Senaste kommentarerna i forumet

Hej bönsyrsan. Har precis oxå gått med här och har samma sits som du. Bestämt mig att sluta dricka helt för det känns som det "enklaste" och mest hållbara. Vill leva hälsosamt och ändra mig för mig själv men allra mest för barnen och min man. Försöker hitta strategier och stöd här och din tråd gav mig kraft! Härligt kämpat. Min kamp börjar nu...

Pratat med den jag träffar, och känner sånt avstånd. Vi pratar som vanligt men känslorna finns inte där, inte hos mig. Och ingen av oss säger att vi längtar efter den andre. Vi ses imorgon igen. Jag ska inte tänka, inte analysera, inte SLÖSA ENERGI. Jag ska njuta av en hösthelg rakt av. Koncentrera mig på att bli nykter, i alla avseenden. Svaren kommer komma till mig när jag är ren och mottaglig. Inte tänka, inte låta känslorna/ rädslorna ta över och styra. Hålla i hatten och åka med, is i magen, tillit till det högre goda som jag vet vägleder mig.

Någonting att titta tillbaks på nästa gång.. Det är inget misslyckande, utan just en erfarenhet.. Sedan väljer du själv.. För det handlar om DINA val!
Lycka till och kram

Jo men menar att ja inte kan bestämma mig för om ja ens ska på konserten haha, inte köpt biljett än o de e om mindre än en månad. Har inte riktigt tagit ställning till om ja isåfall ska dricka, men jo du har nog rätt, kan vara en klarare upplevelse nykter, vad som helst som får mig att må så bra som möjligt när ja väl e där.

Ja, just på en konsert skulle jag föredra att vara nykter. Finns liksom ingen anledning att dricka då. Har haft fantastiska konsertupplevelser nykter och minns då alltihop. Synd att kasta bort upplevelsen på att vara full. Ja, det var bara mina tankar... Fast jag har velat som du om att dricka el inte dricka i andra sammanhang. Undrar om det är en mognadsprocess. Har då druckit, men väldigt måttligt.

Jo ja känner med att jag inte vill behöva ta till antabus (även om det säkert funkar bra för många). Har redan tillräckligt med mediciner o vill inte lösa allt med mediciner som läkevården gärna vill. Dessutom har ja läst att antabus skadar levern det med, och vad e då meningen? Igen vill absolut inte racka ner på nåt som uppenbart funkar för folk, känner bara att det inte e för mig. Jag maskerade nog mitt alkoholanvändande i ett intresse, specialiserade mig på öl o ville prova mikrobryggeriöl o olika whiskey sorter o annat. Siktar me på naturligt välmående, mår aldrig toppen, men slipper åtminstone den absoluta bottnen. Lycka till.

Jo, det vill jag.
Med hjälp av Antabus? Känns inte rätt för mig. Rackar inte ner på det som metod. Det fungerar säkert bra för många.
Men, jag känner att det för mig skulle vara som att ställa en flaska sprit framför mig och sedan binda fast mig vid en stol eller något.
Jag skulle fortfarande ha suget, men inte kunna dricka.
Vill inte heller uppnå lugnet med hjälp av alkohol.

Jag måste tillbaka till tänket jag hade under förra året. Att njuta av nykterheten och välmåendet, inte för att jag har någon typ av kemi i min kropp som hindrar eller "hjälper "mig att uppnå det, bara må bra utan det ena eller andra.
Och jag hoppas att läget jag har "jobbat" mig fram till nu ska hjälpa mig.

Många här på forumet gillar vad jag förstått vin eller öl. För mig går det alldeles för sakta att berusa sig på det sättet.
Nej, ett par dricksglas med ren sprit (spelar inte längre någon roll vilken sort) är ju så mycket enklare, det går snabbt, och så kan man ju mycket lättare "räkna ut" när det är borta ur systemet.

Så illa är det nu, att jag häller i mig en mängd som skulle få en normal människa att ramla omkring och sluddra, och med detta bara uppnår ett välmående som känns helt ok. Tror att jag har en alltför hög grad av alkoholtolerans nu, eller?
Detta i princip 5-6 dagar i veckan.

I morgon blir sista dagen för detta beteende, på Lördag siktar jag på naturligt välmående igen. Wish me luck!

// En Buzzzig Buzzz :(

Skriver man så insiktsfullt som du gjorde första gången är halva "jobbet" gjort. Du är fullt medveten om ditt problem, sopar inget under mattan, förskönar inte utan vet hur du inte vill ha ditt liv. Att du återföll betyder inget, det hör till!

heter den medicin jag har fått. Ska bli spännande att testa och delge er, mina forumvänner hur det funkar. Många kramar till alla som stöttar mig och varandra!

Och på den sjunde dagen drack jag. Det var intressant.. Det var intressant att se hur jag verkligen inte drack för smaken, utan bara för effekten. Hur ångesten inte alls lindrades fören jag var för full för att hålla mig vaken. Hur jag var trött men ändå satt uppe tills jag var packad. "Bara ett glas till". Hur jag verkligen avskydde känslan av att inte kunna läsa en bok för att bokstäverna snurrade.

Sen däckade jag. Och sen sov jag i 24 h. Vaknade korta stunder för att äta och liknande, men trots en promenad utomhus så kunde jag inte hålla mig vaken.

Jag är faktiskt glad att det hände. Jag har nog aldrig varit så osugen på alkohol som jag har varit sedan i måndags.

Ja. Tror ja tar en nykter helg till, lägga pengarna på annat istället o må bättre. Min terapeut berömde mig för att ja tagit tag i drickandet. Om jag bara kunde ta beslut med, kan inte bestämma mig för om ja ska på konserten i slutet av November. Har skjutit på det beslutet i flera månader nu och tiden börjar rinna ut. Vet ju aldrig hur måendet blir just den dagen. Jaja kanske fel forum för det här hah.

Precis,
Bagar är portförbjudna här hemma nu...

det är därför bagen är så farlig,, man kan lätt hälla upp och svepa ett par glas när ingen ser på,,

Jag känner igen det du skriver. Istället för att se suget som ett beroende så ser jag det som en fullt normal, kontrollerad, spontan tanke om att jag kanske skulle ta och köpa en flaska vin ikväll... Låtsas för mig själv som om att jag ska göra det för att det trevligt och lite allmänt kontinentalt och intellektuellt med ett glas rött

Det där med att bara ta ett glas... Nä det funkar inte för mig heller. Det första glaset blir inte ens en njutning, det blir ett stresspåslag för direkt börjar planerandet för hur jag ska kunna få mer

Tack ❤️ Ja framtiden blir det som vi gör i nuet, dåtiden kan man ha som lärdom. Min miss var att jag inte tog suget på allvar. Det var ju där som min kropp berättade att nu var han beroende. Men jag ville ju inte det,, så det förträngdes. Jag drack ju bara på helgen och bara varanann helg, å bara 1 gång i månaden, å ett halvår utan, jag är inte beroende,, jag har kontroll. Skitsnack,, det var ju bara ett sätt att lura mig så jag kunde dricka igen. Tillslut så tog jag kontrollerade fyllor,, det var jag som bestämde att bli full. Ja det var också en andledning till att få dricka. Jag har aldrig klarat att dricka 2 glas vin,, finns inte mer så dricker jag inte.. Så i mitt fall så är det enkelt ,, skitfull eller nykter

läsning, hoppfull helt enkelt! Visst är det spännande att vara nykter och tänka nyktra tankar utan tvånget att dricka som hängde över en hela tiden.

Bra jobbat! Det värsta har du sannolikt redan gått igenom rent fysiskt.

Det är så jag tänker också, om man basunerar ut det så blir det plötsligt som att man måste leva upp till det snarare än att man gör det för att det verkligen känns som att det är det man själv vill.

Jag hoppas och hejar på dig, vi tar det här lite i taget. Framtiden är det ingen som vet någonting om, så den kan vi strunta i tillsvidare.

Misstaget jag gjort är att jag sagt att nu skall jag aldrig dricka mer. Sen när det gått åt helvete så har jag inte bara sårat mig själv utan även dom som hoppats, nu tänker jag inte basunera ut aldrig, jag tänker för mig själv att nu skall jag Ha en nykter period och vi får se hur länge det går.. 3 dagar nu

Ja det är lite som att hitta en vän i sig själv, även om relationen mellan den inre nyktra vännen och den inte drinkaren inte alltid är så god...

Jag har inte sagt till nån (den här gången) att jag har slutat dricka, inte ens till min partner. Jag vet att man brukar säga att man ska berätta om det för att det inte ska bli lika lätt att trilla dit, men på något sätt känns det som att fokus flyttas från att göra det för att vara duktig i andras ögon till att göra det för min egen skull när jag inte säger det till nån. Sen kommer ju andra att märka ändå, men då får de väl fråga om de undrar. Det är ju ändå mitt val, mitt liv och mitt beteende, det känns skönt att inte involvera andra (förutom de som ev läser här). Jag tror iallafall inte att jag gör det för att kunna dricka igen utan frågor från andra, utan för att jag vill ha det som mitt eget projekt. Men det är klart, man blir ju lite misstänksam mot sig själv när det gäller att förhålla sig till a...

När barnens pappa och jag träffades var det mysigt och romantiskt med en flaska vin. Vi ville ofta ha det mysigt. Insåg ganska tidigt att vår relation till alkohol var problematisk men fortsatte trots det. Så småningom blev det så att alkohol blev en förutsättning för att vi skulle kunna ha djupa och förtroliga samtal. Alkohol blev ett behov hos mig, än så länge inte av själva drogen, utan för att få tillgång till de där samtalen. Både han och jag kom från trasiga förhållanden och man kan tycka vad man vill. men, våra samtal var åtminstone för mig mycket helande. Det var liksom inte samtalen i sig det var fel på utan sättet de fördes på. Så småningom urartade allt detta och innan barnens pappa fick flytta så drack jag i hög utsträckning för att stå ut med hans än mer avancerade fylla. När jag blev ensam, stod jag där med mitt behov av långa och förtroliga samtal, som jag automatiskt kopplade till Alkohol. När jag dricker sitter jag oftast bara och filosoferar -inget annat. Enligt min terapeut (och mig själv) behöver jag träna på att umgås med mig själv nykter. Hitta vägar till de där förtroliga samtalen med mig själv utan alkohol. Att gå i terapi är faktiskt som jag upplever det ETT sätt eftersom min terapi är psykoanalytiskt inriktad (ligga på soffan och hela konkarongen). Därutöver försöker jag medvetet umgås med mig själv på promenader, i bilköer och liknande. Det här är faktiskt spännande. I förrgår hittade jag en dikt därinne bland skrymslena - helt otroligt! Tycker för närvarande att det är helt fantastiskt att vara nykter. Jag förlorar ingenting - istället vinner jag en massa.

Styrkekramar

En hoppfull och nyfiken Groda

Är i din ålder. Också med bra jobb och familj. För mig släppte suget kanske efter 2 mån. Då upplevde jag ett lugn i kroppen och lycka i nuet. Suget kommer tillbaka ibland nu.., eller jag vet inte riktigt vad det är egentligen. Längtan efter avkoppling tror jag. Men så länge man bestämt sig så går det att inte agera på suget. Jag dricker inte hemma. Så är det bara. Och då kommer allt positivt, mer energi, lugn - jag får en oro i kroppen av alkohol... Och det är nog den oron jag vill stoppa. Så.., ge det mera tid. Det kommer. Vet inte hur du sover men a förstörde min sömn också. Nu får hjärnan tid att återhämta sig. Så bestäm dig. Utnyttja din mans stöd o säg att du inte ska dricka nåt hemma. Ta a-fritt. Det är så vört det!!!

Min största rädsla är också att jag ska glömma. Ska göra en säng av dina rader, Lena. Aldrig mer!

Skickar en morgonkram till dig. ♡

Grejen med mig är nog att jag egentligen inte vill sluta dricka. Jag förstår att jag har ett missbruk och att det är fel och därför försöker jag att sluta. Och det går bra i långa perioder. Men så... Jag vill ju egentligen hela tiden återskapa känslan av att vara "lycklig" och för mig är det enklaste sätter att få i mig någon form av alkohol. Så jag ser ju också att det är mitt mående som är en stor del av problemet. Men ja, jag är för feg för att söka hjälp. Liten kommun samt att jag kan inte misslyckas. Med att inte kunna misslyckas så menar jag att det enda som i mina ögon visr att jag är en bra människa är genom det jag presterar. Gör jag fel, ja då är det ett tecken på att jag är en dålig människa.
Det är bara så svårt att få en bra självbild.
Orkar inte skriva mer just nu.

Hej, ja det är vårt problem att det mest fungerar men inte alkoholen. Jag läste en bra text av coachen Karin Isberg som jag tycker kan vara väl värt att sätta in här, den gav åtminstone mig något att fundera på ordentligt:
"Mat är tänkt att vara kroppens näring och dryck är tänkt att släcka vår törst. Men ofta äter och dricker vi av helt andra orsaker. Det är för att vår hunger och törst är känslomässig. Vi vill egentligen inte ha två varma bullar. Vi saknar närhet och vill att våra relationer ska kännas varma.
Vi vill egentligen inte ha en hel påse med smågodis. Vi känner oss maktlösa och vill ha en hel påse med möjligheter. Vi vill egentligen inte ha tre avslappnande glas vin. Vi känner stress eller ångest och vill ha ett avslappnat liv. Att äta en bit godis eller dricka ett glas vin är inte skadligt. Men efter det första glaset och den första chokladbiten känner vi inte smaken på samma sätt. Vi fortsätter att äta och dricka trots att det inte längre handlar om njutning. Konsekvensen är att vi får i oss alldeles för mycket av sådant som våra kroppar inte mår bra av. Socker och alkohol är ofta ett försök att självmedicinerar. De påverkar samma signalsubstanser i hjärnan som är rubbade hos deprimerade personer. När vi äter och dricker mår vi tillfälligt bättre. Typiska skäl till känslomässigt ätande och drickande är att känna sig ensam, orolig, tänka självkritiska tankar, älta oförrätter, inte känna sig älskad och inte se ljust på framtiden. Vi längtar efter hoppfullhet, glädje och att känna samhörighet med andra. Den hungern försöker vi dämpa med sådant som fyller magen, men inte mättar hjärtat. När vi blir medvetna om varför vi äter och dricker som vi gör, kan vi börja bryta det känslomässiga ätandet/drickandet och välja mer konstruktiva sätt att förändra våra liv. Resultatet blir att vi mår bättre på riktigt och dessutom slutar mata våra kroppar med sådant som de inte mår bra av. Vad är det ditt hjärta hungrar efter? Vilka känslor längtar du efter att få känna?
Svaret på de frågorna är inledningen till ett liv som gör dig lycklig på riktigt."
13 dagar är en bra inledning på ett bättre liv!