Senaste kommentarerna i forumet

Titeln på din tråd är en av mina favoriter... När man läser så ser man hur fel du har. Du var ju inte lycklig när du drack, först senare. Bra jobbat och kul att du tittar in!

Ännu en gång visar forumet många av sina bästa sidor, att vi bryr oss om varandra, lyssnar, finns där och visar empati.
Tack för det...

Jo det är en hemsk situation och vi ältar det fram och tillbaka i familjen, det tär och bryter ned oss, men är också en form av sorgearbetet på det sätt vi pratar oss igenom det, det kanske stärker oss på lång sikt, vrider och vänder på alla möjligheter.
Lite häftigt hur Svärsonen reflekterade vid middagsbordet för ett par veckor sedan....
-Kan ni sluta prata ond bråd död för en gångs vid middagsbordet, finns det ingenting annat vi kan prata om?
Det blev "dödstyst" en lång stund och vi satt alla och glodde förebrående på varandra, kom på att vi var väldigt enkelspåriga.

Dottern tittade ut genom fönstret och sade....vilket väder vi har?
Grabben kontrade med....å bilen går bra?

Vi tittade på varandra igen, var tysta en lång stund, upptäckte att vi hade ingenting annat i röret att surra vidare om...
Vi återgick till att prata om mordet, för det var vad vi ville ventilera klart, alla högg tag i spörsmål och fortsatte där vi slutade.
Svärsonen blev synbart irriterad med sin uppsyn, tog sin tallrik och glas och gick till vardagsrummet.
Vi gav helt enkelt f-n i vad han tyckte, fyra mot en, majoriteten fick övertaget.
Nej men vi försöker gå vidare i livet men det påverkar oss mycket mer än vad vi vill, oundvikligt på något sätt.
Dottern fick ett högst personligt tackkort från flickans föräldrar efter begravningen, frugan var tvungen att dra igång en snörvelkavalkad vid grytorna i köket... igen, och hon sade ....Jag är så innerligt trött på att behöva böla stup i kvarten, kan det aldrig ta slut någon gång?
Vad ska man svara?, nej det måste få ta sin tid, minnena måste få blekna bort i sin egna takt, hur ont och jobbigt det än är...
Att ignorera bort det går inte, det får ta plats.
...Men nog om det nu....

Läste i någons tråd ...går det att genomlida en helg utan öl?
Min första tanke var, varför skulle man göra det?
Att falla tillbaka i sitt gamla tänk, vore det inte mycket mer uppriktigt att säga, hur ska jag klara mig igenom en helg utan min alkohol?
Jag kan dricka min öl varje helg, om jag vill, varje dag till och med...
Men frågan jag skulle ställa mig, varför skulle jag göra det, ett par öl räcker, sen är jag inte sugen längre.
Jo hemligheten heter ju....nollöl, noll procent alkohol, noll procent påverkan, noll procent beroende, noll noll noll...
...och när den inte påverkar mig så finns det inget sug efter att dricka mer än jag hade tänkt mig.
Jag har ju avslöjat bakgrunden till att dricka öl, vin och sprit, det handlar om att bli påverkad, ingenting annat.
Allt annat är ju ett ljug, jag försöker lura mig själv och försöker övertyga alla andra också för den delen.
Idag var jag på bolaget, skulle köpa ett par pavvor rött till gumman som hon ska ha imorgon kväll då vi är bortbjudna.
Jag kom ut med två fulla kassar, resten var mitt, det fanns ju massor av nyheter på de alkoholfria hyllorna.
Har fått smak för de små röda och gula flaskorna med vresig bitter, köps i sexpack och hälls över några stadiga isbitar, river gott.
Hinner knappt svepa upp första glaset innan jag rotar fram nästa i kylen, och nästa...
Den bittra smaken dövar smaklökarna och suget efter annat effektivt, och jag sitter nöjd resten av kvällen.
Kan rekommenderas hårt, de funkar för mig....

Annars? Jo en helg utan en massa måsten, riskerar att bli inkallad i helgen till jobbet när de jobbar extra.
Jag är ju andras lilla bitch när det gäller troubleshooting, men när det kommer till mina egna, så finns det inte alltid en lösning.

Livet är inte rättvist, det är väl en acceptans som tar tid att smälta.
Jag blev en alkis, varför blir inte andra det samma som dricker mer och oftare än jag.
Därför att du Berra inte är som alla andra, men du fick ju en lösning på det problemet, och löste det alldeles själv.

Nöjd och stolt?, jajemensan....

Berra

Ja, jag har lite svårt att räkna dagar eftersom jag drack då och då där i början. Drack vid ett fåtal tillfällen de första två månaderna så sömnen hann stabilisera sig. Det tror jag har haft en stor betydelse för mitt mående. Jag hade också förmågan att förlåta mig själv för att jag trillade dit. Men jag råder dig att samla sammanhängande nyktra dagar. Sömnen blir så mycket bättre!

Läste några av dina inlägg häromdagen men har nog inte full koll på din historia, jag har dock bilden av att du varit nykter i 1år och nu druckit i några månader.

Mitt tips till dig nu är att inte se allt som en omstart från noll, nej nu bygger du vidare på ditt 1 år av nykterhet och se din "period" med fylla som en lärdom. Det kanske är den som hjälper dig till en långsiktig nykterhet, om det är dit du vill nå? Vidare så kanske du kan släppa tankarna om kontrollerande drickande nu? Skönt isåf! :)

Saker och ting kommer bli bra,

*Ta det lugnt
*Gör det enkelt
*Ta hand om dig

Lycka till buzzzz! :)

Välkommen till forumet!
Känner inte igen den där beskrivningen av oss alkoholister härinne. Jag drack för att jag inte kunde stå emot. Inte för att det var synd om mig... Eller alla ursäkter fanns nog där till att det var en god idé att dricka, men sällan för att det var synd om mig. Snarare att jag var värd det.
När jag druckit fylldes jag av ångest och självförakt och undrade varför jag kunde låta det gå så långt och varför jag inte kunde låta bli att dricka. Det händer att jag tycker synd om andra på det här forumet, just för att jag vet att det är så svårt att sluta och för att det är så lätt att slå på sig själv och tycka att man är misslyckad. Ja, jag tycker nog att det är vanligare här inne med att folk är arga, ledsna o besvikna på sig själva, har ångest och känner oro. Och visar en väldig omtanke om varandra, inga offerkoftor helt enkelt.

Skiter i all sans ska det ju vara förstårs

Har också hållit på att förhandlat med mig själv otaliga gånger, och varje gång slutar det med att jag inte kan hålla mig till de restriktioner jag sätter upp för mig själv.
Senast var att jag endast skulle köpa en halv vinflaska under arbetsveckan och en flaska till fredag som jag skulle dela upp till lördagen.
Jag förstod ju redan från början innerst inne hur det skulle gå, på systemet intalade jag mig själv att det var oekonomiskt, se löjligt ut etc, så det slutade med den vanliga tetra litersförpackningen×3 varje vecka.
Jag är så rädd att ngn ska komma på mig, arbetar inom missbruksvård och borde veta bättre, det hela känns som ett stort bedrägeri. På dagarna lär jag ut och behandlar missbruk och väl hemma sliter jag i all sans och förnuft.

Men ändå är ofrihehten det allra värsta, för även om jag inte dricker varje dag tänker jag jätteofta på alkohol, som en tvångsfixering. Jag har inte jätte mkt fysisk abstinens när jag försöker hålla upp, (har hållt en vecka som längst).

Jag tycker jag borde klara att göra ett rationellt val att sluta dricka, men det är precis som om ngn drar ner en gardin.

Jag blir helt tankeförlamad, för en del av mig VILL ju verkligen fortsätta dricka och det har ju inte ännu gett några direkt negativa större praktiska konsekvenser för mig. Men en del av mig fattar ju att det jag håller på med inte kommer leda till ngt gott alls. Jag VET ju att jag en dag kommer behöva sluta, och kanske aldrig mer dricka igen. Men det känns som det beslutet kan skjutas på en dag till, och en till, sen är det igång.

Jag mår inte alls bra, inte ens längre när jag dricker och känner berusning kan jag känna bort den ångest och tristess jag brukade.
Hur gjorde/gör ni för att inte dricka igen?
Det känns som man behöver ett aktivt beslut för att hitta motivation i varje stund för att inte falla åter..även om jag vet att många endast tar en dag i taget, vad tänker ni om den här jädra dubbelt egen och slaveriet under tvånget?

Jag hittar inte orden till dig. Skriver och raderar, skriver och raderar.

Vad du än beslutar dig för; ta ett fotbad först. Okej?

PUSS!

Nej då, inget har hänt. Det har bara blivit så att jag hållit mig under radarn ett tag. Kram!

Just nu funderar jag väldigt mycket på att åka ner till affären och handla öl....
Sedan tänker jag mig att jag kan kämpa som bara den under hela veckan.
Men på helgerna kan jag dricka.....tänker jag....
På helgerna och på lillördag är det nog okej om jag dricker.

Jag gör så.... jag åker ner och handlar öl till ikväll.
Sedan om det är dumt tänk eller inte, det får andra avgöra.
Men jag tänker som så att det är nog ingen fara om jag dricker öl på helgerna.
Jag är ju uppväxt med föräldrar som dricker vin på helgerna.
Så jag tänker mig att det är nog ingen fara.
Under veckorna kan jag vara helt vit och kämpa emot det, men på helgerna tänker jag fortsätta unna mig öl.

Japp, nu har jag slagit fast det. :)

Ska det vara

Ibland könns det som att det är det. Jag tuffar mest bara om samma, samma hela tiden märker jag. Är konstlad glädje bättre än ingen glädje alls? Jag vet inte. Dämpa det fysiska onda med lite vin? Bli lite gladare? Less i kvadrat upphöjt till en miljon. Hoppas ni har en bättre fredag / Fortfarande nykter FM

Har det hänt nåt? Kram / FM

Jo sitter o funderar på samma grej, är jag "missbrukare" eller "beroende"? Missbrukare kan gå tillbaka till att dricka måttligt, beroende ska hålla sig nyktra helst.

Idag när jag var i affären så kom suget att köra förbi ölen och lägga ner ett sexpack i korgen.
Men jag gjorde det inte, men jag märker ju hur mina tankar snurrar runt detta med om jag ska åka och köpa öl eller inte.

Valkommen till forumet. Jag tycker ocksa det ar ruskigt enkelt att inte dricka alcohol, tills klockan blir sen eftermiddag och da ar det inte alls enkelt for mig. Lycka till med allt.

Utan en tanke på alkohol så ger jag mig in i ytterligare en nykter helg! Hoppas att alla som tvivlar på sig själva får styrkan att avstå! Fördelarna är ju så många, och tydliga!

Jag tycker att det är en del av sluta processen att inte alltid lyckas med sina förutsatta mål. Givetvis kan det vara bra att reflektera över vad som fick dej att dricka och om det var värt det. Sedan är det bara att ta nya tag och försöka på nytt.
Trevlig helg!

Bra att inte ta tabletterna tror jag. Man blir arg på läkaren som gjorde allt lite värre istället för att hjälpa.
Hoppas att du får rätt hjälp någon annanstans. Kämpa på för din och familjens skull. Vi kämpar tillsammans allihop, vi fixar det här.
Kram

Nu är de lugnande tabletterna slängda. Ett missbruk till är det sista jag vill. Tycker att det räcker med mat o cigaretter som jag har slutat med och nu alkohol.
Jag har inte ens ångest! Kan sova oroligt på morgonkvisten och det har nog med att kroppen tar hand om alkoholen. Det får jag leva med....
Läkaren sa att det blir lättare att sluta om jag tar lugnande och sömntabletter, kändes logiskt i stunden men nu vågar jag nog inte....
Tack för allt pepp o stöd!
Trevlig helg!

Håller med de andra, tabletter är nog inte lösningen. När du lyckas sluta dricka tror jag att mycket av din oro och ångest kommer att försvinna.
Kan inte tänka mig in i hur det skulle kännas att förlora båda sina föräldrar på en så kort tid. Tänker att du kanske skulle behöva lite stöd i att hantera det.
Mitt drickande har sett ut som ditt till viss del. Men jag var tvungen att smyga i större utsträckning eftersom jag sa hemma att jag skulle dra ner... Och halvflaskorna räckte ju inte för att åstadkomma berusningen jag ville ha. Efter åtskilliga misslyckade försök att sluta, självförakt, ångest över att jag kunde låta det gå så långt så slutade jag i maj. Kunde inte dricka öppet hemma alls eftersom sambon kommit på hur illa det var. Ersatte drickandet med a-fritt. Tänkte på vin varje dag i säkert en månad minst. Men det var inte längre möjligt att dricka hemma. Det tog kanske två mån sen började jag njuta av tillvaron. Jag hade några återfall i juli/aug men dricker ff inte hemma och det beslutet är stabilt. Har druckit måttligt (2 glas vin) när jag gått ut. De gånger i somras när jag drack blev jag väldigt bakis. Inte kul!
Vad vill jag med att skriva detta: jo, din man vet! Vet hur jäkla pinsamt det känns, vilken elefant som plötsligt står i vardagsrummet. Ta hjälp av det: säg att ni ska sluta. Gå över till a-fritt. Det borde inte vara så viktigt för honom att dricka eftersom ni inte druckit så mycket förr. Nu både tror och hoppas jag att du får bättre hjälp av alkoholkliniken på måndag. Man blir förbannad när man hör vad läkaren gjorde. Tror att du kanske skulle behöva lite samtalsstöd för du slår så mycket på dig själv just nu.
Jag har också haft trassel med magen, inte i närheten av tarmvred, men hur magen mår har sån stor inverkan på resten av kroppen och måendet.
Vad jag vill med det här inlägget är att skriva att det är inte alls konstigt att du har hamnat i ett beroende. Många faktorer spelar. Det gör dig inte värdelös och det är helt enkelt fullt förståeligt. Misslyckade försök att sluta gör dig heller inte värdelös. Du lär dig något och du kan använda det i din fortsatta kamp. Jag hoppas du får ett bättre bemötande på alkoholkliniken. De borde vara experter på bemötande, så våga dig dit så att du får det stöd som du faktiskt behöver nu. Lycka till, det är möjligt att ta sig ut beroendet.

Men ha inte kravet att dina inlägg ska vara roliga, smarta och klipska. Det är jättebra att du dokumenterar ditt förändringsarbete och dina tankar - både för din egen skull och för vår. Kämpa! Nu är det en helvit helg vi har framför oss som ger fler små fina v'n i almanackan (v= vit dag)
Kram

Dag 4. Och så kom kvällen och jag var helt slut efter en tung men inspirerande dag. Ville belöna mig själv med något så det blev några glas vin...
Men idag och i helgen blir det nya tag. Borde jag känna mig mer hemsk än jag gör, har inte dåligt samvete för att jag drack vin utan mer "fasen också, jag skulle inte dricka på ett antal veckor" nu får jag börja om från början....

Önskar att den kunde släppa den här tröttheten... Jag var betydligt mer effektiv på alla plan när jag drack lite vin... Eller var jag egentligen det? Kanske det bara kändes så. En ny vit helg är på väg in. Bra med tanke på att barnen ska köras på aktiviteter 8.00 både lördag och söndag. Normalt hade maken fått köra då, nu kan jag också göra det. Trist inlägg, jag vet. Känner mig extremt tråkig just nu...

det är precis som Kvaddad och Västerbotten redan sagt
1) att det kan innebära livsfara att blanda sömn- och lugnande tabletter med alkohol
2) att börja med tabletter som innehåller bensodiazepin är, speciellt för en som redan har missbruksproblem, att öppna dörren till ytterligare ett beroende
Dessvärre händer det fortfarande att läkare skriver ut lugnande till människor som söker för ångest och sömnsvårigheter. Det är inget ovanligt alls att utveckla nya beroenden efter gbop - det borde läkaren varit observant på.
Du kan ringa Alkohollinjen http://alkohollinjen.se/ idag efter kl 12 för att få sakkunnig hjälp och råd om vart du kan vända dig. Till Alkohollinjen kan man ringa från hela landet på telefonnummer: 020- 84 44 48
Sist men verkligen inte minst: så bra att du hittat hit och sätter ord på dina bekymmer. Det är ett stort och viktigt steg du har tagit! / mt