Senaste kommentarerna i forumet

Du får väl hitta något annat som du kan gå in för till 100 %. Något som inte är kompatibelt med alkohol. Motorcykelkörkort? ?
Hoppas att du haft en bra helg...
Kram!

Jag har också fått ett galet sug efter både godis och mat och har GÅTT UPP ett kg de senaste veckorna! ?
Nu verkar det dock ha lugnat sig och under helgen har jag både ätit nyttigt och tränat.
Förberedde mig på en liten 3-veckorssvacka (många pratar om det) och möjligtvis kände jag av den liiite i fredags men inte värre än att det var hanterbart. Suget känns väldigt avlägset och lugnet i kroppen består!
Nu är 3 veckor avklarade! ?

har ju inget annat val. Ångesten börjar släppa lite, men det är inge kul att ha alkoholångest, när man inte riktigt minns den sista timmen. Fy.

Söndagskram till er, Lena och Berra.

helt klart för mycket att dricka, vet att det är alkholen som gör att jag känner ångest. längtar till i morgon, då har det förhoppningsvis släppt lite. Men varför blir det så här? Varför dricker jag alldeles för mycket?

Jag hade nog den i favoriterna. Nåväl, har nu startat ny tråd.

Mat, godis, lyx-te och en barnfri timme i sovrummet?
Rätt fint att unna sig!

Vet inte om mina erfarenheter kan hjälpa, har varit nykter i 3v idag, druckit mycket, främst rödvin, de sista åren. Mellan 1-2 flaskor dagligen.

Jag slutade tvärt, de första dagarna var hemska!! Sov i snitt 2-3 timmar per natt de första 6 dygnen, kallsvettades nåt kopiöst. Efter knappt en vecka vände det värsta med sömnen och efterkommande blev jag jättetrött några dygn. Efter ett par veckor så sover jag som en gudinna så det är värt att rida ut stormen.

Nu kämpar jag med mitt humör som är tvärsurt, deprimerad och allmänt vresig hemma. Sugen på sött sött choklad i massor, såklart kroppen kompenserar belöningssystemet på ett annat sätt...

Stå ut och håll dig helt fri från alkohol, annars rättar sömnen inte till sig, det gjorde den iallafall inte för mig de gånger jag försökt trappa ner...

Kram

Har druckit från och till sen sist. Lyckats hålla mig till en rätt lagom nivå.. Inga "all in-fyllor". Känns rätt bra i nuläget men har bestämt mig för att försöka ta en helvit månad från och med idag. Berättar det för alla runt mig så det blir svårare att trilla dit. Plus att ingen ska bjuda mig på nåt. Vet att jag då plötsligt kan glömma alla löften och beslut jag tagit. Har man berätta så känns det lite dumt att dricka. Pinsamt att inte kunna stå emot. Kommer behöva allt stöd jag kan få. Både av att läsa här och från min omgivning

Känner mig skör och i kontakt med mina känslor. De som gömts och trampats ner under månader av flykt undan. Har uttalat vad jag behöver och nu finns ingen återvändo. Det är befriande och läskigt. Jag har levt mitt liv efter vad mitt hjärta sagt till mig och det har aldrig blivit fel. Jag har aldrig ångrat några cal och ser mig själv som modig i mina val. Mitt senaste val att sälja mitt hus och flytta till mitt livs kärlek var både modigt och klokt! Jag ångrar ingenting. Det är skillnad på att sakna och ångra. Jag saknar mitt hus, jag saknar mitt tidigare enkla liv, ensam med bara min flicka. Men av det valet att leva med min man har jag lärt mig massor och min kärlek till honom är större än någonsin. Men nu måste jag härifrån, för jag måste lära mig älska mig själv igen.

Sisyfos?
Jag känner mig ensam och använd, ibland bortkastad och nyttjad. Egentligen vet jag att jag är älskad och bra. Men jag ges ingen chans till återhämtning. Ingen ro. På jobbet är jag centrum. Hemma är jag centrum. Skitjobbigt!
Men jag gör något åt det nu. Flyttar så snart jag kan. För min skull, för min mans skull och min dotters. Det finns ingen som har glädje av min stress och olycka och ingen kan hjälpa mig mer än jag själv.

Äntligen har det hänt något över tid. Jag och särbon bestämde oss ju för att ha vita helger i en månad. Detta var helg nr två och det känns så himla bra! Jag är tröttare än vanligt, hungrigare än vanligt, men känner mig mer stabil än på länge. Tänk vad alkoholen gör med en... Jag trodde ärligt talat inte han skulle kunna låta bli men det har inte varit några problem. Och jag konstaterar att han somnar vid tv oavsett... Men det är helt ok. Vi lägger oss i vettig tid, vi går upp i vettig tid. Dottern sa förvånat vid middagen igår "Dricker ni inget vin??". Där ser man, hon noterar mer än jag trott...

Jo min läkare säger att jag kan dricka, men i måttliga mängder. Drack 5 öl i Fredags, 2 kvar i kylen som ja inte rört. Tänkte dricka dom igår, men var inte sugen, drack vatten istället, vilket smakade utmärkt.

Ergo; puss-puss-puss-puss-puss & PUSS påre!

Absolut! :D

Ibland kan jag tänka att livet inte alls handlar om det vi tror. Vi tror att det är trumslagen som är grejen när det egentligen är i tystnaden dom emellan vi hittar vår sanna essens. Glad att du ville titta på länken, Leverjag!

Fast du skriver med mer humor.
Nollbira är bra bira.

... riktigt, riktigt avnjutbar dag på alla sätt och vis.

Det känns gott att ha dig här i forumet. Änglar hit och änglar dit; du är en sån fin tillgång. Opretentiöst och oförtrutet visar du stöttning och uppmuntran. Dagens ros är till dig. Vet du, jag gillar ju SL. Du påminner om henne, tycker jag. Det är en komplimang.

Stress och press på arbetsplatsen, ja. Jag jobbade ett tag (för länge) i en kultur där chefen styrde med rent psykopatisk hand. Jag var mycket nära att bli sjuk i själen. I stället fick jag tennisarmbåge, blev sjukskriven och ett annat kapitel tog sin början. Att jobba där inte både hjärna och hjärta får plats frigör en stor mängd urholkande energi.

Ja, det var väl vad jag hade på hjärtat just nu. Strax ska jag ta min bleka lekamen och mitt vinterfnasfejs ut i solglittret. Kram på dig. Just det, ja; precis som Leverjag tror jag att du är en mycket god vän. Puss!

Fina Orka!
Jag var där, jag också. Kände mig otillräcklig. Orimlig arbetsbelastning, dåligt med stöd och måste orka. Längtade efter någon jag kunde krypa upp i famnen hos som kunde ta hand om mig. På ett sätt ganska främmande, för jag är väldigt självständig och har alltid varit, men jag kände mig så liten. Har nu upptäckt att det nog var så att jag inte tog hand om mig själv. Mitt fokus var på andra hela tiden. Det gagnar varken dem eller mig.
Så mitt budskap till dig Orka är: ta hand om dig! Lägg lite tid på dig själv och vad du vill. När jag slutade dricka började jag prioritera mig själv, kanske lite innan. Sakta men säkert så är inte livet bara en oändlig hinderbana utan ganska trevligt helt enkelt. Du kommer att lyckas, men fokusera på dina vita dagar, på det du lyckas med. Acceptera och lär dig av det andra. Stärk dig själv först!

Hej Jojje
Du har tagit ett viktigt beslut. Fint att ha dig här! Du har såväl erfarenhet och kunskap samtidigt vill jag gärna skriva några rader om abstinens. Hoppas det är okej. Abstinens är en stark stress. Att ta hjälp från vård är ett sätt skydda hjärnan och kroppen samtidigt som man ger sig själv lite större chans att komma ur det på ett bättre sätt. Det är sannolikt tufft nog att ändra sin livsstil och sitt beteende och att då dessutom slita sig igenom abstinens kan för många bli övermäktigt. Det finns hjälp. Hur du än vill göra så fortsätt gärna skriv här på forumet. Du är på väg!

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Tack för era fina inlägg! Eminin, Januari och Leverjag.
Det känns stabilt nu. Beslutet att inte dricka hemma är inte förhandlingsbart. Liksom du Leverjag, har jag mycket jobbstress och vardagsstress. Trivs ändå på jobbet nu, men jobbade ett par år på en arbetsplats där jag absolut inte trivdes med kulturen och det som premierades där. Det är jobbigt på nåt sätt att vara i sammanhang där man inte trivs och man kommer heller inte riktigt till sin rätt. Jag har också varit i sammanhang där jag varit med och förändrat kulturen på det sätt som jag vill. Tar några år och kräver allierade men jäklar vad skönt det är när en arbetsplats genomsyras av värderingar och ett arbetsklimat som man mår bra i. Det som känns viktigt när man är i sammanhang där man inte trivs är nog att fokusera på det positiva. Att verkligen förstärka det man upplever som positivt och jobba stenhårt för att vara sådan som man vill vara. Det är ibland lätt att hamna och stanna i en roll som man inte trivs i.

Just nu jobbar jag med stresshantering utan a och säga vad man vill, det är bättre utan i allafall. Det infinner sig inget behagligt lugn, det ska jag inte påstå. Men det infinner sig en planering och strukturering av hur jag ska hantera situationen. Jag känner mig också så nöjd många gånger över att jag inte dricker. Hade jag druckit nu så hade det varit en riktigt sorglig historia. Det finns många anledningar som det är och med lite vin på det hela också så hade det blivit ett jäkla trassel och jag hade inte kunnat förmå det jag behöver göra. Nu orkar jag hantera jobbstress och jag orkar finnas för mig själv och för mina barn.

Och till alla er som ff kämpar. För ett år sedan tvivlade jag så mycket på att jag skulle klara av att sluta dricka. Hade provat, misslyckats, lovat, misslyckats. Avskydde mig själv och min oförmåga. Men det kom, det funkade. Ingen rak väg... Men framåt gick det. Nån dikeskörning här och där. Men det är möjligt! Det är verkligen möjligt! Sluta inte att försöka.

Fantastiskt sakliga tips, Leverjag, som om man håller leder till att lyckas :)

Femte natten nykter blev som vanligt = ingen sömn . Men är tacksam för att jag inte är bakis , ingen ångest , klar i huvudet . På väg till jobbet nöjdare än någonsin ! Ha en bra dag alla dör ute som kämpar !! Kram

Bra bok.
https://www.youtube.com/watch?v=m0ANp47ncXA

Emenin det blev inget snöbollskrig ? det var ingen kramsnö. Men det blev pulka och en underbar stund med barnen. Som både jag och dom uppskattade. Detta skulle inte varit möjligt för någon månad sen då skulle hjärnan varit centraliserad på alkohol. Efteråt så åt vi varm soppa o knäckebröd ? hoppas allt är bra med dig emenin? Hur går det för dig?