Senaste kommentarerna i forumet

Farmor, vad bra att du börjat och är på dag 2. Ska läsa din sida så kan vi göra sällskap.
Min dag 1-4 var ångestfyllda. Vill slippa de igen. Jag tror det blir bättre och bättre med tiden. Men undantag för dippar/sug/svackor. Tror det finns studier som säger att efter 2 månader så kommer det mentala ikapp. Och kroppen piggnar till redan efter en månad. Stämde ganska bra på mig förra gången. Men beroendet är nog livslångt har jag nog lärt mig den hårda vägen. Hade jag vetat att jag skulle återgå till att dricka som förr igen så hade jag aldrig tagit ett oskyldigt glas igen. Trodde jag lätt kunde ta ett glas bara. Vara social och passa in. Det blev ett glas den kvällen. Och två nästa gång. Sen efter 1-2 månader så var comebacken ett faktum. In i dimman. Nu jobba med abstinensen.

Inte riktigt kommit underfund med hur man ska kommentera här. Tack för tips om substitut..idag är mitt sug rätt starkt pga stress så skulle behöva en klubba i skallen ist för ört -te haha
Kram! Och grattis till 4e dagen!!

Jag gläds över Dag 2! Hoppfull blir jag av att läsa om er som är på dag 4 eller 6! Det ska jag också klara! Jag kommer att följa er i hasorna och räkna in alla nyktra dagar i mitt nya nyktra liv!

Jag är också nybörjare på dag 2. Har inte klarat mer än så tidigare, men den här gången ska det gå! Måttlighetsdrickande klarar jag inte. Cruella skriver om en förändring redan efter en månad, det låter hoppfullt. Jag vill också komma vidare mot ett friare liv utan alkoholberoende!

Är själv på dag 6. För andra gången. Så det blir bättre. När suget kommer är det skitjobbigt en stund. Bra med beredskap när den kommer så man kan bryta det (något gott, en dusch, prommis osv). Men det släpper. Lovar. Kämpa på!

Farmor,
bra rimmat ? går att spinna vidare på ser jag. Sådana inlägg gör gott :)

Cruella,
Kul att du tittade in. Jag letade efter några andra som också "börjat" nu. Dela med sig liksom. Jag tränat varje dag, äter regelbundet, vilar, googlar osv. Härdar ut den första skitjobbiga veckan.
En lärdom är att tiden inte tar bort beroendet. Visst känns det skönt när det inte finns ett dagligt sug och när man istället har andra saker att roa sig med. Jag minns ljus/värme när jag tog mig ut ur detta förra gången. Ska dit igen. Och sen stanna där för gott denna gång. Det som är bra att redan efter någon månad så sker stora och bra saker inom en :) längtar dit.

Ok, tack för varningen etanoldrift, jag ska försöka vara uppmärksam :-)

Ok, ja jag blir ju lite förvånad faktiskt. Kanske ska du förvåna dem ändå och tacka nej :-).
Vilka ölsorter a-fria har du provat? Jag tycker det finns flera som smakar rätt bra. Några är inte goda alls. Lite sötare, men man vänjer sig. Nu smakar vanlig öl lite beskt tycker jag. Med stor beslutsamhet har jag också vant mig vid a-fritt rödvin. Det e en utmaning må jag säga! Och äkta rödvin är godare, men jag kan ju inte hantera det. Ha en trevlig kväll Andreas!

Har tryckt på anmäl. Jaha, det här med skräppost är inget nytt? Tänkte att alkoholforumet växt sig så pass stort att oseriösa användare ser poängen med sina inlägg men så är det då kanske inte?

Förresten, jag tycker du är så jäkla bra, Santorini! Med alla nyktra jular du har bakom dig, och nu ännu en. Stor kram!

Visste inte, när du skrev i min tråd, att även du kämpade med abstinensen. Jag är otroligt imponerad av att du lyckats hålla dig borta från alkoholen i hela 4 månader!!! Det låter som en oändligt lång tid för mig och om jag själv skulle lyckas med det skulle jag absolut inte se mig själv som beroende längre. Jag antar att det är just det som kan vara faran, att man inte tror att ett glas kan göra så mycket...när man inte druckit på så länge. Samtidigt har du ju erfarenhet nu....och du kan minnas tillbaka till känslan du hade när du var nykter! Ja, då utgår jag förstås från att det var då du kände dig fri, avslappnad och lycklig! Andra gången gillt!!!!

Du har ju tagit ett stort steg nu! Bra gjort att dela med dig! Förstår hur jobbigt det är. För mig var/är ångesten värst. Jag har inga tips. Kör på egen hand (för feg). Säkert andra som har.

Din rad här ovan nånstans: "Lena och Ebba, jag är så glad att ni skriver här och jag undrar ibland hur ni lyckades att vända och hålla fast så länge."

Jag funderar på det själv. Hur det är möjligt för mig att hålla fast i min niomånadersperiod med vetskap om att den kommer att bli tio, förhoppningsvis elva och sedan - åh, vilket hallelujaögonblick! - gå i delmål på tolv månader. Hur kom jag hit, liksom, jag som är ett nu levande bevis på Oscar Wildes "Det bästa sättet att bli kvitt en frestelse är att falla för den". För att inte tala om Mae Wests "För mycket av det goda kan vara underbart".

Jag har känt att jag haft alkoholproblem i massor av år. I början kanske inte så mycket hur ofta och hur mycket. Snarare hur jag använde den, hur jag nyttjade den till att dämpa och bedöva och försvinna. Ensamdrickandet. Tröstdrickandet. Efter en separation, där det blev uppenbart för mig att drickandet eskalerade, "skaffade jag mig" en samtalskontakt via psykmottagningen. Kände inte att jag ville gå via hc, ville ha nåt mer vattentätt. Jag var väl rädd om mitt rykte, förstås. ;)
Den här samtalskontakten förändrades rätt snabbt från att handla om alkoholproblem till att handla om min mors förestående bortgång. Ett år efter hon dött avslutade vi kontakten, men vad jag inte visste då var att jobbet med att komma ifrån alkoholen precis börjat. Jag började dricka mer och mer, på ett riktigt destruktivt sätt, men brydde mig inte alls. Var sjukskriven ett långt tag efter mamma dött, jag ville själv gå samma väg. Vi hade sent i vår relation äntligen kommit varandra nära, vi hade blivit det här radarparet jag så länge drömt om, fasen, jag sitter och längtar och saknar henne så mycket nu när jag skriver dessa rader till dig. Mammakärlek, den är speciell, lika intensiv som mammahat är.

Jag går inte in på min livssituation mer än så, men grejen var att det tog säkert fem år innan jag kom på fötter någorlunda igen. Innan jag började känna att okej, jag vill kanske leva igen, kanske bry mig om mig själv igen, även fast jag bara var halv. Där nånstans väcktes min självbevarelsedrift och jag sökte hjälp via hälsovårdscentralen. Antabus, alkoholrådgivning. Men det blev inte riktigt bra. Terapeuten var snabbare än jag med att det skulle bli resultat. När jag kom dit och hade druckit även fast jag "inte skulle" ha gjort det så fann jag hela grejen meningslös och gick aldrig dit mer. Så här i efterhand kan jag se att även fast jag plågades av alkoholen - min tidigare paroll att "Jag har inte problem med alkohol - jag har problem utan" hade ju ersatts av "Jag har problem både med alkohol och utan" - så var jag inte där än att jag tog något personligt ansvar för problemet. Jag ville delegera ansvaret till någon utanförstående. Ville ha resultatet av att söka hjälp och få hjälp men stod själv inte beredd med uppkavlade armar.

Och drickandet fortsatte.
Och så kom jag hit.

I maj nångång för två år sen skrev jag första inlägget på den här sidan. På hösten gjorde jag ett tappert försök att bryta bandet till drickandet. Det höll i nio veckor. Jag såg inte framför mig hur det skulle vara möjligt att avstå helt, dom här nio veckorna var som ett gummiband som sträcktes ut mer och mer för varje vecka till bristningspunkten. Det var i november och fyra månader till fick gå innan jag, som jag känner det, kom till verklig insikt. Den 22 mars 2015 var jag äntligen där. Jag förstod att ett långt uppehåll var nödvändigt för att vända den här skutan. Jag hade ju själv sett att trots uppehåll så går det blixtsnabbt att återuppta drickandet precis där man slutat. Jag hade en ny ro och kraft i mig, något andligt skulle jag nästan vilja påstå.

Under den här resan har jag också förlikat mig med att det är en fin idé om jag aldrig dricker alkohol mer. Att inte falla för äh!-ögonblicket. Att avstå dom gånger man vill supa skallen av sig är klokt. Att avstå även dom gånger det inte verkar spela så stor roll (äh, det är ju bara en Irish Coffee) är lika klokt. För jag vet ju, känner ju det, att jag har det där alkoholmonstret i psyket och tarmarna. Monstret som bara vill ha och ha. Lika bra att alltid hålla det på svältkost.

:)

Tack för filmtips! Jag ser fram emot att skratta!
Jag ser också fram emot att känna hur kropp och knopp påverkas av alkoholstopp!

Hej ni som kommenterat. Tack! Alkohol som tillflykt, absolut. Det är med säkerhet sant. Ett sätt att stänga av sig, stänga ner sig, inte känna för mycket av livet man har. Det som man knappt orkar med att leva. Krav och måsten Jepp. Man känner att man inte räcker till. Jag är ensam med mina barn plus ansvarsfullt( också ubersocialt) arbete där folk drar i en hela tiden. Suck. Man undrar hur det kunnat bli såhär.
Mammon- Du är i liknande sits. gratulerar till din nykterhet! Och ja, man tröttnar på vissa kommentarer. Men Jag är rätt hemlig dock , med mitt problem. Skulle det läcka ut och bli ryktesspridning på mitt jobb skulle min heder ryka.
Är rädd för alkoholdemens. Kommer inte ihåg att jag skrivit det jag skrev inatt trots nykterheten. Kram och tack igen.

Det kan vara bra med en tydlig symbolhandling inför en förändring. Oj, Ittalaglas...Ja,,varför inte? Jag har också hällt ut vin för något år sedan, i min ensamhet. Den här gången tillsammans med min make. Jag tror på den här handlingen som slutet på missbruk. Ja till och med slutet på måttlighetsdrickande. För Alltid? Det vet jag inte..Men varför skulle jag vilja börja om igen när jag kommit ur den onda spiralen?
Ja, ni hör. Den erfarenheten har jag inte.
Just nu känns det bara så skönt att slippa frätande sönder magslemhinnan. Första vinglaset brukar aldrig kännas bra för mej, det bränner i hela strupen! Jag har ätit medicin mot magkatarr och druckit tills det kommer upp i halsen på natten. Jag har suttit och sovit första halvan på natten många många gånger för att stå ut med halsbrännan. Jag har svårt att andas och troligen sömnapne som förvärras av alkohol.
Hela mitt belöningssystem har kraschat och jag medicinerar mot ångest. Sömntabletter och dålig sömn.
Rabbitgirl, vi får uppleva hemska saker som händer pga. Alkoholberoende. Det tror jag att alla
här kan berätta om. Ändå har vår beroendehjärna så svårt att släppa taget om detta gift?!?
Ibland kan det också vara en styrka att be om hjälp av Gud, en inre kraft eller till vad/vem man vill rikta sitt sökande efter kraft.
Blott en dag ett ögonblick i sänder...vilken tröst...
Det finns fina texter, psalmer och kloka ord att hämta kraft ifrån.
Jag har landat i att jag har noll kontroll - därför väljer jag den enkla vägen nu!
Jag laddar med kommentarer till mej själv och andra. "Nej, tack! Jag behöver ingen alkohol " Säger jag till mej själv.
Till några vänner kommer jag att säga precis som det är. " Nej tack! Jag har utvecklat ett alkoholberoende så jag avstår nu "
Till andra säger jag bara "Nej tack, det är bra för mej"
Till maken säger jag " Å vad jag är glad och tacksam över att vi slutat med alkoholen! Ditt stöd är verkligen kärlek ? "

Ja, den här dagen blev inte riktigt som jag planerat, inga häftiga alkoholfria drinkar med chili, bara vatten, vatten och mer vatten, och påsen med snackers (visserligen med chili) fick duga som lunch. Huvudvärken kommer och går och jag förväntar mig att det ska bli värre...innan det förstås blir bättre som du säger. Jag tänker inte falla för att dämpa huvudvärken med alkohol i allafall! Inte idag. Vi hörs solapan!

Tack för ert stöd. Ja, det ska bli ändring nu, men rastlösheten river i mig. Vill att det ska hända saker hela tiden, och nu är det så mycket ledigt. Nyss var jag och jäntan ute och gick med hund en timme, trots att det var -15. Himla skönt, men när jag kommer in så sitter sambon vid den där förbaskade tvn....önskar inte tv n fanns ibland.
10 dagar känns bra. Tack tack för pepp, det behövs! Kram

Då jag var aktiv här på forum var det tidvis problem med skräppost. Man kunde anmäla det så tog adm bort det.

Hittade länkar bland mina trådar också och jag är allmänt misstänksam eftersom jag fått "virusvarningar" ett par gånger när jag lite obetänksamt klickat på vissa (inte denna dock, eftersom jag inte ens brytt mig om att klicka!)
Hittade också rena "skräplänkar" från en "amelias" någonting och hoppades på att admin skulle plocka bort både länkarna och "signaturen"/nicket..

Det där blev inte så lyckat, att posta alla dina reklaminlägg överallt. Det känner du säkert själv också, om du tänker till lite.

/LenaNyman

Hej, ser att du jobbar med abstinens besvär. Bäst är att det bara blir bättre och bättre även fast det periodvis är skitjobbigt.

Hej, såg ditt nick på en annan sida.Så läst här. Känner igen det där med utmattning. Inga fel hittades efter blodprover. Men jag vet att det är alkoholen som sakta bryter ner knopp&kropp. Inga fler glas för mig nu.

Hur mår du idag?
Kram

Har du nåt annat nick också "ljusetitunneln"? För på nåt sätt måste du ändå ha funnits här med oss. Du har postat din länk i en rad trådar från personer som brukar dela med sig och ge mycket här i forumet. Man kommer till en webbsida under uppbyggnad som gärna vill ha ekonomiskt bidrag för att kunna arbeta vidare. Skapa en egen tråd för ett sånt inlägg tycker jag. Det är möjligt att webbsidan bli ett fantastiskt stöd tillslut. Men jag har klara problem med att du lånar deras trådar för det här ändamålet.