Senaste kommentarerna i forumet

Nu ändrar vi på det!!

Tyvärr har jag inte fått ner drickandet till din sunda nivå men jag jobbar på det. Jag läste någonstans att de strörsta riskerna att falla tillbaka är i 3 månadersintervallerna. Jag vet inte ifall det stämmer men jag ska vara extra mycket på min vakt den kommande månaden. Att falla tillbaka i det gamla mönstret vore en katastrof.

;-)) Klokt och tack för kramen. Den behövs! Vi kramas alldeles för lite!

Kraaaam, Adde ?

Börja med att köpa vin på flaska istället för box. Det blir mer uppenbart när man står med en ny flaska att korka upp för att den första har tagit slut. Om jag har en öppnad flaska stående så har jag svårt att låta bli att ta ett glas. Hade jag haft en box hade det antagligen varit ändå värre. Ett tag försökte jag med halvflaskor men det fungerade inte alls. Jag tänkte att jag bara skulle dricka 1-2 glas vin och öppnade en halvflaska men när halvflaskan var urdrucken öppnade jag bara en till. Vi dricker vin på helgerna och då öppnar jag en flaska. Hustrun dricker 1-2 glas och jag dricker upp resten och försöker hålla mig till det. Jag lyckas för all del inte alltid.

Andra dagen av 13 som jag vaknar hel

Först nu,,de senare dagarna har jag vaknat utan smärta och dåligt humör. Tanken och humöret är klart och jag känner att jag sovit på riktigt. Tänk att man glömmer hur det känns att fungera utan A.

Jag mediterar och promenerar i ljuset varje dag. Behöver hjälpa huvudet med bra tankar och kroppen hänger iPod men knoppen, så den hjälper oss att må bra om vi tar hand om den. Jag har yogat lite och jag kan varmt rekommendera yinyoga som både hjälper oss att släppa på den stela bindväven som låst sig i min kropp, hindrar cirkulation och rörlighet men inte minst får mig att slappna av på ett sätt som är bättre än sömnen. Otroligt skönt.

Jag sprang på Cajsa Wargs butik häromdan och vad härligt att gå in där. Massor av ekologiskt, färskt, chark, snacks mm, men också fik och färdiga maträtter att ta med. Dyrt, inte farligt och när jag tänkte till vad jag redan sparat på att inte dricka så är det ingenting. Unnade mig goda kryddor, vinäger, te, såser och köpte en stor flaska Gingerbeer. Jag älskar ingefära och den här drycken är inte alls öl-lik, den är en ingefäraläsk med den dörr hettan av färsk ingefära. Jättegod och bra alternativ om suget kommer!

Han en fin dag alla. Att vara nykter är verkligen värt att kämpa för. Det blir bara bättre.

som syns i olika flöden och som jag fastnat för bara för att det är så otroligt bra sagt !! Det är Pär från GladaHudikteatern som säger såhär :

"– Hittar man något gemensamt bildas kommunikation. Genom kommunikation får du förståelse. Och genom förståelse faller fördomarna. Jag brukar säga att alla människor har en diagnos, vissa har bara inte fått den än. I Sverige tillåter vi inte människor att vara olika. Och så kramas vi alldeles för lite."

Jag ser ju likheterna även hos oss som är beroende och medberoende..........när vi väl förstår vad som händer så blir livet så mycket enklare och vi kan ta emot hjälpen som erbjuds. Och här på forumet kommuniceras det ju för fullt :-))

Kramas mera hörrni !

Hallo Prickis

Jag tror det är olika och det beror på vad du egentligen är ute efter? Har du innerst inne fattat att det är att sluta helt, eller flörtar du fortsatt med att kunna ändra ditt dryckesmönster och i framtiden kunna socialdricka? Oddsen för det senare - om du har problem med det idag - är ganska kassa. Jag säger inte det för att ta glädjen från dig, det är liksom bara statistik....
Och för övrigt är glädjen/nyttan med socialdrickande kraftigt överskattad - åtminstone efter en längre tid i nykterhet.

Hur jag skulle tänka idag?

- Ta en dag i taget den första tiden, men det vet ju egentligen alla och det står överallt här inne. Det vet du ju...
- Skriv ner dina tankar och bolla med andra som är i samma sits. Var obs på att inte dras ner av andras kamp för mycket. Att ge och få stöd gör gott.
Jag tror att alla behöver skriva mycket, samtidigt blir det lätt till eget ältande. Det ligger nog i sakens natur.
- Ta till dig en historia av någon som redan kommit en bra bit på vägen, vars stil du gillar. Det är bättre att lära sig av andras lyckande än andras misslyckande, men även det fyller tyvärr en viss positiv funktion och duger som avskräckande exempel.
- Använd den vinnande personens berättelse/ historia till att projicera din egen framgångshistoria. Vem är du sen då, och hur ser livet ut då?
- Tillför ingen ny alkohol i systemet. Step by step allt eftersom tiden går. Vecka, månad år.....

Lycka till!

//PP

Jag behöver en nytändning. Hur gör man?

Ikväll hade jag inte tänkt dricka, sen hände en (positiv) grej och min första tanke var så klart att fira med alkohol. sen blev det en massa dividerande fram och tillbaka och till sist kände jag att jag inte orkade med den stressen det innebär att vela fram och tillbaka så jag bestämde mig för att ge efter och dricka. Efter glas ett ville jag såklart ha glas två. Nytt dividerande. Började på ett nytt glas men avslutade efter en klunk. Jag behövde inte det glaset. Jag ville ha det men jag visste att jag inte behövde det. Jag tänkte på vad det skulle leda till- definitivt inget positivt! Och jag tänkte på vad det skulle leda till om jag inte drack- massa positivt! Kanske inte direkt i stunden när suget fortfarande är stark men sen efter det kommer de positiva effekterna. Nu har jag gått till sängs och känner mig så stark och nöjd som inte drack något mer! Hade aldrig hänt utan det här forumet kan jag säga! Heja oss! :)

Fullaste respekt för ditt värdefulla inlägg. Tack för att du delar. Jag föll också efter ungefär samma tid av nykterhet. Massor av middagar och konferenser som jag klarade men började glida i inställningen och det gick ju bra men jag väckte begäret och snart var det dricka hemma i större mängder och på fel dagar, ensam. Tycker du beskriver processen så bra.

Styrka till dig och din resa fortsatt framåt mot nykterheten

Hoppas din ångest släppt lite. Hur går det för dig? Hoppas att du håller ut.ndet är så skönt att bli avgiftad. :-)

Tycker det är jättebra!

Nya vanor, ja. Höll oxå på så i slutet. Hällde upp glas som jag gömde när han inte såg...
Inte kul beteende. Men nu ändrar vi på det!

:-)

Jag fick en bild på blodmånen och jag har i alla fall för avsikt att ta bilder i skymningen och när det är mörkt och det är det ju ganska tidigt nu. Men jag har haft kameran ganska länge nu och det har ändå inte blivit så många fotosessioner. Det regnar, det blåser,.. bäst att vara hemma och dricka vin. Vi är ju goda förhandlare, tyvärr.

har bara testat en gång och då kände jag inget annat än ett illamående. Min läkare säger att medicinen förhindrar hjärnans belöningssystem att aktiveras av alkoholen, vilket ska leda till att man inte vill fortsätta att dricka när man börjat. Det låter ju väldigt bra och jag ska ge det en ny chans på fredag. Återkommer med rapport!

Är även sugen på en riktig kamera, så besviken att jag inte fick bild på blodmånen, så tänkte ta delmål, januari en ny klänning och en ny kamera till nästa semester.
Men funkar detta för er eller tar A över?

Ett snedsteg här och där är inte hela världen, tycker jag. Det viktiga är att vi håller riktningen och den totala alkoholkonsumtionen inte är för hög. Kan du hitta på något att göra på tisdagar och fredagar ifall de är speciellt känsliga för dig?

Jag har ofta funderat på vilken morot jag skulle behöva för att låta bli att dricka. Jag köpte ett teleskop som jag har varit ute och tittat på planeter, galaxer, etc. Det är roligt för jag ägnade mig mycket åt det när jag var i tonåren. Men det är ju inte stjärnklart varje kväll, ibland går det ganska lång tid till och med.

Fester triggar mitt drickande enormt. Jag försöker att dricka lite lagom men jag vågar absolut inte dricka på en fest. Under flera år har jag druckit ett glas vin och kört hem när det har varit fest. Jag är inte mycket att lita på i några alkoholsammanhang med fester är värst av allt. Allra säkrast är förstås att aldrig dricka.

Som består av alla oss andra som inte klarar detta perfekt. Vi behöver varandra för att bli bättre och jag tror att det är viktigt att skriva även när det inte går så bra. Problemen med din man och hans familj är ju väl bekanta för oss som följt dig och jag känner en frustration över att du tillåter dem att trampa på din självkänsla. Du är en mycket bra och viktig person här på forumet och jag är glad att du är tillbaka. Sluta bete dig som hunden (underbar jämförelse!) och fortsätt att dela med dig av både glädje och sorg här. Vi kämpar tillsammans ! Kram

För mig är det iaf att jag kan smyga med det. Ingen behöver veta något liksom.
Min dotter kommer hem imorgon och min man på fredag och från och med då ska jag vara nykter (är tanken) Klarar jag jul och nyår så ska jag köpa mig en klänning till min födelsedag i januari. Funkar belöning för er?

Jag har svårt att låta bli att dricka när jag är ensam hemma. Jag vet inte vad det är som gör det. Kanske att jag passar på när jag inte är övervakad eller för att det är skönt att sitta för sig själv med vinglaset. Det är liksom ett problem i problemet, i alla fall för mig.

Tack för ert stöd.
Jag brukar inte ha problem med att inte dricka på vardagar. Ikväll känner jag mig extra ensam då man och dotter inte är hemma så det sprack då det fanns vin hemma :/
Fan va dålig jag känner mig.
Depressionen gör sig även påmind. Har haft symptom på TIA attacker och ska på hjärnröntgen om ett par veckor, känner mig orolig och har ingen bra dag alls :/

Bra jobbat! Jag har med minskat min konsumption drastiskt, nästan druckit lika mycket på 7 veckor som ja drack på 1 kväll innan. Men man får passa sig så man som du säger inte faller tillbaka i gamla spår. Aldrig slappna av o tänka de e lungt.

Nu är det två månader sedan jag började förändra mitt drickande. Jag har många gånger känt mig misslyckad men när jag nu summerar resultatet så här långt så är det ändå glädjande. Jag har halverat min konsumtion. Jag har även haft en hel del helt nyktra dagar vilket jag inte hade haft innan. Jag är inte nöjd utan ska försöka minska på alkoholen ytterligare och framförallt inte falla tillbaka till det gamla mönstret

Det var länge sedan jag skrev och jag vet att jag borde ha skrivit eftersom det hände en hel del inom mig... fanns mycket jag drog mig för att skriva eftersom jag var rädd att andra skulle ta illa upp och jag orkade inte med det. När jag läste andras trådar, personer som hade större problem än jag med missbruk som skrev om att de valt att bara dra ner på a och inte utesluta det helt kände jag mig avundsjuk i det att de hade ett val när jag inte hade det (min man hade inte accepterat det)... samtidigt som jag tror att långt fler av oss som är här inne inte har något riktigt val (att dricka måttligt) längre, att vi passerat den punkten. Det är dock fascinerande hur mycket vi vill lära oss det. För mig handlar det nog mycket om det att jag inte vill sticka ut på en fest, att det känns jobbigt att det måste handla om att jag inte dricker när jag bara vill ha roligt... i varje fall intalade jag mig själv det... det finns ju en liten idiotisk kärna längst in (stavas ALKOHOL) som tror att om andra kan hitta en balans så kan jag också... Jag mår så dåligt just nu eftersom jag drack på en fest och det urartade jättefort... att vakna upp med den där ångesten är det värsta jag vet... att veta att man gjort folk besvikna, svikit sig själv... och inte kan fatta hur man kan göra så?!
Vi var på en stor tillställning för någon vecka sedan där jag inte kände någon, på något sätt kändes det lättare där att vara nykter, ingen som trugar. När vi fick välkomstdrink gav de mig av misstag vanligt bubbel och inte a-fritt... jag tänkte att det kan ju inte skada att dricka det glaset... jag drack ett till och det kändes bra. Vi fick vin sen men jag bytte det mot a-fritt, körde hem och allt var bra. Helgen efter var det AW för första gången och eftersom rött vin ju är så gott gav jag mig själv tillåtelse att för första gången (sedan detta började) dricka ett till maten, njöt verkligen av det. Jag kunde dock likabra varit utan, när jag bara drack ett glas frågade en del och jag sa att jag fick migrän så lätt nu, något jag kunde ha sagt redan innan det första. Jag drack dock inget mer, hade jättekul och skrattade massor, körde bil hem. Ett observandum (nu när jag ska vara ärlig) var att jag inte sa något till min man, dock. Jag inser nu i efterhand att jag glidit tillbaka till det som jag kände i början då jag projicerade mycket av mitt nykterhetsbeslut på honom, jag drack en gång efter en månad och därefter ägde jag beslutet på ett helt annat sätt. Nu började jag glida av olika orsaker. En var att jag försökte prata med min svärmor (jag har skrivit massor om detta innan) men det gick inte alls bra... mina egna föräldrar lever inte och hon har blivit som en stand-in mamma för mig, jag var svag och behövde så innerligt att hon såg mig och att någon såg allt jag gjort och fixat under de här månaderna. Istället hade hon pratat med en annan nykter alkoholist som hon tyckte jag skulle prata med, jag förklarade att jag var på en helt annan plats, att jag hade sagt till henne vad jag behvöde och inte behövde men att jag blev väldigt ledsen om hon inte lyssnade på mig, omyndigförklarade mig och drog in andra personer i en fas när det inte alls var det jag behövde.
Jag menar inte att det var hennes fel att jag drack, det är ju typiskt missbrukarbeteende att skylla på andra, jag försöker för mig själv fatta hur jag kände när det hände för att undvika att det händer igen. Jag vill inte hamna där igen... och då måste jag analysera vad som hänt. Jag kände mig missförstådd, ensam och tyckte själv att jag gjort en enorm förändring och så fick jag bara sitta och försvara mig, bli baktalad osv... Detta i kombination med att jag allt mer projicerade mitt nykterhetsbeslut på min man igen och såg andra som drack ibland här på forumet fick den där idiotiska rösten att säga till mig att det kan du nog också nu... Jag hade en fest med många inom min yrkeskår där det skulle bli väldigt konstigt att inte dricka, jag tror att jag gjorde dessa två "provkörningar" innan för att se om det funkade. Det var det här som jag inser att jag måste jobba mycket mer med, att kunna stå för att jag inte dricker och slippa känna att det är så jobbigt, att komma över känslan att jag inte vill att det ska handla om det när jag går någonstans, jag vill bara vara jag. Jag var rastlös och hade ångest, pratade med min man om det skulle gå bra att jag tog en fördrink, smuttade på den, drack ett halvt glas vin till maten bara för att inte känna mig dum, sedan köra hem. Vi hade en plan.
...som jag inte höll... jag hamnade bredvid människor jag inte kände, det hade inte alls varit konstigt att dricka a-fritt, jag blev t o m erbjuden a-fritt vin och tackade nej... jag hade ju "förhandlat" mig till det där glaset vin... det var där jag blev vår hund som jag beskrivit innan... han som vek öronen bakåt när tikarna löpte och sedan bara stack om man inte stängde grinden fort som f*n... jag stängde inte grinden. Till råga på allt ställde de fram vinkaraffer på borden som fylldes på... till förrätten var det öl och snaps, jag drack bara vatten... med siktet på det där glaset vin... vid det laget hade jag redan slutat tänka, det inser jag nu. Det var inget beslut som gick igenom någon prövningsprocess i min hjärna som sa att nu ska jag släppa loss, jag skyndade mig bara att hoppa över detta. När min man inte såg fyllde jag på mitt glas... tills jag blev så full att han fick ta hem mig i en taxi och jag kräktes i handfatet. Dels känner jag mig dum eftersom jag inte minns vad som hände på festen, men framför allt känner jag mig så dum inför min man och mig själv. Jag hatar mig själv, blir så arg, fattar inget... varför måste jag känna att detta var min chans?! Jag ville från början bara komma till en fas där jag kunde vara "som alla andra", slippa göra en så stor grej av att tacka nej, ta emot och sen kanske inte dricka det eller bara smutta... vi är mästare på att lura oss själva och andra... mitt i allt detta sjuka finns det fortfarande en skärva i mig som tänker att det kommer nog att gå att göra så som min dröm är i framtiden.... HALLÅ!!!??? Varför?! Det är så sjukt, som min tidigare liknelse, inte finns det väl en massa skaldjursallergiker som gång på gång försöker äta lite kräftor på en kräftskiva för att inte sticka ut, trots att de förr eller senare får en allergisk chock?! Jag inser ju hur sjukt mitt resonemang är. Jag försöker att inte sparka på mig själv, men dagen efter ville jag inte leva längre, jag ville bara dö. Jag var så trött på att kämpa i alla aspekter av mitt liv... jag kände mig så extremt värdelös... men insåg att det allra värsta man kan göra mot sina barn är att ta livet av sig, om jag i den sekunden inte orkar kämpa för att jag inte tycker jag är värd det måste jag kämpa för deras skull. Jag försöker att inte sparka för mycket på mig själv, men det är svårt. Jag försöker hitta tillbaka, tänker att detta inte är att börja om från början utan att fortsätta på det jag jobbat så hårt för... det jag gjort nu i 4,5 mån inte är förgäves. Försöker intala mig att det inte är att vi faller som är det viktiga utan vad vi gör med fallen. Jag har inte druckit en droppe och jag tänker inte göra det heller. Jag har dock så svårt att leva i att ha svikit igen, jag vill att min man ska se på mig med stolthet, jag vill ha stöd av hans familj... jag vill vara värd något... det är så svårt att leva ensam under den tid det tar att bygga upp den tillit som de runt omkring en måste få tid på sig att göra... nu har jag halkat tillbaka... men jag tror inte att min man heller tänker att det är till noll, men det är tufft. Jag tänker skriva mer här från och med nu, sluta fälla tillbaka öronen och sticka, jag ska ventilera alla tankar även om andra tycker annorlunda, jag inser att jag behöver det för att ta mig igenom den där sista biten där jag kan stå upp för mig själv utan att det känns så jobbigt. Jag dricker inte. Punkt. Det kommer att ta ett tag, men ett första steg är att skriva här, det var jobbigt innan men väldigt skönt nu. Styrkekramar till er alla