Senaste kommentarerna i forumet

Jag är också ganska ny här.. när jag gick igenom den värsta ångesten första dagarna hjälpte det mig genom att tänka så här: det tar ganska lång tid att bygga upp all denna ångest med alkohol, men det fina är att det tar inte lika lång tid att bli av med den.. även om det är mer kännbart. Rätt eller fel, ingen aning, men kroppen skriker just nu efter giftet som den är van att få, men den kommer snart att inse att det blir inget med det. Så länge man är bestämd.

Håll ut, det blir bättre!

Bra att du hittat hit, finns många som kommer stötta dig i det du har påbörjat.

Är själv ganska ny här och är på dag 6. Vad jag har förstått så är det väldigt olika från person till person hur man mår när skiten ska ur systemet. Håll ut, det blir bättre, idag var min riktigt första bra dag.

Ångest för vad omgivningen vet eller inte vet är hemsk. Se till att härda ut, så kommer du snart känna dig starkare! Då kommer troligen också ångesten att avta. Håll ut, det kommer att gå bra!

Leverjag. Hade nästan glömt bort ångesten jag hade på mornarna tidigare. Nej, har inte fått tillbaka den och tänker inte heller få det. Tack för påminnelsen.
6 minuter kvar till dag 1!
Jag VET att jag inte behöver be om ursäkt, men det är bara hjärnan som fattar det. Hjärtat och resten av kroppen har ändå ett behov av att be både mig och er om ursäkt. Rätt eller fel spelar ingen roll!
Jo, LenaNyman, jag tänker ta erfarenhet av, och lära mig av detta. Nu får det räcka för denna gången och siktar på nya dagar.
Helt ärligt gav det mig inte vad jag förväntat mig. Den där underbara känslan som man tränat upp hjärnan till, uteblev! Det hela gav mig mest trötthet. och lite mindre i plånboken.

Kram på er alla!

Äntligen!! Idag har jag känt mig så bra som jag inte har gjort på väldigt, väldigt länge. Känner mig frisk, klar i huvud och blick, inget tryck bakom ögonen... Och ser faktiskt ganska skaplig ut i spegeln.
Känt mig glad och avspänd, tror det märktes på jobbet. Molnen på min himmel finns ju kvar, men de är inte lika tunga längre.

Farmor, du är fantastisk med din positiva uppmuntran, det har du varit hela veckan! Tack! Och tack till solapan, cruella, Leverjag och alla andra som stöttade mig så igår.

Två av mina närmsta känner till mitt problem med A, men för dem som aldrig har haft problem med A blir det väldigt svårt att förstå känslan. Allt från oroliga och ångestfyllda nätter, ben och händer som skakar, blickar man inte våga möta. Hur man ofrivilligt blir misstänksam mot alla (syns det på mig att jag har problem?). Förminskandet av sig själv. Det är svårt att förstå för andra varför man fortsätter dricka, trots att det ibland inte ger någon berusning (svartvinbärs-saft hade varit lika effektivt..)

Utan er här kanske jag inte hade klarat det så här långt. TACK!

Imorgon Dag 7, Tjoho!

Skulle svara dig, så nu fick jag leta. Bra att byta till ett symboliskt nick. Jag valde mitt för det var på nåt sätt så det kändes. Nästan uppe och tillbaka igen... Nära toppen nu och jag ska inte tappa stenen.
Socialdricka, jag vet inte ännu om det är en bra idé. Men det finns tillfällen när jag tycker att det är så trevligt. God middag med vänner och ett glas gott vin, snaps till sillen och kanske skåla i champagne. Ja, det är väl de tillfällena som jag gärna vill ha kvar. Å efter att Leverjag och LenaNyman tjatat om irish coffe så kanske, kanske det skulle kvalificera... Men kanske inte ändå, för de gånger jag tidigare i livet har druckit ic har varit när har druckit vin innan och då funkar inte måttligheten om man fortsätter med ic.
Jag gör så nu att jag inte dricker hemma. Helt a-fritt är inte hemmet, men lite svårtillgänglig ändå -korkflaskor ( och sambons öl) och det verkar funka. Precis när jsg slutade fick jag en flaska champagne, den rörde jag inte -kanske pga korken. Svårt att smyga med. Nu har jag en flaska rött hemma. Den hade nog slunkit ner i början. Nu kan den ligga här, men öppnade flaskor funkar nog inte mer än nån dag. autopiloten slår på (läs Micks tråd, så ser du vad det är). Å Box har nästan aldrig funnits hos oss. Har haft viss självbevarelsedrift.

Jag har ju några misslyckade försök bakom mig. Funkade bra med avhållsamhet/måttlighet periodvis, men när jag började. Igen så eskalerade drickandet. Värre för varje gång.
Skillnaden nu är att jag inte längre tror att jag kan njuta av vin till helgen. Jag får hålla mig till de tillfällen jag skrev helt enkelt och begränsa även då. Dricka långsamt, varva med a-fritt och begränsa mängden. Låta bli att medicinera med a. Det är ju lite pinsamt att inte kunna ha kontroll eller kunna behärska sig, men jag får helt enkelt gilla läget och göra det bästa av situationen. Och egentligen är det inte livsnödvändigt med a vid de där tillfällena. Om det äventyrar nykterheten så får det vara. Jag har varit måttlig i sociala sammanhang, så det är inte där mitt problem ligger och därför kanske det kan funka.

Långt svar och nu måste jag sova. Håll ut nu! Det bästa jag har gjort på år var att bryta den här spiralen. Nu måste jag sova! Godnatt??

Hek, är helt ny här och är inne på tredje dagen utan vin efter en skarp tillsägelse av läkare. Känner så igen mig just med insomningsögonblickrt!! Låter helt konstigt kanske men så skönt att man inte är själv om alla dessa konstigheter kroppen gör just nu. Och all ångest....Trodde jag hade blivit helt knäpp....ska ta mod till mig och lägga mig snart. Lycka till från mig

Har lite otur med att få fram vad jag menar i dag. Vi behöver förlåta oss själva ibland, för att få ro. Men du behöver inget förlåt från oss, du har inte gjort någon här forumet något. Man snavar ibland. Mänskligt.

Så. Nu ska jag sluta tjata i din tråd, Zorro, och gå och lägga mig. Natti-natti. :)

Många fina människor finns som har upplevt både ångest, panik och förtvivlan.
Det går att komma igenom det svåra, det är inte enkelt, men med ett öppet hjärta villig att ta emot stöd och hjälp så finns det gott hopp om att det lättar för dej. ?

Känns liiite lugnare nu men jag kan inte somna.
Ligger och läser trådar hör inne och känner igen mig så otroligt mycket!
Nlir så imponerad av hur duktiga alla är i sin kamp!
Hoppas jag känner mig bättre imorgon...

Alldeles för fort är bakfyllan glömd. Bestäm dig för att inte dricka i veckorna -det kanske funkar för dig, Andreas. Du verkar ju klara att avstå väldigt bra. Nog fixar du till på fredag.

Ja, precis så för mig också.... För mig kunde autopiloten sätta igång på väg hem från jobbet så att jag tog vägen förbi bolaget... Nu verkar den ha startproblem om den inte får lite hjälp med bränsle. Hoppas den lägger av helt snart.

Jag har just genomlidit dag 9 och har varit sugen hela dagen - stoppat i mig choklad och pepparkakor och vad jag har hittat. Jag äter inte heller godis normalt... men nu är det ju inte särskilt normalt heller! Jag är glad för att jag inte tog ett glas rödvin istället för chokladen, då hade jag varit riktigt besviken på mig själv. Det är första gången jag känner sug sedan jag slutade dricka och imorgon ska jag vara nyttig igen :-) Hur länge har du lyckats hålla dig nykter tidigare eller är det ditt första försök? Det finns många som hejar och peppar här på forumet. Läs om du känner att motivationen sviktar! Stort LYCKA TILL din 9:e dag!

Ta djupa lugna andetag. In genom näsan ut genom munnen.
Prova också STOPP andning, såhär, ta ett jättedjupt andetag. Håll andan..så länge du kan. Pusta ut. Upprepa 3 gånger.
Det är inte farligt att känna som du gör. Det går över,
I morgon tycket jag att du ska söka samtalsstöd. Om du inte vet vart du ska vända dej, ring 1177
Jag tänker på dej och känner med dej! Kramar farmor

... en allt vitare januari. Härligt, Systeryster! Kram igen!

Själv så har jag blivit Tv tittare och stickare. Men sover hyfsat och känner ro i sinnet. Sov gott!

Sov nästan inget alls natten till idag, släckte och försökte sova, tände, gick upp och rotade i kylskåpet, släckte, tände, läste...och så där höll jag på tills det började ljusna. Visst inte hur jag skulle ligga då ena axeln började värka förfärligt då jag legat några timmar. Så var värken borta som genom ett trollslag i morse, jättekonstigt! Är de här konstiga kroppsliga känningarna abstinens?

Cravings efter NÅGOT hela dagen, stoppat i mig choklad och pepparkakor och inte orkat göra iordning nyttig mat eller nyttiga drinkar. När jag öppnade kylskåpet ikväll stod det en flaska gin i dörren som jag inte sett eftersom den stått bakom en ketchupflaska, jag tittade på den en stund men stängde sen snabbt dörren igen. Min man tog ut den och låste in den bland det andra när han kom hem. Tänk, jag vågade inte lyfta ut den själv!!!! Har lagt mig nu och hoppas det blir en lång natts sömn och att morgondagen blir lite lättare. Nöjd ändå med att jag stoppade i mig choklad istället för att dricka....och nöjd med att jag kunde missa att jag hade en flaska gin, jag har vanligtvis stenkoll på förrådet ;-)

Känner lite oro för att flera i forumet, inte skrivit något idag. Hoppas ni bara känt er som jag...inte haft någon lust! Det är en ny dag imorgon även för er. Sov gott!

Jag blir glad att du blir stärkt och motiverad! Nattinatt ?

Blir nästan lite arg på dig Zorro när du menar att du inte förtjänar att vi bryr oss. Flera av oss har ju återfallit, så vi sitter ju i samma båt. Vi hjälper varandra upp när vi halkar i bara.
Och sen finns ju det gamla uttrycket. "älska mig mest när jag förtjänar det minst, för då behöver jag det bäst".
Om du inte lär dig nåt av återfallet vore det konstigt, så se det som ett lärotillfälle. Jag är så glad att du är tillbaka. Du är så klok med dina inlägg och funderingar, så nog förtjänar du att vi bryr oss.

Verkar som vi känt oss på ungefär samma humör idag. Min dag 9 och din 11. Kan det bero på vädret? Sov uselt jag också och har inte haft lust att skriva. Sov gott och hoppas imorgon blir en bättre dag :-)

Loggar in idag igen och möts av detta! Svar och välkommen tillbaka. Jag blir alldeles varm och känner mig vips stark. Tackar ödmjukast <3 Januari blir bara vitare och vitare. Tack.

Dag 11 måndag,
ingen ah lust/behov idag. Skriver en rad iaf. Tänkte hoppa över dag 11 här. Kanske hoppar över dag 12 eller andra/fler dagar. Sov oroligt inatt så lite trött på jobbet. Men glad. Lunch jogg. Inte 100% koll på allt idag. Känt mig lite förvirrad på något sätt. Inte ha bråttom hem utan ta sig tid till annat. Handlat efter jobbet. En serie på kvällen. Imorgon dag 12. Hoppas det blir kallare så man kan åka skidor. Vad har jag tänkt på idag hmm nattsömnen och vad jag drömde. Sov som sagt inte så bra och drömde konstigt. Sen tänkt på mat och träning. Tänkt på dejta igen. Vilket jag väntar ett tag till med. Nu bara fokus på att bli a-fri och inte tänka så mycket. Läser lite på ah men vill inte skriva så ofta. Sängdax.

Vi pratade lite mer och jag ville verkligen understryka att han inte ska må dåligt för det han sa. Sen sas lite ditt och datt och bla sa han att han tänk fråga om en flaska vin till helgen men sett att jag kört på min a-fria öl och då avstått från att fråga. så nu har samtalet kring alkohol verkligen kommit igång. Och jag sa igen att jag ska ju blir hälsom nu (mest inlidning för att dra ner på/sluta med a) så därför ska jag dra ner på mitt drickande.
Nu ska jag gå stärkt ur den här erfarenheten och jag ska fortsätta min kämpande för att bra liv där jag och inte a är huvudrollsinnehavaren.

Jag tog mig igenom kvällen och dagen igår och idag har gått fint. Mycket som händer på jobbet efter jullov och här hemma. Det är lättare att hålla ångest i schack när man jobbar. Jag tror jobbet är lite ventil och flykt för min del. Gillar att jobba men tror att det ofta,går varit en flykt från mig själv och ångest över olika saker. Jag har nog säkert lite diagnos jag också, eller hade fått som barn, tror jag, om jag varit barn idag, men inte lika tydlig som mina egna barn, kanske. Mina föräldrar var nog en räddning, tror jag, och de sammanhang vi fanns i. Jag tror att det är svårare idag för barn och ungdomar att växa upp, även om de kanske i vissa fall har det enklare. Ja, ja.

Jag är också skild, med barn från tidigare äktenskap. Vi har barn med npf i mitt nya äktenskap, och det fungerar än så länge. Jag tror att det blir jobbigare ju äldre barnen blir. Det är tufft ofta, men jag tycker att vi har det fint ihop. I mitt första äktenskap har jag en med npf som fick diagnos senare efter vår skilsmässa, men pappan och jag hade brutit förr eller senare ändå. Som de stora säger ofta nu så förstår de inte riktigt vad vi såg hos varann, vi är så olika. Men vi har en hyfsad relation idag, men det tog sin tid att komma dit.

Gällande avkastning finns ju både att få via LSS och SOL i din kommun, men förstår totalt att man vill klara sig själv. Jag tycker det är svårt att släppa men har hört andra som är väldigt positiva till kortids etc. Blir lite läger över det för barnen, typ. Mina yngsta är lite små ännu och den äldre med npf totalvägrar. Han är så stor nu så han får bestämma själv med.

Jag tycker det ger mycket att läsa här, möta andras verklighet. Vi är så många, och det känns skönt. Sköt om dig!

Att lägga drickandet på hyllan är baske mig det bästa beslut jag tagit någonsin i mitt liv.

Trevligt att se dig på banan igen. Ska vi säga så här; om du förlåter mig för mitt återfall så förlåter jag dig för ditt återfall? Eller kanske ännu mer verksamt; vi förlåter oss för våra återfall.

Nä, livet förändras inte och blir gyllene för att man blir nykter. Men det solkas heller inte ner. Ibland tar det tid innan man kan skönja en förändring, en förbättring. Ibland kan det gå långsamt och man måste nästan vända sig om och blicka tillbaka för att se vad som skett. Beträffande relationer så tar det tid även för våra närmaste. Framför allt tar det tid för oss själva att förändra våra identiteter. Det är nästan det det handlar om, tycker jag. Du har inlett en resa mot ett livslångt mål. Hisnande, eller hur? :)

Jättekram och ... ja, nu kör vi så det ryker. Eller dammar. ;)