Senaste kommentarerna i forumet

Du är inte ensam, vi är många som försöker sluta eller hitta ett bättre sätt att hantera a. Det är lättare sagt än gjort, helt klart, men det är ovärderligt att få bolla med andra som är i liknande situationer. För mig blev det väldigt annorlunda att försöka sluta/förändra mitt beteende den här gången, eftersom det blir verkligt på ett helt annat sätt när man skriver ner sina funderingar och får feedback. Tyvärr går det ju inte alltid att lita på sig själv och sin egen hjärna när det handlar om a.... Jag tror precis som etanoldrift att om det är så att du känner dig motiverad till förändring idag, så börja idag. Jg har kommit fram till att jag verkligen behöver fundera igenom alla möjliga situationer där a förekommer eller har förekommit och omvärdera mitt sätt att agera i dem. Det är ett tips, att börja nu och reflektera över vilka situationer som triggar dig och hur du ska hantera dem på ett sätt som känns okej för dig. Lycka till!

Det är så "gött" att veta att man inte är ensam, det är ju det som gör att man kämpar på och vill ha en förändring. Tack ska du ha för raderna du skrev, bara det gör det hela lite lättare att få lite feedback är aldrig fel.

Tack sisfyfos för att du berättar. Hemdrickandet är även mitt största problem, där fyller drickandet funktioner som jag egentligen inte vill att det ska fylla. Dock vill jag så gärna kunna dricka ett glas med min sambo efter att barnen har somnat. När han inhandlar a så brukar han köpa en piccolo som vi delar på, då är det ju ingen risk att det blir för mycket eftersom det är såpass liten mängd att tillgå. Jag vill inte köpa hem själv och smygdricka, det känns så skamligt och bara tragiskt. Ute med vänner är jag ganska sällan nuförtiden med tanke på småbarnslivet, så det är inte heller nåt stort problem, men det brukar absolut kunna bli för nycket, i synnerhet ihop med dem som själva är glada i a. Där tror jag däremot att jag skulle klara att begränsa mig om jag verkligen tänkte igenom det och bestämde mig för en gräns. Jag tror jag behöver sätta upp mål för mig själv i olika situationer där a kan förekomma och bestämma mig för hur jag ska hantera varje enskild situation. Fungerar inte det så måste jag bli helt vit.

Alamedaslim, klart vi ska stötta varandra! Vore jätteskönt och förmodligen större chans att Lyckas också. Hur tänker du kring ditt användande av alkohol?

Gårdagen blev, precis som jag bestämt, den första helt nyktra dagen på månader. Jag tänkte på alkohol med jämna mellanrum men ännu tänkte jag på mitt beslut och på hur jag kommer må lite längre fram.
Känner mig nöjd med det.
Idag infinner sig emellertid en stor utmaning: jag ska göra en Åland kryssning med en väninna. Vi brukar göra det lite nu och då. Äta räkmacka och dricka några glas vin. Uppdatera varandra om vad som hänt sedan sist. Gå till danssalongen en stund....
Och ta ett glas vin. Äta lunch på hemvägen.... och ta ett glas vin.
Jag har laddat mentalt flera dagar nu för att det blir mineralvatten för mig och att jag måste berätta för min kompis hur det är fatt med mig.
Känner mig rätt stark nu, men vi får se hur det blir ikväll.

På hur alkoholen smyger sig in via ett "normalt" drickande. Det är så accepterat och "normalt" idag, att man på ett kontinentalt vis tar ett glas vin till maten.. (ja det är nästan glorifierat..)
Jag misstänker att det finns betydligt fler starkt beroende därute, än historien förtäljer..
Alla dom som fortfarande inte anser att de har problem, alla som tar sitt glas vin till maten.. ja, säkert två.. (kanske också den där obligatoriska "skvätten" när man lagar mat, för att testa att vinet är okej..)
Eftersom de inte har "problem" så går ingen av dem förbi systemet eller planerar en helt alkoholfri vecka (nej varför skulle de, de har ju inga problem..?)
Men ponera att Sverige över en natt blev torrlagt? Säg över en storhelg och att en jättestrejk utbröt och inga alkoholhaltiga varor fick säljas?
Undrar just hur många som skulle sitta där med ågren, när sista droppen kramats ur BiBen..?
För det är inte förrän man försöker sluta, som man i regel upptäcker HUR beroende man faktiskt är..
Jag håller tummarna för er och skickar en stor styrkekram

Och grattis till ditt beslut!
Som du säkert läst dig till här på forumet, så är du inte ensam, vare sig om problemet eller svårigheterna.. Ta en dag i taget.Många får börja med att ta en timme i taget när det är som värst.
Och du har rätt, varför vänta till söndag? det är ju bara alkoholen som vill ha en "brasklapp" en möjlighet att hitta en undanflykt för att ta "ett glas" till (som sällan blir just "ett" glas, annars vore du ju inte här)
Bestäm dig för, att just IDAG ska jag inte dricka alkohol, vad som än händer.. Imorgon är en ny dag.. Men just idag!
Önskar dig lycka till i din intension

Glömde säga att även jag funderat på hypnos! Kan det fungera?! Ska verkligen undersöka det... :)

Du är så modig som går in här och skriver. Tror att det kommer en tid när det faller på plats. Vi är i så olika skeden när vi börjar skriva här. Jag gömde mig i kulisserna i min kamp. Och fanns där när jag drack och misslyckades med mina nyktra föresatser. Gruvligt avundsjuk på de som kom in och skrev "nu slutar jag" och sen inte verkade ha några som helst problem med att hålla det. Jag avskydde mig själv och min svaghet där i våras. Hatade att jag inte kunde stå emot. Vågade inte söka hjälp. Var så trött på drickandet. Sen kom sambon på min gömma och jag var tvungen att sluta. Kunde inte ha kommit mer lägligt eftersom jag var så trött på det. Inte tusan gick det lätt... Men just beslutet att aldrig dricka hemma, inte medicinera med a hjälper mig nu. Säkert på nåt sätt lättare att sluta på sommaren. Nu kommer mörker, jobbstress, aktivitetsstress... Ja allt som måste göras. Men alkohol som ångestdämpare är ju helt galet. Det ser jag nu. Önskar så att jag skulle kunna lyfta bort dig ett tag, så att du får en nykter period. Det är så svårt att sluta, men fin tid kommer också Myrkotten. Kämpa på och förlåt dig själv.

Jag är inte så aktiv på forumet nuförtiden, men (och det här låter ju som gjort för att vara uppgjort vilket alltså icke är fallet) igår gick mina tankar plötsligt till dig. Jag undrade hur det var med dig och att det var länge sen sist.

Under mina fyllor önskade jag många gånger att nån allsmäktig kärleksfull kraft skulle träda in i min tillvaro, lyfta mig varsamt upp, hålla mig varsamt om och avlägsna mig från allt det självdestruktiva - för jag själv hade inte orken eller självbevarelsedriften.

Jo, jag vet; man vill ju vara lyckad och "en duktig elev". Förstår så väl din känsla. Tror den sitter inom en själv snarare än i forumväggarna, men resultatet blir förstås detsamma; att det är lätt att dra sig undan när man inte kan leverera framgångssagan.

Jag hoppas så att du finner din väg. Det berörde mycket att läsa ditt inlägg. Du är synlig för oss andra ändå, mitt i all din frånvaro.

Har undrat hur det går för dig. Och msn behöver inte alls vara "lyckad" för att vara här. Inte klokt om detta forum ska kännas som ytterligare ett jämförelseforum, där de " bästa" är det som gäller o allt annat skapar ångest. Jag tror vi har olika resor, olika diagnoser om man vill. Du jobbar väl med människor vill jag minnas. Du träffar säkert en massa som ser lika ut på pappret men där den hjälp de behöver o redskapen du måste använda ser olika ut. Så tror jag det är här också.
Det finns många här som beskrivit det så bra, detta att vägen till total insikt då hela själen är redo, är olika lång. Jag tror det viktigaste är att inte ge upp, att acceptera att det inte är ett rakt spår. Sedan tror jag också att mycket i nyckeln är självkärlek. Att älska sig själv o då också vilja sig själv det goda.
Jag är inte heller lyckad.

Vad modigt av dig att komma tillbaka. Påminner om att man måste vara så försiktig för att det är så lätt att falla dit igen. Särskilt för oss som medicinerar med alkohol. Och du är absolut inte misslyckad, snarare lyckad som återvänder hit. Och det är så roligt att se alla dina gamla forumkompisar välkomna dig. Det är kul på det sättet med forumet att det ofta är några som kämpar tillsammans. En liten grupp! Lycka till nu, och ja, du lever och livet kan bara bli bättre.

helt utan A. Som jag skrivit tidigare så kommer jag inte sluta dricka A, men sluta med vardagsdrickandet, kanske lurar jag mig själv, men det är så min plan ser ut. Jag mår fantastiskt bra, sovit gott, vaknade strax innan sex, och snart dags att skutta iväg till jobbet. Ser jag inte lite piggare och fräschare ut också? Jo, det tycker jag, jag känner mig så iallfall.

Ja, man kommer till ett slut när man är så less på sig själv och sitt drickande och då är det dags. Ångesten fanns där och kommer tillbaka ibland. Och för att inte prata om suget. Tänkte på att dricka dagligen de första två månaderna tror jag. Att det gick bra den här gången för mig handlade precis om det som Aeromagnus skriver. Vad jag gör och lär av misstagen. För det var ingen rak väg. Men jag började inte om när jag misslyckats. Det och det faktum att jag slutat dricka hemma verkar till slut ha gått en ände på missbruket. Och få kommer också fördelarna med att vara nykter.

Börja med att inte ha vin hemma, då kan du ju omöjligt dricka. Ta en dag i taget, idag ska du inte gå förbi systemet, testa en dag bara, vad gör en dag utan alkhol?! Jo, en bra början. Jag vet att du klarar det, jag har klarat det, inne på femte dagen helt utan A.

Välkommen! Hoppas avståndet till källaren räcker för dig. Jag skulle alla gånger ha gått ner och druckit. För mig har också de första dagarna varit lätta. Beroendet har inte varit så kemiskt. Har hållit upp flera dgr åt gången utan problem. Jag behövde verkligen komma ur vanedrickandet hemma. Precis det som du skriver om var suget att dricka på kvällarna där... Kan ff komma för mig ibland. Jag slutade så många gånger med ett eskalerat drickande som resultat sen när jag slappnade av. Jag skulle satsa på en löngre nykter period om jag var i din situation. Så att kropp o hjärna återhämtar sig. Men det är svårt och många hamnar i ett ökat drickande när man misslyckas, så se ev misslyckanden som en lärdom, inte som en signal på att du ska fortsätta att dricka för att du ändå inte kan sluta. Det är då skönt att inte dricka. Både livet o sömnen blir så mycket bättre. Lycka till!

Hej Bönsyrsan. Vi kan väl försöka att motivera varandra? Jag är en 25årig kvinna som också ska sluta nu. Det har gått alldeles för långt. Och jag vill inte gå på AA ifall någon skulle se mig.. har inte heller sagt till min sambo eller någon övrig i min familj om mitt beroende. Kanske vi kan stötta varandra?

Hej. Hur går det för dig AJ? Och för er andra. Jag är en 25årig kvinna som behöver hjälp med mitt missbruk. Vill ta mig ur det utan att dom i min närhet ska veta. Jag vet att det är att ljuga men samtidigt så har dom aldrig förstått och jag vill inte att dom ska lämna mig.

Det är därför jag försöker med att vara anonym först. Om det inte går så kommer jag självklart att berätta.

Hur har ni andra gjort för att ta er ur det?
Är tacksam för svar.

Jag tänker på er jag som skriver här och som jag följde under sommaren, mnsk jag undrar hur det går för och verkligen håller tummarna för. Jag är min vana trogen och skjuter upp allt, vinet flödar och förstör. Att gå in här på forumet ikväll var förknippat med ångest, jag är verkligen en riktigt misslyckad person som tydligen inte kan skärpa till mig. Kommer förmodligen att undvika att gå in här och läsa för det påminner mig alltför mycket om mina nyktra föresatser. Alkohol är inte bra så kämpa på ni som orkar låta bli, ni har min yttersta respekt och beundran. Kärlek till alla er som finns och förstår xxx

När man kliver in här har man funderat ett tag och vet att man tappat kontrollen. Vi är många här som levt ett vanligt välordnat liv med jobb, hus och barn. Det märks inte utåt så att säga, den nedbrytning av jaget som pågått under lång tid. Vanor som förändrats, mindre samtal med partner, barn och vänner. Mindre gjort, större oro, kroppslig nedbrytning, enda glädjeämnet cirkulerar runt A. Vet inte om du känner igen dig?
Tror att det kan vara bra att titta på hur A faktiskt påverkat ens liv senaste tiden. Försöka se sitt beroende på riktigt för att få ork att bryta vanor och tankar på riktigt.
Det är skitjobbigt och trist, som en sorg över en kär vän som ska försvinna men det blir bättre ganska fort. Hoppas du bestämmer dig för att sluta tillräckligt länge för att inse hur skönt det är att vara utan! :-)
Lycka till! Vi delar våra tankar, råd och trevande steg mot ett bättre liv här.

Har du tänt på att alkoholismen kommer smygandes efter många år av "normalt" drickande för väldigt många? Jag har alltid klarat alkohol bra vilket i sig kan vara en risk och tecken på långvarig konsumtion. Det var mkt svårt för mig att inse att jag hade problem med A. Jag? Jag fick det efter en extra jobbig händelse i livet då jag började dricka på ett annat sätt. Skött jobb osv. Men ett tu tre så ville min kropp ha mer varje kväll och jag började ge efter. Efter ett tag var det faktum. Jag hade inte längre kontrollen. Det började påverka mitt liv märkbart i negativ bemärkelse. Men nu när jag erkänt för mig själv att jag verkligen har problem kan jag se att mycket av den ångest och depperioder jag haft till och från nog hängt ihop med alkohol. Ibland som medicin men ofta orsakat av just konsumtionen utan att jag lagt ihop dem. Alla är olika men bör man inte kan avstå från att dricka fast man tidigare bestämt att man inte ska, då har den djävulen tagit över, tänker jag. Jag skulle aldrig klara att ha vi hemma för när det starka suget kommer runt middagstid då klarar inte jag att stå emot.
Ångesten har vi med största sannolikhet supit till oss till stor del och enda sättet att må bättre är att sluta dricka. Sedan behöver man kanske hjälp att hitta sinnesfrid och lugn med andra verktyg också som mindfulness, terapi, kbt, yoga och annat för att hitta tillbaka till ett liv utan a i centrum som ger mening och glädje. Men med A i kroppen går det inte! I alla fall inte för mig.
Hoppas du får en skön sömn och lycka till med målsättning och din plan.

jag har alltid varit rädd för döden. Med stigande ålder, övervikt och vindrickande har dödsångesten vuxit sig stark och det var den utlösande faktorn till läkarbesöket. Jag berättade allt och att jag inte vill gå på AA i småstaden där jag bor. Vill inte att det ska tisslas o tasslas om mig... Fick rådet att ta kontakt med en slags beroendevård i vårt län.
Jag har misslyckats även ikväll... Såg på min make att han var besviken. Han var tydlig med att jag måste ringa dit jag hänvisats av läkaren.
Precis som du älskar jag det, men jag inser att jag måste sluta. Lycka till du med!!!

Helt ok med frågor och bra att skriva ner hur tankarna går. Jag har en relativt kort period av uppehåll bakom mig. Jag har haft längre helt vita perioder tidigare, men då haft fokus på t.ex. Att klara tre mån. Och när det är gjort har jag kört igång igen. Jag har trappat ner, druckit fred, lörd piccoloflaskor, men sen fortsatt att dricka allt mer. Jag har druckit som belöning, som tröst, när jag behövt slappna av. Jag slutade dricka hemma i maj och har inte druckit hemma sen dess. Min svaga punkt är hemmadrickandet och smygdrickandet. Jag tycker inte om att vara full egentligen, vilket inte har hindrat mig från att bli det. Målet då har varit att bli full o sova.

När jag väljer att dricka nu är det med vänner, i sammanhang när drickandet inte varit nåt problem. Jag har varit orolig för att väcka begäret och har tänkt på att det inte ska bli för mycket, men som sagt mitt mål med fyllor har varit att sova och det målet har man ju inte ute. Jag skulle kunna låta bli helt just nu, men det verkar funka, så varför inte? Jag gillar gott vin och att umgås över ett glas.
Gränsen jag satt är att det inte ska bli så mycket så att jag blir full och bakis, så förståndigt som jag drack tidigare innan jsg blev mer tålig. Och det klarar jag ute.

Hemma tänker jag inte försöka.., eller jag har gjort det, men dricker jag två glas tappar jag omdömet och häller i mig allt jag kan.
Tror inte att jag är "botad" men kanske att jag har hittat en väg som funkar för mig. Och alkoholen är inte förknippad med belöning el flykt nu när jag dricker, kanske kan det funka då. Men om man gillar att vara full så tror jag att det är lite svårare, just för att man tappar omdömet efter ett par glas. Jag blev tidigare så bakis (innan beroendet kom) så jag har också en vana med att begränsa drickandet ute, vilket kanske underlättar. Så nu könns det som att jag hittat nåt som funkar för mig, men det är ett tidigt skede, så det kan mycket väl gå dåligt igen.
Oj, vilken uppsats det blev... O du som nog bara ville höra att det är lätt att begränsa :-).

jag körde på vanligt kranvatten, gick ju bra!

Jag tycker te är gott både varmt ljummet o kallt! Finns i oändlig massa smaker.

Jag skiter i om jag är beroende av bubbelvatten.. Det lär för övrigt vara bra att dricka ett par liter om dan *smile*
När jag nu efter flytten inte har bil så är kolsyreapparaten ett måste.. Förut var det loka, ramlösa och en massa annat i en salig blandning..
Nu smaksätter jag själv (dels finns det essenser) med citron, gurka ingefära och en massa annat.. ( måste tillsättas efteråt, för när man kolsyrar i flaskan så får det bara finnas vatten..) Jag har två flaskor som jag varvar med..