Senaste kommentarerna i forumet

...lunkar tiden mig bi.

Kallt fuktigt och mörkt, ingen favoritmånad precis, lätt för att bli smått irriterad hela tiden, kortare stubin än vanligt...
Ja den första vintermånaden inbjuder inte till någon behaglig myspyskänsla precis, en mellantid som man bara vill att den ska flyta förbi, snabbt.
Många tunga suckar vid middagsbordet, alla har för mycket att göra dagtid och ingen ork kvar på kvällen, det är en tung tid.

Vi brukar frugan och jag hårdstarta med alla teaterbesök i Oktober-November, bara förra veckan tre tillställningar, allt för att försöka liva upp det kulturella, och visst hjälper det en att orka dra sig igenom denna tunga geggiga tiden.

I lördags var vi på en musical med efterföljande dans, som nykterist dansar jag aldrig, en eftergift jag har fått ta med förstånd ändå.
Sittandes ensam invid dansgolvet kommer en några år yngre dam fram till mig, mycket attraktiv om än påverkad av alkoholen och lite sluddrade tal, blir naturligtvis smickrad av att få bli uppbjuden tills dess jag i allt oljud lyckades analysera exakt vad hon ville....
Vänta här nu lilla damen!, ville du att jag skulle bjuda upp din mamma, hon i den grå klänningen och den bruna handväskan?

Ska jag dansa med din mamma?
-Ja svarade hon med sin alkoholparfymerade stämma och en lätt skälande och okoncentrerade blick,...om du vill?
Det var som om hon hade sparkat upp sina pumps rakt upp i klockspelet på mig, ser jag så j..va gammal ut?
Att de medelålders damerna fixar ragg till sina morsor, ville hon ha mig som sin styvfar?
Lätt vingklippt blev mitt ego, samtidigt som jag ändå långt inom mig tyckte att det var en fin gest hon gjorde åt sin gamla mamma.
Jag hade med svårighet kunna ansträngt mig att dansa nykter för att vara trevlig mot dottern, men hennes mamma.....
Så dansade jag då, nejdå, satt mest som en fågelholk i discodunkssorlet och försökte begripa situationen...
Berra, du har blivit gammal, åtminstone för att gå på denna typ av tillställningar, uppraggad till deras morsor, tänka sig...
Jag lommade lite moloken tillbaka till mitt sällskap, fick dränka mina sorger i en källarsval Loka citron från baren.

Fars dag gick lite åt Novemberirritationens snedsteg.
Den var inte bokad för någonting utan öppen för förslag, det kunde bli en funny bundy sunday, för att citera Al Bundy i married with children en 90tals serie som gick sent på kvällarna.
Men det gick segt, föreslog allt möjligt för familjen, gå på museum, gå på kondis, åka till stan, t.om köra inomhusgokart men inget dög åt alla familjemedlemmar inkluderat Svärsonen, nähej vad sägs om bio då?, jaså inte.
Hyra en film på TV'n då?, då kunde vi inte ens komma överens om en enda film.
Tiden gick och den började bli fyra på eftermiddagen, jag reste mig ur soffan tog en snabb dusch och klädde mig för en helt vanlig j..va söndagspromenad när det för en gångs skull var sol ute en helgdag, de andra kunde sitta där och ruttna inomhus, nu var jag sur.
Men då följde 4/5 av familjen med mig till affären, lite förvånad över att farsan hade lackat till, det var ju min dag och jag hade velat att vi skulle göra något tillsammans, men inget passade de andra, de ville inte ställa upp på mina förslag.
Så...det blev min sämsta fars dag hittills, och ändå kom jag inte iväg till min egen pappas grav med ett gravljus, nä burr!

Det svallar med mina känslor fortfarande, en envis huvudvärk håller mig stingslig varje dag, känns som om jag har en spricka i mitt kranium och hjärnan är på väg att svälla ut genom den.
Jag vet vad som skulle kunna lindra den, den har jag 25 års erfarenhet av, men den gjorde mig till en missbrukare.
Och påbörja en ny med smärtstillande tabletter låter inte heller som en god ide.

Försöker härda ut och finna orsakerna till självaste upprinnelsen, men det låter så lätt att enkelt skylla på det jäkla Novembervädret.
Jag vet att det inte är rätt, men har i alla fall en anledning.
Enklast hade väl i alla fall varit att acceptera att det finns toppar och dalar, och just nu så dalar det.

Men vem har sagt att ett liv skulle vara enkelt att leva, livets stig är fylld av hinder och faror.
Ibland skulle man bara vilja stanna upp och svära....

..fan!

Berra

Jag har också gjort op och fått problem med alkohol( vin) efter det. Av de som op samtidigt som jag vet jag 3 till som också har fått problem. På nyheterna härom dagen sa det att det är vanligt. ( Och speciellt problem med vitt vin tydligen. Antagligen för det lättdrucket )
Jag minns även att det nämndes på info träffen innan op.
Jag tänkte aldrig att det skulle hända mig...
Jag har nu varit nykter sen 15 juli i år, drack visserligen 2 glas vin för Snart en månad sen men det gjorde att jag blev mer klar med att alkohol inte längre är nåt för mig. Men tyvärr har det gjort att jag äter lite mer :(
Klarar du inte att sluta dricka på egen hand måste du få hjälp.
Lycka till och man har allt att vinna med att vara nykter istället för dessa minnesluckor och ångest.

Jag klarar några dagars nykterhet, så är vinet framme igen. Jag är såhär sjuk, jag är inte bättre än såhär. Och jag VILL verkligen inte att barnen ska växa upp och inse vad deras mamma är.
Det har varit en del hinder minst sagt det senaste. Inte rörande alkohol utan ekonomin. Jag har varit naiv och godtrogen, det visar sig nu kosta mig dyrt.
Jag vet att jag kommer ur detta. Alternativet är för tragiskt. Men just nu är det tungt...

alltid lika trevligt att du dyker upp igen. Vi har ju haft med varandra att göra nu ett tag, och förr eller senare så når vi befrielse från A och kan ägna åt oss livet som det är. Välkommen tillbaks!

Har du kommit fram till något?! Det är så intressant att läsa dina funderingar!
Sommarkatt15

Vad stressen just nu på mitt jobb gör mig alkoholgalen! Förhandling har pågått från och till idag, men jag har stått emot - är trött, nykter och nöjd.

Att din målmedvetna plan gick i lås - Jag lyfter på hatten!

Pojkvännen frågade vad jag skulle dricka till maten (i vanliga fall hade jag pga marätten ifråga sagt "vin!" På en gång) men inte nu. Tyvärr så var ju förslaget från hans sida att vi skulle ta vin och då kunde jag inte säga nej. Såklart blev det fler glas än jag ville att det skulle bli. Men skillnaden inom mig sen jag började skriva här är ändå enorm. Idag var suget lite sisådär under dagen, men i vanliga fall hade jag kapitulerat för suget ikväll eftersom "jag drack ju igår, då kan jag lika gärna dricka nu också". Men icke, trots att pv tog en öl så stod jag emot. Gjorde en kopp vaniljte med blåbärshonung istället, tänkte på hur det blev igår och alla starka, kloka människor här som vet att jag inte behöver dricka ikväll. Göran vill det, men inte jag. Så stor skillnad det här forumet gjort på mindre än en vecka är jättestor verkligen. Ska nog ta och starta min egen tråd snart.
Nån som vet hur man gör för att lägga till en diskussion som favorit?

Ja, kan vi hålla ut så finns ju klara bevis på att våra liv kan bli betydligt bättre, men på resans gång kommer vi stöta på patrull många gånger, men som du säger så ska vi klara detta, med mycket envis vilja och stöd här från detta forum.
Kämpa på LillPer

/Mick/

Förresten, inget tvång med att uppdatera här dagligen tycker jag, då blir det ytterligare en kravfyllt grej och det är inte positivt. När man känner att man har lust och kraft så går man in och skriver tänker jag :)

Hur går det för dig nu?

Starkt Leverjag att du stog emot när du blev bjuden på vin idag.
Jag har många gånger oxå tänkt som du, " ska inte jag kunna sitta och ta några öl och ha trevligt som mina vänner "
Den tanken har alltid dykt upp alla dom gånger jag försökt sluta med A, det har alltid slutat med att jag inbillat mig att jag kan dricka måttligt, och det har kanske lyckats en gång eller två, men sen har det som vanligt gått åt skogen.

Visst ska vi följas åt här för en lång tid framöver och stötta varandra, och koncentrera oss på att inte ta det första glaset, klarar vi det så kan vi inte heller få i oss det 10e glaset. Grattis till dina 11 nyktra dagar, och kram till dig med ?

Det har varit lite upp och ner för mig. Före barnen kom kunde han ställa ultimatum pga att jag verkligen kunde göra korkade saker pga a när jag var ute. Men sen dess har det varit lugnare, men det har hänt några gånger att han har sagt ifrån när jag inte har lyckats hålla koll. Under en period när jag åt en medicin så blev min koll på berusningsgraden skitdålig (skyller inte på det, jag har svårt att sluta alltid när jag väl har börjat, men det blev mer plötsligt än tidigare med medicinen), och det ledde till ett par fyllor som han verkligen inte uppskattade. Nånstans verkar han ändå tro att jag kan fixa det, för han verkar inte så oroad nu (men han vet ju inte allt heller, jag har ju smugit en del och jag tror att han inte har fattat det). Skulle dö av skam om han märkte det. Jag vill också sluta helt men fan vad svårt det är. Särskilt i en mörk regnig höst med mycket stress o press på jobbet.... Orkar liksom inte riktigt motivera mig tillräckligt länge. Det har inte hänt nåt särskilt drastiskt, men jag har inte varit nykter på helgerna heller som jag egentligen hade önskat...

Tack Leverjag!
Tror säkert jag hittar tillbaka igen. Men jag är medveten om att jag behöver en renovering i mitt sätt att tänka. Ska ta tag i mitt mentala skafferi nu. Har alltid trott o funderat mycket runt om jag är bipolär. Ska försöka gå till botten med det nu.

Vilket starkt inlägg och fantastiskt bra att du delar din framgång, motivation och tillbakablick med oss andra här.

Tack och grattis

Alamedaslim, jag har varit ärlig med min närmaste familj (föräldrar och syskon). I starten visste bara en syster och mina föräldrar.
Bland vänner så berättade jag endast om mina problem och mitt val till 2 personer. Idag vet 4 vänner.
Jag har varit väldigt hemlig och har kämpat i det tysta - det går, trust me. Man måste inte kungöra inför hela världen att man är alkoholist och går igenom en kamp mot alkoholen.
Hur går allt för dig? Har du några/någon som stöttar dig bland dina närmaste?
Kram,
AJ

Något på spåren...;-)

Tror du är något på såren, LillPer.

Du duger precis som du är och behöver inte prestera så förbannat hela tiden! ;-)) (sagt lika mycket till mig själv)

Bra att du är här. Ge inte upp! kanske försöka med terapi + hypnos, för en större och mer långtgående förändring av tankar och känslor som styr ditt undermedvetna? Ger goda resultat för många människor med missbruk och andra känslomässiga problem..

Jag vet hur det känns och är själv inne ett dåligt tillstånd just nu. Vad jag vet och tänker på är ju att om vi avstår alkohol blir allt så sakteliga bättre och till slut riktigt bra.
Sköt om dig Mick.
Vi ska klara detta.
Lillper

Där försökte A djävulen lura dig med att knacka på på morgonen istället, men du var starkare och stod emot.
För varje gång du lyckas så blir du starkare.
Bra jobbat ?

Hej alla. Idag är jag 10 månader och 7 dagar nykter:)
Kan knappt tro att det är sant.
Ett helt år har snart gott och sakta men säkert börjar jag vinna tillbaka livet.
Jag har börjat leva igen!
Dessa 10 månader och 7 dagar har inte varit lätta. Jag har haft tunga stunder många gånger, men ju längre tid jag varit nykter, desto mer sällan kommer dessa tunga stunder.
Jag tror att det som motiverar mig till att hålla mig nykter varje dag är att jag inte tillåter mig själv att glömma hur förlorad jag var!
Varje gång som suget kommer så läser jag i min dagbok från min aktiva period, jag tillåter mig att minnas all skit jag orsakat och allt ont jag gjort mina nära och kära. Jag tänker på alla chanser jag försummat och all tid jag slösat bort på ingenting, på att vara full och förgifta mig själv.
Jag tillåter mig aldrig att glömma hur långt nere på botten jag var. Vilken trasig och sorglig själ jag var och att jag faktiskt mer eller mindre stod med ena foten i nere i graven.
Nu är det snart 1 år sen jag på väg t jobbet spydde "blod" som en fontän på öppen gata mitt i morgonruschen och rusade hem i panik. Det är ett år sen jag kom hem med "blodstänk" på kläderna, sjukskrev mig för dagen och plötsligt insåg att min röda spya inte var blod utan rödvin. Ett år sedan jag jublade glatt då jag insåg detta för det betydde ju att det inte var så illa som jag hade trott och detta måste ju firas! Och hur firar man det?! Jo genom att dricka upp resten av vinet som stod gömt under diskhon i köket. Jag spydde ju trots allt inte blod, spydde bara rödvin (från min återställare på morgonen). Och så länge jag inte spydde blod så var jag inte äkta alkis (för äkta alkisar kräks blod), så detta innebar ju att jag glatt kunde dricka vidare och detta med glatt samvete.

Tacksam över att jag inte lever det livet längre.
Hejar på alla er där ute. Kram till er, ni är riktiga kämpar!
/AJ

Tack för all uppmuntran, det hjälper och värmer verkligen, denna eländiga ångest kan vara fruktansvärd.

Välkommen Krickelina. Jag är inte helt ung heller men har rätt många år till pensionen! Har spenderat tre år här inne på forumet nu och det finns alltid värme o stöd att få här inne.
Jag har hunnit med många år innan det som varit problematiska med alkohol o ångest till följd. Känner igen mig i dina beskrivningar. Smygdrickandet som eskalerar och allt annat negativt runt alkoholen.
Jag är glad o imponerad att du kommit hit och jag ska följa dig med glädje.
Starkt att klara resan med väninnan!
Sköt om dig.
LP

Jag har nu inom kort varit medlem här i tre år. Fortsätter kämpa mot mitt beroende o missbruk av alkohol. Ligger här i fjärran land o stirrar upp i taket. Kan inte sova och tankarna snurrar. Varför klarar jag inte att leva mitt liv utan alkohol?
Det är så sjukt meningslöst och verkligen hål i huvudet att ständigt utsätta sig för denna deprimerande och skadliga djävul. Jag är just i detta nu helt införstådd med att jag måste ta tag i mitt sjuka beteende. Jag hade för exakt ett år sedan vid denna tidpunkt skrapat ihop 5 månader utan alkohol. Pang, utan förvarning(?) drog jag i mig mängder en lördag kväll och hela resan kändes förgäves. Nu tänkte jag en gång för alla fira detta treårs jubileum med att lägga ner hela detta beteende och försöka komma till rätta med min dåliga självkänsla och rastlösa själ.
Som många andra här inne så dricker jag stora mängder på helger och vid ledighet. Alla fredagar är kick off för att dricka fredag o lördag. Söndagen och delar av måndagen är hemska, men jag återhämtar mig fort och har glömt allt till nästkommande helg igen. Fy fan vad trött jag är på detta liv.
För er som inte känner mig sedan innan så är jag högst beroende av även träning och måste helst träna varje dag för att må bra. Sedan räcker det ju inte med vad som helst utan att jag måste ha presterat och blivit rejält utpumpad på varje pass. Jag lever i ett fint förhållande med min fru. Två halvuxna barn och ett fint hus i västsverige. Ett utmanade jobb med mycket resor som ibland är pressande och krävande då jag egentligen trivs bäst hemma. Dricker mig alltid berusad i loungerna runt om i världen då fri tillgång till sprit finns tillgänglig. Jag har alltid burit på mycket känslor och har väl alltid på något vis förstärkt dessa känslor ytterligare med hjälp av alkohol.
Jag är en presterande man med svårighet att tycka att något är tillräckligt bra som jag gjort. Det kan alltid vara lite bättre. Så jobbigt att leva med denna gnagande känsla och att i bland helt gå in i och fastna i detaljer. Jag är oftast alllt för hård mot mig själv och hoppas jag på något vis kan ge mig själv lite mer kärlek och ett lösare koppel. Fan, jag duger väl som jag är? Om jag inte lyckas med mitt jobb så är det ju bara så. Rätt vad det är så är man ju borta ändå, och då spelar ju ingenting nån roll längre.
Nå, tänkte nu ännu en gång sätta mig tillrätta på tåget som tar mig mot ett bättre liv och mående. Ni må tvivla med tanke på alla andra försök jag gjort, för mig är det lika viktigt varje gång att försöka, måste komma på en ny strategi och tänka annorlunda runt alkoholen, hur svårt kan det vara?
Kram LP

Härligt att läsa om din framgång, Anders!

Hur går det med Göran? ?

Heja dig!