Senaste kommentarerna i forumet

Lösningenblir antagligen folköl. Halleluja!

Jag drack inte igenom, utan blev sjuk, påminner om abstinens konstigt nog, skillnaden är att man blir kritvit i ansiktet med abstinens, och knallröd med antabus reaktion.

hej.

T

Tackar för dom orden! Det känns bra att ha tillgång till detta forum och personer som vet hur det känns och kan vara. Jo det stämmer att jag måste se till att hålla mig till målet och inte ge efter. Har ju som sagt försökt sluta förr men har trillat dit ändå. Nu känns det som om det är större chans att jag klarar det och dessutom få ta del av andras vägar och kamp till nykterheten är bra för mig. Att slippa känna mig så jävla ensam i min strid, det är bra. Tack än en gång som sagt för stödet och uppmuntran.

Idag ska jag börja med antabus. Är egentligen inte nykter & nervös inför den medicinen. Imorse hade jag flera mellanöl+ sprit kvar sen igår, hade yoga, meningen var att hälla ut, men drack upp allt istället. Imorse alltså. Nu har jag svårt att sluta, Frågan är om jag hinner nolla på alko mätarna innan 15 i efter middag. Sist drack jag 3 veckor på raken med antabus. Har motstånd mot den medicinen helt enkelt.

Att läsa om hur du kommit så långt! Läste dina första inlägg och de senaste. Wow! Är så glad för din skull!
Jag är betydligt äldre och hade nog en del problem m a när jag var i din ålder men sedan levde jag mer normalt. Med tiden fanns konsumtionen i bakgrunden och långt senare i livet med barn, make, hus och jobb började konsumtionen öka och jag insåg att jag faktiskt hade problem. Beslöt mig för att sluta, var inne här ofta och skrev och läste. Gick jättebra i fyra månader men började så smått pga av hög stress. Det blev ju efter ett tag mer och mer. Nu ett nytt försök då jag annars kommer att ta död på mig förutom relation till barn, make och jobb totalt havererar.
Tack för allt du delar och fortsatt lycka till!

Tackar för dom orden, känns bra att ha tillgång att kunna "snacka" med andra som vet hur det är och kan kännas. Precis som du skriver så gäller det att hålla kursen, hur jobbigt det än känns. Vet ju att det kommer vara tufft på många sätt, men samtidigt så är jag så trött på hur det har varit den senaste tiden. Känner att jag har allt att vinna och inget att förlora.

är en av mina favoriter, otrolig mimik på scenen och duken. En lite dragning i mungipan kan framkalla skrattanfall. Ja, hon var modig för länge sedan med sina alkoholproblem, när inte så många andra hade kommit ut. Rakt och utan krusiduller, "jag måste sluta dricka för jag är alkoholist". En bra fylla och 30 dåliga, bra tänkt där Berra. När jag reflekterar över det, innebär det att den där bra fyllan måste ersättas med en riktigt bra upplevelse nykter, och när jag tänker efter så har jag haft väldigt många sådana, t ex 146 nästan uteslutande fina morgonstunder utan ångest för mitt drickande.
Ju längre jag är nykter, desto mindre tid får jag för det finns så mycket jag vill göra så tiden räcker inte till.

Förutom att jag för länge sedan oroat mig och funderat över min konsumtion, kom genombrottet när jag återfann en vän från gymnasiet som omedelbart berättade om sin alkoholism. Hon går på AA möten och äter antabus. Min sambo är ytterst måttlig och eftersom jag alltid dricker ensam och i smyg, fattar han inte vidden av mina problem. Jag är så rädd att mitt liv ska rasa samman när jag berättar sanningen för honom. För det känns som om jag måste ta det samtalet innan jag går vidare.

Bra att du hittat hit och startat en tråd. Resan du precis har påbörjat kommer antagligen innehålla en del berg och djupa dalar!? Klarar man bara av att inte tumma på sitt mål även vid ev. motgångar så har du kommit en bit på vägen. Ångest, dåligt samvete och sådant blir lindrigare för varje nykter dag som går. Jag lovar. Häng nu i och sätt upp ditt mål och hitta just din väg att komma dit. Lycka till.

Hur har det gått "Villvastark"??
Känner igen mej så i ditt inlägg. Jag har nästan klarat att vara nykter på veckorna men druckit för mycket på helgen.

Nu har jag provat olika varianter av att dricka och inte dricka. Jag har klarat att dricka lagom, jag har klarat att inte dricka flera dagar i rad, jag har misslyckats ett par ggr och blivit onykter. Det jag märker är att oavsett om jag dricker lagom el om det blir för mycket har ångesten i samband m alkohol ökat dramatiskt! Så även om jag är lagom, på rätt sätt, vid rätt tillfälle är det liksom inte lika kul längre, det är inte värt det! Det är som om det ligger en förbannelse över hela grejen. Vissa mornar vaknar jag med ångest utan att ha druckit en droppe kvällen innan, av bara tanken innan jag vaknar till, har jag eller har jag inte druckit. Bakfyllan sitter inte längre i fysiska symtom, den sitter i skallen!!
Så märkligt. Igår drack jag två glas vin, för att sambon och jag ville det, för att vi åt gott, för att det var jvlgt skönt att slappna av ett par timmar. Men idag är det allt annat än skönt, uuurk!
Känner mig färdig med skiten nu! Det är ju inte klokt vad energi man lägger på det där rävgiftet. Det gör mig upprörd! Har för fn annat att tänka på!
God dag på er alla fina och modiga riddare där ute! Idag hugger vi huvet av Draken med stort A!

Inser att det närmar sig min ettårsdag som nykter. Jag har idag varit nykter i 11 månader. Helt otroligt. För 11 månader sen trodde jag knappt på det, men jag ville så gärna. Och jag inser nu att viljan kan ta en långt. Otroligt vilken skillnad det är i livet. Har under dessa 11 månader inte haft en enda panikångestattack och jag känner mig mer närvarande i mig själv än någonsin. Vilket lyft för livet...

Senaste tiden har dock mycket energi gått åt till mitt medberoende. Fått kämpa med att inte engagera mig i mammas drickande, men inte kunnat undgå då hon druckit fördärvat under en period igen. Dock har hon nu själv valt att ta hjälp med medicinering och själv valt att ringa om hjälp för vidare behandling. Jag hoppas hennes vilja också vinner nu. Det vore så underbart för henne, för mig. Känns ändå otroligt att sitta och prata med sin mamma om alkoholproblem. Att hon anförtror sig till mig, ringer och berättar om hur hon vill nå/hålla sig nykter och att hon ringt och bett om hjälp. Vi delar nykert tankar kring alkoholproblemen vi båda har, och kanske låter det jävligt tragiskt, men det känns ändå vackert på något sätt. Vi pratar om det. Delar med oss. Jag försöker peppa henne och hon lyssnar på mina upplevelser och råd. Jag säger till henne att jag är stolt att hon vågar prata om det. Känns overkligt, men ska försöka att inte hoppas för mycket. Men tycker hon är så modig och jag sa det till henne. Vill att hon ska veta det. Att jag är stolt över henne, hon som är min riktiga mamma. Inte fyllemamma utan min verkliga mamma som vågar försöka. Vill så gärna att hon ska klara det. Jag älskar ju henne så mycket...

Hoppas ni mår bra och kram till er!

Hejja dig och välkommen hit!

Jäkligt bra. Du är ett STORT steg närmare en bra förändring. Var stolt, ta hjälp.

Bra, låter det. Stort steg att lämna, men när relationen medför att man blir utsatt för kränkningar så är det dags tycker jag. Lycka till med letandet efter dig själv.

Jag misslyckades i lördags.... Jobbade igår så det blev "bara" en flaska. Jag är alkoholist och det är ett faktum. Jag har sökt hjälp och är stolt och glad för det. Har blottat mitt innersta för läkaren och bara det var ett gigantiskt steg. Jag vill helst inte bli nykterist men om jag måste, så måste jag... När jag är social eller på semester så dricker jag väldigt måttligt. Allt är kopplat till hemmet... Jag älskar min man, mina barn men orken finns inte alltid där... Kram ❤️

Jag misslyckades i lördags.... Jobbade igår så det blev "bara" en flaska. Jag är alkoholist och det är ett faktum. Jag har sökt hjälp och är stolt och glad för det. Har blottat mitt innersta för läkaren och bara det var ett gigantiskt steg. Jag vill helst inte bli nykterist men om jag måste, så måste jag... När jag är social eller på semester så dricker jag väldigt måttligt. Allt är kopplat till hemmet... Jag älskar min man, mina barn men orken finns inte alltid där... Kram ❤️

Hej alla! Har varit turbulenta veckor. Har fixat alkoholen galant om jag får säga det själv och har även gjort slut med mannen. Vi ska skiljas. Vill påpeka en sak dock, det är inte enkom pga hans alkoholvanor utan även pga hans kränkande beteende som hela tiden funnits med i bilden. Jag orkar helt enkelt inte leva så här längre. Så nu börjar ett nytt lite läskigt kapitel i mitt liv-att hitta mig själv igen!

Ja, det finns ju många floskel-ramsor på nätet.
Men jag tycker inte denna går in under kategorin, denna var bra.

Start Now.

- Start where You are.
- Start with fear.
- Start with pain.
- Start with doubt.
- Start with hands shaking.
- Start with voice trembling.
- Start and don´t stop.
- Start where You are, and with what You have.

Just... Start.

Ha en bra kväll.
//Buzzz

Vi har en årlig fest på halloween där jag till stor del har ansvaret för allt. Mat, barn dukning, disk etc etc. Förra året jobbade jag stenhårt för att "dricka ikapp" eftersom det var så mycket att göra så jag inte riktigt hann med de andra. Minns att jag smygklunkade ute i "köket". Hade varit oerhört pinsamt om nån sett mig. Och jag hann nog både ikapp och om några stycken den kvällen. Vet att jag blev rätt dimmig till slut. I år var det lugnare. Jag drack vin men jag smygdrack inte. Å jag hade trevligare och vet vad jag gjorde hela kvällen. Så mycket bättre än att stressa helt fixerad på drickandet. Men eftersom jag ska vara ärlig här inne på forumet så ska jag också skriva att det inte var helt problemfritt. Jag var inte helt opåverkad av att jag stressade runt och fixade allt medan de andra kunde sitta i lugn o ro o fylla på vin. Det blev kanske 4 glas till slut och lite huvudvärk fick jag. Men, men... Det var en halvseger i alla fall. Nästa gång ska jag inte tänka på drickandet alls... Eller jo, för att hålla räkningen så att det inte blir för mycket som mitt liv såg ut tidigare helt enkelt innan toleransen och beroendet eskalerade.

för först så ville jag ha vin hemma, men nu har jag kommit på att det är ju inge bra, nu kan jag ju inte dricka.

Ja, för mig har forumet varit avgörande... Det och att jag inte kan dricka här hemma längre eftersom jag sagt att jag aldrig ska det igen. Men jag vet inte hur duktig jag hade varit på att övertala sambon att det fungerar att dricka litegrann om jag inte hade börjat skriva. Det var ju inte världens mest lyckade försök där i början och jag vet inte riktigt hur det fungerat om jag inte skrivit ner det till sist. Men det sitter rätt långt in att erkänna att man misslyckas ens för sig själv på det här forumet där ingen dömer... Komplicerat är beroendet och beteendet tycker jag. Men kanske har jag nu äntligen lärt mig förstå mig själv.

Har man väl klarat sig hem är det lite lättare.