Senaste kommentarerna i forumet

Bra Valeria! Det är roligt med dig, Valeria, för du gör inte alls som i regelboken. Men du verkar ha hittat en fungerande väg för dig. Bevisar på nåt sätt att vi är olika, vårt beroende ser olika ut, våra anledningar att dricka skiljer sig åt och då finns det också olika vägar för oss när vi ska komma ur beroendet. Så kämpa på, på ditt sätt. Du är en inspiration.

Dina inlägg gör så ont i mig. Jag var där du är nu ( och värre) och det gör så ont att läsa på något sätt. Du skriver om din deprimerade sambo som du inte orkar ta hand om just nu... Annars skulle du ha orkat det också. Jag hade det likadant. Tror du dricker för att dämpa stressen. För att koppla av allt du måste ta hand om. Sen tar du hand om det ändå på något sätt. Jag gjorde så, precis så. Orkade inte med allt som inte blev gjort, ångest över alla misslyckanden och alla tankar utan alkohol. Jag slutade så många gånger, trappade ner och började igen och värre blev det. Livet bestod av plikter, jobb, stress, "ta hand om" och att koppla av med vin. Önskar så att du kan hitta ett annat sätt att ta hand in dig själv än med vinet. Fortsätt att skriva här. Det hjälper nog en del och du kanske kan göra som jag och byta ut mot a-fritt istället. När man får en länge tids nykterhet minskar stressen i kroppen som man får av alkohol och då mår man bättre. Det går verkligen att få stopp på det, men man får då inte gräva ner sig i sina misslyckanden. Kan du gå och prata med någon så att du får lite perspektiv på ditt liv? Eller börja med något som du gör för din skull -för att ha kul. Jag hade lagt mig själv åt sidan så länge. Önskar att jag hade varit bättre på att ta hand om mig själv. Lycka till Linn, det är inte omöjligt!

Jag hoppas att du har rätt, att det är oro i onödan. När jag tänker på det så är det verkligen så i många fall att jag har haft ett socialt umgänge för att få dricka snarare än att att jag har druckit för att jag har varit i en social situation där det har "krävts". Jag vet faktist inte om mina vänner har problem, men det är väl ganska troligt eftersom jag mest har umgåtts med såna som inte är "tråkiga" och slutar dricka efter ett par öl. Eftersom alla vet hur jag brukar dricka så tror jag att de kommer att notera att jag inte gör det (och förmodligen tro att jag är gravid, vilket inte är sant), det känns jobbigt fast jg vet inte riktigt varför. Kanske kan jag ta ett glas för att avstyra uppmärksamheten och sen övergå till vatten, men jag litar inte på mig själv i det fallet. Min avsikt är ALLTID att dricka lagom och det lyckas i princip aldrig. Det blir liksom en besatthet efter mer.

Ibland undrar jag härinne hur många av oss som har någon annan typ av problematik i botten. Depressioner eller något med mer fysiska orsaker. Tror att jag verkligen "föll igenom" när jag gick en lång period med järnbrist o stress. Så trött. Sambon har årstidsbundna depressioner. Han dricker dock inte men kan tänka mig att det skulle vara lätt hänt även för honom att börja medicinera med alkohol. En jäkla spiral med alkohol och mående nedåt mit botten. Tycker att du ska börja med att förlåta dig själv. Behöver du medicin i perioder? Det könns så tråkigt att läsa om hur mörkret sänker sig. Kan du på nåt se till att det inte går att dricka under de perioderna? Antabus eller nån annan medicin kanske kan fungera.

Fortsätt så här Andreas. Det ser i alla fall ut i dina inlägg som att det är bättre nu. Med måendet o med ditt förhållande till alkohol. Kämpa på!

Tack, tack för de orden. Det skulle man verkligen önska sig men så jökla klok känner man sig ju inte när man låtit beroendet ta över. Jag borde ju inte ha hamnat där. Hoppas nu att jag har kommit ut på andra sidan, lite klokare och mer ödmjuk inför människor som hamnat i ett missbruk och mer medveten om de oerhört negativa effekter som alkohol har på kropp och själ. Ta a-fritt nästa gång du blir hypnotiserad framför öl-hyllan. Känslan blir nästan densamma, men ruset uteblir.

Ja på senare tid har jag känt mej mer positiv till att bli nykter känner ju knappt något sug alls så varför inte. Det är nog bara för mej att bryta vanas makt och det borde jag väl klara . Forumet här har säkert sin del i positiviteten så tack för det alla :-)

"Vi har kraften att förändra och vända" - ja, så könns det nu för mig. Var så orolig för att misslyckas, men nu könns det som att det är över. Ska njuta av livet och förlåta mig själv. Och du fixar det du också Sattva.

Tack Sisyfos! Ägnade hela gårdagen åt att surfa på detta forum som ett sätt att peppa mig själv. Kan konstatera att jag verkligen inte är ensam om den där önskan att kunna dricka "normalt". Några glas vin en härlig sommarkväll i goda vänners lag osv. Många försöker och tycks klara det under en period men faller sedan ibland handlöst tyvärr eller försvinner från forumet. För mig har det varit och är så att jag kan dricka ett par glas med vänner och bekanta utan att dricka mer. Om jag är inne i en aktiv period fungerar detta genom att jag planerat och sett till att jag kan fortsätta när jag kommer hem. Om jag är i en nykter period är detta vanligen början till ett återfall. I slutet av sommaren fick jag för mig att jag skulle bjuda barn och pojkvänner på surströmming eftersom ingen av dem ätit det förut. När dottern som jag bor med förstod att min plan var att göra detta "på riktigt" med snaps och annat (tanken var inte att jag skulle dricka) blev hon galen. Vis av erfarenheten visste hon att detta förmodligen skulle dra igång mitt sug (har beslutat mig för att vara helt öppen mot henne om hur mitt beroende fungerar - så hon vet). "Du måste lära dig att stå upp för dig själv mamma! Skitsamma om det är tradition eller inte - i den här familjen dricker vi inte alkohol!". Hon menade att ställa fram sprit vore som att kräva av en vegetarian att denne skulle laga till kött till middagen. Det blev ingen surströmming (av andra skäl) men burken står kvar i kylen och jag ska innan den sprängs bjuda på surströmming här hemma på vårt vis.

Det finns en kvinna som intervjuat äldre människor som legat för döden. Hon har vaskat fram fem uppfattningar dessa människor har om det liv de levat. Många av dessa människor som snart ska gå bort säger unisont att: Jag önskar att jag vågat leva livet sant mot mig själv och inte som andra förväntade sig av mig. Att vara sann mot sig själv kan vara många saker men en kanske är att äta surströmming utan snaps? Sisyfos frågade vad det var som fick mig att börja dricka efter tre månaders nykterhet. En sak jag vet är att jag efter en tids nykterhet alltid börjar umgås med tanken om att dricka normalt, varningsklocka! Det som faktiskt fick mig att falla denna gång var att dottern skulle sova över hos kompisar. Detta hade tidigare fungerat utan problem, men denna gång kom den gamla tanken LUCKA upp i min skalle. Alla goda föresatser var som bortblåsta. Därefter drog jag försiktigt igång igen, jag ljög och gömde. Under de senaste två veckorna har dottern lånat en lägenhet av en kompis vilket blev en JÄTTELUCKA för mig. Tillbaka där jag varit tidigare. Nåväl nu är dottern hemma igen och jag har tagit ett nytt och allvarligt beslut. Det som oroar mig är dock vad som händer den dagen hon flyttar hemifrån - orkar dock inte tänka på det just nu.

Kram till er alla
Envisa Grodan

Tack för dina kloka ord!
Du verkar vara världens klokaste människa! Jag blir obeslutsam när jag dricker mkt. Faktum är att jag har kontakt med b.c, och jag tror att jag har naltrexone på gång. kommer inte träffa läkare förrän november, så det dröjer. Jag försöker läsa trådar där folk har testat & det verkar vara lite ojämna upplevelser. Vissa har blivit hjälpta, andra inte. Om ngn läser det här & har provat naltrexone så dela gärna med dig av hur det funkat.
Tack alla på forumet!

..fortfarande! Otippat, har inte druckit sprit sen i måndags!
Däremot har jag inte hhållit mig helt till alkoholfritt, som en magnet hamnade jag framför folkölshyllan häromkvällen. Jag stod & stirrade på ölen & kunde inte bestämma mig. Tillslut tyckte jag personalen kastade misstänksamma blickar, så jag skyndade mig därifrån- utan öl. Sen körde jag förbi mataffär nr 2, svänger in på parkeringen, går in & köper 2 st 6 pack 3, 5 or.
Förresten Märkte jag i fredags morse att händerna var skakiga + kände mig konstig, det var inte abstinens, kan man ha symptom så långt efter? Hade jobbig abstinens förra helgen. Märkligt.

Intressant ingång du har fått i ditt nyktra liv. och kul att du börjat se positiva effekter och faktiskt vill gå vidare. Lycka till. Det finns så många fördelar med att inte dricka.

Ska komma ihåg de orden Sattva!
Tack för att du delar med dig☆

Tänkte också att nykterhet förändrar allt i en relation där man ofta träffats över ett glas. Jag har både varit nykter och druckit ett par glas med såna vänner. Det förändrar inte så mycket tycker jag. Har druckit a-fritt istället. Eller druckit nåt glas och fortsatt med a-fritt. Om man känner varandra bra så spelar vinet ingen roll alls. Dricker man a-fritt eller väldigt måttligt, så finns det egentligen bara fördelar. Man kommer ihåg vad man pratade om och det är trevligt att vara klar i knoppen med goda vänner. Och det är väl också som så att människor som inte har något problem med a inte heller har problem med människor som inte dricker. Men jag tror att man oroar sig i onödan. Man har mycket att prata om med vänner och det funkar utan a.

Jag är inne här och läser, varje morgon o kväll- och jag behöver er! Är en människa som gjort mig onåbar- behöver ingen....inte ens mina närmsta vänner heller o inte min partner. Fast jag behöver ju alla egentligen. Uppvuxen som medberoende, fast i föräldrars fylkegräl. Blir nästan rädd för mitt icke- förhållande till mina föräldrar idag. Min pappa gick bort i cancer för ett år sedan, vi hade sporadisk men okomplicerad kontakt. Min mamma kontaktar jag sällan, det väcker alltid en massa. Fast jag instinktivt vet hon har samma starka känslor för mig som jag har för mina barn. Ändå ringer hon aldrig, det är jag som ringer...kanske varannan månad.
Åkte som 16- åring till USA som utbytesstudent, anorektisk. Såg det som en seger att inte ringa hem på flera månader.
Idag har jag iaf mina två barn. En man jag älskar o som älskar mig. Jag har haft det trasigt men kan bli hel. Jag vill inte min dotter ska bli som jag...ser redan flera likheter o blir livrädd. Försöker vara min egen mammas motsats men misslyckas på alkoholen o humöret....
Men vi är inte våra upplevelser, vi är inte vårt förflutna. Vi har kraften att förändra och vända. Vi...JAG har kraften, och jag vill.

Ja, fy fasen. Alkoholens järngrepp. Som en marionett sprattlar i sina trådar, som en liten fluga som fastnat i spindelns nät. Jag tycker att just det här, hur fast jag varit, hur fångad, hur i händerna på alkoholen jag varit - just det framträder så mycket tydligare när jag nu fått lite distans. Men så tänkte jag inte då. Då var det ju högvinst varje gång jag nöjt gnuggade händerna över dom senaste nyinköpen. Ja, kära nån...

Vet du, jag gjorde fisksoppa i kväll. Har inte gjort det sen 22 mars - men nu var det så dags igen. Var på bolaget och köpte två små tetror torrt, vitt vin som skulle i efter jag fräst lök och morötter och fänkål. Saltade och drog över cayennepeppar och smakade av; och fy attsingen - alkoholen hade ju inte hunnit koka bort! Ischuschtvi å blä, vilken chockerande smakupplevelse.

Jag har haft en sån himla bra dag i dag. Varit helt avslappnad och lugn inombords, inte tillstymmelse till nån irratibilitet. Såna dagar är sällsynta i mitt liv och jag har varit vederbörligen tacksam för att en äntligen dök upp.

Soppan? Åh, den smakade utsökt.

<3

Tack. Jo man får väl fortsätta på den nyktra vägen. Inte bakfull o de känns skönt. Suget var där idag igen dock. Farsan erbjöd mig en starköl till pizzan, tackade nej o drack 2.25% cider istället. Inte så farligt, men ja får passa mig, aldrig slappna av liksom. E lite orolig för att cidern bara håller igång ett missbruk eller beroende så att säga.

Lite trist att märka hur jag har gett tillvaron mening med alkohol tidigare. Nu känns det liksom tomt en sånhär lördagkväll. Inget sug att tala om för tillfället (brukar vara mest på eftermiddagar, runt kl 16-18, lyckas jag rida ut det så lugnar det sig). Jag gruvar mig för nästa gång en god vän vill ta en vinkväll. Kommer vara skitsvårt att säga nej - det kommer ju att förändra hela relationen, tänk om det blir stel, skuldbeläggande stämning, om hon känner sig ifrågasatt...alkohol är krångligt på mer än ett sätt

Lycka till - ta en dag i taget, som sagt. Av det du skriver så låter det som att du är precis i början av något nytt som kan bli riktigt bra, du har ju redan märkt av positiva följder. Jag hejar på dig.

Ja antabus har hjälpt mig också

..att jag ska klara detta utan medicin. Säkert bra för vissa.

Tedta medicin så du inte kan dricka vet jag. Är bra, hjälper många.

Jag hade laddat för läkarbesök på tisdagen. På torsdagen 1/10 skulle jag på yogaretreat fyra dagar. Perfekt. Så fick jag istället en tid långt in i oktober. Som skulle innebära att jag satte barnen på pottkanten. Sedan gav jag upp.
Vet inte varför denna fixering vid ett
" rätt" datum. Alltid varit så.
Nej till nyår kan jag väl inte vänta. Dessutom provat det förut. Det blir ju alltid " fel " ändå, eftersom man oftast skålar in året...och då har man ju druckit på det nya året...
Ja ni hör... Detta är så djupt rotat, jag vet inget annat sätt att leva.
Men jag har ju resten av mitt liv.

Förstår att det känns tungt när det besöket inte blev av, men ta nya tag nu direkt. Bra att du skriver här för vi är många som har skjutit startdatumet framför oss och känner igen ursäkterna. Tycker verkligen att du ska försöka få det gjort så fort som möjligt. Du har kommit långt, även om det kanske inte känns så.

Välkommen tillbaka. Sommaren är inte så långt tillbaka. Minns du vad som fick dig att börja igen? Tre månader är bra och ju fler nyktra dagar man har under ett år, desto bättre. Önskar dig lycka till!