Senaste kommentarerna i forumet

Jag är ny på Forumet och började på Alkoholhjälpen för fyra veckor sedan. Även jag vill leva måttligt men trillar dit hela tiden. Känner igen mig och är tacksam för dina beskrivningar av lyckade och mindre lyckade dagar. Mitt liv är på de flesta sätt väldigt bra numera men ända kan jag inte hålla måttan när jag dricker utan blir ofta för full på fester. Jag är oftast social och glad men kan säga mer personliga saker och vinglar runt. Dagen efter skäms jag och får ångest för att jag inte minns delar av kvällen. Frö några år sedan när jag levde i ett olyckligt äktenskap trodde jag att det var därför jag drack för ofta. Då kunde min ilska pysa ut mot min exman när jag drack eftersom jag som nykter aldrig brukade bli arg utan var vänlig och lugn för det mesta. Efter skilsmässan var jag inte glad som jag hade trott utan kände mig ensam och gamla ångestar dök upp. Jag drack mer än någonsin, nu när jag varannan vecka var själv. För det mesta ensam hemma på kvällen. Höll skenet uppe bland vänner och på jobbet så gott det gick. Har förstått att folk förstås såg hur jag mådde egentligen. Har vuxna barn och en myndig tonåring som är den som bor kvar hemma. Under den perioden riktade sig även min ilska mot mina barn som jag tyckte tog sin pappas parti. Jag skäms verkligen över detta. Jag hade aldrig trott att jag skulle bli en sådan förälder som talade illa om den andra föräldern. Det var jag som drev igenom skilsmässa, vi hade varit gifta i 25 år, men jag blev oerhört sårad när mitt ex snabbt träffade en ny kvinna. Det var då jag började dricka mer än någonsin på kvällarna. Förra hösten kraschade jag, stress även på jobbet och mitt privata kaos ledde till en sjukskrivning för första gången i min karriär. Det positiva var att det blev en vändpunkt. Jag vilade, tog promenader och drack inget på flera månader. Träffade en ny man som är kärleksfull och härlig. Jag har pratat med mina barn och bett om förlåtelse för hur jag betedde mig under min galna sorgeperiod. Jag går i terapi och på jobbet har jag energi och lust till arbetet igen och är åter en bra chef. MEN så tänkte jag i våras att jag skulle börja dricka måttligt. Det började rätt lugnt men snart blev jag åter fullast av alla på fester. Den flaska gott vin vi skulle dela till maten,min nya man och jag, drack jag större delen av plus att jag drack något glas under matlagningen och efter maten också. I början drack jag bara någon gång då och då men under semestern har det ballat ur och jag har druckit varje dag och fortsatt med det ända till nu. För det mesta blir jag inte så berusad, utan dricker några glas vin så jag kopplar av. Jag blir inte arg och elak nu, för jag har kommit vidare i livet men jag är ledsen över att jag har så svårt att dricka måttligt utan har så starkt sug efter mer när jag tar ett glas. Men igår drack jag inget och det var inte svårt. Ska kämpa på för att leva ett måttligt liv. Jag är som du Valeria en social person och vill inte avstå från fester och umgänge eller alltid vara nykter. Men jag vill inte heller bli för berusad och jag förstår precis den sköna känslan av att hjälpa en kompis iställelt för att vara den som blir hjälpt.

Jag har som så många andra av oss här på forumet levt som du. Jag kamouflerade mitt vindrickande i ett vinintresse. Vinet har fått mig att stå ut med mycket. När det har varit överjävligt på jobbet har jag tänkt: Snart är jag hemma och kan öppna den eller den flaskan. Men det är ju galet. Jag är bara i början av min förändring så jag har inte så mycket att säga egentligen. Jag behöver också andra intressen som inte är jobbrelaterade för att förändra mitt fokus. Jag har börjat rosta mitt eget kaffe vilket är roligt och gott. Även om man inte kan dricka så mycket så är det något att pyssla med. Jag har också köpt ett teleskop som jag och barnen ska titta på planeter och galaxer med. Inget av detta hjälper dock när man behöver varva ner, så då försöker jag hitta en teveserie som jag följa.

Nu vill jag sluta! Orkar o vill inte att nått skall styra mig o ha sådan makt längre! Det tar alldeles för mycket tid o kraft! Jag tänker på vin 80% av dagen. När, hur jag skall smussla till mig ett glas i smyg.
Jag behöver hjälp! Men.... Jag kan inte med att ringa vårdcentralen o be om något läkemedel?!? Jag känner dem o jag vill inte att det skall stå i mina journaler! Hur får jag tag på medicin utan att det registreras? Jag har varit tjock i hela mitt liv o gjorde en gbop o det står i mina journaler. Nu är det 3,5 år sedan men jag får alltid frågor om det! Om jag söker för halsfluss undrar läkaren helt plötsligt hur många kg jag har gått ner!? När jag op för gallan undrade läkaren om jag var nöjd med min viktnedgång, hennes bekanta funderade på att göra en lika dan op.....
Jag vill inte ha en alkis stämpel i mina journaler!!!!!!
Vad finns det för medicin? Antabus ver jag men det känns som om suget finns fast jag blur straffad OM jag deicker för då spyr jag. Jag kan inte spy pga av min op. Vad händer då?
Finns det inget som bara tar bort suget som gör att det blir lite lättare o lägga av? Men ändå kan ta nått glas då o då och känna att det inte är så himla skönt o kul?
Hur har ni gjort? Kan jag gå till en privat vc o be dem skriva ut men inte få det i journalen? Köpa på nätet????
Känner mej som en tablettmissbrukare nu när jag skriver, en narkoman som är på svarta marknaden... Hjälp!!!!!!
Tankarna snurrar!
Kram på er alla....

Bra att du ger din tråd en ny chans. Tror du likväl som många andra kan finna stöd och hjälp här. Och som redan är klargjort så är du inte ensam i din situation eller med dina tankar. Känner du att mönstret behöver brytas snarast så är medicinering ett bra medel. Kontakta vården o förklara varför du behöver ha tex antabus utskrivet. En hobby är som du är inne på ett fantastiskt bra hjälpmedel att bryta mönstret och att göra något helt annat än att dricka då suget sätter in. Det viktigaste är ju ändå att du har viljan att förändra dina dryckesvanor. Ta tips och lärdom i från andra på forumet men se till att ha ditt egna mål och din egna väg i förändringen. Även om vi alla här i grunden har samma problem=alkoholen. Så är vi ändå alla olika individer som behöver ta tag i oss själva på det sättet som passar just oss bäst. Fortsätt att skriva i din tråd och lycka till.

Jag tror det är många av oss sön känner igen oss o din beskrivning av
"vad gör man av kvällarna". Vi finns här!!!!

ta eeeen kväll i taget, tänk inte "aldrig mer", då riskerar du bara ännu mera ångest

vi är många som känner igen oss i det du skriver! Du är inte ensam och jag är övertygad om att du kommer att få mycket hjälp och stöd här !

SÅ unga o kloka är vi, de sena 60- talisterna!!
Jag har patienter födda i slutet av 70- talet o tror när jag ser dem att vi är jämngamla... Så har jag kollegor födda på mitten / början av 60- talet som jag tycker ser jäääättegamla ut...dags för realitycheck Sattva!!!
Nej helt ärligt har jag en ålderskris. Ser min hängande rumpa o undrar vems den är. Dottern tar en närbild o jag ser saker i ansiktet jag bara trodde min mormor hade... Har haft åldersnojja hela helgen...
Men igen , återigen på yogamattan, påminns jag om att allt vi faktiskt har, det vi är, ryms inom denna lilla kropp o själ som ryms på yogamattan. Det är i slutändan hur vi möter oss själva som spelar roll. Vilken respekt vi ger vår kropp o själs behov kommer att återspegla vår attityd mot omvärlden. Den respekt o kärlek vi ger vår granne på mattan intill kommer att återspegla det vi ger vår närmsta omvärld.
Jag tror på retrospektion o jag tror på det visavi oss människor!
Härinne på forumet ser jag så mycket gott! Låt oss lägga vår fokus på det!!

Hej och välkommen!
Även jag har ett komplicerat förhållande till alkohol/ mannen. Jag är livrädd att upptäcka vad som finns kvar när helgvinet inte längre förenar oss. Men min kropp och själ har sagt ifrån länge, och jag måste upptäcka vad som händer. Jag vet inte om vi varit nyktra tillsammans mer än några dagar sammantaget. Förra året bodde vi ihop o drack iaf nåt glas vin el oftast mer varje kväll. Nu bor vi inte ihop av olika skäl, men jag vet han dricker som vanligt. Vilket inte hörs på telefon. På helgerna när vi ses blir det vin ihop. Eller blivit. Har inte pratat m honom om att det är nog nu o har varit länge. Han är världens finaste o snällaste. Men jag är SÅ rädd för mina egna aggressioner som eg ursprunget ur min uppväxt med alkoholiserad mamma. Men att i nyktert tillstånd se o lukta på onykter soffdrickare....

var ju inte så häftig som jag trodde. Inte så klar som den var på en del bilder på nötet. Däremot var månen stor och fin i kväll. Som en bautaapelsin. Funderar fortfarande på lördagen. Hur sjutton man ska förhålla sig till fester? Det är ju inte kul nör man på förhand vet stt det kommer att balla ur. Och nu tänker jag inte på mig utan på närmaste krets av släkt och vänner som inte har nån botten. Guldkanten som en fest ska vara blir nio ggr av tio bara en fet sorgkant. Känns ibland som om man kan skippa maten på festen och ställa all sprit på bordet direkt för det är bara den som hägrar.
Jag har aldrig haft problem att dricka "lagom" på fester just för vetskapen att det hör kommer snart att gå åt h........ Festhumöret blir zero. Nej, min överkonsumtion av vin skedde framför tv:n och alldeles för många dagar i veckan. Blev inte nåt festligt det heller till slut... Suck!

Jag förstår hur du menar med den där tillfredställelsen.....-att "plötsligt" vara den som står för omdömet, att nu är det färdigdrucket....-för någon annan. Vad skönt det måste kännas. Och som du säger, inte någon skadeglädje utan bara en boost för sin egen självkänsla. Bra jobbat!!!

blir glad å både dina och mina vägnar att det funkar för dig. Jag har väldigt svårt att ta till mig inställningen att det inte går att lära sig att dricka måttligt. Till den som kämpar för att gå ner i vikt är ju inte rådet att sluta äta utan att förändra sina matvanor. Det måste rimligtvis vara detsamma med A

Det ger en förklaring. Håller med Vilja o dig om att när man är en person som vill resa ut, förstå, komma till klarhet, är det oerhört frustrerande att inte kunna följa denna process. Tack att vi fick klarhet!
Sedan är det som du säger, att vissa personlighetstyper engagerar sig mer o vill verkligen hjälpa på djupet. Då far man illa när dem man lagt så mycket av sina känslor, empati o engagemang plötsligt bara försvinner. Jag håller med om att många av oss skulle må bra av en "ställtidstråd" där vi hinner avsluta relationen på det sätt man faktiskt avslutar när man "känner" varandra. För vi skapar relationer härinne. På riktigt.

Vilja: ❤❤❤❤❤❤❤❤❤

Det känns riktigt bra! Har klarat måttligt med A och haft trevligt. Gjorde ett vänligt "ingripande" mot en alltför berusad kompis som behövde avbryta festandet och komma hem. Det känns väldigt tillfredsställande för mig, inte av något slags skadeglädje utan för att jag kan vara den som inte är fullast.

Inte värt all den här ångesten o oron. Svettades så mycket på gymmet och var så paranoid efter att ja dratt ner de där lapparna så ja inte kunde träna. För att inte tänka på om ja träffar grannarna i trappuppgången.

Ok, spyan e borta mestadels, luktar bara lite. Slet ner lapparna på dörrarna idag, tror en granne i tvättstugan såg mig, fast vet inte om hon bor i mitt hus. Det värsta som kunde hända e att mina föräldrar får reda på det, så jag hoppas det inte kommer upp mer lappar på dörren. Fy fan, ska inte dricka på bra länge, tar nykterhet på obestämd tid.

Tack Västerbotten för respons och omtanke!

Ja, tyvärr har jag barn och hon hamnar i kläm allt mer. Har bestämt mig för att göra ett långt uppehåll i mitt drickande med start idag. Vet att jag kommer fixa det men jag kommer nog inte fixa en nykter vardag med mannen då han lever i villfarelsen att han inte har några problem...Kommer bli tufft att lämna det liv vi byggt upp men jag ser tyvärr ingen annan utväg om han nu inte mirakulöst skulle fatta vad han har utsatt oss för i alla år och sluta självmant. Tar dock bara en dag i taget. Kan inte göra mer just nu. Kramar

Weekend. Du är grym. Och ett föredöme för oss andra. Så roligt att läsa om din lycka över att inte låta A vinna.

Ca 706 dagar utan alkohol känns jävligt okey.
Det går av bara den så jag glömmer att gå in och skriva i min dagbok.
Om 23 dagar!!!!
är det 2 år sedan sista droppen alkohol svaldes ner.

Ha det - kämpa på!
Det går att vända djävulen ryggen det är jag ett bevis på!

Det är lätt att komma ihåg, för Västerbotten-ost är den godaste av alla svenska ostar enl min mening. Min tråd heter Min nakna sanning. Jag har varit helnykter i en dryg månad, den första på jag vet inte när. Tänker att din mamma vill ju ha med dej i sitt drickande, det är förståeligt men i det en stor egoism och hänsynslöshet mot dig, fast du var så tydlig. Känner för egen del att dom man druckit mycket med i den närmsta kretsen, det är verkligen små berg att bestiga, att säga nej, så tufft! Men vilken seger när man gjort det.

... att det löste sig. :)

Och modigt gjort av dig att agera såsom du gjorde när du hälsade på hemma. Att ändra beteendemönster, speciellt bland människor man har nära relationer till, kan vara svårt - men du gick iland med det. Delseger, som sagt.

Har du barn?
När jag läser vad du skriver så tycker jag att det låter självklart att du måste avsluta din relation med både din man och alkoholen. Men livet är ju komplicerat och du står inför en stor förändring i ditt liv. Mitt råd är att börja i alla ändar. Ta ett beslut. Vad behöver du göra för att må bättre? Sök hjälp och stöd. Har du någon nära vän/släkting du kan prata med? Kanske kan du få möjlighet att prata med en kurator eller samtalsterapeut?

Jag har druckit som du, dvs varje dag mer eller mindre. Mitt drickande eskalerade mot slutet och jag gick över på sprit istället för vin. Det blev mer och mer. Känner mycket väl igen det du skriver om eftermiddagssuget.
Jag ljög inte direkt för mig själv, jag bara sket i att tänka. Sket i att bry mig. Men det är förstås inte sant, jag mådde dåligt över mitt beteende, skämdes och fick hemska skuldkänslor, kände mig värdelös.
För två veckor sedan vaknade jag på morgonen och tänkte att detta går inte längre, jag måste ta tag i mina problem.
Skriv gärna igen! Kram på dig!

Och suget efter A avtar. Även ångesten blir mindre o mindre. Det känns faktiskt dom om jag äntligen fattar att min framtid måste vara utan alkohol då jag aldrig kommer att kunna dricka med kontroll. Min inställning ändrades helt efter mitt senaste och förhoppningsvis sista "fyllerace". Från förhoppning att klara av måttlighet till att vara helt vit i framtiden. Och att verkligen stå för det och inte alltid hitta undanflykter till varför jag inte dricker. Jag var/är periodare men inte mindre alkoholist för det! Jag skrivet inte så mycket i mina egna trådar just nu utan mest i andras. Anledningen till det är att mitt liv är lugnt i dagsläget och A har ingen plats alls. Har inte blivit utsatt för några stora lockelser heller för den delen. Mina triggers som resor i alla dess former har uteblivit då vi inte haft några inplanerade. Jag skriver till andra och hoppas jag kan hjälpa eller peppa med mina erfarenheter av A. Vilka dessvärre är mycket dåliga. Ibland känner Man sig som väldigt kunnig och klok då jag läser mina egna inlägg. Så är det dock inte alltid och har verkligen inte varit fallet historiskt sätt då istället dumhet och oklokhet vunnit kampen mot mig ang. A. Det känns i alls fall väldigt bra för mig att vara en del av gemenskapen som finns här på forumet. Ha en bra dag allesammans.

Skönt att kunna gå upp före fem och känna sig pigg nog för att gå ut och titta på den röda månen. Det vara helt stjärnklart och stilla. Hur fint som helst. Vi somnade om och väcktes av klockan vid halv sju. Sömnig förstås men inte tung i huvudet.

Hela veckan har jag dock druckit mer än jag har planerat men ändå "måttligt" vilket jag ändå är nöjd över. Framförallt är jag glad över att jag har kunnat sluta dricka och känt att nu vill jag inte ha mer. Jag är på rätt väg och det är bara jag själv som väljer den.

Förresten så är jag en "vinnörd" men har bokat av alla prenumerationer på vinnyheter etc. Det känns väldigt befriande.

Lånar din tråd Sattva:
Vilja: Jag såg inlägget där han bestämde sig för att lämna. Det var publicerat en kort stund. Sen raderades tråden. Han hade pratat med sin fru och hon hade sagt att han skulle lämna sånt som tar tid och energi och inte bidrar. Och det är kanske klokt att lämna för honom. Han går in i en annan behandling nu och han skrev inlägg som upprörde känslor där han hade svårt att hantera responsen han fick. Så det är kanske till det bästa för honom. Både Vändningen och Heatpump var ju rätt personliga på forumet och hade delat med sig rätt ordentligt. Det var lätt att engagera sig i dem just därför. Jag kan på sätt och vis förstå att de vill ha tråderna raderade, men tycker att det blir lite märkligt när trådarna bara försvinner så där. Kanske en liten "nu lämnar jag" tråd för att de som saknar inte ska gå i ovisshet borde publiceras. Jag känner som du Vilja, kan vi inte stanna här och reda ut, men jag tror att det Sattva skriver om olika personlighetstyper stämmer bra här. När Forumet upprör känslor som gör att det tar för mycket tid och energi då ska man nog lämna för sin egen skull. Det är att välja sig själv. Synd att inte alla fick tillfälle att läsa lämnainlägget. För han stormade inte ut ur klassrummet, utan bestämde sig efter diskussion med kloka personer för att den här skolan inte funkade så bra för honom, så han provar en annan.