Senaste kommentarerna i forumet

Tack Xoxo. Ska försöka det. För det du säjer är ju faktiskt helt sant! En del av min hjärna VET ju det. En annan del säjer "Vad skönt det ändå skulle vara med en liten kort stunds nedvarvning"

Det var för övrigt den tråkigaste nyårsaftonen nånsin, va sur på alla som sköt fyrverkerier hela tiden (djuren blir ju livrädda) och gick o la mig 10 på kvällen.

Blev nykter nyårsafton och nyårsdag, drack en rom o cola i Lördags. Tog en whisky vid lunch idag och köpte 6 starköl idag, vet inte när ja ska dricka dom. Är på så jävla dåligt humör och allt tar på krafterna.

Här har det varit tyst riktigt länge nu. Hoppas att allt är bra med dig!!

När jag får ångest eller blir stressad har jag börjat försöka tänka "vilken tur att jag inte dricker alkohol nu, för då slipper jag ångesten över det". Det funkar hyfsat bra för att dämpa lusten att stressa ner med hjälp av alkohol. Får mig mer att känna att jag faktiskt skulle må sämre om jag tog till alkoholen.
Lycka till :)

Tack Studenten.
Ärligt var det nära idag. Saker och ting händer i ens liv. Saker går sönder, man börja räkna pengar, paniken stiger....
Då börjar man fundera över andra saker som kan bli jobbiga längre fram, om ett halvår eller ett år! Kände hur magen knöt sig och pulsen steg.
En sekund från att ta vägen till grönskylten då. Klarade det. Handlade på lokala ICA-butiken och kommer närmare och närmare 3,5-orna. Med viss viljestyrka klarade jag det också
Känns som man inte längre vet hur man hanterar stress och oro utan alkohol. Känns som att man behöver lära sig hur man hanterar vanlig vardaglig stress som jag förmodar drabbar alla av och till. Inte tar resten av befolkningen till alkohol så fort något blir kämpigt!
stresstoleransen är inte på noll, den ligger ju på minus!!
För några veckor sedan hade jag aldrig klarat det. Jag förhandlade med mig själv och diskussionen handlade, om jag skulle klara att dricka några öl idag och stoppa igen imorgon. Kom fram till att det skulle jag aldrig lyckas med. Jag skulle sitta fast i spiralen igen!
/Z

För mig har inte heller berusningen varit något jag har strävat efter tvärtom tyckte jag att det var en negativ bieffekt. Trots det har jag druckit mig bortom salongsberusning kväll efter kväll. Det är min alkoholkapade hjärna som har inbillat mig att jag bara ska dricka lite och inte bli alls bli full. Fast när jag hade fått i mig tillräckligt mycket så visste den att jag skulle strunta i konsekvenserna och dricka tills jag blev full nog. Innerst inne vet jag ju att det är effekterna av alkohol jag vill åt, även om det faktiskt kan vara gott med ett glas vin till maten. Många av effekterna uppnås långt innan man är berusad. Om jag kunde stanna där vår jag nöjd.

Det är också intressant med förmiddags- kontra eftermiddagshjärnan. Jag har aldrig tagit återställare eller öppnat en flaska vin på förmiddagen. Drickandet har alltid varit en kvällssyssla, när arbetsdagen är över så att säga. Det är intressant att min alkoholkapade hjärna inte har lyckats övertyga mig om vikten av att dricka på morgonen också. Nu börjar jag också agera detektiv. Det är sådana tankar som gör att jag tror att jag kan övermanna alkoholhjärnen även på kvällen till sist. Vi får se.

Grattis Zorro!
Häftigt att få se och läsa.
Grymt jobbat!!

Mvh studenten

Jodå idag är jag nykter. Inget drickande hemma (nu när allt är slut) kommer att rädda mig nu när jag fått smak på det igen. Så jag vet att jag inte kommer att börja om sålänge jag inte tycker att jag måste fylla på ginflaskan för att dölja att jag druckit ur den. Så jag ska tillbaka i mina gamla hjulspår nu. Får se om jag lägger av helt.

7 veckor Zorro, det är något att glädjas över det. Och att vara stolt över. Ja visst är det en slak lina vi balanserar på, men samtidigt så får man se till hela processen och att man inte är tillbaka på marken vid ett eventuellt fall utan fångas av skyddsnätet. Starka armar, varma famnar härinne som kan lyfta oss tillbaka till toppen där vi hör hemma.
Zorro och Leverjag - jag är också en stark person som klarar mig själv och alltid har klarat mig själv. Vill inte visa mig svag, inte ens härinne i forumet. Varför vet jag faktiskt eg inte. Men det är så det är och det är ju en svaghet att inte kunna be om hjälp. Eller att inte kunna visa sig svag. Det blir ensamt på nåt sätt att reda i allt själv. Vi får jobba på det här tillsammans kanske?

Kanner igen mig sa mycket i vad du skriver har. Hur manga ganger har jag inte trott att jag kan kontollera det for att sedan falla totalt. Hur ofta har man inte sagt nu far det vara nog, ska bara dricka ur det som finns kvar - for att sedan fylla pa och raka dricka igen.

Nej kom igen nu, jag vet att du kan klara detta och du har skrivit sa bra i min och andras tradar.

Idag ar vi nyktra tycker jag.

Vilken otrolig fart det varit härinne på forumet och din tråd är full av nya inlägg. Har haft att göra så jag har inte riktigt tagit mig tid att läsa och skriva härinne. Läste ditt inlägg från den 2 januari om att du ändå drack på nyårsafton och om vad det triggade för begär. Det är så betydelsefullt för mig att läsa om andras förhållande till alkohol. Så tack för att du delar med dig så öppenhjärtigt om dina tankar kring drickandet. Det är helt enkelt lite besvärligt när man inte begriper sig på sig själv och då är det lite till hjälp att läsa om andras komplicerade förhållande till drycken.

Jag är så glad attmjag inser det nu, även om jag inte ännu nått fram till samma resultat. Det är en balansgång när man är två. Men så klarsynt som jag är idag har jag inte tidigare varit. Nu söker jag efter något annat som kan pigga upp mej på eftermiddagen. Frisk luft, check! Träning, check! Vatten, check! Vila...hm....Hur gör man?
Är nog rädd för att tillåta mej vila...
Ögonen är redan trötta och kaffet flödar i strupen.

Bra sammanfattat tycker jag. Att det sen ibland är svårt att genomföra fullt ut är en annan sak. Otroligt nyttigt att försöka i alla fall.

Är lite arg på mig själv just nu, med rätta!!! Nyårsafton måttlig skriver jag härinne och visst var den det tills gästerna gått. Men då passade jag på att klunka i mig lite som fanns kvar i flaskorna. Hyfsat nöjd med mig själv ändå tydligen här på forumet på nyårsdagen. Troligtvis för att jag ändå väljer att blunda för mitt beteende och för att det skulle vara ett problem. Tvingade ut familjen på nyårspromenad på nyårsdagen. Fortfarande nöjd med mig själv och glad att vara "nykter". På kvällen drack jag upp den gin som fanns kvar från vår fördrink när familjen lagt sig. Ville inte ha vinet som var kvar, men ginet måste ta slut. Det var inte så mycket kvar så ruset uteblev. Hällde vatten i flaskan så att det inte skulle synas att den var tom och min första tanke var att köpa ny gin så att det inte ska märkas att den är borta. Men jag hoppar över det. Jag vill verkligen inte börja det här året med att smussla och gömma tomflaskor. Dessutom är risken stor att jag skulle ha druckit upp både den gin som blev över och den som skulle sparas om jag köpt ny. Ingen önskan att dricka den 2 januari men rejält arg på mig själv. Så kom gårdagen. Var bortbjuden och drack ett par glas vin. Lagom fort, helt ofixerad. När jag kom hem drack jag upp det vin som var kvar sen nyår och snodde en öl från min sambo. Nu kom ruset också. Och vaknade som tidigare kl 4 på morgonen. Lite lätt illamående. Så otrevlig känsla i både kropp och själ.
Har nu bestämt mig för att inte ta mig till systemet för att ersätta ölen jag tog. Vet han att den saknas får jag väl bekänna.
Nu finns inget vin el sprit som måste ta slut. Skönt tycker jag, för jag har ju uppenbarligen ingen självkontroll alls. Det finns nu vatten i en ginflaska. En oöppnad flaska bubbel och min sambos öl, men jag kommer inte att dricka det. Hoppas jag har rätt! El jag vet att jag har rätt vad gäller just den alkoholen men inser att jag långt ifrån har mitt drickande under kontroll. Nu blir det en lång vit period igen. Å mitt inlägg om rus i farmors tråd var jag ju inte ens nykter när jag skrev. Vet ff inte om det är ruset som driver el om det "måste ta slut" el om det är nåt annat. Komplicerat är mitt förhållande till a i alla fall. Ledsen att jag inte heller härinne är fullt ärlig. Det är ju helt jäkla galet! Får väl lägga ett ärlighetslöfte för 2016, eftersom det även verkar vara det jag verkligen behöver jobba med. Så nu vet ni mina vänner!

Eftermiddagshjärnan, nej den är ju inte lika klarsynt. Min em-hjärna kan inte ha alkohol tillgängligt. Den är långt ifrån klarsynt. Det är ändå möjligt att sluta, men jag var tvungen att strypa tillgången.

Jag utgår från böckerna "att leva ett liv inte vinna ett krig" och "vem bestämmer i ditt liv". Det jag gör är att när jag känner att jag blir stressad/ får ångest så försöker jag att stanna upp istället för att på något sätt försöka fly från känslorna. Ofta försöker jag bara fly tankemässigt genom att tänka "nej jag vill inte ha ångest nu, gu vad dålig jag är som har ångest, nu måste jag lösa det här, varför ska jag alltid ha ångest för varför kan jag inte vara normal och bra". Massa dömande och stressande tankar. När jag istället använder en accepterande "mindefulness-inställning" så observerar jag att jag har ångest, utan att döma. Jag försöker inte fly på något sätt utan stannar istället upp och tänker "okej, nu har jag ångest, det känns i magen, bröstet, halsen. Jag märker att mina tankar snurrar väldigt fort och känns jobbiga. Tankar är inte nödvändigtvis sanningar utan bara ord som min hjärna upprepar eftersom den är van vid att göra det." Typ så gör jag. Och om jag håller på med något gör jag bara en sak i taget.
Typ bara diskar och fokuserar på att just nu diskar jag bara. Istället för att tänka "åh vad jag hatar att diska, vad jobbigt det är och vad dålig jag är som tycker att det är jobbigt, jag vill inte diska mer!" Med mindefulness går jag in helt och hållet i det jag gör för stunden och gör bara det utan att döma eller värdera i tankarna.
Så, sammanfattande kan man säga:
Observera vad som händer
Beskriv det, utan att-
Döma eller värdera
Delta helt och fullt ut i det du gör.
Vet inte om det blev begripligt eller inte nu men fråga gärna igen om du inte förstår :)

Vad glad jag blev av att logga in och se att du är tillbaka Mick! Känns som att du kommit till insikt om dina begränsningar, att dricka lagom inte är något för dig. Iaf inte nu på ett bra tag. Det känns som att du är på rätt spår och verkligen har en vilja att förändra :) ???

Åh vad härligt att komma in hit och se en massa hälsningar! Jag har inte haft tillgång till internet för att jag har varit i Afrika över helgerna!! Och vet ni vad, jag läste ut Steglitsan - äntligen! Boken vars namn jag snodde som nick här. Nu är det färdigläst, kanske betyder det något kanske inte.

Tänkte på er alla när jag var i väg på min resa, den var helt fantastisk. Relationen till alkoholen är mer eller mindre oförändrad och jag tycker ha mig en bra relation till den. Tackar ja ibland och jag tackar nej ibland. Ibland kommer det upp tankar i huvudet hur jag ställt till det för mig tidigare med alkoholen men istället för att fokusera på ångesten som det är förknippat med så är jag tacksam över att min relation till A är annorlunda nu och framåt.

Resan i sig har varit full av intryck och mycket tid till reflektion. Min höst var på många sätt väldigt intensiv så jag behövde komma iväg fysiskt för att varva ner och faktiskt också inte kunna vara anträffbar på mobilen eftersom internet var väldigt begränsad på många ställen. Min förhoppning för 2016 får bli fortsätta försöka att fatta beslut som är bra för mig. För det beslut som jag fattade om alkoholen den gången i september är nog ett av de viktigaste besluten jag någonsin tagit.

Nu ska jag läsa igenom allt spännande som hänt hos er. Jag har inte varit inne på månader så jag sprängfylld av nyfikenhet.

Gott nytt allesammans!

Välkommen tillbaka Lilla Anna. Vet du, det är ganska stor skillnad i vad du skriver i dina inlägg nu, jämfört med tidigare. Tidigare så var det mer av att "jag borde"/"nu får det vara nog". Men den här gången så reflekterar du på riktigt över vad ditt drickande gör med dig. Det är en enormt stor skillnad och med den ingången, så tror jag att du kommer klara det bra.

Det är sorgligt med din man. Men du gör rätt. Du behöver rädda dig själv. Relationen blir destruktiv och du kommer få jättesvårt att sluta att dricka, eftersom han verkar behöva ha dig som partner in crime, om du förstår hur jag menar.

Nu vill jag inte vara elak, men det vill nog till ganska mycket innan barnen har ett allvarligt samtal med sin mor. Ta det som en ordentlig motivation till att arbeta dig framåt. Gläd dig över att du har barn som bryr sig om dig och ta vara på det. Det betyder att det inte är för sent, eller hur? Det kanske är läge att söka hjälp också? Om du har en tuff skilsmässa bakom dig sedan tidigare, så kanske det är bra att ha stöd runt omkring sig den här gången. Kanske antabus vore en bra idé också? Allt för att göra det lättare för dig. <3

Ja, ja... förlåt att jag predikar för dig. Det är inte meningen att vara viktigpetter. Jag blev bara så glad (förstå mig rätt) när jag läste vad du skrev, eftersom det var en helt annan insikt nu. Du har viljan och inget att förlora, men allt att vinna. Fortsätt att skriva här och kämpa!

Skickar styrkekramar till dig <3

Ja, det är en svår känsla det här med tillit och ärlighet. Som den beroendepersonlighet man har så är man också känslig, orolig och misstänksam mot vibbar som ger tankar om fejk. Det är väl också så att man känner mer förtroende och samhörighet med vissa. Precis som i verkligheten. MAN =JAG ?

Välkommen tillbaka lilla Anna!
Vi är nog många som är förvånade över hur vi hamnat i Vinträsket och att det är så svårt att ta sig därifrån. Hoppas maken och du kan vara starka tillsammans. Det är svårt att stå emot om det finns hemma. Men det är det bästa beslut man kan ta.

Det störde mig litegrann att den info man angav när man blev medlem syns. Jag hade ingen koll på att det skulle bli så när jag fyllde i. Jag har full förståelse för om man väljer att svara galet. Tittar inte så ofta efter på profilen heller och som du säger farmor, så vet man ju inte om info stämmer i alla fall. Här kan man ana sig till att den är fel, men det är väl nästan i så fall bra. Då vet man att man måste gissa själv.

Välkommen Linfix! Stanna och skriv här på forumet, då kommer du att få stöd.

Varför har du dragit till med ett sådant födelseår? Anonym är man här i vilket fall som helst. Ja, man kan till och gå in och fejka sitt deltagande och låtsas vara "en av oss". Men en känsla av fejk och inte seriös ger knappast en känsla av sammanhang och stöd.

Hej Leverjag!

Tack för din uppmuntran! Det här är ett nödvändigt steg som vi tar och jag känner mig glad och lycklig att jag kommit fram till det här beslutet. Nu gäller det att att ha karaktär och inte ramla dit igen. Men mitt beslut att inte dricka mer står på stark grund. I natt låg jag och funderade på hur jag har hamnat i vinträsket. Det stämmer ganska illa med min personlighet. Men jag tror att alla kan hamna där om man utsätts för tillräcklig press. I mitt fall började det med en uppslitande skilsmässa. Det blev ett sätt att överleva. Sedan träffade jag min nuvarande man. Jag insåg inte då att han drack för mycket. Men nu börjar jag se hur jag hamnat där jag är i dag. Nåväl nu vill jag blicka framåt och det är med ett liv utan alkohol. Sedan får vi se hur det blir med maken. Det är upp till honom. Jag kan bara ta ansvar för mig själv. Det räcker.

lilla Anna