "förändra mitt drickande", så ska du se att du kommer få bra med råd och stöttning av andra i samma situation.

Förlåt att jag skriver detta, men jag är väldigt säker på att din partner inte gett upp från en dag till en annan. Lika lite som du fått alkoholproblem från en dag till nästa. Din partner har med största sannolikhet kämpat med näbbar och klor för att försöka hjälpa dig, för att få dig att inse problemen, för att få dig att ändra dig, för att få dig att sluta dricka. Nu orkar hon inte längre. Nu håller hon på att gå under istället. Vi med alkoholproblem är väldigt bra på att skuldbelägga andra och projicera våra problem på yttre faktorer. Tänk på att din partner aldrig kan förändra dig. Det är bara du själv som har den kraften.

Skickar styrka till dig och hoppas att det kommer gå bra för både dig och din partner!
Hälsningar

Förbannade jävla alkohol alltså.
Stor kram till dig.

Jag saknar en jättefin människa i en av mina aa-grupper just nu.
Som har tagit återfall och som vi vet mår fruktansvärt, kan inte få stopp på det.
Man blir så ledsen.
Och så himla glad när nån man saknar dyker upp igen och inte tänker ge sig i sin kamp mot A.

Förstår att det är rejält jobbigt nu men jag är jag är iaf väldigt glad att DU har fått stopp på det hela igen och är tillbaka.
Förstår om det känns darrigt och tungt, men du vet, det blir faktiskt bättre, det blir det.
Kram till dig.

Två veckor utan alkohol, första dagen på ledighet brukar mycket vin. Idag skall det prövas något nytt, vet inte när jag hade två vita veckor de senaste åren.
Brukar tänka att jag skulle städa ta ett glas vin och laga något gott till middag, men blev mer vin än städning oftast.
Så idag blir det städning utan vin och har tur för slipper åka och handla så kan inte snubbla in på bolaget av en olyckshändelse. För min hjärna skulle mycket väl få för sig att jag måste göra en rödvinssås och det skall inte hända idag.
För väljer att vara nykter idag och hoppas att jag har styrkan att hålla det

en bra avslutning på semestern. Och du, tänk på hur det har varit, jämfört med om du inte tagit beslutet att ta tag i problemet.., tänker att du säkert borde känna dig rätt så nöjd utifrån vad du skrivit.
Visst är det lätt att halka in på gamla spår.., efter en månad av kontroll åkte jag själv dit under semesterveckan förra veckan. Drack inte för mkt men för ofta.., inte alls som jag satt upp som mål. Tror som du att vi lär oss av våra snedsteg. Men visst är det tufft, man vill och kanske tror att det ska fungera. Har fått råd här att avstå en längre period. Är nog inte där än, men kanske det får bli så.
Njut av sista tiden på semestern. Du är grym som startat en förändring av ditt liv!

att du inte ser det som ett stort nederlag, it's a bump in the road.... Jag tror vi alla har våra olika fallgropar. Bra var väl att du fick stopp och att du nu reflekterar över vad som fick dig att ta de där ölen.
Hoppas helgen blir som planerat, på't igen bara, du vet vart du ska och vad du vill!
Xxx

får du av mig Tjalle!! Du är ändå en fighter innerst inne, en svår motståndare har du men inte omöjlig. AA är bra att gå till, men ta gärna proffshjälp också, antabus ett tag för att slippa tänka på skiten. Jag går på antabus just nu och det ger hjärnan semester.

Aj den sved blåögd, nej det är sant..
Jag får väl operera in den då.
Tog din snubbe Antabus?
Sjukvården i Sverige är hård, man får tjata till sig saker man vill ha för att få det.

Som nu, nästa ledig läkartid var den 7:e Mars, psyket kunde inte sjukskriva eller skriva ut medicin.
Konstigt att det sker många självmord i detta land.
Nu är inte jag självmordsbenägen,
men sanningen gör djävligt ont och jag har ju som sagt bara mig själv att skylla.

Livet går vidare..

Rosette, vad som skulle hjälpa.
Att sjukvården tog emot människor som ber om hjälp bättre angående alkoholrelaterade situationer. Jag fick tigga om att få utskriven Antabus.
Om det säljs nervgift på bolaget så kunde dem lika gärna ha en ask med Antabus på apoteket.
Vad av dem (A eller A) ger mest skada i långa loppet?

Jag är inte helt säker på varför jag gillar rusets bedövning. Min första tanke är avstressning och belöning, Detta har givit mig en dålig van, var efter det blivit ett beroende.
Ytligt svar?
Måste nog resonera mer med mig själv, kanske det finns något djupare.

Vad jag ska göra med tid och pengar mm som blir över.? Kan bara se positivt på
det som kommer ut av en nykter tillvaro:-)
Troligtvis har jag mer tid för familj och vänner hälsan och riktig "egentid"som det så fint heter. Egentiden har den senaste tiden gått åt till À och planering för À intag:-l
Har lite annat i bakfickan också men det måste jag hålla för mig själv ett tag (bara positiva grejer).
Tack Leverjag du satte i gång hårddisken på högvarv:-)

Välkommen Mattias. Du har varit här ganska länge nu, berättat öppet och tydligt om hur du jobbar med din livsstilsförändring, starkt. Du delar med dig av dina känslor och tankar både kring alkoholen, relationen och separationer. Det låter som du har det tufft nu och sökt dig hit för motivation och stöd. Du har berättat om att du tidigare varit alkoholfri och gjort förändringar, dessa erfarenheter har du med dig nu som värdefull kunskap framåt. Du fortsätter ta de steg du behöver framåt för att lyckas med detta. Skriva här är ett sätt. Vad mer tror du att du skulle vara hjälpt av för att ta hand om dig i den här processen du är i?
Vänliga hälsningar,
Rosette/Alkoholhjälpen

Tack alla. Fasiken, önskar bara ett lugn. Lugn och ro äntligen. Har börjat tänka framåt. Om några få år är jag 50. JAG???? Jag som tror jag fortfarande är 30 max... Men oavsett all åldersnojja med blandad stolthet och avsky inför kroppens och sinnets förfall/ förändring, har jag bestämt mig för att möta min andra del av livet i den form som är JAG. Bli den jag är. På riktigt. Vad det för med sig vet bara universum. Jag har tillit. Men inser samtidigt mitt ansvar. Ingen kan fixa mitt liv utan jag själv. Och det är läskigt med det stora ansvar jag har som förälder. Barnen ska få det bästa jag kan ge i förebild. Närvaro. Äkthet. Ärlighet...

Klarar det.
Idag, en svår dag igen.
Men jag fortsätter med taktiken att gå in på ica först, hitta sånt som funkar istället. Köper lakrits, öppnar påsen i kassan. Tuggar för fullt när jag passerar systemet. Lakrits och vin - nej det är inte gott.
Väl hemma är suget borta och jag lär mig att det oftast bara handlar om en liten stund jag behöver kämpa.

Tack för återkoppling och era tankar! Känner mig så nöjd och harmonisk! Har inte haft något större sug! Hoppas det håller i sig så! I morgon blir det träning igen!
Vi får väl se vad hjärnan säger när fredagen närmar sig! Gick förbi bolaget idag! Var så skönt att känna att jag inte skulle in!

...skulle sagt det, "jäla skit fan". Har en sak som oroar mig. Vill inte avslöja vad, men f-n f-n f-n det ledde till att jag åkte dit igen. Åh så jävla besviken på mig själv. Jag har absolut inte druckit mig full, men ändå...ett par starkbärs. Jag måste tvinga mig själv att se detta som ytterligare en lärdom, en fallgrop som jag har och som jag måste jobba med. Inte som ett stort nederlag, för att orka kravla mig upp igen.
Det enda som är bra med fallgropar är lärdomen, men...när ska jag ha hittat dom färdigt?