Senaste kommentarerna i forumet

Känner igen Macadi

Tonåringar, krav, drömmar, jobb och press. Vet du. Det är skönt när man kapitulerar och ger sig den hjälp som behövs för att komma tillbaka efter långvarig förgiftning. Det är nu du är snäll mot dig. Det är nu de där förändringarna kan få plats när du släpper A. Tror det blir fantastiskt bra för dig! Allt har sin tid. Först bort med alkoholen, vara snäll mot sig själv (skippa självkritiska tankar. De gör ingen som helst nytta!!!) och ge dig tid.

Vi finns här. Stora Kramar till modiga kloka dig!

Att jag står hemma och kollar mig i spegeln efter ett riktigt tufft träningspass. Något jag var bra på för länge sedan. Jag observerar att jag är svettig, inte är så ung längre och inte superfit. Jag observerade att jag höll på att kräkas och svimma trots att jag höll tillbaka lite. Jag observerar att jag har mycket teknik kvar, att jag orkade en hel del och var parad med den yngsta och mest vältränade i gruppen som jag nästan nitade när hen för 10:e gången sa åt mig att ta i mer :-) Jag noterar att jag var klok så som jag gjorde. Jag har rutin och sket fullständigt att jämföra mig med andra. Jag noterar att jag är nöjd som vågade och klarade och att det var kul också. Jag noterar att jag gör saker för min skull. Jag vet att jag knappt kommer kunna röra mig om två dagar och då kommer att känna alla mina muskler in paintball och då känna mig lite starkare. Jag observerar att jag känner att jag är rätt ok och tycker faktiskt om den där kvinnan som står där framför mig. :-)

Skit i att du berättat här. Jag vill absolut inte pressa! Prata med ditt kloka jag och lyssna ordentligt, så finner du rätt väg och beslut. ?

Jag skulle definitivt behöva hänglås fortfarande. ?
Kram

Inte vågat prata med pojkvännen än. Det gör mig stressad. Känner mig pressad att prata med honom för att jag skrivit om det här. Blir mer stressad och såklart sugen på att dricka. Blir stressad över att vi har en massa a hemma (flera flak öl, massa vin). Det roliga är att det som det finns allra mest av är sprit - och det rör mig inte det minsta. Har noll intresse av sprit verkligen men är beroende av öl och vin. Lite knasigt. Jag vet inte vad jag ska säga till honom, om jag ska göra det, när jag ska göra det. vad skulle vi göra med all öl och allt vin hemma? Sätta lås på vinkylen? Ställa ölen på en otillgänglig plats? Men då måste jag prata med honom, då blir det så seriöst.. lås på vinkylen.. galet.. Jag vill inte känna mig pressad att prata med honom, vill inte känna mig misslyckad varje gång jag tänker på att jag inte sagt något. Jag vill ta det när jag är redo och vågar, jag vill känna mig redo. Det gör jag inte nu. Jag känner mig stressad och dålig. Ikväll kommer jag inte att dricka iaf för där vi är nu finns ingen alkohol.

Som heter duga...eller egentligen inte...tappade sugen...tappade respekten för alkoholens makt...också gick det som det gick...mentalt har jag varit på väg hit sedan jag slutade skriva här...
Vill inte gå in på detaljer nu...ångesten är tillräcklig ändå! Pratade med en man på AA idag och efteråt kände jag ett sådant lugn...börjar med möten i morgon för nu är det dags att kapitulera. Orkar inte med den här kampen på egen hand och nu har jag nått MIN botten...Nu ger jag upp...tar hjälp av de som gått före mig...
Är det någon som vill hänga på?

Häll ut tycker jag. Avsky inte dig själv för att du hamnar där du hamnar. Att se till att inte ha hemma hjälper. Tror att det är i princip omöjligt att kontrollera drickandet när det har gått så långt som det har gjort när man dricker på dagtid. Häll ut! sök hjälp? Medicin mot ångesten? Eller försök först här med stöd från forumet?Skriv varje dag en period. Det är många som startar nu. Du lan verkligen få gott stöd härinne. Låt forumet bära dig som Vilja säger.

Tack Leverjag för stöd och uppmuntran. Som jag skrev, känns det bara som man inte vet hur man som "normal" människa hanterar vardagliga problem, bekymmer och svårigheter. Jag har ju så länge tagit hjälp av alkohol för att klara det. Har jag trott i alla fall. Jag vill inte dricka och jag tänker inte dricka, men vissa dagar är det så oerhört svårt att vara stark.
Jag känner mig själv. Börjar jag så kommer jag ha väldigt svårt att sluta.
Jag vill inte spräcka mina 7 veckor och jo, det är en tävling! :-) En tävling med en enda deltagare.
Att inte börja dricka igen är så lätt när livet går sin gilla gång, men det minsta lilla motstånd man möter så är tankarna tillbaka i gamla mönster.
Jag är faktiskt rädd för att börja igen!
Idag gav jag grönskylten fingret! :-)
Kram!
/Z

Så härligt de låter och att du lyckades när andra dricker vin??

Kram

Jag vill också kunna säga att 2016 blev ett bättre år än föregående. Jag vill hitta tillbaka till mig själv igen, känns som att 2015 mest bestod av måsten och borden. Nu vill jag väga upp det med mer.. vad som är viktigt för mig.
Är det någon av ovanstående kloka talare som har prövat eller funderat på att pröva antabus?

Vad glad jag blir.
Underbara SL har sett sig om i världen och mår bra.

Välkommen hem.
För några veckor sedan när jag hade jobbat ganska sent och satt och väntade på en buss slog det sig ned en tjej bredvid mig på bänken.
Hon tog upp en bok och började läsa.
Jag hade just missat en buss och var tvungen att vänta ett tag, jag tittade på hennes bok och såg att det var "Steglitsan" hon läste.

Gissa vem jag tänkte på :)
Härligt att läsa om din resa.

AA är typ som det här forumet fast i verkligheten tycker jag.

Ska försöka förklara lite som svar på din fråga.

AA uppfanns av två alkoholister, Bill och Bob i USA på 30-talet.
De märkte att de blev hjälpta och stärkta i sin kamp att hålla sig nyktra genom att prata med varandra och dela erfarenheter.
Fler och fler anslöt och kände samma sak och det spred sig och finns idag över hela världen.

Tror det finns över 400 olika möten bara i Sverige.

AA är liksom bara grupper av människor som träffas i olika lokaler, det finns ingen ledare eller chef.

Vid varje möte är det någon som har skrivit upp sig på "öppningslistan" och går dit lite tidigare för att låsa upp, göra kaffe och lägga fram boken som varje möte inleds med att läsa ur.

Man kan gå på vilket möte man vill i hela världen, man kan gå och komma som man vill. Man kan gå på flera olika möten eller alltid samma.
Det är kravlöst och det passar mig, det är liksom fritt.

Jag har två olika möten jag brukar gå på.
Folk går i närheten av där de jobbar, bor eller i en annan stad för att de trivs bättre med det.
Grupperna varierar alltså beroende på vilka som är där från gång till gång men de flesta grupper brukar bestå av en liten "kärna" av människor som har gått just där i flera år.

Vad som är bra är svårt att svara på, men jag tycker att varje möte är olikt det andra och från gång till gång, beroende på vad folk delar om osv osv.

Den som bor i en stad med många olika möten har ju större utbud att prova sig fram i men jag har varit på möten i mindre städer som också varit helt fantastiska så det är nog rätt lika över hela världen.

Hängde du med?
Jag hittade till AA tack vare en kompis som levt ett hårt rock'n roll liv och börjat gå på AA.
Jag tyckte han var SÅ dryg som "tjatade" på mig att prova.
Det är tio år sedan och jag är väldigt tacksam idag att han tjatade på mig om AA.

Hur mår du?
Hur går det?

Zorro

Du ska inte falla och falla ner i spiralen igen. Det är du för klok för. Vi som försökt förut vet ju att det är det dummaste vi kan göra.

Vet du, denna gång har jag bestämt mig för att stanna kvar i forumet, kämpa vidare även om jag dricker någon gång. Jag vill inte lämna min utveckling som jag får sådant bra stöd i här på forumet. Jag börjar läsa trådarna som de som varit nyktra länge skrivit. Deras utvecklingsresa och tankar är så lärorika, inspirerande och tröstande. Det ger mig svar, nya tankar och hopp! Jag kan också. Det är inte en tävling! Vi håller på att förändra våra liv och ju fler nyktra dagar desto bättre lyckas vi i vår förändring! :-) Vi håller på att lära oss leva igen... Det tar tid att supa till sig ett missbruk och det tar tid att ta sig ur det. Så klart!

När vi blir normala ;-)) då behöver vi inte dricka A för att livet bjuder på utmaningar. De finns kvar och vi får ta oss igenom dem. Vad vi kan ge oss lite mer av under tiden är utmaningar som vi mår bra av och ger oss tillfredsställelse.

Därför ska du ge den där gröna skylten fingret igen och igen tills du genomskådat den och välja livet! Om du faller, faller du inte hårt och länge. Du fortsätter på din fina resa och du stannar kvar här. Det får du lova mig! ;-)

Idag har jag utsatt mig för tuffa beslut och nakna samtal och bett om hjälp..., hunnit med en långpromenad och ett träningspass och snart ett till som jag är lite nervös för. Lite gott och nytt mot det djävliga och svåra- en bättre balans i matchen. :-)

Kram ?

Har druckit mer eller mindre varje dag i 5-6 år. Senaste månaderna har det ökat och efter en december med 3-4 boxar i veckan så har jag kommit fram till att jag inte orkar mer. Mår bara sämre och sämre och har täta panikattacker. Nåväl jag har en lång historik som jag inte vill gå in på nu men jag vill med detta säga att jag är med på utmaningen Linfix.
Idag är det dag 1. :)

Det jag är så rädd för är att jag inte tar mig ur det om jag faller. Jag är rädd att jag bara fortsätter då och är tillbaka där jag började. Jag VET att det inte funkar att dricka EN gång eller EN öl. Jag kommer fortsätta nästa dag också, och nästa.... sen kan det ju kvitta för vem orkar jobba till sig 7 nyktra veckor igen. Eftersom jag vet detta så väl så vore jag en idiot om jag gick på det!
Nu hinner jag inte till bolaget så 3 timmar tills närmaste ICA bommar igen.
Så jag jobbar för 7 veckor och 2 dagar.
Tack för ert stöd.
/Z

Du stod emot både att gå till bolaget och folkölen i affären, det går bättre och bättre ju längre tiden går, hjärnan försöker lura oss då och då.
Min lyckades att lura mig i helgen, då känns det verkligen skit efteråt, vad skönt att du slapp det.
Kämpa på ?

Vad bra att du lyfte tråden. Jag undrar också.

Måndag och födelsedag i familjen. Tårtkalas hemma snart.. Mannen jobbar, hemma om en timme, barnen leker, jag dricker... Skulle inte idag men tog ett glas till maten och sen ett till av bara farten ... Det är inte sunt det här...

Jag är helt övertygad nu om att kunna dricka måttligt igen är absolut inget för mig, precis som ni säger Zorro och xoxo, att hjärnan kunde bli så kidnappad av A djävulen hade jag aldrig kunnat tro tidigare, hur den kan manipulera och lura, men så är det.

Och Vilja, du har alltid mitt fulla stöd närhelst du behöver det, när svåra stunder kommer får vi ta timme för timme om det så behövs, när det blir tufft gäller det att snabbt in och skriva här så hjälpen med att knuffa på åt rätt håll kommer så fort som möjligt ?

Ångesten hänger fortfarande kvar lite idag, jag kan inte sluta tänka på hur lätt det kan gå fel, jag hoppas och tror att dom gånger ett snedsteg görs så blir man en erfarenhet rikare och lär sig om vad det är som gör att man trillar så det kan undvikas lättare i framtiden.

Hej Nyckelpigan,

Jag skrev nog aldrig i din tråd, tror jag. Men jag läste den och kände väldigt starkt för dig och din kamp. Hur går det för dig nu och hur mår du?

Hälsningar

Att leva ett liv inte vinna ett krig
(En bok om acceptans)
Författare: Anna Kåver

Vem bestämmer i ditt liv?
(En bok om medveten närvaro)
Författare: Åsa Nilssone och Anna Kåver

Darling! Så roligt att du skriver en rad och att du har det så bra. Det låter som om du haft en fantastisk resa. Det är du väl värd.

Önskar dig en riktigt god fortsättning på det nya året! <3

Vad kul att du tycker det :-)
Ja ibland är det inte lätt, typ som just nu. Ångest över diverse saker och att försöka observera, beskriva, inte döma och delta har inte gett mycket dom senaste tjugo minuterna.. men hade jag inte försökt hade det kanske kännts ännu jobbigare än vad det gör nu.

<3

Det har gott några dagar sedan jag skrev sist, jag läste några trådar på forum och lite nya tankar har dykt upp i mitt huvud.
Sedan mitt sista inlägg drack jag bara en gång, 5 glas vin resulterade i en fullständig katastrof. Jag var inte särskilt full på kvällen, kände att jag jade kontroll, kunde komma ihåg allt, lade mig ca 12, men på morgonen... Jag mådde hemskt dåligt, spydde tre gånger och piggnade till först vid tolv tiden. Äckligt.
Annars har jag kollat alla mina blodvärden och allt är perfect, leverenzymer väldigt ok, hemoglobin och järn också. Antagligen var jag så trött på grund av någon sort av utmattning. Ledigheten gör mig så bra!
Tröttheten, uppgivenheten, att vara hungrig, alla måsten (jul, träffar med vänner släktingar), stress = sug efter vin
Vara för mig själv, äta bra, träna, skratta, träffa de som man vill träffa = ingen sug
Det som jag läser här på forum stämmer väldigt mycket överens med mina känslor och upplevelser.
Förutom en läskig sak... När jag slutade dricka (med andra och smygdricka) märker jag att mina släktingar och vänner dricker väldigt lite och blir sällan påverkade. Jag festar inte med folk som blir fulla och pinsamma, inga såna upplevelser, de flesta är nästan nyktra och trevliga. Det innebär att förut var det BARA jag som var full och pinsam. Lite skrämmande. Verkligen.

Hej Muränan!

Tack för ditt inlägg och för att du bryr dig! Det betyder mycket att få stöd.

Kram från lilla Anna

Fint att höra Harrim att även du börjar ditt detektivarbete. Antagligen är våra hjärnor inte allt för olika, vi som är alkoholberoende och försöker dra ner, eller sluta med alkohol. Det är därför så glädjande att ta del av andras erfarenheter och upptäckter. Jag har definitivt kommit till,en punkt då jag börjar ha en förmåga att ta till mej andras berättelser. Det var inte enkelt för ett par år sedan. Då tyckte jag att folk antingen var för präktiga och duktiga, eller också riktiga suputer.
Nu inser jag att även jag kan upplevas som både och. Kanske är jag både och? Jaja inte bättre eller sämre än någon annan. Samma sjuka beroende för oss samman. Därför är det gemensamma detektivarbetet spännande! Igenkännande och kanske avslöjande?